En vändpunkt för e-boksproduktionen

I Folkets dagblad kan man läsa om att det i Kina förra året för första gången publicerades fler skrifter i elektroniskt format än i traditionell tryckt form. Antalet e-publikationer (som antagligen omfattar både böcker och tidningar/tidskrifter - det specificeras inte) ökade med 50,6% i jämförelse med 2008 och är nu uppe i ett värde av enorma 79,9 miljarder yuan (799,4 亿).

Ett av de tydligaste tecknen på att e-boksproduktionen verkligen har slagit igenom är att det numera inte bara är IT- eller elektronikföretag som ger ut e-böcker utan även stora traditionella förlag som Renmin wenxue och Zhonghua shuju. På sin branschmässa i mars i år presenterade de förlagen även egna e-boksläsare, vilket visar att de tänker satsa ordentligt på e-böcker i framtiden.

Branschstatistiken visar också att e-publikationer för mobiltelefonbruk numera inbringar större förtjänster än spel på nätet. Här är det framförallt tidningarna som dominerar, och marknaden spås växa kontinuerligt under de kommande fem åren.

Vill ni läsa hela artikeln så har ni den här. På bilden: Reklam för e-bokläsare från Hanwang.

Nätlitteraturens gigant sväller över alla bräddar

Shanda Literature (Shengda wenxue) 盛大文学 fortsätter att växa. Till dags dato har man åtta enorma nätlitteratursajter specialiserade på olika genrer och målgrupper, samt ett antal företag som ägnar sig åt litteratur i tryckt format samt åt att sälja rättigheter vidare till utländska förlag eller till andra format (läs: spel, teveserier och film).

Sedan i mars i år satsar man också hårt på e-böcker i nedladdningsbar form som ska läsas på läsplattor. Parollen är "En läsplatta per person". Samtidigt lanserar man också ett projekt med namnet "Molnbiblioteket" 云中图书馆, som beskrivs som en jättelik digital litteraturgalleria där man kan välja mellan tiotusen av Shandas mest populära titlar. Molnbiblioteket ska ha ett öppet format så att förläggare, tidningar och andra kan lägga ut och sälja sina egna produkter till priser som de själva bestämmer. Det hela jämförs med iPhones AppStore.

Samtidigt fortsätter man också att satsa hårt på att locka till sig de bästa författarna inom de "lättare" genrerna. Nyligen anordnades en stor mässa i Xi'an där drygt hundra olika romaner presenterades. Den mest uppmärksammade, Wang Yans 王雁 Högspänning 《大悬疑 》, var enligt Shanda värd en miljon yuan i förskott. Med tanke på att företaget har 43 miljoner registrerade användare/prenumeranter som besöker 400 miljoner Shanda-sidor varje dag lär de tjäna in pengarna med råge. (För några månader sedan köpte Shanda även den uråldriga nätlitteratursajten Rongshuxia - Under banyanträdet - som startade redan 1997 och riktar sig till de läsare som vill ha litet högre litterär kvalitet på texterna, så de verkar vilja förbättra sin image litet och komma närmare de fina salongerna.)

Shanda försöker också öka försäljningen av rättigheter till utländska förlag och har därför börjat lägga ut bokpresentationer på engelska på sin webbplats, med möjlighet att läsa provkapitel på engelska. Det här är rätt ovanligt i Kina och eftersom ett av de stora problemen för utländska förläggare är att de i allmänhet inte kan läsa kinesiska borde det kunna bli riktigt uppskattat. Den statliga China Book International har ju en portal med liknande funktion, men den är tyvärr inte riktigt lika glassig och fin...

Klicka på etiketten här nedanför om du vill se tidigare inlägg om Shanda/Shengda.

Så skriver du en kinesisk kärleksroman

Jag bara måste tipsa om bloggen Veggie Discourses översättning till engelska av artikeln Så skriver du en kärleksroman med hög klick-faktor: En snabbkurs 《高点击率的意淫小说之写作速成》, som finns att läsa på kinesiska på många olika webbplatser, bland annat här.

