torsdag 27 december 2018

Bästa skönlitterära prosan i Kina 2018

Precis som förra året har jag försökt sammanställa en kort lista på vilka böcker som har rekommenderats oftast i olika Årets bästa-listor över skönlitteratur i Kina. Precis som förra året är det prosa det handlar om - poesin verkar inte få lika många listor, eller så letar jag på fel ställen. Hur som helst: här är de bästa böckerna från 2018. Jag har tyvärr knappt läst någon av dem (jag har inte ens läst alla från förra året än), men jag äger i alla fall hälften av dem och ser särskilt fram emot att få läsa Li Ers nya roman, hans första på tretton år.

I bokstavsordning (efternamn):

  • Chi Zijian 迟子建, Houniao de yonggan / Flyttfågelns mod 《候鸟的勇敢》
  • Jia Pingwa 贾平凹, Shan ben / Bergets ursprung 《山本》
  • Li Er 李洱, Ying Wuxiong / Ying Wuxiong 《应物兄》
  • Liu Liangcheng 刘亮程, Shaohua / Budbäraren 《捎话》
  • Wang Anyi 王安忆, Kaogong ji / Hantverkarens anteckningar《考工记》
  • Wang Zhanhei 王占黑, Kong xiang pao / Tomma tunnor 《空响炮》
  • Xu Zechen 徐则臣, Bei shang / Norrut 《北上》
  • Zhou Daxin 周大新, Tian hei de hen man / Himlen mörknar mycket långsamt 《天黑得很慢》
  • Zhou Jianing 周嘉宁, Jiben mei / Grundläggande skönhet 《基本美》




lördag 15 december 2018

Är du min bror?

Äsch, jag kör väl en bilderbok till när jag ändå håller på! Det här är lite favorit i repris, för Liu Hsu-Kungs 刘旭恭 fina Är du min bror? 《橘色的马》ingick i antologin Vår skattkammare, som kom ut förra året, men nu har den kommit som fristående bilderbok också.

Är du min bror? handlar om en brandgul häst som letar efter sin försvunna bror. Den enda ledtråd han har är ett halvt fotografi, där han bara kan se sig själv - brodern är bortriven. De har inte träffats på många år och hästen är osäker på hur brodern ser ut. Men de är ju bröder, så de borde likna varandra.

Hästen sätter in kontaktannonser där han frågar efter någon med vissa egenskaper: någon som är snabb, brandgul osv. Men alla som svarar är fel. Till sist träffar den brandgula hästen en annan häst som han blir mycket god vän med. Tänk så bra om det vore han som var brodern ... En enkel och effektiv berättelse om saknad, samhörighet och vänskap. Liu Hsu-Kung har gjort många bilderböcker, bland annat den gamla favoriten Jag vill så gärna äta durian!

fredag 14 december 2018

Toya flyttar över öken och berg

Det blev visst lite barnbokstema den här månaden, för nu vill jag tipsa om en mycket fin bok som jag verkligen har fallit för. Jag har sett bilder och uppslag ur Ichinnorov Ganbaatars och Baasansuren Bolormaas böcker tidigare, för de har publicerat sig på japanska i många år, och jag är mycket glad över att en av deras böcker nu finns på svenska.

Toya flyttar är alltså en bilderbok som utspelar sig i Mongoliet - med andra ord något vi inte ser varje dag här i Sverige. I boken följer vi Toya och hennes familj när de bryter upp från sitt läger för att flytta till en annan plats "där det finns mycket mer vatten och gräs än här", som Toyas pappa säger. Resan är spännande: de träffar andra nomader, tvingas jaga bort vargar, samla ihop fåren i en farlig storm och färdas genom karga öknar och över vilda berg. Till sist är de framme och kan slå läger för en längre tid vid en vacker sjö.

Den stora behållningen i boken är illustrationerna, som är färgglada och naivistiska, oftast utbredda över ett helt uppslag, så att man verkligen känner hur vid stäppen är. Och de är fulla av fantastiska detaljer som ett barn (eller för den delen en vuxen) kan ägna lång tid åt att upptäcka: kaniner som dyker upp bakom en sten, några möss som försöker stjäla mat ur bagaget, små leopardungar som gömmer sig mellan ett par klippor i väntan på att föräldrarna ska komma med mat, och mycket mer. Familjens hund har sitt egen samspel med andra hundar. När familjen når toppen av berget kan man skymta ett annat nomadfolk i fjärran - de bor i kåta och har renar. Den moderna tiden tränger sig också på i form av skogsavverkning som skymtar nere i ett hörn. När mörkret sänker sig visas det genom att gräset skiftar färg från grönt till mörklila, och när natten till sist har fallit smälter jorden och rymden ihop till ett stort mörkblått hav. En upptäcktsfärd inte bara för Toya, utan också för läsaren.

