Eftersom jag är på jakt efter bra litteratur från Singapore just nu har jag råkat snubbla över två intressanta författare som jag gärna vill läsa mer av: O Thiam Chin och Johann S. Lee. (Lee till vänster och O till höger på bilden)O Thiam Chin skriver framförallt noveller och har publicerat ett antal texter i olika litterära tidskrifter. Novellsamlingen Never Been Better har precis kommit ut och förhoppningsvis dimper ett exemplar snart ner i min brevlåda. De noveller av O som jag har läst har varit ganska finstämda berättelser skrivna med stor inlevelse och fantasi. Ta till exempel "Småsten", som börjar så här:
En gång älskade jag en pojke som var en fågel. Han hade en glänsande näbb som näsa, ett par vingar istället för armar och en kropp täckt med bruna och krämfärgade fjädrar. Vi gick i fyran och han satt bredvid mig i klassrummet.
Resten av berättelsen får ni läsa i nästa nummer av Karavan.
Johann S. Lee är känd som Singapores främste gayförfattare. Han debuterade 1992 som 21-åring med romanen Peculiar Chris, följde upp den 15 år senare med To Know Where I'm Coming From (även den med starkt självbiografiska inslag) och släppte i början av 2009 sin tredje roman - Quiet Time, om ett par bögar som tvingas tänka över sitt förhållande när den ene av dem börjar längta efter barn. Ytterligare en punkt på måste läsa-listan.
Visst är det 80-90 % av Singapores befolkning som har kinesisk bakgrund? När jag var där för 1,5 år sedan var det kinesiska böcker som dominerade på de bibliotek jag besökte. Annars var det engelska, men alla verkade inte prata engelska. Ett intressant land.
SvaraRaderaJa, åtminstone 75-80% i alla fall. När det gäller litteratur verkar engelskan vara det dominerande språket, men det finns förstås många författare som skriver på kinesiska eller malajsiska också.
SvaraRaderaEller kanske är det snarare så att engelska är det språk som lyfts fram mest, även om den kinesiskspråkiga litteraturen är lika stor. Nä, nu känner jag att jag måste göra ett studiebesök...
SvaraRadera