fredag 1 mars 2019

Två nya böcker: Yan Lianke och Liu Zhenyun

Två nya kinesiska romaner har kommit på svenska under de första två månaderna i år: Yan Liankes 阎连科 Explosionskrönika 《炸裂志》(Atlantis) och Liu Zhenyuns 刘震云 Barn av sin tid 《吃瓜时代的儿女们》(Wanzhi). Bägge författarna finns redan tidigare utgivna på svenska och i båda fallen känner man lätt igen deras stil.

Fast det är klart, särskilt Yan Lianke är ju en författare som verkligen varierar sig - det är stor skillnad på hur han skriver i t.ex. Drömmar om byn Ding, De fyra böckerna och Explosionskrönika. Stilmässigt ligger Explosionskrönika närmast Lenins kyssar, med sina vansinniga påhitt och kraftiga överdrifter. I just det här fallet passar det utmärkt att kalla boken en absurd satir (en etikett som jag personligen inte alls tycker lämpar sig för vare sig Drömmar om byn Ding eller De fyra böckerna).

I Explosionskrönika följer läsaren ett litet samhälles minst sagt explosionsartade utveckling till supermetropol på samma nivå som Peking. I Sprängrifte pågår sedan lång tid tillbaka en fejd mellan två familjer, Kong och Zhu. En gång i tiden var det Zhus som hade makten, men när unge Kong Mingliang visar sig ha en extrem fallenhet för att berika sig (och resten av byn) övergår den i familjen Kongs händer. Men det är först när Kong Mingliang och den vackra Zhu Ying slår sina påsar ihop som det hela tar fart på riktigt. Den nya ekonomiska politiken inte bara tillåter utan uppmuntrar människor att berika sig med alla till buds stående medel, och Sprängriftes välstånd och Kong Mingliangs karriär bygger redan från början på stöld, våld, prostitution och mutor.

Men Explosionskrönika är inte bara en satir över den korruption som har följt i den ekonomiska utvecklingens spår utan också en berättelse där naturen speglar människornas inre, så att persikoträden får granatäppelblommor och päron växer på kakiplommonträden. Absurditeterna i naturen ökar i takt med familjen Kongs tilltagande storhetsvansinne, men någonstans måste det ta stopp och slutet blir inte särskilt roligt för någon av de inblandade. Det här är ingen berättelse för den som gillar det sparsmakade och finstilta, men en utmärkt skildring av Kinas ekonomiska boom och det moraliska förfall som den har lett till (och delvis bygger på). Här finns även ett slags försmak av Yan Liankes nästa roman, När solen slocknade 《日熄》, som också den använder sig av drömmar och sömngångande som tecken på en annalkande katastrof.

Också Liu Zhenyuns Barn av sin tid handlar om korruption, men behandlar ämnet ur ett lite mer jordnära perspektiv och med betydligt mer humor. Inledningsvis påminner romanen en hel del om Lius tidigare roman Processen, på så sätt att en ung kvinna, Niu Xiaoli, som upplever sig ha blivit lurad (hon har köpt en fru åt sin bror, men frun har stuckit) ger sig ut på en lång resa för att få upprättelse. Det går inte riktigt som hon har tänkt sig. I romanens två senare delar följer vi två politiska tjänstemän som till en början verkar rätt sympatiska men så småningom visar sig vara genomkorrumperade. Och ack, vilka vedermödor de måste genomlida för att få sina liv att hänga ihop, med bortskämda barn, giriga hustrur och överordnade som gärna vill ha syndabockar att lägga skulden på när det börjar hetta till. Här finns en skildring av hur det kan gå till när man tas in "för utredning" av Partiet som omedelbart leder tankarna till den försvunne kinesiske Interpolchefen Meng Hongwei, och en skurkaktig miljardär som flyr till USA och talar ut i media på samma sätt som den mycket uppmärksammade Guo Wengui. Att Liu lyckades få det inslaget förbi sina redaktörer är rätt otroligt. Roligt är det hur som helst, även om skrattet delvis fastnar i halsen vid insikten om att satiren nog ligger rätt nära verkligheten. Men i romanen får i alla fall skurkarna sitt straff, bland annat tack vare Niu Xiaoli.

fredag 22 februari 2019

Yang Lian igen (och Ai Weiwei)

Bara ett kort inlägg för att tala om att det nu finns ytterligare en diktsamling av Yang Lian på svenska. Ett lyckligt spökes anteckningar heter den, och den är översatt av Erling Hoh och utgiven på Rámus.

Ett lyckligt spökes anteckningar innehåller ett urval dikter från fyra av Yang Lians tidigare samlingar och är en mycket bra introduktion till hans poesi. Flera av dem utgår från massakern i Peking den 4 juni 1989. Har man läst Koncentriska cirklar känner man igen Yang Lians stil även om den här är något mer lättillgänglig, vilket gör att Ett lyckligt spökes anteckningar kanske är den bok man ska börja med om man vill ge sig in på Yang Lians poesi. Boken innehåller också ett fint efterord av Jonas Modig.

