I en av de tidigare artiklarna i Folkets dagblads serie om nätlitteratur hävdas att enbart litteratursajten Qidian har drygt 1100 aktiva författare. Men vilka är det som skriver för nätet egentligen, och vad tycker de etablerade författarna om nätlitteraturen?
Den första nätroman som fick ett stort genombrott i Kina var Rufflaren Cais 痞子蔡 Den första intima kontakten 第一次亲密接触, som publicerades 1998 och omedelbart blev en hit både i Kina och på Taiwan. Romanen kom så småningom ut även som bok och det ledde till att både läsare och författare fick upp ögonen för nätlitteraturen. Rufflaren Cai följdes av en grupp nya författare, de flesta anställda på företag som i någon utsträckning arbetade med IT eller telekommunikationer. Det faktum att de både blev berömda och tjänade pengar fick en svärm förhoppningsfulla att följa i deras spår.
Vissa, som Jag älskar tomater eller Annie Älskling 安尼宝贝, har lyckats, men som journalisten Zhao Yongqi konstaterar är nätet grymt och här finns få vinnare. Att sticka ut och göra sig ett namn bland tiotusentals andra är oerhört svårt. Zhao intervjuar ett par mindre framgångsrika författare: Li Jinying och Fei You (pseudonymer). Li är kontrakterad för den del av Qidian som särskilt riktar sig till kvinnliga läsare, och hennes inkomst är ungefär 1% av Jag älskar tomaters, cirka 2000 yuan i månaden. Men Li är ändå nöjd med det hon tjänar och med att kunna försörja sig som författare. Fei arbetar som redaktör på en tidskrift och började skriva eftersom hon hade tråkigt på jobbet. Hon tjänar inte mer än några hundra yuan i månaden, men har inte heller några större förväntningar än så. "Det är bara 'gudarna' som kan tjäna tusentals eller tiotusentals yuan", säger hon och syftar på författare i Jag älskar tomaters klass.
Somliga är till och med så intriktade på att få ut sin alster på nätet att de betalar för det. Zhao har intervjuat en ung kvinna vars dröm länge har varit att skriva en roman, och som nu är på jakt efter en spökskrivare som kan färdigställa ett manus efter hennes anvisningar. Hon är villig att betala tiotusentals yuan för hjälpen och hoppas på att så småningom få se sin berättelse som teveserie.
När en nätförfattare förra året antogs som medlem i Kinas Författarförbund utbröt hetsiga diskussioner. Så vad tycker de etablerade författarna om nätlitteraturen egentligen? Folkets dagblad har frågat några av dem.
Tie Ning, författarförbundets ordförande, menar att man inte kan negligera nätlitteraturen och dess betydelse. "Nätet är en öppen, fri plattform där alla som tycker om att skriva har samma möjligheter", menar hon. Hon har också sett många exempel på bra nätlitteratur och tycker att det litterära språket förnyas av att andra sorters människor skriver, personer som inte skulle ha fått något publicerat via traditionella kanaler och som har en annan inställning till skrivande än de äldre författarna.
Även Mo Yan menar att nätlitteraturen måste ses som något positivt och att det är självklart att internet, som ju påverkar så mycket annat i våra liv, även måste påverka litteraturen. Med hjälp av litteratursajter och bloggar kan var och en pröva sina vingar som författare. Mo Yan pekar också på den mångfald som nätet ge upphov till och säger att ingen författare idag kan hoppas på att fånga alla läsare, eftersom det finns så många olika genrer och subkulturer. Själv har han inga planer på att börja skriva på nätet, eftersom han inte tror att det är där hans läsare finns.
En något mer kritisk röst är den populäre författaren Liu Zhenyun som själv läser en hel del på nätet men menar att författarnas språk ofta är fruktansvärt dåligt. "Om en förstasida inte innehåller minst tio stavfel så är det ingen riktig förstasida", säger han ironiskt och tycker att det vore trevligt om nätförfattarna - som mest verkar skriva om spöken och gravplundrare - kunde kliva upp ur katakomberna och återvända till de levandes värld. Även Yu Hua är kritisk till kvaliteten på det som publiceras på litteratursajterna och hävdar att det mesta verkar vara skrivet av unga studenter. Samtidigt är han positiv till den frihet som nätet innebär och möjligheten för författaren att kommunicera med sina läsare. Nu kan var och en använda sin fantasi för att skapa egna världar att dela med sig av.
Originalartiklarna, på kinesiska, hittar du här och här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar