Okunniga, okultiverade och ointressanta - Wolfgang Kubin gör det igen

Den tyske sinologen och översättaren Wolfgang Kubin retade upp många kinesiska författare och litteraturkritiker när han i en intervju 2006 påstod att det mesta som skrivs i Kina idag är skräp. I en intervju för franska Books Magazine gör han nu om bedriften och utvecklar sina tankar om samtida kinesiska prosaförfattare som okunniga, okultiverade och ointressanta. Poeterna och dramatikerna är dock i toppklass, menar Kubin.

Visst kan man hålla med om en del av kritiken, som att författarna tenderar att skriva alltför mycket och alltför oredigerat, att de inte verkar lägga ner så stor möda på språket som man kunde önska. Men inte förtjänar de väl riktigt så mycket ovett som det Kubin öser ur sig? Och när han tar Liu Zhenyun som exempel på en riktigt bra författare känner i alla fall jag att hans preferenser nog skiljer sig en hel del från mina, för på min topplista hamnar inte Liu så särskilt högt. Man kan också fundera på den eurocentrism som skymtar fram mellan raderna. Kubin menar att kinesiska författare är okunniga eftersom de inte kan tillräckligt mycket om västerländsk litteratur och dessutom är värdelösa på att tala engelska. Men något säger mig att han aldrig skulle kalla västerländska författare okunniga för att de inte känner till något om litteraturen i Asien...

Läs intervjun här, och roa er med att försöka gissa vilka invektiv kineserna kommer att spotta ur sig när de får reda på vad som står där...

(Foto: Tony George på Flickr)

Monstret som åt upp mörkret

Nu har äntligen en bok av den taiwanesiske bilderboksförfattaren Jimi (Jimmy Liao) kommit i svensk översättning! Monstret som åt upp mörkret heter den, och handlar om mörkrädsla och om hur den kan övervinnas.

Boken är utgiven av Berghs förlag och har naturligtvis kommit hit via USA, där den gavs ut för någon tid sedan. Man kan bara hoppas att Berghs följer upp med ytterligare någon bok, till exempel min favorit Stjärnhimlen. Mer om Jimi här.

Jimi/Jimmy har för övrigt det läckraste nyhetsbrev/e-tidning jag någonsin har sett. Man kan prenumerera på det eller ladda ner det från hans webbplats. Litet knepigt för den som inte kan kinesiska, men klicka på den översta av de fyra blå rutorna i vänstermarginalen så laddas nyhetsbrevet ner som zip-fil. Sedan är det bara att extrahera. Det brukar innehålla både bild, musik, animerad film, boktips och nyheter, och får en verkligen att önska att man kunde använda Flash. Och teckna. Bläddra inte för fort, för bilderna växer fram på sidorna!

Alla över en kam

Hittade en bra artikel idag, av författarinnan Celeste Ng. "Why I Don't Want to Be the Next Amy Tan" heter den, och handlar om hur amerikanska författare med kinesiskt ursprung alltid jämförs med andra kinesisk-amerikanska författare, medan författare med indisk bakgrund alltid jämförs med andra indisk-amerikanska författare och så vidare, istället för att jämföras med någon som skriver om samma ämnen eller i samma stil som de själva. En kines är en kines är en kines och inget annat.

Jag har inte läst något av Celeste Ng förut (vilket förmodligen beror på att hon mest har skrivit noveller som publicerats i olika amerikanska tidskrifter), men här finns en inläsning av en poetisk och litet sorglig berättelse, "We Are Not Strangers", som ger smak på mer.

Rävandar - den oanständiga versionen

För den tidigare, anständiga versionen, samt några grundläggande fakta om rävandar, klicka här.

Eftersom rävandarna oftast framställdes som vackra kvinnor som förstörde män genom att ha samlag med dem stup i kvarten är det inte förvånande att det skrevs en del pornografiska eller erotiska berättelser om dem.

Ji Yun och Pu Songling var ganska försiktiga av sig, så i deras berättelser får man sällan veta några detaljer - oftast går det förälskade paret till sängs och plötsligt så är det morgon igen. Något har hänt, men man får inte veta vad. Som mest kanske det förekommer någon rad om att mannen smeker den sköna kvinnans bakdel och hittar en svans. Men det fanns andra författare som inte skrädde orden. Ta till exempel de bägge verken Den intressanta historien om händelserna i palatset Zhaoyang 《昭阳趣史》 av Yanyansheng (pseudonym) och Den färgrika berättelsen om de förtrollade rävarna 《妖狐艳史》 av en anonym författare.

I Zhaoyang får läsaren stifta bekantskap med en av de mest notoriska rävandarna i den kinesiska historien, Su Daji 苏妲己. Daji var bihustru åt den siste kungen av Shangdynastin. Hon kom från en framstående adelsfamilj och var både vacker och begåvad, men när hon var på väg till hovet för att gifta sig blev hon besatt av en osedvandligt ondskefull rävande. Daji lyckades snart bli kungens favorit och det dröjde inte länge förrän hon gjort honom helt depraverad. Paret anordnade extravaganta orgier i palatset där alla sprang omkring nakna, och dessutom uppfann Daji en mängd nya tortyrmetoder för att plåga folk hon inte tyckte om. När dynastin så småningom föll tänkte de nya härskarna avrätta henne, men hon var så vacker att ingen man kunde hugga huvudet av henne. Till sist fick man skaffa fram ett magiskt vapen som tog hand om saken.

I Zhaoyang får vi veta att anden som besatte Daji har levt vidare i form av en niosvansad räv. Tillsammans med en övernaturlig purpurfärgad svala antar den mänsklig skepnad och de utger sig för att vara två systrar, Hede och Feiyan. Knappt har de nedstigit till människornas värld förrän de sätter igång med att erövra en massa olika män, till exempel den unge och stilige Shiniao'er, som de förför tillsammans:

"Manslemmen verkar vara en spännande sak", sade Feiyan, "men jag vet inte ens hur den ser ut!"

"Den är fyrkantig", svarade Shiniao'er roat.

"Det tror jag inte på! Om den var fyrkantig skulle den ju inte passa in i våra runda hål!"

"Titta då, så får du se den!" ropade Hede, drog ner byxorna på Shiniao'er och grep tag i skaftet, som i den stunden var så upphetsat att det var lika hårt och hett som ett stycke glödande järn. "Det är underligt" fortsatte hon och höll skaftet i ett fast grepp, "att en sak som är så hård och het kan skänka en sådan njutning när man stoppar in den!"

Shiniao'er passade på att smeka Feiyans öppning som också var het som eld och alldeles hal. Han stack in ett finger i den och förde det försiktigt längre in. Feiyan stod inte ut längre, utan drog med honom till sovrummet. Där klädde de alla av sig och slingrade sig om varandra.

Feiyan tog ett hårt grepp om hans skaft och mumlade: "Ååå, jag vill ha den!"

"Du verkade minsann litet blygare i eftermiddags!" log Shiniao'er.

"Prata inte så mycket! Stoppa in den!"

"Lägg dig ner på rygg och vänta, så ska du få." Feiyan gjorde som han sade och Shiniao'er särade på hennes ben samtidigt som han med kraft hamrade in skaftet i hennes hål, som han först lätt hade fuktat med sin saliv. Feiyan grep upphetsad tag om hans skinkor. Snart hördes ett bultande som från en portklapp: det var hans lem som redan hade trängt in ungefär en halv tum, men inte kunde fortsätta eftersom hålet blev trängre ju djupare in han kom. Men snart märkte han att det började fyllas av vätska och han kunde tränga in ända till roten och röra sig fram och tillbaka utan att det gjorde ont. Istället började det bli riktigt skönt.

"Snabbare!" stönade Feiyan. "Sluta inte!"

Ja, där får det räcka. Damerna fortsätter sina erotiska eskapader och slutar sina karriärer i kejsarpalatset, som kejsarinna och favoritkonkubin - vilket självklart leder till Handynastins fall.

I De förtrollade rävarna handlar berättelsen om två rävandar som antar kvinnlig gestalt och sedan kidnappar och förför en stackars oskyldig ung man, som dock får hjälp av en annan rävande, som har förälskat sig i honom. Här finns också två manliga rävar som gärna har sex med varandra samtidigt som de litet hycklande ojar sig över hur fel det är.

Zhaoyang och De förtrollade rävarna är skrivna under Ming och Qing. I modern tid har det förstås gjort en del porrfilmer på temat "vacker räv förför en stackars man". Dessutom har ordet "rävande" kommit att få betydelsen "mansslukerska".

Vill man läsa mer om de vågade rävarna så kan man hitta både Zhaoyang och De förtrollade rävarna i fulltext på nätet, och för den som inte vill sitta och slå i lexikon hela tiden går det även bra att läsa dem i fransk översättning, från Éditions Philippe Picquier.

Frankfurtbokmässan på Youtube

Det finns en hel del intervjuer och andra reportage från bokmässan i Frankfurt på Youtube. Den här filmen innehåller till exempel bland annat en kort intervju med Yang Lian. En längre intervju med honom hittar man här.

Notera att journalisten kallar sin hedersgäst för "The Republic of China"...

Snygga killar från Singapore

Eftersom jag är på jakt efter bra litteratur från Singapore just nu har jag råkat snubbla över två intressanta författare som jag gärna vill läsa mer av: O Thiam Chin och Johann S. Lee. (Lee till vänster och O till höger på bilden)

O Thiam Chin skriver framförallt noveller och har publicerat ett antal texter i olika litterära tidskrifter. Novellsamlingen Never Been Better har precis kommit ut och förhoppningsvis dimper ett exemplar snart ner i min brevlåda. De noveller av O som jag har läst har varit ganska finstämda berättelser skrivna med stor inlevelse och fantasi. Ta till exempel "Småsten", som börjar så här:

En gång älskade jag en pojke som var en fågel. Han hade en glänsande näbb som näsa, ett par vingar istället för armar och en kropp täckt med bruna och krämfärgade fjädrar. Vi gick i fyran och han satt bredvid mig i klassrummet.

Resten av berättelsen får ni läsa i nästa nummer av Karavan.

Johann S. Lee är känd som Singapores främste gayförfattare. Han debuterade 1992 som 21-åring med romanen Peculiar Chris, följde upp den 15 år senare med To Know Where I'm Coming From (även den med starkt självbiografiska inslag) och släppte i början av 2009 sin tredje roman - Quiet Time, om ett par bögar som tvingas tänka över sitt förhållande när den ene av dem börjar längta efter barn. Ytterligare en punkt på måste läsa-listan.

Rävandar - den anständiga versionen

Överallt där det finns rävar verkar människorna betrakta dem som riktigt sluga djur, små lurifaxar som hittar på bus eller driver med överheten. I Kina - och i övriga Östasien - har man tagit det ett steg längre. Sedan en mycket lång tid tillbaka finns där en föreställning om att vissa rävar kan bli mycket gamla och att de med tiden kan få övernaturliga krafter. Förutom att få saker att flytta på sig (ungefär som en poltergeist) eller trolla fram guld och ädla stenar kan de också förvända synen på folk och anta människogestalt. En räv som lyckats bli 50 år gammal kan förvandla sig till kvinna, en räv som blivit 100 kan förvandla sig till man och en räv som blir 1000 år uppnår odödlighet.

Allt det här gjorde rävarna till ett slags mittemellanvarelser i de gamla kinesernas ögon. De var varken människor eller vanliga djur, varken odödliga eller monster. De bodde ofta i gamla gravar eller övergivna hus, så fastän de var levande uppehöll de sig i de dödas värld. Som författaren Ji Yun uttryckte det år 1789:

Människor och djur är olika raser, men rävar är mittemellan människor och djur. De döda och de levande vandrar olika vägar, men rävar befinner sig mittemellan de döda och de levande. Odödliga och demoner vandrar olika vägar, men rävandar befinner sig någonstans mittemellan de två. Därför kan man säga att ett möte med en räv är något oerhört underligt, men också att det är något oerhört alldagligt. Människor och föremål tillhör olika kategorier, men rävandar är någonstans mittemellan de två. Ljusets och mörkrets vägar korsas aldrig, men rävandar står mittemellan dem bägge.