En tredje liten bok som också har anknytning till Yang Lian kommer strax ut på Rámus (översatt av mig). Konst och människa heter den, och är ett samtal mellan Yang och konstnären Ai Weiwei, om konst, politik, exil, flyktingfrågor och annat. Själv tycker jag att det är Ais tankar kring den egna konsten som är mest intressanta, andra kanske fastnar för hans funderingar kring flyktingströmmar och politik.

I mars kommer Yang Lian och Ai Weiwei att samtala på Malmö stadsbibliotek, och därefter reser Yang Lian vidare till Littfest i Umeå och till Stockholm, där han framträder på ABF-huset den 18 mars.


lördag 26 januari 2019

The Night Tiger

Jag har skjutit på det här blogginlägget ganska länge, för jag känner att jag kommer att ha svårt att förklara hur entusiastisk jag blev när jag läste Yangsze Choos nya roman The Night Tiger. Det är lätt att göra ner dåliga böcker, men svårare att förklara varför en bok är bra. I alla fall för mig. Och jag älskade verkligen The Night Tiger.

Jag tyckte mycket om Choos förra bok, The Ghost Bride, också. Den var hennes debutverk och kändes på många sätt mer som en ungdomsroman än en vuxenroman - det var något med tilltalet och historiens upplägg. The Ghost Bride är en spännande och ofta humoristisk roman med utgångspunkt i traditionella kinesiska idéer om dödsriket och det finns mycket i The Night Tiger som påminner om den: det är en historisk roman (den här gången utspelar sig berättelsen på 1930-talet), händelserna äger rum i Malaya, kinesisk folktro är en del av intrigen och spöken som kommunicerar med de levande spelar viktiga roller. Men The Night Tiger är ändå på en helt annan nivå än The Ghost Bride, Yangzse Choos sätt att skriva har höjt sig en nivå, intrigen hänger ihop bättre, berättelsen spretar inte lika mycket. Den är också betydligt allvarligare och mörkare.

Två huvudpersoner delar på historien. Den första är Ji Lin, en ung kvinna som går som lärling hos en sömmerska men i hemlighet extraknäcker som taxidansare på en nattklubb för att tjäna ihop pengar till moderns spelskulder. När hon en kväll råkar komma över en mycket obehaglig souvenir som en av kunderna tappar dras hon in i en härva som rör stulna kroppsdelar och ett lokalt sjukhus.

Den andra huvudpersonen är Ren, en elvaårig föräldralös pojke som arbetar som uppassare hos en brittisk läkare och letar efter det finger som hans förre husbonde en gång blev av med - fingret måste placeras i graven inom fyrtionio dagar, annars kommer den döde att förvandlas till vartiger för evigt. Och kanske har det redan skett? En rad mystiska dödsfall och sönderslitna kroppar tyder på att en stor tiger härjar i trakten. Ren är övertygad om att det är en vartiger, men kanske har morden en mer naturlig förklaring.

Ji Lin och Ren känner inte varandra, men följer varsitt spår mot samma slutdestination. Här finns namnmagi, döda tvillingbröder som kallar från dödsriket, förbjuden kärlek, stölder och mord. Choo lyckas verkligen beskriva 1930-talsmiljöerna, den kärlek som växer fram mellan Ji Lin och hennes styvbror Shin gör inte läsaren det minsta överraskad (och det är inget negativt utan precis som det ska vara), och spänningen stegras hela tiden fram till den ganska oväntade upplösningen. Ärligt talat, alla förlag som ger ut kriminallitteratur, historiska romaner eller romantik borde kasta sig över den här boken. Tror ni mig inte, så läs den själva - den är på engelska, ni klarar det.

torsdag 27 december 2018

Bästa skönlitterära prosan i Kina 2018

Precis som förra året har jag försökt sammanställa en kort lista på vilka böcker som har rekommenderats oftast i olika Årets bästa-listor över skönlitteratur i Kina. Precis som förra året är det prosa det handlar om - poesin verkar inte få lika många listor, eller så letar jag på fel ställen. Hur som helst: här är de bästa böckerna från 2018. Jag har tyvärr knappt läst någon av dem (jag har inte ens läst alla från förra året än), men jag äger i alla fall hälften av dem och ser särskilt fram emot att få läsa Li Ers nya roman, hans första på tretton år.

