Tromben

1984 skrev Mo Yan en kort novell med den kinesiska titeln 《大风》. Den översattes många år senare till svenska av Göran Malmqvist och fick då titeln "Stormen". Tyvärr har jag inte läst den svenska versionen, som bara har publicerats i en utställningskatalog från Nobelmuseet.

Men nu har "Stormen"/《大风》omarbetats till bilderbok, och den har jag översatt till svenska. Om en vecka ungefär kommer den ut på Vombat förlag och den är riktigt, riktigt fin. Bilderbokstiteln är Tromben.

Berättelsen handlar om pojken Stjärna, som följer med sin farfar ut för att skära gräs, som så småningom ska bli foder åt djuren på gården. De ger sig av tidigt på morgonen, Stjärna får åka på kärran och farfar sjunger sånger som pojken inte riktigt förstår. Sedan visar farfar Stjärna hur man använder skäran, men pojken blir snart less på arbetet och börjar fånga gräshoppor istället. Gräshopporna grillar och äter farfar och Stjärna senare, som tilltugg till lunchen. Stjärna lägger sig och sover middag, och farfar väcker honom när det är dags att dra sig hemåt. Men nu är himlen täckt av mörka moln och långt borta i fjärran syns en underlig, svajande pelare. En tromb! Nu måste de skynda sig.

De har bara hunnit en bit på väg när tromben hinner ikapp dem. Allt det gräs som farfar så mödosamt har samlat ihop blåser bort. Det är nära att Stjärna också följer med. Till sist drar tromben vidare, men då finns bara ett enda grässtrå kvar.

Berättelsen avslutas med ett efterord som i själva verket är de inledande sidorna i ursprungsnovellen. Den vuxne Stjärna besöker sin farmor efter att ha fått besked om att farfar har dött, och han tänker tillbaka på allt den gamle lärde honom och den där dagen då tromben kom.

Tromben är mycket fint illustrerad av den skicklige Zhu Chengliang, vars dova palett verkligen fångar den dystra och lite nostalgiska stämningen. Ett uppslag tvingar läsaren att vrida boken ett halvt varv, för att hen ska få se hur tromben sveper med sig gräset upp i luften och hur repet som Stjärna håller fast sig i brister i vinddraget.

Mo Yan har ju skrivit ett stort antal ganska korta noveller och många av dem skulle nog fungera  bra som bilderböcker. Särskilt spökhistorierna, som ofta är mer melankoliska och sorgsna än riktigt läskiga skulle bli fina, tror jag. Och jag skulle inte ha något emot om Zhu Chengliang illustrerade dem också.