Tiden är inne

Skriv en sånhär dikt i Kina och du ställs inför rätta anklagad för uppmaning till omstörtande verksamhet. Var Zhu Yufu 朱虞夫, 60-årig poet från Hangzhou, bara ovanligt optimistisk när han inspirerad av den arabiska våren satte sig ner och skrev eller var hans självcensurkompass av någon anledning allvarligt felkalibrerad? Kanske hade han bara lust att säga vad han tänkte? Hur som helst, så här får man inte skriva.

Tiden är inne, kineser! Tiden är inne
Torget tillhör oss alla
Fötterna är dina egna
Tiden är inne att på egna fötter gå till torget och göra ditt val


Tiden är inne, kineser! Tiden är inne
Sången tillhör oss alla
Rösten är din egen
Tiden är inne att med egen röst sjunga ut det du har på hjärtat


Tiden är inne, kineser! Tiden är inne
Kina tillhör oss alla
Valet är ditt eget
Tiden är inne att göra ditt eget val om Kinas framtid

(Foto: Vanessa Pike-Russel)

Barnböcker från 1930-talet

Av någon anledning så köpte jag för ett tag sedan ett set med kinesiska barnböcker från 1930-talet i faksimilutgåva, Barnens bibliotek 《幼童文库》. Böckerna ingår i en serie böcker för yngre barn som gavs ut av förlaget Shangwu yinshuguan 1934. Total ingick 200 tunna volymer i serien och de innehöll sammanlagt mer än 3000 bilder. Böckerna var indelade i olika ämnen som sagor, samhällskunskap, böcker om andra folk och länder, med mera.

Nu har ett kinesiskt förlag börjat ge ut de här böckerna igen. De är mycket fina och intressanta att titta i. Till exempel kan man konstatera att man inte väjer för att göra ett uppslag med bomber och granater när man skriver om vad metaller används till, och att alla personer har kinesiska ansiktsdrag - inklusive Gulliver och lilliputtarna.

I den här artikeln på förlaget Haituns 海豚出版社 webbplats berättar förläggaren Yu Xiaoqun 俞晓群 varför man har valt att göra en nyutgåva. Jag nöjer mig med att visa några bilder ur böckerna (det bokset jag har är del två i serien).

Mu Xin

Strax innan jul, den 21 december, avled den kinesiske konstnären och författaren Mu Xin i en ålder av 84 år. Mu Xin föddes i Wuzhen i södra Kina och kom från en förmögen överklassfamilj. Under kulturrevolutionen tillbringade han 18 månader i fängelse och 1982 lämnade han sitt hemland och bosatte sig i USA, där han levde till för några år sedan, då han flyttade hem till Wuzhen igen.

Mu Xin var utbildad som konstnär i klassisk stil och har ställt ut sin konst på ett antal stora museer runt om i världen. Han var också känd som poet och för sina korta noveller och essäer. Själv ansåg han sig vara influerad av både kinesiska och västerländska klassiker och i en intervju beskrev han sig som "Shaoxing-grek". På det sättet påminner han inte så litet om Gao Xingjian, som ju också är konstnär, skriver prosa och dramatik och dessutom lever i Frankrike.

Förra året kom en samling med 13 av hans noveller ut i engelsk översättning med titeln Empty room. Den fick otroligt bra kritik, men själv är jag inte helt förtjust i boken. Vissa av novellerna, som "The Moment When Childhood Vanished" och "Fong Fong No. 4" är mycket bra - exempel på hur man kortfattat och koncentrerat kan fånga många års politiska utveckling. Men det finns också ett antal berättelser som känns förutsägbara och litet meningslösa. Mu Xin är känd som en fantastisk stilist och kanske har min motvilja något med översättningen att göra - den enkla, avskalade skönheten är oftast den som är svårast att fånga i översättning. Men jag har inte läst Mu Xin på kinesiska, så det är kanske orättvist att lägga ansvaret för berättelsernas tillkortakommanden på Toming Jun Liu.

Är man intresserad av Mu Xins konst så kan man se en del målningar och läsa mer om dem via den här länken till Asia Society.

Kinesisk steampunk?

När jag för två månader sedan just hade skaffat mig ett Weibo-konto slängde jag ur mig frågan om det finns någon kinesisk steampunk. Naturligtvis fick jag genast en massa svar och ett av dem kom från Pan Haitian 潘海天, som är redaktör för fantastik-tidskriften Jiuzhou 《九洲》 (Novoland). Jiuzhou gav ut ett specialnummer med kinesisk steampunk redan 2008, och det skickade han snällt till mig med posten.