Toya flyttar är översatt av Vibeke Emond och utgiven på bokförlaget Hjulet.


tisdag 11 december 2018

Årets böcker 2018

Vilken kinesisk litteratur gavs ut i svensk översättning 2018? Inte riktigt lika många böcker som förra året, men det är kanske inte så konstigt - det finns en gräns för hur mycket de få förlag som ägnar sig åt kinesiskt hinner med och det är ju dessutom i stort sett en förlustaffär att ge ut den här sortens litteratur idag. Men än finns det några tappra förlag som stretar på!

Som vanligt är det mest skönlitteratur för vuxna, men här finns också några bilderböcker och två faktaböcker, även om en av dem är ännu en nyutgåva av Sunzis Stridskonsten (undrar just hur många svenska utgåvor det finns av den boken).

Böcker för vuxna 2018


Böcker för barn 2018





söndag 9 december 2018

Bilderbok om klassisk kinesisk arkitektur

I Atriumhusen när vi var små《四合院里的小时候》berättar arkitekten Xie Xiaozhen 谢小振, som också har illustrerat boken, om det klassiska kinesiska atriumhuset, en bostad som inte bara finns i Peking utan i hela Kina. För barn och föräldrar som är intresserade av arkitektur är boken en guldgruva - inte nog med att illustrationerna är fantastiska, Xie går in på detaljer i konstruktionen av portar och tak, berättar om takpannor, dörrstoppar, portklappar och "skuggmurar" - de väggar som skärmar av innergården och gör det möjligt att hålla öppet mot gatan utan insyn och som på engelska brukar kallas "spirit screens". Xie berättar också om annat som kan finnas på gården eller gårdarna i ett atriumhus: guldfiskdammar, träd, takspaljéer och så vidare.

De vackra illustrationerna i kombination med de detaljerade beskrivningarna och översiktsbilderna gör detta till en bok man kan bläddra i många gånger. Jag kan tänka mig att den skulle fungera mycket bra som komplement till läroböcker i kinesiska och misstänker att även en och annan västerländsk översättare kan få nytta av den ibland.




fredag 30 november 2018

Deprimerande utveckling på kulturområdet

Jag har varit i Kina, och som vanligt för det med sig blandade känslor. Å ena sidan glädje över att träffa gamla vänner och bekanta och att få information och kunskap om sånt som händer i landet, å andra sidan sorg över att utvecklingen verkar gå åt helt fel håll. Det är onekligen svårt att riktigt njuta av den goda maten och den varma vänskapen när man samtidigt får veta att:
- Den kvinnliga författaren Tianyi 天一 (pseudonym) just har dömts till tio års fängelse för sina utförliga skildringar av sex mellan män i romanen Ockupation 《攻占》. Att straffet blev så hårt beror delvis på föråldrad lagstiftning från tiden före internet, då en upplaga på 5000 exemplar ansågs vara stor. Kinesiska läsare har uttryckt sin bestörtning över domen, som är hårdare än många våldtäktsdomar.

- En författare som nyligen var på besök i Europa greps och fördes bort av polis när hon kom hem till Shanghai för några veckor sedan. "Brottet" har förmodligen inget med hennes skönlitterära skrivande att göra utan är troligtvis kopplat till hennes engagemang i den kinesiska MeToo-rörelsen. Om hon har släppts nu vet jag inte.

- En annan författare som jag känner befinner sig "under övervakning" på grund av det han själv kallar "yttrandebrott". Han får fortfarande undervisa, men har fått en sämre tjänst än tidigare och är inte fri att resa eller publicera sig. Han är en etablerad författare med många publicerade verk och priser bakom sig, men mycket av det han skriver anses vara för våldsamt eller obscent för att ges ut på fastlandet, så på senare år han har framförallt publicerat sig på Taiwan.

- Och så igår kom nyheten att myndigheterna förbjuder en hel genre - de så kallade "tjänstemannaromanerna" eller "byråkratiromanerna". Dessa romaner fokuserar på berättelser om korrumperade partitjänstemän som konkurrerar och intrigerar för att göra karriär, vilket förstås inte ses med blida ögon av Partiet. Än så länge gäller förbudet bara litteratur som publiceras på nätet, men det är väl inte omöjligt att pappersböcker är nästa måltavla.
Det här är förstås bara några exempel på vad som händer i den kinesiska kultur- och litteraturvärlden just nu. I april berättade en person för mig att det har varslats om förbud mot skildringar av utomäktenskapliga förhållanden i tv-serier. "Men hur skriver man ens en såpa om man inte får ha med lite vänsterprassel?" sa den upprörda författaren. Och hur skriver man en roman om ett människoliv när man inte får nämna Det stora språnget, hungersnöden eller kulturrevolutionen? Det blir en obegriplig lucka på tjugo år i berättelsen. Något som jag för övrigt såg på ett lokalt museum i Sichuan härom veckan, där man i utställningen som skildrade den lokala historien gjorde ett stort språng från 1950 till 2008. Däremellan hände tydligen - inget.

