När jag var sexton år

Jag har översatt en bok. Det är ju mitt jobb, så det är kanske inte så mycket att hojta högt över, men ändå.

Den här gången är det en ungdomsbok, fast jag tycker nog att den fungerar minst lika bra eller kanske till och med bättre för vuxna. När jag var sexton år 《十六岁少女》är en roman med självbiografisk bakgrund där författaren Qin Wenjun 秦文君 berättar om sin tid på ett skogsbruk i allra nordligaste Kina under kulturrevolutionen. Dit reser huvudpersonen med stor entusiasm, glad över att få komma bort från familjen, uppleva äventyr och bli någon. Glädjen grumlas en aning över att bästa vännen inte kan följa med, men redan på tåget norrut får hon nya kamrater som ska komma att bli mycket viktiga för henne och hennes utveckling till en vuxen, mogen människa.

Och nog får hon uppleva äventyr och strapatser. Det som möter henne och medresenärerna är inte bara ett iskallt klimat och hårt arbete, utan också psykiskt obalanserade politiska ledare, dramatisk kärlek och svartsjuka samt björnar och andra vilda djur. Men det Qin framförallt skildrar är ändå vänskapen mellan flickorna och hur den ständigt utsätts för påfrestningar av romantiskt slag. Huvudpersonen har många idéer om vad sann kärlek är - ren, stark och hjältemodig ska hennes drömprins vara - men när hon först förälskar sig är det i en pojke som är klenare än de flesta och inte alls någon stålman till arbetare. Den historien slutar inte lyckligt och det är många som blir kvar för alltid i den frusna jorden uppe vid ryska gränsen.

Tonen i romanen kan stundvis kännas en aning överspänd, men så är ju också den tonåriga huvudpersonen själv en person uppeldad av politiska slagord och av hormonerna som bubblar i kroppen. En lite annorlunda "upp till bergen och ut på landsbygden"-skildring som fokuserar på kvinnoblivande snarare än politiskt förtryck och där huvudpersonens största läxa är att kärlek kan ta sig många olika uttryck och inte alltid är himlastormande och ren.

The Weight of Our Sky

Ungdomsböcker från Malaysia är inte något jag läser särskilt ofta, men de få jag har läst har varit utmärkta. Först The Ghost Bride av Yangsze Choo och nu The Weight of Our Sky av Hanna Alkaf.

The Weight of Our Sky utspelar sig under några dygn i maj 1969, då spänningarna mellan malaysier och kineser ledde till våldsamma upplopp där närmare 600 människor dödades. I boken följer vi Melati Ahmad, en tonårstjej vars bästa vän Safiyah dödas när en grupp beväpnade män tränger sig in på biografen där de befinner sig och skiljer ut personer som verkar ha malaysiskt ursprung. Melati är eurasier och klarar sig - en äldre kinesisk kvinna räddar henne.

Melati befinner sig nu i ena änden av staden och hennes mor i den andra. Melati måste få veta om hon lever, om hon är skadad, om allt är bra. Men hon kan inte nå henne och det är alldeles för farligt att färdas genom gatorna. Till råga på allt införs också undantagstillstånd och utegångsförbud. Den kinesisk damen, tant Bee, tar med Melati hem och så småningom får hon hjälp av Bees son Vincent, som lovar att ta henne genom staden, till hennes mor. Men Melati har inte bara en yttre fara att bekämpa - hon lider av tvångssyndrom och ansätts hela tiden av en ondskefull djinn som kräver att hon utför vissa rörelser eller uppgifter för att hennes mor inte ska råka illa ut. Vid den här tiden är psykisk sjukdom inte något man talar om i Malaysia och Melati har aldrig fått någon riktig hjälp mot sina problem.

The Weight of Our Sky är en mycket spännande bok, uppbyggd som en klassisk quest-roman: hjältinnan har ett uppdrag att utföra, och för att göra det måste hon bege sig ut på en farofylld färd där våld och död lurar bakom varje hörn. På vägen möter hon både fiender och vänner - ibland där hon minst väntar sig det. Och precis som för Frodo är det inte bara en yttre ondska som jagar henne, hon måste också bekämpa sina inre demoner. När hon till slut är framme vid färdens mål har hon vuxit betydligt och i någon mån övervunnit sina egna rädslor.

Hanna Alkaf lyckas med bravur använda sig av detta välbekanta tema, men romanen är inte bara ett äventyr, här finns också fruktansvärda upplevelser, äkta tragik och djup sorg. Hur ska till exempel Melati kunna leva vidare med vetskapen om att hon överlevde attacken på biografen där hennes bästa vän dog? Kommer Safiyahs föräldrar någonsin att förlåta henne för att hon lämnade Melati kvar därinne?

