Det eviga imperiet

Det är inte så ofta man läser en spänningsroman där huvudkonflikten utgörs av motsättningen mellan två olika konfucianska fraktioner som antingen bekänner sig till de gamla texterna (古文经) eller de nya (今文经) och där maktkamper inte bara utkämpas med vapen utan även genom att citera dikter på lämpligt sätt. Det är också svårt att föreställa sig att en roman av det slaget skulle bli en dundersuccé någon annanstans än i Japan, Kina eller Korea. Av den anledningen var det ganska intressant att läsa den koreanske författaren Yi In-hwas roman Everlasting Empire (Yaeongwaeonhan cheguk) från 1993, som utspelar sig under ett enda dygn i januari 1800, då en stor komplott för att mörda kejsaren och införa en ny ordning sätts i verket.

Den ärlige men litet ängslige kejserlige bibliotekarien Yi In-mong hamnar mitt i händelsernas centrum när hans kollega Chang Chong-o hittas död i biblioteket. Det är naturligtvis ett brott – att bara gå och dö så där i en byggnad som tillhör kejsaren är absolut förbjudet. Chang har en bok framför sig, med en dikt om en uggla hämtad ur Odenas bok 《诗经》. Det visar sig så småningom att Chang har blivit mördad och att en grupp mäktiga hovmän och ministrar har planer på att mörda kejsaren, som de menar har centrerat makten i sina egna händer. Något förenklat kan man beskriva det som att hovmännen vill att samhället ska vara indelat i olika klasser som behandlas olika beroende på rang, medan kejsaren sätter sig själv i toppen och menar att alla under honom ska behandlas lika. Dikten om ugglan är förstås en ledtråd och Chang har förgiftats med en ytterst raffinerad och modern metod – man har blandat kol i bränslet som värmer upp huset och gaserna dödar den stackars bibliotekarien.

En faktor som komplicerar saken ytterligare är den förhatliga katolicismen som har fått en del anhängare även inom adeln. Katolikerna förföljs skoningslöst och Yi In-mong har själv drabbats, eftersom hans fru är troende och han har tvingats skilja sig från henne. Men nu dyker hon plötsligt upp i huvudstadens fängelse, misshandlad och nästan död. Det verkar som om också hon har något med komplotten att göra, och att hon bär på ett viktigt meddelande…

Även för den som har läst litet kinesisk historia och filosofi kan handlingen i Everlasting Empire vara förvirrande, inte minst för att de olika personerna ibland tycks ha lika många namn som i de tjockaste ryska romaner. Fast just det är nog egentligen en vanesak – är man Koreakännare så kan man säkert hålla isär dem. Everlasting Empire kan kanske bäst beskrivas som ett slags östasiatisk Rosens namn och är man specialintresserad av konfucianismen och gärna sätter sig in i hur den påverkade det koreanska samhället och politiken så bör man absolut läsa den.

Däremot kan jag inte på några villkor rekommendera den prisbelönade film som bygger på romanen, Eternal Empire. Om man inte har läst boken förstår man inte ett smack av det som händer. Det är möjligt att det går litet bättre om man kan koreanska, men den engelsktextade versionen är verkligen inget att hänga i julgranen.

För egen del blev jag egentligen mest sugen på att läsa om Margaret Drabbles The Red Queen eller The Memoirs of Lady Hyegyong, eftersom en viktig del i intrigpusslet är det hemska öde som drabbade kronprins Sado år 1762, då han efter att ha anklagats för en rad våldsamma brott stängdes in i en riskista där han fick ligga tills han svalt ihjäl, åtta dagar senare. En riktigt ruggig historia.