lördag 8 juni 2019

Nattåget

Jag har läst så många kinesiska böcker den här våren men inte haft tid eller möjlighet att samla tankarna och skriva något om dem. Och nu börjar jag glömma bort detaljerna. Frustrerande. Men några korta ord ska jag väl kunna få ner i alla fall, så att jag åtminstone själv minns att jag har läst dem.

Någon gång i början av februari läste jag till exempel Xu Zechens 徐则臣 Nattåget《夜火车》. Xu har länge setts som en av de mer lovande yngre författarna i Kina och en av hans romaner 《跑步穿过中关村》har översatts till engelska (av Eric Abrahamsen) med titeln Running Through Beijing. På svenska finns, så vitt jag vet, bara novellen "Hunden skällde hela dagen"《狗叫了一天》i det enda numret av Freeman's som kom ut på svenska.

I Nattåget får läsaren följa Chen Munian, en ung man vars längtan efter att resa får katastrofala följder. Hans dröm är att göra en tågresa, och vid ett tillfälle lovar hans far att han ska köpa sonen en biljett bara han får bra betyg. Men när Munian stolt visar upp betygspapperen slår fadern ifrån sig, inte kan han lägga ut pengar på resor, det går ju inte. Besviken och arg begår Munian det största misstaget i sitt liv: han bestämmer sig för att lura föräldrarna. Sent en natt kommer han hem och påstår att han har dödat en man och måste fly. Den skräckslagna fadern ger honom pengar så att han ska kunna komma undan ett oundvikligt dödsstraff. Men Munian har inte dödat någon, han har hittat på alltihop. Det han inte har räknat med är att de förfärade föräldrarna ska gå till polisen och anmäla "brottet". Eftersom inget lik går att hitta blir Munian aldrig ställd inför rätta, men i fortsättningen vilar misstankarna alltid tungt över honom - har han dödat någon eller inte?

Den här osäkerheten gör att han trots sin utmärkta begåvning aldrig kommer vidare i den akademiska karriären. Livet går på tomgång, han utsätts för ständiga "utvärderingar" där han alltid får frågan "Gjorde det du det eller ej?", han får inte ut sin examen, blir degraderad till trädgårdsmästarassistent vid universitetet. Så småningom börjar dock en annan historia nystas upp, i samtal med den gamle trädgårdsmästaren. Det hela utmynnar i stor och meningslös tragik.

Om Xu Zechens manliga huvudpersoner som drömmer sig bort och ut på resa har det skrivits en del, till exempel denna text av Pamela Hunt. Den är en mycket bättre analys av temat än jag kan göra, så läs den. Nattåget har mycket gemensamt med de andra texter av Xu som Hunt studerar i artikeln, även om hon inte tar upp just den. Det är en berättelse som puttrar på i långsam takt för att sedan plötsligt explodera och bli fullkomligt hjärtskärande, en sån där bok som inte slår an på en gång men ger utdelning om man håller ut och fortsätter att läsa.

fredag 10 maj 2019

The Weight of Our Sky

Ungdomsböcker från Malaysia är inte något jag läser särskilt ofta, men de få jag har läst har varit utmärkta. Först The Ghost Bride av Yangsze Choo och nu The Weight of Our Sky av Hanna Alkaf.

The Weight of Our Sky utspelar sig under några dygn i maj 1969, då spänningarna mellan malaysier och kineser ledde till våldsamma upplopp där närmare 600 människor dödades. I boken följer vi Melati Ahmad, en tonårstjej vars bästa vän Safiyah dödas när en grupp beväpnade män tränger sig in på biografen där de befinner sig och skiljer ut personer som verkar ha malaysiskt ursprung. Melati är eurasier och klarar sig - en äldre kinesisk kvinna räddar henne.

Melati befinner sig nu i ena änden av staden och hennes mor i den andra. Melati måste få veta om hon lever, om hon är skadad, om allt är bra. Men hon kan inte nå henne och det är alldeles för farligt att färdas genom gatorna. Till råga på allt införs också undantagstillstånd och utegångsförbud. Den kinesisk damen, tant Bee, tar med Melati hem och så småningom får hon hjälp av Bees son Vincent, som lovar att ta henne genom staden, till hennes mor. Men Melati har inte bara en yttre fara att bekämpa - hon lider av tvångssyndrom och ansätts hela tiden av en ondskefull djinn som kräver att hon utför vissa rörelser eller uppgifter för att hennes mor inte ska råka illa ut. Vid den här tiden är psykisk sjukdom inte något man talar om i Malaysia och Melati har aldrig fått någon riktig hjälp mot sina problem.