Jiuzhou är en tidskrift som främst publicerar science fiction och fantasy, både i form av noveller och kortromaner. Kineserna har en viss förkärlek för kortromaner och det är synd att det är ett format som är så litet omtyckt av förlag här i Sverige - hellre en kort och bra roman än 400 sidor onödigt ordbajseri, tycker jag.

I steampunknumret har redaktörerna gått in för att bygga upp en gemensam steampunkmiljö som olika författare sedan beskriver i sina texter. Jiuzhou har redan tidigare som sitt mål att skapa en egen fantasivärld: en värld med nio kontinenter (därav det kinesiska namnet på tidskriften som betyder just "nio kontinenter" och dessutom råkar vara ett mycket gammalt namn på Kina) där olika udda folkslag lever. De nio kontinenternas historia är höljd i dunkel och folken vet inte mycket om sina förfäder. Här lever bland annat folkslaget heluo 河络 som är uppdelat i olika stammar: vindheluo (som driver sina maskiner med vindkraft) och eldheluo (som driver sina med eld). De olika heluo-stammarna är inte så helt vänligt inställda till varandra och det finns ständigt en risk för att krig ska bryta ut.

Jiuzhou är en tjock tidskrift, kanske snarare en så kallad mook, och jag har inte läst mer än en av berättelserna ordentligt - Pan Haitians "Krig bland molnen" 《云端战争》. Det är en bitvis mycket välskriven berättelse och som läsare dras man rakt in i handlingen när vindpiloten Yun Fei kommer till sans efter att ha tuppat av på sin vindfågel under en häftig strid mot eldheluos som har attackerat ett skepp med en högt uppsatt diplomat.

Pan beskriver mycket medryckande Yun Feis nästan magiska känsla för sin vindfågel, som han upplever som en levande varelse trots att den är en maskin. Historien om den diplomatiska envojen och de två överlevande flygarnas öden är också spännande. Sedan byter Pan fokus och berättelsen kommer att handla om Yun Feis lillebror, som absolut inte vill flyga utan istället bli uppfinnare. Han hänger ihop med en mekaniker som alla betraktar som galen och vars mål är att bygga den perfekta roboten. På en strand en bit från byn hittar de en jättelik robotvarelse som måste ha byggts av en försvunnen civilisation vars tekniska kunnande har gått förlorat, och från den tar de delar till sin egen konstruktion. Attacken mot diplomaten innebär att det drar ihop sig till krig och Yun Feis lillebror och ett par av hans vänner råkar av misstag komma med i en konvoj av handelsmän som tillhör människosläktet. Men precis när det har börjat bli riktigt spännande tar berättelsen slut. Förmodligen finns en fortsättning i följande nummer, men det har ju inte jag...

Jag blev faktiskt riktigt förtjust i "Krig bland molnen", även om jag tycker att den är en aning ojämnt. Vissa partier känns sega, men de som är bra är mycket bra. Dock skulle jag inte vilja säga att detta är steampunk. Som jag ser det har steampunk alltid en koppling till en faktiskt existerande förgången tid (för det mesta den viktorianska eller edwardianska eran), en tid som man sedan experimenterar med och förändrar genom att lägga till teknik som inte fanns eller ändra maktförhållanden som rådde då. I en kinesisk kontext ligger det närmast till hands att tänka sig berättelser som utspelas i ett slags retrofuturistisk Qingdynastimiljö. Jiuzhous steampunkvärld är ren och skär fantasy. Men å andra sidan spelar det kanske inte så stor roll vilken genreetikett man sätter på en historia, bara den är bra. Intressant läsning var det i alla fall, och ett ambitiöst projekt från Jiuzhou-redaktörernas sida. Vill man läsa mer om heluo-folket så finns det gott om information om dem på Baidu.

Omslaget till detta nummer av Jiuzhou är för övrigt designat av konstnären Tony Nest, vars affisch för ett framtida OS jag inte kunde låta bli att ta med här nedan, bara för att jag tycker att den är ganska läcker.

Ett kloster bland molnen

Idag hittade jag en intervju på kinesiska med Zhang Xiaoyu som håller på att göra en ny grafisk roman med titeln 《云中兰若》, om ett buddhistiskt kloster som svävar upp bland molnen. Otroligt snyggt gjord som vanligt. Hoppas på att en gång få läsa den i färdigt skick. Artikeln hittar man här och fler bilder från albumet finns att se på Zhang Xiaoyus blogg.