I artikeln får man bland annat lära sig vilka karaktärsdrag kvinnliga och manliga huvudrollsinnehavare måste ha för att boken/följetongen ska bli en hit (de påminner misstänkt mycket om det man hittar i västerländsk romanslitteratur, typ Harlekin, så vi är kanske inte så olika ändå). Artikelns andra del består av ett test där du själv kan kolla att du verkligen har förstått reglerna och är redo att bli en framgångsrik nätförfattare i den romantiska genren.

Upphittat via Danwei.

Kinas första Twitterroman

Förra veckan drog Kinas första Twitterroman igång. Bakom romanen står författaren och bloggaren Lian Yue (vars riktiga namn är Zhong Xiaoyong), som är journalist född 1970 och känd för sina krönikor i olika tidskrifter. Han har även gett ut ett antal böcker. Romanen, som har titeln 2020, handlar om den medelålders mannen Mao och hans familj. Lian Yue hävdar att den ska pågå fram till år 2020 (därav titeln), vilket ju inte verkar så värst genomtänkt med tanke på att Twitter vid det laget lär vara en digitalarkeologisk artefakt som vi nostalgiskt beskriver för våra barnbarn. Men någon månad eller kanske ett år lär han väl hålla igång.

Lian kommer att uppdatera romanen fyra dagar per vecka, med ett antal tweets. Den som vill följa handlingen men inte har ett eget twitterkonto kan göra det i den lilla widgeten i högermarginalen på den här bloggen. Hur hög den litterära kvaliteten kommer att vara är svårt att sia om, men det är i alla fall ett intressant experiment.

Faktum är att ett liknande romanexperiment redan har utförts i Kina, fast då inte på Twitter utan via en liknande kinesisk tjänst som kallas 9911 och är ansluten till Myspace.cn, där en författare vid namn Shen Shiqi publicerade en roman i mikrobloggformat under förra hösten. Den romanen hade titeln 80-talisternas belägrade fästning《80后围城》och finns numera även utgiven i tryckt form. Klicka här och gå ner en bit på sidan så hittar du också länkar till själva texten.

Om man oroar sig för snuttifiering av läsandet så är kanske mikrobloggromaner en fasa, men man måste ju testa först, eller hur? Läsandet och skrivkonsten förändras, och även om de första experimenten i ett nytt format inte alltid är så lyckade så kan de leda vidare till något bättre. Själv tycker jag att det är spännade att se hur kineserna alltid provar nya vägar och glatt experimenterar med tekniker och format på ett självsäkert och oblygt sätt. Här i Sverige är vi alltid så försiktiga av oss.

Böcker på nätet för små barn

I senaste numret av Svensk Bokhandel finns en artikel om bilderboksapplikationer för iPhone, något som verkar ligga långt bort på den svenska bokförlagshorisonten. Överhuvudtaget finns det inte så jättemycket att hämta här när det gäller e-böcker för yngre barn. När det gäller böcker på andra språk än svenska finns till exempel Göteborgs Mediacenters inläsningar av Astrid Lindgren böcker, bokförlaget Mantras ljudböcker på Modersmal.net och Noras pulka på Barnens polarbibliotek, men det är olika spridda insatser som främst har gjorts på ideell basis och inte av kommersiella förlag. Raben & Sjögren har i alla fall börjat göra reklamfilmer för sina böcker, men så mycket längre verkar man inte ha kommit.

På Taiwan har jag hittat en del intressanta e-boksajter som kanske vore något att ta efter. Från statligt håll har man byggt upp webbplatsen 儿童文化馆 (Barnens kulturhus), där man gratis kan lyssna på ljudböcker som ackompanjeras av små animerade filmer. Till filmerna finns också handledning, pyssel, små spel och annat. Här finns också presentationer av utländska och taiwanesiska bilderbokskonstnärer, tävlingar, information om prisbelönta böcker och mycket mer. Prova att titta på e-boksvarianten av 《少年西拉牙》(En ung Sirayapojke)! Vore det inte kul om de svenska biblioteken gick ihop och gjorde något liknande?

