Om man som jag har valt att arbeta som bibliotekarie och översättare av skönlitteratur har man kanske inte förstånd att rätt uppskatta pengar och makt. Möjligen var det därför som jag bara lade Wang Xiaofans
The Civil Servant's Notebook åt sidan när jag fick den i gåva för ungefär ett halvår sedan. Jag tyckte helt enkelt inte att en roman om maktstrider i en grupp korrumperade kinesiska statstjänstemän lät så värst intressant. Ha! säger jag nu. Om jag bara hade anat!
Ojojoj, så mycket som händer på avdelning nr. 2, kombinerade affärer (vad det nu är) i den fiktiva staden Dongzhou. Inte så mycket arbete, verkar det som, men desto mer intrigerande. Avdelningen har fem anställda. Förutom avdelningschefen Yang Hengda finns här också hans assistent Xu Zhitai, utredarna Huang Xiaoming och Ou Beibei samt handläggaren Zhu Dawei. På ytan är de alla dugliga och flitiga tjänstemän som arbetar för stadsbornas bästa, men under ytan ...
Yang Hengda är ny på sitt jobb. Han har valts ut för tjänsten av vice borgmästare Peng Guoliang, som själv kämpar om borgmästarposten med den andre vice borgmästaren, Liu Yihe. Xu Zhitai hade hoppats på att få posten som avdelningschef och grubblar ständigt på hur han ska bli av med Yang Hengda. Och när Liu Yihe blir borgmästare gör Peng Guoliang vad han kan för att hugga honom i ryggen. Faktum är att ALLA de anställda på avdelning nr. 2 ständigt tänker på hur de ska kunna avancera och hur de ska smutskasta eller lägga krokben för varandra. Pengar, status och makt är det enda som tycks intressera dem. Det gäller att känna vart vindarna blåser och alliera sig med rätt personer så att man inte dras med när ens välgörare faller. Den som lyckas kan tjäna enorma summor pengar på mutor och skumraskaffärer, pengar som han (för det är nästan alltid en han) sedan kan bränna på kasinon i Macau och på diverse älskarinnor.
De som ska hålla ordning på tjänstemännen och se till att det hela inte går helt överstyr är provinsens disciplinära kommitté, vars sekreterare Qi Xiuying har gjort sig känd för att vara en riktig stålkvinna - omutlig, rättrådig och fullkomligt obönhörlig i sitt krig mot korruptionen. Hon får en dag ett anonymt brev med några lösrivna sidor ur en anteckningsbok som vid närmare påseende verkar vara skriven av borgmästare Liu. Om anteckningarna stämmer har han gjort sig skyldig till en rad uppseendeväckande brott. Qiu är inte helt säker på att anteckningsboken är autentisk men när hon får fler sidor skickade till sig bestämmer hon sig för att utreda fallet. Hon låter en av sina yngre agenter, Shang Xiaoqiong, ta anställning som städerska på borgmästarens kontor.
Vad som händer därefter ska jag inte avslöja, men det är en ganska komplicerad och otrevlig historia. Men att läsa om den är inte alls otrevligt, tvärtom.
Wang Xiaofang, romanens författare, har själv en bakgrund som sekreterare åt vice borgmästaren i Shenyang, Ma Xiangdong, som avrättades 2001 efter att ha avslöjats med handen djupt nerstoppad i syltburken. Wang, som klarade sig undan med blotta förskräckelsen, bestämde sig för att lämna livet som tjänsteman och började skriva romaner istället. Det finns god anledning att tro att mycket att det som beskrivs i
The Civil Servant's Notebook är självupplevt.
Romanen är uppbyggd så att varje kapitel berättas av någon av personerna som är inblandade i utredningen. Det är ett intressant grepp och även om det ibland kan bli litet förvirrande så är det fascinerande att se samma händelser ur de olika inblandades personliga perspektiv. I ena kapitlet sitter någon och smider ondskefulla ränker mot en annan och i nästa kapitel får vi veta vad den personen ser och tänker om det som pågår. Wang låter dessutom kontorsstolen, häftapparaten, pennan och en del andra kontorsföremål få chansen att tala ut om sin syn på livet på avdelningen. Det kan tyckas litet underligt men det lättar faktiskt upp stämningen ordentligt och gör att man kan se det komiska och absurda i hela den enorma röran. Det är klart att det förstås på ett sätt är oerhört deprimerande att tänka sig att det nog till stor del är precis så här det är på många ställen i Kina, men, ja, jag måste medge att jag gillade den här romanen ordentligt. Korruption är kul! Eller ... nej, men den kan vara underhållande att läsa om ibland.
En varning dock till den som har svårt för kiss- och bajshumor: denna mindre aptitliga sida av det kinesiska skämtlynnet dyker upp även här. Och det finns en anledning till att jag använde just ordet "aptitliga".
