lördag 21 januari 2012

Tiden är inne


Skriv en sånhär dikt i Kina och du ställs inför rätta anklagad för uppmaning till omstörtande verksamhet. Var Zhu Yufu 朱虞夫, 60-årig poet från Hangzhou, bara ovanligt optimistisk när han inspirerad av den arabiska våren satte sig ner och skrev eller var hans självcensurkompass av någon anledning allvarligt felkalibrerad? Kanske hade han bara lust att säga vad han tänkte? Hur som helst, så här får man inte skriva.

Tiden är inne, kineser! Tiden är inne
Torget tillhör oss alla
Fötterna är dina egna
Tiden är inne att på egna fötter gå till torget och göra ditt val


Tiden är inne, kineser! Tiden är inne
Sången tillhör oss alla
Rösten är din egen
Tiden är inne att med egen röst sjunga ut det du har på hjärtat


Tiden är inne, kineser! Tiden är inne
Kina tillhör oss alla
Valet är ditt eget
Tiden är inne att göra ditt eget val om Kinas framtid

(Foto: Vanessa Pike-Russel)

Barnböcker från 1930-talet

Av någon anledning så köpte jag för ett tag sedan ett set med kinesiska barnböcker från 1930-talet i faksimilutgåva, Barnens bibliotek 《幼童文库》. Böckerna ingår i en serie böcker för yngre barn som gavs ut av förlaget Shangwu yinshuguan 1934. Total ingick 200 tunna volymer i serien och de innehöll sammanlagt mer än 3000 bilder. Böckerna var indelade i olika ämnen som sagor, samhällskunskap, böcker om andra folk och länder, med mera.

Nu har ett kinesiskt förlag börjat ge ut de här böckerna igen. De är mycket fina och intressanta att titta i. Till exempel kan man konstatera att man inte väjer för att göra ett uppslag med bomber och granater när man skriver om vad metaller används till, och att alla personer har kinesiska ansiktsdrag - inklusive Gulliver och lilliputtarna.

I den här artikeln på förlaget Haituns 海豚出版社 webbplats berättar förläggaren Yu Xiaoqun 俞晓群 varför man har valt att göra en nyutgåva. Jag nöjer mig med att visa några bilder ur böckerna (det bokset jag har är del två i serien).

lördag 7 januari 2012

Mu Xin

Strax innan jul, den 21 december, avled den kinesiske konstnären och författaren Mu Xin i en ålder av 84 år. Mu Xin föddes i Wuzhen i södra Kina och kom från en förmögen överklassfamilj. Under kulturrevolutionen tillbringade han 18 månader i fängelse och 1982 lämnade han sitt hemland och bosatte sig i USA, där han levde till för några år sedan, då han flyttade hem till Wuzhen igen.

Mu Xin var utbildad som konstnär i klassisk stil och har ställt ut sin konst på ett antal stora museer runt om i världen. Han var också känd som poet och för sina korta noveller och essäer. Själv ansåg han sig vara influerad av både kinesiska och västerländska klassiker och i en intervju beskrev han sig som "Shaoxing-grek". På det sättet påminner han inte så litet om Gao Xingjian, som ju också är konstnär, skriver prosa och dramatik och dessutom lever i Frankrike.

Förra året kom en samling med 13 av hans noveller ut i engelsk översättning med titeln Empty room. Den fick otroligt bra kritik, men själv är jag inte helt förtjust i boken. Vissa av novellerna, som "The Moment When Childhood Vanished" och "Fong Fong No. 4" är mycket bra - exempel på hur man kortfattat och koncentrerat kan fånga många års politiska utveckling. Men det finns också ett antal berättelser som känns förutsägbara och litet meningslösa. Mu Xin är känd som en fantastisk stilist och kanske har min motvilja något med översättningen att göra - den enkla, avskalade skönheten är oftast den som är svårast att fånga i översättning. Men jag har inte läst Mu Xin på kinesiska, så det är kanske orättvist att lägga ansvaret för berättelsernas tillkortakommanden på Toming Jun Liu.

Är man intresserad av Mu Xins konst så kan man se en del målningar och läsa mer om dem via den här länken till Asia Society.