En bok som borde finnas på skolbiblioteken.

Vita hästar

Yan Ges kortroman White Horse 《白马》har precis publicerats som fristående verk i Storbritannien, och jag har skrivit en mycket kort presentation av den här.

Den som läser svenska bör förstås snarare leta rätt på tidskriften 10TAL:s nummer 27/28 (2017), där Björn Kjellgren har översatt samma text, då med titeln "Vita hästar".

Det är en bra text av en bra författare, som för övrigt skrev en av mina favoritromaner från de senaste åren: Vår familj (också den finns på engelska, översatt av Nicky Harman och med titeln The Chili Bean Paste Clan).

Chinese books for young readers

Jo, en sak: Jag är numera en del av litteraturbloggen Chinese books for young readers, där jag tillsammans med Minjie Chen och Helen Wang kommer att presentera kinesisk barn- och ungdomslitteratur. Följ oss gärna!

Barn- och ungdomslitteratur från Kina

Information om kinesisk litteratur för vuxna går att få tag på, även för den som inte läser kinesiska. Men texter på västerländska språk om barn- och ungdomslitteratur från Kina är desto mer sällsynta.

År 2006 gav IBBY, International Board on Books for Young People, ut ett specialnummer av sin tidning Bookbird som var helt inriktat på kinesisk litteratur. Det numret går nu att ladda ner som fulltext i pdf-format och är - trots att det har några år på nacken - mycket intressant läsning för alla som är intresserade av barnböcker från Kina.

Här finns bland annat texter om lianhuan hua, sf för barn- och ungdomar och en analys av Qin Wenjuns böcker om Jia Li och Jia Mei Klicka på den här länken för att ladda ner numret!

Sommarsång

Idag kom en liten bok på posten, en bok som jag översatte i våras. Den heter Sommarsång 《夏日和声》 och är skriven av en kvinnlig författare, Yin Jianling 殷健灵. Boken innehåller två noveller, "Sommarsång" och "Vägen hem", som är riktigt fina små berättelser om barn i svåra situationer.

"Sommarsång" handlar om en pojke i tolvårsåldern som heter Bi Xiaosheng men kallas för Pizza Hut, trots att han aldrig har ätit en pizza. Hur skulle han ha kunnat göra det? Han och hans familj är migrantarbetare från landet som bor i en riktigt fattig del av storstaden, i ett träskjul med tak av svart filt. Hans bästa vän, Moli, bor i en gammal järnvägsvagn. Bi Xiaoshengs föräldrar är lumphandlare och han roar sig så gott han kan med att leta skatter i skräphögarna runt skjulet. Men ibland längtar han hem:

Förr i tiden levde jag i en annan värld. Det var innan jag fyllde åtta. Förr i tiden bodde jag inte här utan i en by på landet, långt härifrån, tillsammans med min farmor och min lillasyster. Farmor var gammal och orkade inte vara bonde längre, så mamma och pappa jobbade och gav pengar åt henne så att hon skulle ha något att leva av. Vi var väldigt fattiga, men jag var glad ändå. Vi fångade fisk och räkor i dammen och plockade massor med frukt uppe på berget. Farmor brukade säga:
- En vacker dag kommer du att flytta till staden och bli ett stadsbarn.

Migrantarbetarnas barn går i skolan. Det är en enkel skola i en nedlagd gammal fabrik, men det är alltid något. Så en dag får de en ny lärare. Det är ung kinesisk-amerikansk kvinna som ska undervisa klassen i musik. Bi Xiaosheng blir omedelbart litet förälskad i henne och hans högsta dröm blir att komma med i skolkören.

"Vägen hem" är berättelsen om Danlu som är sexton år och vars mamma nyligen har dött i cancer. Hon funderar över deras förhållande till varandra och inser att hon nu måste bli vuxen och själv ta ansvar för sitt liv och hjälpa sin pappa och lillebror.

Jag tycker om de här novellerna. Visst, de har förstås litet av den typiska kinesiska sentimentaliteten, men inte för mycket. Och även om de är sentimentala och litet romantiserande så ger de faktiskt en liten inblick i hur fattiga barn och ungdomar kan ha det idag, även om de inte visar de värsta sidorna.

Sommarsång är en bok som är litet svår att placera. Yin Jianling brukar beskrivas som författare av barn- och ungdomslitteratur, men frågan är om de här två berättelserna är berättelser för barn eller berättelser om barn för vuxna. Det faktum att barnen i boken är i olika åldrar gör också att det kanske är litet svårt att säga den passar för någon särskild ålderskategori.

Formgivningen av boken kunde ha varit roligare. Som den ser ut nu liknar den mest en religiös skrift eller omslaget till ett kinesiskt äktenskapsbevis eller betyg. Faktiskt tycker jag i det här fallet att det kinesiska originalomslaget var betydligt finare och jag såg att även Yin Jianling uttryckte en viss förvåning över att svenska barnböcker ser så vuxna ut på sin blogg. Personen som gjorde inlagan har lagt in en blankrad mellan varje nytt stycke och det finns några korrekturmissar i den (samt något tillägg och någon ändring som jag avrådde från). Men man får försöka bortse från det och läsa berättelserna ändå. Jag tror inte att boken går att få tag på - den går inte att hitta vare sig på nätet eller i någon bokhandel, vilket är synd - och jag undrar hur det går för förlaget JH Publishers, vars webbplats också verkar ligga nere nu. Man får väl utgå från att KB i alla fall har ett exemplar.

Ytterligare några berättelser av Yin Jianling har översatts till svenska. Där är det Göran Sommardal som står för översättningen och boken heter Den inramade katten 《画框里的猫》. Eftersom jag inte har läst den kan jag inte säga något om den - jag får väl försöka låna ett exemplar av Göran, kanske. Omslaget går dock i samma stil som Sommarsång, fast svart.

Zhang Zhilu

Jag vill ju gärna göra inlägg om kinesisk/östasiatisk barn- och ungdomslitteratur på den här bloggen, mest för att det är en typ av litteratur som sällan uppmärksammas av oss i väst - de flesta översättare och sinologer har en tendens att fokusera på vuxenlitteratur. En författare som jag har läst flera böcker av och även träffat både i Beijing och i Stockholm, eftersom han besökte Sverige 2005 för att delta i Internationella bibliotekets barnboksvecka, är Zhang Zhilu. Så nu kommer några korta rader om honom!

Zhang Zhilu föddes i Beijing 1945. Som ung studerade han naturvetenskap, men började under 1960-talet skriva skönlitterära texter. Inspirationen till det fick han under kulturrevolutionen då han skickades ut på landet för att arbeta och träffade på ungdomar som hade studerat språk och litteratur. De roade sig med att hitta på berättelser som de läste för varandra i den gemensamma bespisningen och Zhang upptäckte att han minsann var lika duktigt som de.

Efter kulturrevolutionen arbetade Zhang som lärare i Beijing och var enligt egen utsago en ganska hetlevrad ung magister som ville ha ordning i klassen och ofta bråkade med de andra lärarna. Så småningom övergav han lärarbanan och övergick till film- och tevebranschen. Idag är Zhang anställd av China Film Corporation där han skriver manus för barn- och ungdomsfilmer baserade både på egna och andras texter. En av hans största filmsuccéer är Statiske Beibei 《霹雳贝贝》 från slutet av 1980-talet, den första science fictionserie för barn som visades på kinesisk teve och som blev oerhört populär. När huvudrollsinnehavaren, som inte är så liten längre, gifte sig 2005 var det en nyhet som gick att läsa i många tidningar och på olika hemsidor. Även flera andra av Zhangs romaner verk som Tredje kompaniet 《第三军团》 och Olaglig kunskap 《非法智慧》 har blivit framgångsrika teveserier. Zhang Zhilu har också skrivit en bok om den kinesiska barnfilmens historia.

Zhang Zhilus skönlitterära produktion är stor och hans romaner och noveller för barn och ungdom har publicerats både i Kina och på Taiwan. Hans böcker riktar sig till barn från mellanstadiet och uppåt och i hans produktion finns både humoristiska berättelser, vardagsskildringar och ungdomsthrillers där huvudpersonerna lika gärna är flickor som pojkar. De mer humoristiska böckerna riktar sig ofta till de litet yngre läsarna och huvudpersonen är för det mesta ett barn som de kan identifiera sig med: den typiske centralfiguren är en helt vanlig pojke på mellanstadiet som inte utmärker sig för att vara särskilt duktig på någonting, snarare är han ofta litet blyg och skäms över att vara medelmåttig. Under berättelsens gång inträffar spännande, roliga och litet pinsamma händelser som tvingar honom att övervinna sin blyghet och rädsla för att i slutänden känna sig säkrare på sig själv och mer nöjd med sin situation. Dessa teman, att övervinna sina rädslor och att en på ytan inte särskilt märkvärdig person kan ha en djup inneboende styrka, går igen även i de mer spännande böckerna (som ofta har science fiction-inslag) för äldre barn och ungdomar.

