För någon vecka sedan skrev jag ett inlägg om konstnären och manhua-tecknaren Benjamin, som börjar bli "het" nu, både i Kina, Europa och USA (fast självklart finns han inte på svenska). Benjamin är inte bara bildkonstnär, han skriver romaner också och jag råkade - litet av misstag - köpa en. Nu har jag läst den.
Du som har läst mitt tidigare blogginlägg om Benjamin vet att jag var mycket förtjust i bilderna i hans album Frälsaren, men inte så till mig över historien. Då tänkte jag att han förmodligen uttrycker sig betydligt bättre i bild än i ord. Men nu visar det sig att han faktiskt inte alls har svårt för att skriva en genomtänkt och välstrukturerad berättelse (vilket gör det ännu konstigare att hans manhua-album saknar en röd tråd som håller).
Benjamin är ung och i likhet med många andra unga författare börjar han sin skrivarbana med att berätta om sådant som är delvis självupplevt. Alltså handlar Vart ska vi gå? om en ung konstnär - Fengzi (Galningen) - som brinner för att teckna manhua men är tvungen att försörja sig som reklamillustratör. Handlingen kretsar kring hans strävan efter att bli klar med sitt första riktiga album, men också kring hans förhållande med Nana, en ung begåvad flicka som han förälskar sig i trots att hans bästa vän också är kär i henne. Fengzi och Nana flyttar ihop, men ekonomiska problem och Fengzis frustration över att inte slå igenom som tecknare får förhållandet att krascha.
Vart ska vi gå? är ingen märkvärdig historia. Benjamin lägger litet för mycket tid på att skriva om manhua och huvudpersonens ältande blir aningen påfrestande i längden. Men det är inte alls någon dålig roman och jag skulle absolut rekommendera den till en ung människa på gymnasiet eller strax däröver. Benjamin är bra på att beskriva känslor och på att antyda händelser som ska komma utan att det blir för avslöjande. Han kan bygga upp stämningen så att man blir nyfiken på vad som ska hända. Dessutom låter han Fengzi vara en ganska otrevlig person som i sin besatthet gör en massa dumma saker. Han är inte någon romantisk drömhjälte precis. Det är sympatiskt, tycker jag. Och många, inte minst ungdomar, kan känna igen sig i situationen där två vänner blir förälskade i samma flicka och vänskapen går under.
Sedan lär man sig en massa bra ord också, som "mountainbike", "guldhamster" och vad Guns N'Roses heter på kinesiska. Se där vilken nytta man har av att läsa unga författare ibland och inte bara män i övre medelåldern!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar