Den åtråvärda ordboken

Romanen Maqiao, som jag hade en liten blänkare om häromveckan, heter ju i original Ett lexikon över Maqiao. Det är en berättelse - eller snarare en samling korta, sammanlänkade noveller - som huvudsakligen utspelar sig under kulturrevolutionen, och idag slog det mig plötsligt att det verkar finnas väldigt många romaner och noveller om den tiden där lexikon och ordböcker spelar en viktig roll för handlingen, som åtråvärda objekt.

Ta till exempel Yinggelishi/English, som jag också skrev om för några dagar sedan. Där är det ett engelsk-kinesiskt lexikon som berättaren fascineras av och känner ett sådant begär till att han till och med bryter sig in hos sin lärare för att stjäla det - utan att lyckas. I en annan, tidig berättelse om så kallade "intellektuella ungdomar" som skickas ut på landet under kulturrevolutionen, 《孩子王》"Barnens kung", av A Cheng 阿城, är det en annan ordbok - 《新华字典》Nya Kinas ordbok - som figurerar i handlingen. Huvudpersonen, en ung man som sätts att undervisa barnen i en byskola, är ingen utbildad lärare och väljer att ta ordboken som utgångspunkt för sina lektioner istället för att använda de avsedda läromedlen. En av hans elever bestämmer sig för att kopiera hela ordboken, tecken för tecken, när han inte lyckas vinna den genom vadslagning. Och i den kinesisk-amerikanske författaren Ha Jins första novellsamling handlar titelnovellen, "Ocean of words", om det mycket stora och kända lexikon som har samma namn - 《辞海》, Ett hav av ord. I den novellen är det dock inte en lärare eller auktoritetsfigur som äger den åtråvärda boken, utan en ung soldat som till sist skänker bort sin värdefulla ägodel till en äldre officer som har hjälpt honom att ta sig igenom militärtjänsten och bli partimedlem. Gemensamt för dessa noveller och romaner är att ordböckerna är så fascinerande och begärliga att de är värda nästan vilka uppoffringar som helst, och själva överlämnandet av ordboken är en höjdpunkt i alla berättelserna.

Säkert finns det fler exempel som jag inte känner till eller inte kan komma på just nu. Man kan undra varför just ordböcker och lexikon förekommer så ofta i berättelser om den här tiden. Kanske för att en ordbok i högre grad än till exempel en roman kan fungera som fönster mot en större värld, och för att överlämnandet eller erövrandet av ordboken blir ett tecken på att denna större värld är möjlig att nå? Och för att varje tecken eller ord är en berättelse i sig - precis som i Han Shaogongs Maqiao?

Jag ska försöka komma ihåg det nästa gång någon ber mig om tips på ett bra uppsatsämne.