I detta läge behöver kinesiska kulturutövare vårt stöd. Och det ger vi dem inte genom att bojkotta dem och bryta våra förbindelser med dem, utan genom att hålla kontakten och informera oss och visa att vi står på deras sida, genom att sprida deras verk och försöka hjälpa dem att fortsätta med sitt skapande, trots situationen. Och det gäller även för dem som inte alls vill skriva direkt om politik utan kanske bara en tv-serie med utomäktenskapliga inslag, en roman om kärlek mellan människor av samma kön eller en barnbok som råkar utspela sig på en skola som drivs av missionärer.


söndag 11 november 2018

Den gyllene hårnålen 2

Nu har jag läst andra delen i Cece Qinghans serie Den gyllene hårnålen 《簪中錄》. Efter att Zixia har hjälpt prinsen av Kui att lösa de två svåra fallen i del 1 av serien har han lovat att följa med henne tillbaka till Shu, så att hon ska kunna ta reda på vem som egentligen mördade hennes familj och på så sätt rentvå sig själv. Men annat kommer emellan. En serie dödsfall skakar staden. Det börjar med att Wei Shimin, en av eunuckerna vid prinsessan Tongchangs hov, slås av blixten och dör vid en ceremoni i ett tempel. En olyckshändelse eller kanske ett himmelskt straff för hans ondska, tänker de flesta. Men så dör en annan man som har koppling till Wei Shimin, en smutsig fattiglapp som våldtog en stackars flicka som Wei Shimin lät misshandla och dumpa avsvimmad på gatan. Och så följer ett tredje dödsfall, och ett fjärde. Hur hänger morden ihop? Kan det verkligen stämma att den tidigare kejsaren förutspådde dem och målade en tavla där alla fyra morden skildras? Li Shubai och Zixia måste förstås försöka ta reda på hur det ligger till.

Det är ett komplicerat fall med många trådar, där hovintriger, kärlek och olycklig barndom spelar en viktig roll. Men precis som i den första boken om Zixia är det inte deckargåtan eller dess lösning som är poängen med romanen, utan förhållandet mellan personerna. Zixias situation blir allt svårare, för nu har ytterligare två personer känt igen henne som den hon verkligen är istället för som den unge eunuck hon låtsas vara. Den ene är Yu Xuan, en fattig ung man som Zixias föräldrar tog hand om när han bara var ett barn och som har blivit en av de mest framstående lärda i riket. Yu Xuan är otroligt vacker och han är också den man som Zixia hoppades att få gifta sig med - de växte ju upp tillsammans och verkade vara ämnade för varandra. Yu Xuan är övertygad om Zixias skuld eftersom han säger sig ha sett henne hantera giftet kvällen före mordet. Zixia har inget minne av det. Men Yu Xuan väljer trots allt att inte ange henne för polisen utan håller sig på sin kant. Det sticker i hjärtat på Zixia varje gång hon möter honom - och Li Shubai är inte så lite svartsjuk.

Den andre man som har känt igen Zixia är Wang Yun, mannen som hon lovades bort till av sina föräldrar. Han är mycket arg på henne eftersom ryktet säger att hon mördade hela sin familj för att slippa honom. Inte så roligt att höra, förstås. Men efter att ha träffat henne är han fascinerad nog att vilja ge henne en chans att rentvå sig, och därför väljer han att inte heller avslöja henne. Men han menar också att hon faktiskt är hans och att han aldrig kommer att släppa henne. 

Hur ska det gå? Ja, det lär väl visa sig i del 4, antar jag ...

Jag uppskattade den här delen lika mycket som den förra eller kanske egentligen mer, eftersom jag nu läste på kinesiska och slapp det lite för lättsamma språket i översättningen. Blandningen av humor, spänning och romantik är precis som den ska vara i en roman av det här slaget, däremot är lösningen på mordgåtan precis som i del 1 något krystad - den fick mig att minnas den klassiska mangaserien Mästerdetektiven Conan som jag och mina barn brukade läsa en gång i tiden, och där morden gärna skedde i låsta rum och där den döende istället för att skriva ner namnet på mördaren istället plitade ner en ledtråd som ledde till att man måste söka igenom hela huset på jakt efter fler ledtrådar i form av extremt svåra rebusar, samtidigt som fler personer mördades, en i taget. Lite så är det här också. Författaren kunde ha sparat lite på krutet när det gällde att komma på extremt tillkrånglade mordmetoder. Men som sagt, det är inte lösningen utan vägen dit som är behållningen med romanen. 

Intressant är också hur författaren använder sig av riktiga personer vid kejsar Yizongs hov: prinsessan Tongchang (inte hennes egennamn, utan en titel) och hennes mor, kejsargemålen Guo, har verkligen existerat och när prinsessan dog 870 lät kejsaren avrätta tjugo läkare, för att de inte hade kunnat rädda livet på henne. Cece Qinghan väver in dessa händelser i berättelsen på ett bra sätt, även om hon förstås ändrar på vissa saker så att de ska passa hennes syften.