Plagiat, förtal och litteratur

Det är väl inte någon överdrift att påstå att upphovsrättsfrågor har varit på tapeten det senaste året. Upphovsrätten omfattar inte bara skydd mot olagligt mångfaldigande av olika sorters verk, utan även skydd mot plagiat. Men vad är ett plagiat egentligen? Och var går gränserna mellan det som är en laglig parodi och det som är ren stöld?

I mars i år gick kinesiska medier ut med uppgifter om att den kinesisk-svenska författarinnan Vivibear har byggt en stor del av sin mycket framgångsrika karriär på plagiat och kopiering. Vivibear, som skriver romantiska äventyrsromaner där huvudpersonerna ofta reser fram och tillbaka i tiden, är oerhört populär - hon har flera gånger hamnat bland de tio mest lästa på topplistor över kinesiska internetförfattare, vilket förstås innebär att hon har ett mycket stor antal läsare. Hennes böcker har också kommit ut i tryckt form, både i Kina och på Taiwan. Nu sägs hon alltså ha kopierat text från 203 romaner och noveller av 173 olika författare. En del text ska hon ha tagit rakt av, i andra fall lär hon ha bytt ut vissa ord.

Jag måste poängtera att jag själv inte har läst någon som Vivibear har skrivit och inte kan bedöma om det ligger något i anklagelserna eller inte (även om bevisningen verkar rätt övertygande). Men med tanke på att liknande beskyllningar regelbundet framförs mot kinesiska internetförfattare är fallet intressant. En annan populär ung författare, Guo Jingming, fälldes ju i domstol för några år sedan för liknande brott och sägs att åstadkommit fler plagiat än de som togs upp då. Bland de drabbade finns inte bara relativt okända författare, som i fallet Vivibear, utan också kändisar som Han Han, vars romaner sägs plagieras innan de ens kommit ut - man utgår från de uttalanden han har gjort om vad han arbetar på och skapar sedan något utifrån det, som man säljer i hans namn (det innebär väl då i och för sig att det inte längre handlar om plagiat utan om förfalskning).

Jag vet inte hur lagarna ser ut i Kina, men i de flesta västländer är det inte olagligt att använda sig av någon annans idé till en historia. Däremot får man inte kopiera själva utförandet: namn, ordval, stil. Det innebär alltså att det är helt okej att till exempel skriva en roman om en föräldralös pojke som blir antagen till en trolkarlsskola och måste kämpa mot en ond häxmästare, men man kan inte låta boken i detalj ha samma handling som någon av Harry Potter-böckerna och man kan inte kalla pojken för Harry Potter eller något likartat - om det inte är en väldigt tydlig parodi, för då kan man nog komma undan med det, misstänker jag. JK Rowling har ju för övrigt själv anklagats för att ha korpat idéer från böcker som skrivits av andra författare, som till exempel Eva Ibbotson. Kanske kan man jämföra det hela med måleri, där många olika konstnärer kan välja samma motiv, men där utförandet skiljer sig åt. I Sverige har vi haft liknande fall. År 2007 kom Fabian Kastner ut med romanen Oneirine, som blev mycket hyllad. Snart visade det sig att den bestod av texter som var kopierade rakt av från andra författares verk, utan att Kastner på något sätt påpekade det. Själv menade Kastner att romanen var ett slags litterärt collage och vad jag vet har han inte dragits inför rätta.

Kinesiska lagar skiljer sig också från svenska på så sätt att det i Kina är förbjudet att "smäda de avlidna". Skriver man en roman eller ett dokumentärt verk om en avliden person kan dennes efterlevande släktingar stämma en om de anser att det man påstår är nedsättande. Det har drabbat Hong Ying, författare till boken K - en kärlekshistoria, som stämdes av Chen Xiaoying, dotter till Ling Shuhua - den kvinna som var förebild för huvudpersonen i den erotiska romanen. Både Hong Ying och Chen Xiaoying var bosatta i England, men eftersom det inte går att driva den sortens rättsfall där väntade Chen tills boken kom ut i Kina och gick då till domstol. Hong Ying dömdes att betala skadestånd och boken drogs in, men kom senare ut i en omarbetad utgåva. I ett land som Kina kan ett förbud mot förtal av avlidna förstås också vara praktiskt om man vill undvika att någon publicerar obehagliga sanningar om avlidna politiker...