För att en rävande skulle kunna förvandla sig till människa krävdes att den genomförde vissa riter. Den vanligaste metoden var att leta rätt på en mänsklig dödskalle (inte så svårt om man bor i en grav) och sedan placera den ovanpå sitt huvud och lägga sig raklång på marken i månskenet. En annan, mindre vanlig, metod var att helt enkelt överta en riktig människas kropp så att hon blev besatt.

En räv som hade förvandlat sig till människa kunde ägna sig åt studier och förkovra sig, vilket kunde snabba på odödlighetsprocessen. Men det fanns en genväg också - en som kunde verka lockande om man hade 900 år kvar innan man nådde målet: sex med en människa. För att bli odödlig måste en räv nämligen få en viss mängd mänsklig essens och det kinesiska ordet för "essens" 精 råkar också betyda "sperma". Av den anledningen såg många rävandar till att uppträda som prostituerade. Men det var klart att det var en litet mer intressant utmaning att fånga någon ung, oskyldig man och suga musten ur honom tills han helt tynade bort. Då gav sig rävkvinnan av på jakt efter nästa byte. Så här kunde det gå till:

Wu Lintang berättade historien om en ung man som förfördes av en räv, som fortsatte att besöka honom trots att han tynade bort. Till slut hade han så litet kraft kvar att han inte kunde tillfredsställa henne när de gick till sängs med varandra. Räven klädde på sig och gjorde sig redo att ta farväl, och trots att den unge mannen grät och bad henne att stanna vägrade hon bestämt.

När han klandrade henne för att hon var så känslokall svarade hon upprört: "Inga äktenskapsband binder oss samman. Jag kom enbart hit för att få andlig näring. Men nu är din essens på upphällningen. Varför ska jag stanna när här inte finns något mer att få? Förhållanden som bygger på makt och inflytande avslutas när makten och inflytandet tar slut. Förhållanden som bygger på rikedom avslutas när ingen rikedom finns kvar. Människor ställer sig in hos dem vars rikedom och makt drar till sig deras uppmärksamhet, och inte på grund av äkta känslor. Försökte du inte själv ställa dig in hos en viss person som du nu inte längre bryr dig om? Och så klandrar du mig!"

Men ibland kunde det hända att en rävande verkligen förälskade sig i en människa och bestämde sig för att inte ta kål på honom utan istället belöna honom med framgång och pengar. Hederliga rävandar (den sort som ägnade sig åt studier istället för sex) kunde också se till att en rättrådig man eller kvinna fick ett bra liv.

Många valde att dyrka rävandar och vända sig till dem för få goda råd, särskilt när det gällde ekonomiska transaktioner eller utomäktenskapliga affärer. I sådana fall gällde det nästan alltid en specifik räv, oftast någon som bodde i närheten. Men man kunde också vända sig till ett medium i något tempel för att få kontakt med andarna, en tradition som inte ens kommunismen verkar ha lyckats utrota helt.

Det finns en stor mängd berättelser om rävandar i den kinesiska litteraturen. Mest kända är förmodligen de i Pu Songlings Pilträdsateljéns berättelser om underliga ting 《聊斋志异》och i Ji Yuns Anteckningar från De noggranna studiernas halmtäckta stuga 《阅微草堂笔记》. Vill man läsa mer om rävandar kan man till exempel låna Rania Huntingtons Alien Kind eller Xiaofei Kangs The Cult of the Fox. Sedan finns förstås en hel del information att hämta på nätet, både översatta berättelser och fakta.

(Bilden längst upp kommer från filmen Painted Skin 画皮 (2008), som handlar om en vacker rävkvinna som förför en man och försöker döda hans fru. Den bygger på en berättelse av Pu Songling, men i originalet är kvinnan faktiskt inte en räv, utan en helt annan sorts demon. Den andra bilden är © Stephanie Pui-Mun Law)