onsdag 27 maj 2009

Alien Nation

Cheng Ying-shu, den författarinna från Taiwan som jag skrev om i ett tidigare inlägg, har mycket snällt gett mig tillstånd att lägga ut hennes korta novell "Alien Nation" 《异形帝国》 från 1997.

"Alien Nation" ingick ursprungligen i novellsamlingen Privatbiografen 《私人放映室》 där varje novell har samma titel som en film.

Alien Nation

När Alang ringde klockan elva på förmiddagen låg jag fortfarande och sov."Det har hänt något fruktansvärt!" Han lät verkligen uppskrämd.

Innan jag väcktes av telefonsignalen hade jag haft en underbar dröm, fast det passar sig inte att jag berättar om den just här.

"Jag är rädd att inte ens du kommer att tro mig", sade han.

"Det gör inget. Berätta nu." Jag gäspade och hoppades att han snart skulle vara klar så att jag fick somna om igen och kanske återvända till drömmen.

"Har du läst Kafkas Förvandlingen? Det är en berättelse om en försäljare som vaknar en morgon och har förvandlats till en stor, äcklig skalbagge."

Jag nickade. "Det är en riktig tragedi. Den stackars försäljaren tvingas stå ut med ett svin till chef och arbeta som en slav för att betala av föräldrarnas skulder. Och sedan, när han har blivit en skalbagge, tycker de och hans lillasyster bara att han är hemsk och pinsam. Till slut blir han skrämd från vettet och dör en plågsam död..."

"Jag har varit med om något liknande", sade Alang. "Jag vet att det låter otroligt, så jag vågar inte berätta det för någon annan, bara för dig..."

Jag blev så förskräckt att jag hoppade till. "Herregud! Har du blivit ett monster?" Det kunde stämma. Alang var i likhet med Gregor Samsa en otursförföljd försäljare - eller kanske snarare kontorsslav. Arbetet var inget han tyckte om, utan något han var tvungen att utföra. Efter det tredje barnets födelse hade hans frus humör blivit riktigt uselt och hon hade lagt på sig tio kilo. De två äldre barnen gick på dagis, och det kostade tiotusentals yuan. På sista tiden hade företaget inte gått så bra och Alang, som inte var någon försäljare av naturen, fick ofta ta emot utskällningar av sin chef inför de andra anställda, som undvek honom så gott de kunde. Det var inte helt osannolikt att han skulle kunna förvandlas till ett monster. Jag föreställde mig hur Alang hade tagit halva morgonen på sig för att vältra sin skalklädda, vanställda kropp ur sängen och sedan, efter att ha styrkt sig med litet mjölk, hade lyft telefonluren med sina sprattlande små fötter...

"Inte jag", svarade han sakta. "Min fru och mina tre barn."

"Så du har sammanlagt fyra stora skalbaggar i lägenheten?"

"Just det." Han lät uppgiven och rädd. "Fyra jättefula missfoster!"

"Är du säker på att det är de?"

"Absolut. Även om de brändes till aska så skulle jag känna igen dem." Han tystnade en stund. "När jag vaknade i morse hade frugan redan sprungit in i köket, öppnat kylskåpsdörren och börjat vräka i sig. Barnen kravlade omkring på sängen. Det var då jag upptäckte att de hade förvandlats till ohyra..."

"Så du upptäckte det först när du steg upp i morse?"

"Ja, det är det som är problemet..."

"Vad menar du?"

"Jag inser nu att de måste ha förvandlats till insekter för länge sedan." Alang suckade. "De där små skäggstråna som frugan har runt munnen rör sig hela tiden, som armarna på en manet, och hon pratar inte som en människa. Ändå har jag inte lagt märke till det förr."

"Oroa dig inte. Vill du att jag ska komma dit och ta mig en titt på dem och se om det finns något jag kan göra?"

"Det behöver du inte, jag är på kontoret nu. Eftersom det inte var jag som förvandlades till monster så måste jag ju gå till jobbet. Om jag missar att stämpla in måste jag ta ut en semesterdag, för något avdrag på lönen har jag inte råd med..." Han ville säga något mer, men tystnade.

"Men du kom försent i alla fall?" undrade jag.

Alangs röst darrade. "När jag kom hit upptäckte jag att mina kollegor också hade förvandlats. Så fort jag klev in på kontoret såg jag att chefen hade blivit en stor geting. Jag försökte förklara varför jag kom försent, men han förstod inte alls utan gav bara ifrån sig en massa surrande ljud. Mina arbetskamrater har blivit kackerlackor. Jag vet inte vad jag ska ta mig till." Nu började han bli riktigt upprörd. "Jag fick faktiskt en otrevlig föraning redan när jag gick hemifrån. Vid dörren in till den där gamla skvallertanten på bottenvåningen såg jag skuggan av en jättestor tusenfoting..."

Jag vågade inte säga ett ord. Hur gärna jag än ville hjälpa honom kunde jag det inte. Ett par dagar tidigare hade jag själv upptäckt att jag vid något tillfälle hade förvandlats till en risloppa, och nu låg jag här i sängen och drömde att jag blivit människa igen.

3 kommentarer:

  1. Gud vilken bra blogg! Tack för att jag fick adressen hit! Jag kommer lusläsa.

    SvaraRadera
  2. Absurt och roligt! Och lite oroväckande.

    SvaraRadera
  3. Jag gillar henne. Fast det här är en gammal novell och hon påstår att hon har bytt stil litet. Jag måste nog läsa något nyare också.

    SvaraRadera