The Weight of Our Sky är en mycket spännande bok, uppbyggd som en klassisk quest-roman: hjältinnan har ett uppdrag att utföra, och för att göra det måste hon bege sig ut på en farofylld färd där våld och död lurar bakom varje hörn. På vägen möter hon både fiender och vänner - ibland där hon minst väntar sig det. Och precis som för Frodo är det inte bara en yttre ondska som jagar henne, hon måste också bekämpa sina inre demoner. När hon till slut är framme vid färdens mål har hon vuxit betydligt och i någon mån övervunnit sina egna rädslor.

Hanna Alkaf lyckas med bravur använda sig av detta välbekanta tema, men romanen är inte bara ett äventyr, här finns också fruktansvärda upplevelser, äkta tragik och djup sorg. Hur ska till exempel Melati kunna leva vidare med vetskapen om att hon överlevde attacken på biografen där hennes bästa vän dog? Kommer Safiyahs föräldrar någonsin att förlåta henne för att hon lämnade Melati kvar därinne?

En bok som borde finnas på skolbiblioteken.

tisdag 30 april 2019

När månen glömde

Ännu en bok av Jimmy Liao 几米 har kommit på svenska, den fjärde i ordningen. När månen glömde 《月亮忘记了》är en bok i Liaos typiskt drömska stil. En dag är månen försvunnen. Ingen vet var den är, och som ersättning låter människorna tillverka en massa konstgjorda månar. Men visst finns den riktiga månen kvar där ute, den behövde bara komma bort en stund och hitta tillbaka till sig själv.

Som alltid står det övergivna barnet i centrum för berättelsen, pojken som de vuxna inte har tid med eftersom de är för upptagna av sina egna problem för att se honom. Och som vanligt visar Liao att den som inte får stöd av sina närmaste kan hitta hjälp på annat håll, läka sig själv och stärkt gå vidare ut i livet. En poetisk berättelse, fylld av hopp och med många "tomrum" i texten som lämnar öppet för samtal mellan vuxna och barn.

Utgiven på Mirando Bok.

måndag 29 april 2019

Vita hästar

Yan Ges kortroman White Horse 《白马》har precis publicerats som fristående verk i Storbritannien, och jag har skrivit en mycket kort presentation av den här.

Den som läser svenska bör förstås snarare leta rätt på tidskriften 10TAL:s nummer 27/28 (2017), där Björn Kjellgren har översatt samma text, då med titeln "Vita hästar".

Det är en bra text av en bra författare, som för övrigt skrev en av mina favoritromaner från de senaste åren: Vår familj (också den finns på engelska, översatt av Nicky Harman och med titeln The Chili Bean Paste Clan).

I fjärran, ett berg

Det är så mycket som borde översättas till svenska.

Ett exempel är Nie Chongruis 聂崇瑞 fantastiska grafiska roman Au loin, une montagne 《远山》som skildrar hans tid i en liten stad uppe bland bergen i norra Kina under kulturrevolutionen. Visst, vi har hört liknande berättelser förut: vänliga bybor, nyfikna stadsungdomar, destruktiva rödgardister, bråk mellan olika fraktioner. Men det är ändå något speciellt att se det skildras i denna form, med Nies mycket säkra penna.

Au loin, une montagne är en tjock bok på mer än 250 sidor, indelad i flera kortare stycken som fokuserar på en person, en plats eller en företeelse. Flera av landsbygdsborna porträtteras ingående. Sorgen över den vackra religiösa konst som förstörs av de hatiska fanatikerna berör på djupet. Även de vansinniga paradoxerna som rödgardisterna inte själva verkar se finns med: i ena ögonblicket går man till storms mot religion och vidskepelse, i nästa kastar man sten efter rävar som man har fått för sig är besatta av onda andar.

Också kulturrevolutionens efterspel och den lilla stadens "nutid" skildras, när Nie och hans franska hustru besöker platsen många år senare. Idag lever nämligen Nie Chongrui sedan en lång tid tillbaka i Frankrike, där han försörjer sig som illustratör och har gett ut ett antal seriealbum. Mer om honom och hans karriär hittar du här (på franska) och fler exempel på hans verk går att se på hans egen webbplats.


fredag 1 mars 2019

Två nya böcker: Yan Lianke och Liu Zhenyun

Två nya kinesiska romaner har kommit på svenska under de första två månaderna i år: Yan Liankes 阎连科 Explosionskrönika 《炸裂志》(Atlantis) och Liu Zhenyuns 刘震云 Barn av sin tid 《吃瓜时代的儿女们》(Wanzhi). Bägge författarna finns redan tidigare utgivna på svenska och i båda fallen känner man lätt igen deras stil.

Fast det är klart, särskilt Yan Lianke är ju en författare som verkligen varierar sig - det är stor skillnad på hur han skriver i t.ex. Drömmar om byn Ding, De fyra böckerna och Explosionskrönika. Stilmässigt ligger Explosionskrönika närmast Lenins kyssar, med sina vansinniga påhitt och kraftiga överdrifter. I just det här fallet passar det utmärkt att kalla boken en absurd satir (en etikett som jag personligen inte alls tycker lämpar sig för vare sig Drömmar om byn Ding eller De fyra böckerna).

