Ett försök till poesi

Normalt sysslar jag inte med översättning av poesi, särskilt inte äldre sådan. Det är svårt - ja, i princip omöjligt - att översätta den och bevara både betydelse, rim och rytm. Något måste alltid slopas. Men en diskussion på PaperRepublic gjorde mig litet inspirerad, så här kommer ett försök till översättning av Li Bais dikt "Klagan på Jadetrappan".

《玉阶怨》

玉阶生白露, 夜久侵罗袜。
却下水晶帘, 玲珑望秋月。

Klagan på Jadetrappan

Den kalla dagg som väter Jadetrappan
fuktar strumporna under den långa natten.
Så hon går in, drar för kristallgardinen,
betraktar höstmånen med utsökt grace.

eller (om man betänker att "kristallgardinen" också kan syfta på en slöja av tårar):

Den kalla dagg som väter Jadetrappan
fuktar silkesstrumporna under den långa natten.
Så hon går in, låter kristallgardinen falla,
betraktar höstmånen med utsökt grace.

Det där med att "hon går in" är en kanske litet långsökt tolkning av det lilla ordet 却, som förutom den vanliga betydelsen "men" också kan betyda att "ta ett steg bakåt" eller "backa". Det känns ju som något man skulle vilja göra om man nu står ute på trappan och blir våt om fötterna mitt i natten. Å andra sidan - om man ser kristallgardinen/förhänget som en slöja av tårar kanske damen ifråga är för sorgsen för att handla förnuftigt. Sedan kan man ju förstås tänka sig att det är höstmånen som är utsökt och inte hennes sätt att betrakta den. Tolkar man då ordet 却 som det vanliga "men" borde dikten (efter ytterligare någon liten justering) lyda:

Den kalla dagg som väter Jadetrappan
fuktar strumporna under den långa natten.
Men hon låter kristallförhänget falla
betraktar höstmånen i all dess glans.

Knepigt. Fast det är en intressant övning.


(Foto: audreyjm529 på Flickr.com)