Sommarsång

Idag kom en liten bok på posten, en bok som jag översatte i våras. Den heter Sommarsång 《夏日和声》 och är skriven av en kvinnlig författare, Yin Jianling 殷健灵. Boken innehåller två noveller, "Sommarsång" och "Vägen hem", som är riktigt fina små berättelser om barn i svåra situationer.

"Sommarsång" handlar om en pojke i tolvårsåldern som heter Bi Xiaosheng men kallas för Pizza Hut, trots att han aldrig har ätit en pizza. Hur skulle han ha kunnat göra det? Han och hans familj är migrantarbetare från landet som bor i en riktigt fattig del av storstaden, i ett träskjul med tak av svart filt. Hans bästa vän, Moli, bor i en gammal järnvägsvagn. Bi Xiaoshengs föräldrar är lumphandlare och han roar sig så gott han kan med att leta skatter i skräphögarna runt skjulet. Men ibland längtar han hem:

Förr i tiden levde jag i en annan värld. Det var innan jag fyllde åtta. Förr i tiden bodde jag inte här utan i en by på landet, långt härifrån, tillsammans med min farmor och min lillasyster. Farmor var gammal och orkade inte vara bonde längre, så mamma och pappa jobbade och gav pengar åt henne så att hon skulle ha något att leva av. Vi var väldigt fattiga, men jag var glad ändå. Vi fångade fisk och räkor i dammen och plockade massor med frukt uppe på berget. Farmor brukade säga:
- En vacker dag kommer du att flytta till staden och bli ett stadsbarn.

Migrantarbetarnas barn går i skolan. Det är en enkel skola i en nedlagd gammal fabrik, men det är alltid något. Så en dag får de en ny lärare. Det är ung kinesisk-amerikansk kvinna som ska undervisa klassen i musik. Bi Xiaosheng blir omedelbart litet förälskad i henne och hans högsta dröm blir att komma med i skolkören.

"Vägen hem" är berättelsen om Danlu som är sexton år och vars mamma nyligen har dött i cancer. Hon funderar över deras förhållande till varandra och inser att hon nu måste bli vuxen och själv ta ansvar för sitt liv och hjälpa sin pappa och lillebror.

Jag tycker om de här novellerna. Visst, de har förstås litet av den typiska kinesiska sentimentaliteten, men inte för mycket. Och även om de är sentimentala och litet romantiserande så ger de faktiskt en liten inblick i hur fattiga barn och ungdomar kan ha det idag, även om de inte visar de värsta sidorna.

Sommarsång är en bok som är litet svår att placera. Yin Jianling brukar beskrivas som författare av barn- och ungdomslitteratur, men frågan är om de här två berättelserna är berättelser för barn eller berättelser om barn för vuxna. Det faktum att barnen i boken är i olika åldrar gör också att det kanske är litet svårt att säga den passar för någon särskild ålderskategori.

Formgivningen av boken kunde ha varit roligare. Som den ser ut nu liknar den mest en religiös skrift eller omslaget till ett kinesiskt äktenskapsbevis eller betyg. Faktiskt tycker jag i det här fallet att det kinesiska originalomslaget var betydligt finare och jag såg att även Yin Jianling uttryckte en viss förvåning över att svenska barnböcker ser så vuxna ut på sin blogg. Personen som gjorde inlagan har lagt in en blankrad mellan varje nytt stycke och det finns några korrekturmissar i den (samt något tillägg och någon ändring som jag avrådde från). Men man får försöka bortse från det och läsa berättelserna ändå. Jag tror inte att boken går att få tag på - den går inte att hitta vare sig på nätet eller i någon bokhandel, vilket är synd - och jag undrar hur det går för förlaget JH Publishers, vars webbplats också verkar ligga nere nu. Man får väl utgå från att KB i alla fall har ett exemplar.

Ytterligare några berättelser av Yin Jianling har översatts till svenska. Där är det Göran Sommardal som står för översättningen och boken heter Den inramade katten 《画框里的猫》. Eftersom jag inte har läst den kan jag inte säga något om den - jag får väl försöka låna ett exemplar av Göran, kanske. Omslaget går dock i samma stil som Sommarsång, fast svart.

Fem anledningar till att norrmännen är bättre än vi ...

... åtminstone när det gäller att översätta böcker från kinesiska ...