Zhang Zhilus språk är rakt och enkelt. Han främsta styrka är hans förmåga att skapa en intrig som suger tag i läsaren och tvingar honom/henne att läsa vidare för att se hur allt ska sluta. Hans erfarenheter av manusskrivande märks också i böckernas filmiska karaktär: när man läser en Zhang Zhilu-bok kan man ofta se scenerna framför sig som om de vore på film. Det är bland annat detta som har gjort honom till en mycket populär författare med en stor läsekrets.

De två Zhang Zhilu-böcker som jag gillar mest av de få jag har läst är den ovannämnda Olaglig kunskap (som kanske hellre borde kallas Farlig kunskap på svenska) och Jag och min skugga 《我和我的影子》.

Olaglig kunskap handlar om tonårstjejen Sang Wei. Hon har blivit antagen till en gymnasieskola för särskilt begåvade barn, men redan första kvällen inser hon och hennes nya klasskamrater att skolan inte är den idyll den ser ut att vara. Flera av de äldre eleverna beter sig underligt. Sang Weis vän, den snälle och omtänksamme Lu Yu, har förvandlats till en känslokall och överlägsen person som inte tycks känna igen henne. När Sang Wei försöker ta reda på vad som ligger bakom förändringen får hon hotfulla meddelanden i sin telefon. Men hon ger inte upp, hon måste ta reda på vad som har drabbat Lu Yu. Så småningom inser hon att eleverna på skolan är utsatta för ett experiment, Projekt Nyckelpigan, där deras tankar och drömmar manipuleras så att de blir marionetter i händerna på dem som leder projektet. Självklart lyckas Sang Wei till sist med hjälp av några vänner avslöja experimentet och rädda de som drabbats.

Olaglig kunskap är en suggestivt berättad historia. Det är spännande att följa Sang Wei när hon dels ska försöka anpassa sig till den nya och ganska speciella skolmiljön och dels hantera de mystiska drömmar hon har och de underligt hotfulla meddelanden som kommer per SMS till hennes mobiltelefon. Slutet är onödigt tillkrånglat på ett litet fånigt sätt, men i övrigt är det en mycket bra bok, som har vunnit ett av Kinas största barnbokspriser och både filmatiserats och gått som radioföljetong.

Jag och min skugga är en humoristisk bok för de litet yngre. Den handlar om pojken Li Dami, en snäll och välartad gosse som lider litet av sitt idiotiska namn (da mi = stort ris/vitt ris). Dami drabbas av en mystisk sjukdom som gör att han faller i sömn litet då och då, utan förvarning. Ingen kan förstå vad som orsakar problemet. Efter ett tag upptäcker Dami att det hänger ihop med hans skugga. Skuggan har nämligen en egen vilja och har börjat ge sig iväg på egna små utflykter, och det är när han lämnar kroppen som Dami somnar. Det här går ju inte för sig, så Dami får skuggan att lova att inte fortsätta på det sättet. Men har man nu börjat styra sig själv är det förstås svårt att sluta, och då och då tar skuggan helt enkelt över Damis kropp och får honom att säga och göra en massa underliga saker. Skuggan är inte elak, men han är rätt busig och förstår inte riktigt hur man uppför sig. Det leder förstås till en mängd dråpliga situationer och allt blir mer och mer komplicerat för stackars Dami. Allt slutar förstås bra till slut, om än litet vemodigt. Kanske kan man jämföra Jag och min skugga med Astrid Lindgrens Karlsson på taket. Med vissa modifieringar (nu för tiden har inte ens kinesiska barn personsökare, utan precis som här mobiltelefon) skulle Jag och min skugga fungera bra på svenska, tror jag.

Zhang Zhilu har inte bara fått inhemska priser utan även det internationella HC Andersenpriset 1992. Här en artikel av honom, där han i egenskap av vice ordförande för kinesiska författarförbundets barn- och ungdomssektion bland annat talar om den kinesiska barnbokens historia.

Asiatiska tonårskillar i ungdomslitteraturen - glöm det!

De senaste dagarna har jag suttit och läst in mig på diskussionen kring omslaget till Justine Larbalestiers kommande roman Liar. Justine Larbalestier är en australisk författarinna som bland annat har skrivit ett antal fantasyromaner. I Liar beskrivs huvudpersonen, en notorisk lögnare som försöker göra upp med sig själv och sitt sätt att hantera verkligheten, som "svart, med krulligt hår" och ganska kraftigt byggd. Larbalestiers amerikanska bokförlag (Bloomsbury) gjorde ett omslag med en vit flicka med långt, rakt hår och när författaren protesterade hävdade man att boken inte skulle gå att sälja annars. Det hela resulterade i långa och intensiva diskussioner på olika bloggar och nu har boken fått ett nytt omslag, med en flicka som visserligen är filmstjärnevackert ljuv, men dock svart.

I kölvattnet till denna diskussion har flera bloggar också studerat utseendet på omslagen till böcker med asiatiska eller asiatisk-amerikanska huvudpersoner. Det visar sig att asiater sällan får visa sina ansikten på omslagen - istället visas de oftast bortvända eller så ser man bara en del av kroppen på dem. På bloggen The Ya Ya Yas påpekar man också att det knappast finns några asiatiska eller asiatisk-amerikanska killar i böckerna - i alla fall inte som huvudpersoner. Det stämmer, tyvärr. Här i Sverige är det förstås ännu färre böcker (både för vuxna och för ungdomar) som har huvudpersoner med asiatisk bakgrund. Det kanske inte är så konstigt i sig - vi har trots allt inte samma mångfald här som i USA - men några enstaka exempel borde man väl kunna hitta, tycker man. Men de enda ungdomsböcker med asiatiska killar i som jag har läst är Bali Rais, och det var ju några år sedan de kom ut. Någon tonårskille med östasiatiskt ursprung kan jag överhuvudtaget inte komma på att jag har läst om i en svensk ungdomsbok. När man betänker hur många ungdomar det finns här som har föräldrar som har invandrat eller adopterats från Asien, eller som själva har invandrat eller adopterats från Asien, är det ganska konstigt. För hur det nu än är så betyder det en hel del att få se att en person med samma bakgrund och utseende som man själv finns representerad i litteraturen, som huvudperson i en bok och inte bara som lustig side-kick eller exotiskt inslag.

För att pigga upp mig och förkovra mig litet har jag därför raskt beställt Ben Esch's Sophomore Undercover och David Yoos Stop me if you've heard this one before.

Vart ska vi gå?

För någon vecka sedan skrev jag ett inlägg om konstnären och manhua-tecknaren Benjamin, som börjar bli "het" nu, både i Kina, Europa och USA (fast självklart finns han inte på svenska). Benjamin är inte bara bildkonstnär, han skriver romaner också och jag råkade - litet av misstag - köpa en. Nu har jag läst den.

Du som har läst mitt tidigare blogginlägg om Benjamin vet att jag var mycket förtjust i bilderna i hans album Frälsaren, men inte så till mig över historien. Då tänkte jag att han förmodligen uttrycker sig betydligt bättre i bild än i ord. Men nu visar det sig att han faktiskt inte alls har svårt för att skriva en genomtänkt och välstrukturerad berättelse (vilket gör det ännu konstigare att hans manhua-album saknar en röd tråd som håller).

Benjamin är ung och i likhet med många andra unga författare börjar han sin skrivarbana med att berätta om sådant som är delvis självupplevt. Alltså handlar Vart ska vi gå? om en ung konstnär - Fengzi (Galningen) - som brinner för att teckna manhua men är tvungen att försörja sig som reklamillustratör. Handlingen kretsar kring hans strävan efter att bli klar med sitt första riktiga album, men också kring hans förhållande med Nana, en ung begåvad flicka som han förälskar sig i trots att hans bästa vän också är kär i henne. Fengzi och Nana flyttar ihop, men ekonomiska problem och Fengzis frustration över att inte slå igenom som tecknare får förhållandet att krascha.

Vart ska vi gå? är ingen märkvärdig historia. Benjamin lägger litet för mycket tid på att skriva om manhua och huvudpersonens ältande blir aningen påfrestande i längden. Men det är inte alls någon dålig roman och jag skulle absolut rekommendera den till en ung människa på gymnasiet eller strax däröver. Benjamin är bra på att beskriva känslor och på att antyda händelser som ska komma utan att det blir för avslöjande. Han kan bygga upp stämningen så att man blir nyfiken på vad som ska hända. Dessutom låter han Fengzi vara en ganska otrevlig person som i sin besatthet gör en massa dumma saker. Han är inte någon romantisk drömhjälte precis. Det är sympatiskt, tycker jag. Och många, inte minst ungdomar, kan känna igen sig i situationen där två vänner blir förälskade i samma flicka och vänskapen går under.

Sedan lär man sig en massa bra ord också, som "mountainbike", "guldhamster" och vad Guns N'Roses heter på kinesiska. Se där vilken nytta man har av att läsa unga författare ibland och inte bara män i övre medelåldern!