I bokstavsordning (efternamn):

  • Chi Zijian 迟子建, Houniao de yonggan / Flyttfågelns mod 《候鸟的勇敢》
  • Jia Pingwa 贾平凹, Shan ben / Bergets ursprung 《山本》
  • Li Er 李洱, Ying Wuxiong / Ying Wuxiong 《应物兄》
  • Liu Liangcheng 刘亮程, Shaohua / Budbäraren 《捎话》
  • Wang Anyi 王安忆, Kaogong ji / Hantverkarens anteckningar《考工记》
  • Wang Zhanhei 王占黑, Kong xiang pao / Tomma tunnor 《空响炮》
  • Xu Zechen 徐则臣, Bei shang / Norrut 《北上》
  • Zhou Daxin 周大新, Tian hei de hen man / Himlen mörknar mycket långsamt 《天黑得很慢》
  • Zhou Jianing 周嘉宁, Jiben mei / Grundläggande skönhet 《基本美》




lördag 15 december 2018

Är du min bror?

Äsch, jag kör väl en bilderbok till när jag ändå håller på! Det här är lite favorit i repris, för Liu Hsu-Kungs 刘旭恭 fina Är du min bror? 《橘色的马》ingick i antologin Vår skattkammare, som kom ut förra året, men nu har den kommit som fristående bilderbok också.

Är du min bror? handlar om en brandgul häst som letar efter sin försvunna bror. Den enda ledtråd han har är ett halvt fotografi, där han bara kan se sig själv - brodern är bortriven. De har inte träffats på många år och hästen är osäker på hur brodern ser ut. Men de är ju bröder, så de borde likna varandra.

Hästen sätter in kontaktannonser där han frågar efter någon med vissa egenskaper: någon som är snabb, brandgul osv. Men alla som svarar är fel. Till sist träffar den brandgula hästen en annan häst som han blir mycket god vän med. Tänk så bra om det vore han som var brodern ... En enkel och effektiv berättelse om saknad, samhörighet och vänskap. Liu Hsu-Kung har gjort många bilderböcker, bland annat den gamla favoriten Jag vill så gärna äta durian!

fredag 14 december 2018

Toya flyttar över öken och berg

Det blev visst lite barnbokstema den här månaden, för nu vill jag tipsa om en mycket fin bok som jag verkligen har fallit för. Jag har sett bilder och uppslag ur Ichinnorov Ganbaatars och Baasansuren Bolormaas böcker tidigare, för de har publicerat sig på japanska i många år, och jag är mycket glad över att en av deras böcker nu finns på svenska.

Toya flyttar är alltså en bilderbok som utspelar sig i Mongoliet - med andra ord något vi inte ser varje dag här i Sverige. I boken följer vi Toya och hennes familj när de bryter upp från sitt läger för att flytta till en annan plats "där det finns mycket mer vatten och gräs än här", som Toyas pappa säger. Resan är spännande: de träffar andra nomader, tvingas jaga bort vargar, samla ihop fåren i en farlig storm och färdas genom karga öknar och över vilda berg. Till sist är de framme och kan slå läger för en längre tid vid en vacker sjö.

Den stora behållningen i boken är illustrationerna, som är färgglada och naivistiska, oftast utbredda över ett helt uppslag, så att man verkligen känner hur vid stäppen är. Och de är fulla av fantastiska detaljer som ett barn (eller för den delen en vuxen) kan ägna lång tid åt att upptäcka: kaniner som dyker upp bakom en sten, några möss som försöker stjäla mat ur bagaget, små leopardungar som gömmer sig mellan ett par klippor i väntan på att föräldrarna ska komma med mat, och mycket mer. Familjens hund har sitt egen samspel med andra hundar. När familjen når toppen av berget kan man skymta ett annat nomadfolk i fjärran - de bor i kåta och har renar. Den moderna tiden tränger sig också på i form av skogsavverkning som skymtar nere i ett hörn. När mörkret sänker sig visas det genom att gräset skiftar färg från grönt till mörklila, och när natten till sist har fallit smälter jorden och rymden ihop till ett stort mörkblått hav. En upptäcktsfärd inte bara för Toya, utan också för läsaren.

Toya flyttar är översatt av Vibeke Emond och utgiven på bokförlaget Hjulet.


tisdag 11 december 2018

Årets böcker 2018

Vilken kinesisk litteratur gavs ut i svensk översättning 2018? Inte riktigt lika många böcker som förra året, men det är kanske inte så konstigt - det finns en gräns för hur mycket de få förlag som ägnar sig åt kinesiskt hinner med och det är ju dessutom i stort sett en förlustaffär att ge ut den här sortens litteratur idag. Men än finns det några tappra förlag som stretar på!

Som vanligt är det mest skönlitteratur för vuxna, men här finns också några bilderböcker och två faktaböcker, även om en av dem är ännu en nyutgåva av Sunzis Stridskonsten (undrar just hur många svenska utgåvor det finns av den boken).

Böcker för vuxna 2018


Böcker för barn 2018