måndag 2 oktober 2017

Mer Mo Yan


Någon gång i tidens begynnelse hade jag ambitionen att åtminstone kortfattat presentera de kinesiska skönlitterära verk som översätts till svenska, bara så att folk skulle veta att de finns. Det har blivit lite si och så med det, men jag vill i alla fall som hastigast nämna två böcker av Mo Yan som redan har funnits ute i handeln ett bra tag, men som jag av någon anledning inte har nämnt här på bloggen.

Den första är novellsamlingen Den genomskinliga rättikan, översatt av Göran Malmqvist och som vanligt utgiven på Tranan. Den genomskinliga rättikan är en novellsamling som nog skulle kunna fungera som en bra introduktion till Mo Yans författarskap för den som inte vill ge sig i kast med en tjockis som Ximen Nao och hans sju liv på en gång. Titelnovellen är den litterära text som blev Mo Yans genombrott när den publicerades 1986 och flera av de andra berättelserna är fina exempel på hans sätt att blanda realism och magi, humor och sorg - "surrealistiska verk i naturalistisk förklädnad", som Göran Malmqvist skriver i sitt förord. Den genomskinliga rättikan kom ut på svenska redan 2014, så ni märker att jag ligger efter här.

Den andra Mo Yan-boken kom förra året, så där är jag inte riktigt lika försenad. Det är romanen Granatkastaren, i översättning av Britta Kinnemark. Granatkastaren är ett exempel på Mo Yan burleska, ja, kanske snarare groteska sida. Här är det köttfrosseri som gäller, sida upp och sida ner, när den unge Liu Xiaotong berättar sin historia för en munk i ett tempel på den kinesiska landsbygden. Men det är inte bara kött som folk glupar efter: sex, pengar och makt står också på dagordningen när korrumperade pampar försöker göra sig en förmögenhet på kötthanteringen. Triggervarning för veganer och vegetarianer, som nog i och för sig kan vinna över några läsare på sin sida med hjälp av den här romanen, men många möjliga sätt att tolka Lius historia i ljuset av dagens kinesiska samhälle.


söndag 1 oktober 2017

Fox Fire Girl

Ja, det här skulle ju bli sommaren då jag läste en massa litteratur från Singapore och Malaysia och skrev om den här, hade jag tänkt. Blev det så? Nä. Läst har jag gjort, men jag har inte haft tid att skriva. Och inte heller riktigt att tänka - de sakerna hänger ju ihop. När man sedan har lagt en bok bakom sig med någon månad eller så kan det vara svårt att minnas detaljerna. Så den närmaste tiden blir det bara några mycket korta bokanmälningar, mest för min egen skull (som egentligen allt här på bloggen), för att jag ska komma igång med det här igen.

O Thiam Chins Fox Fire Girl läste jag någon gång i juli. Det är en relativt kort roman (144 sidor) och med tanke på titeln och baksidestexten, som utlovade att en rävande skulle dyka upp, förväntade jag mig något lite fantasyartat eller kanske en skräckberättelse. Men ack, så fel jag hade. Fox Fire Girl är istället en berättelse om hur man söker efter det man behöver eller vill ha hos en annan oavsett om det finns där eller ej, om instängdhet och oförmåga att uttrycka sorg och längtan.

De tre berättelserna ("Fox", "Fire" och "Girl") kretsar kring Yifan, en ung kvinna från den malaysiska landsbygden. I den första är det författaren Derrick som har ordet. Han är förälskad i Yifan, de har haft en kort romans tidigare och nu möts de igen, på sjukhuset där han är inlagd efter ett självmordsförsök. Yifan har alltid velat att han ska berätta historier för henne, han är ju författare, det är det han gör, tycker hon. Och det är vad han har gjort. De har haft sex och han har berättat en historia. Men nu, när de möts igen, börjar hon plötsligt själv berätta. Hon är egentligen en rävande, en räv i kvinnokropp som kan ta andra gestalter, invadera en mans tankar, få honom att göra och känna det hon vill att han ska göra och känna, och hon har utnyttjat sin förmåga på ett sätt som har lett till en tragedi och fått henne att lämna sin hemby. Yifans berättelse är kraftfullare än det Derrick själv försöker skriva och han vet att han måste göra något av den, men inte vad.

Den andra berättelsen, "Fire", handlar om Tian Chen. Han växer upp med sin ensamstående far och en känsla av ständigt utanförskap. Han är fascinerad av eld och bränner sig själv som ett sätt att fokusera, att skapa klarhet och ordning i en förvirrande och kaotisk värld. Han möter Yifan när hon arbetar på en restaurang dit han går och äter och de blir ett par. Yifan ser hans ärr och försöker få honom att sluta bränna sig, och Tian Chen börjar istället bränna saker - kläder, böcker, dvd-skivor ... Vid det laget har han upptäckt att hon också träffar Derrick. Snart har han bränt nästan allt han äger och blir istället sjuk. Yifan besöker honom och berättar historien om sina egna ärr och om pojken hon älskade hemma i Ipoh, en berättelse som liknar den hon berättade för Derrick, men med vissa betydelsefulla ändringar. Sedan försvinner hon.

Den tredje berättelsen, "Girl", handlar om vad som verkligen hände mellan Yifan och pojken hon älskade. Eller gör den verkligen det? Yifan har ju redan gett oss (och sina pojkvänner) helt olika versioner av historien. Är denna sannare än de andra? Den är onekligen mer realistisk.

Yifan är en person som det är svårt att komma nära. Hon verkar uppfinna sig själv på nytt om och om igen, bjuda på olika varianter av sin livshistoria, anpassade till den hon för tillfället umgås med. Det är berättelser som både lockar och utmanar männen hon är tillsammans med, som ger dem något de behöver men också lämnar stora luckor som de själva kan fylla med egna fantasier. "Every time I looked at her I had a sense of something constantly in flux, changing as the light fell on her in different hours", säger Derrick vid något tillfälle. Fox Fire Girl är kanske i grunden en berättelse om oförmåga att hantera sorg. Alla personerna i boken har drabbats av förluster, av att människor i deras närhet dör och av en distans till sina familjer. De söker efter någon som kan förstå dem, men når inte fram. Istället vänder de sin sorg och längtan mot sig själva och skadar sig som ett sätt att slippa den psykiska smärtan. För ett ögonblick kanske Yifan verkar vara den de letar efter, men i själva verket är hon likadan som de.