I Explosionskrönika följer läsaren ett litet samhälles minst sagt explosionsartade utveckling till supermetropol på samma nivå som Peking. I Sprängrifte pågår sedan lång tid tillbaka en fejd mellan två familjer, Kong och Zhu. En gång i tiden var det Zhus som hade makten, men när unge Kong Mingliang visar sig ha en extrem fallenhet för att berika sig (och resten av byn) övergår den i familjen Kongs händer. Men det är först när Kong Mingliang och den vackra Zhu Ying slår sina påsar ihop som det hela tar fart på riktigt. Den nya ekonomiska politiken inte bara tillåter utan uppmuntrar människor att berika sig med alla till buds stående medel, och Sprängriftes välstånd och Kong Mingliangs karriär bygger redan från början på stöld, våld, prostitution och mutor.

Men Explosionskrönika är inte bara en satir över den korruption som har följt i den ekonomiska utvecklingens spår utan också en berättelse där naturen speglar människornas inre, så att persikoträden får granatäppelblommor och päron växer på kakiplommonträden. Absurditeterna i naturen ökar i takt med familjen Kongs tilltagande storhetsvansinne, men någonstans måste det ta stopp och slutet blir inte särskilt roligt för någon av de inblandade. Det här är ingen berättelse för den som gillar det sparsmakade och finstilta, men en utmärkt skildring av Kinas ekonomiska boom och det moraliska förfall som den har lett till (och delvis bygger på). Här finns även ett slags försmak av Yan Liankes nästa roman, När solen slocknade 《日熄》, som också den använder sig av drömmar och sömngångande som tecken på en annalkande katastrof.

Också Liu Zhenyuns Barn av sin tid handlar om korruption, men behandlar ämnet ur ett lite mer jordnära perspektiv och med betydligt mer humor. Inledningsvis påminner romanen en hel del om Lius tidigare roman Processen, på så sätt att en ung kvinna, Niu Xiaoli, som upplever sig ha blivit lurad (hon har köpt en fru åt sin bror, men frun har stuckit) ger sig ut på en lång resa för att få upprättelse. Det går inte riktigt som hon har tänkt sig. I romanens två senare delar följer vi två politiska tjänstemän som till en början verkar rätt sympatiska men så småningom visar sig vara genomkorrumperade. Och ack, vilka vedermödor de måste genomlida för att få sina liv att hänga ihop, med bortskämda barn, giriga hustrur och överordnade som gärna vill ha syndabockar att lägga skulden på när det börjar hetta till. Här finns en skildring av hur det kan gå till när man tas in "för utredning" av Partiet som omedelbart leder tankarna till den försvunne kinesiske Interpolchefen Meng Hongwei, och en skurkaktig miljardär som flyr till USA och talar ut i media på samma sätt som den mycket uppmärksammade Guo Wengui. Att Liu lyckades få det inslaget förbi sina redaktörer är rätt otroligt. Roligt är det hur som helst, även om skrattet delvis fastnar i halsen vid insikten om att satiren nog ligger rätt nära verkligheten. Men i romanen får i alla fall skurkarna sitt straff, bland annat tack vare Niu Xiaoli.

fredag 22 februari 2019

Yang Lian igen (och Ai Weiwei)

Bara ett kort inlägg för att tala om att det nu finns ytterligare en diktsamling av Yang Lian på svenska. Ett lyckligt spökes anteckningar heter den, och den är översatt av Erling Hoh och utgiven på Rámus.

Ett lyckligt spökes anteckningar innehåller ett urval dikter från fyra av Yang Lians tidigare samlingar och är en mycket bra introduktion till hans poesi. Flera av dem utgår från massakern i Peking den 4 juni 1989. Har man läst Koncentriska cirklar känner man igen Yang Lians stil även om den här är något mer lättillgänglig, vilket gör att Ett lyckligt spökes anteckningar kanske är den bok man ska börja med om man vill ge sig in på Yang Lians poesi. Boken innehåller också ett fint efterord av Jonas Modig.

En tredje liten bok som också har anknytning till Yang Lian kommer strax ut på Rámus (översatt av mig). Konst och människa heter den, och är ett samtal mellan Yang och konstnären Ai Weiwei, om konst, politik, exil, flyktingfrågor och annat. Själv tycker jag att det är Ais tankar kring den egna konsten som är mest intressanta, andra kanske fastnar för hans funderingar kring flyktingströmmar och politik.

I mars kommer Yang Lian och Ai Weiwei att samtala på Malmö stadsbibliotek, och därefter reser Yang Lian vidare till Littfest i Umeå och till Stockholm, där han framträder på ABF-huset den 18 mars.