Taiwanesiska bokförlag är också bra på att lägga ut e-böcker på nätet och att göra reklam för sina böcker med hjälp av olika trailers. Ta till exempel 格林文化 (Grimm books) som är en av aktörerna bakom bokklubben 咕嚕熊共读网 (Gurubear). Alla som vill kan bli medlemmar och som medlem får man 99 poäng som sedan kan användas för att läsa e-bilderböcker - riktigt fina böcker där man bläddrar fram sidorna nästan som i en vanlig bok och även kan få texten uppläst om man vill. Bilden här nedanför visar ett uppslag ur en av böckerna, den vackra bilderboken 《小石佛》(Den lilla stenbuddhan) av 郝广才Hao Guangcai. Varje visning kostar 15 poäng, men istället för att betala för nya poäng är man tvungen att vara aktiv. Genom att kommentera, starta nya diskussionstrådar och skriva recensioner tjänar man in fler poäng, som sedan kan användas för att läsa. Det är alltså aktivitet som premieras, inte pengar.

Men det är klart att framtiden för e-böcker säkert ligger i telefonen eller läsplattan snarare än i datorn, och det riktigt spännande är nog (vilket Dag Hernried på Alfabeta påpekar i SvB-artikeln) att se hur bilderböckerna ska påverkas av de nya medierna. Kanske kommer bilderböcker i telefonen att vara uppbyggda på ett helt annat sätt än pappersböcker i framtiden?

Snabböversättning av Dan Brown

Här i Sverige har det ju skrivits en del om det faktum att Dan Browns nya roman, The Lost Symbol, ska snabböversättas av en grupp översättare som tar hand om varsin del av boken och inte ens får se det deras kollegor jobbar med. Den kinesiska översättningen planeras utkomma i början av 2010, men fansen har tydligen inte tid att vänta, så nu har man redan börjat lägga ut en översättningsversion på nätet. Den är framtagen av betydligt fler översättare än den svenska versionen, och dessutom helt utan några som helst tillstånd.

Mer om detta rätt så solklara upphovsrättbrott och varför det inte går att jämföra med liknande översättningar av Harry Potter (som gjordes utan vinstintresse) kan man läsa på Danwei och därifrån länkade webbplatser.

(Idag - dvs den 28/9 - verkar man ha plockat bort översättningen, kanske just för att den orsakat en viss uppståndelse.)

Skönlitteratur i mobilen

Idag berättar både DN och SvD om Vulkans nya satsning på sms-litteratur. Jag har undrat hur länge det skulle ta innan vi fick sms-litteratur i Sverige, och det var väl inte helt oväntat att det blev Linda Skugge och Vulkan som tog tag i saken.

I Kina, där man snabbt plockar upp ny teknik och inspiration från Japan, har det förstås funnits sms- och mobillitteratur i flera år. Den första mobilromanen, Utanför fortet 《城外》av Qian Fuchang (pseudonym för He Xingnian), kom redan i september 2004. Idag är det vanligt med skönlitteratur i mobilen - enligt en rapport från China Internet Network Information Centre har så många som 27,7% av mobilanvändarna också läst skönlitteratur i mobilen, och det är - föga förvånande - i åldersgruppen 19-29 år som man hittar de flesta läsarna.

Egentligen kan man förstås säga att det finns två olika former av mobilromaner: dels romaner som skrivs som vanligt och sedan portioneras ut i avsnitt till de läsare som prenumererar på dem (oftast loggar man in på någon webbportal via mobilen och får åtkomst till texten därifrån), dels romaner eller noveller som också skrivs direkt på mobilen i sms-form och där författaren måste ta hänsyn till det teckenutrymme som finns i ett sms (då kan det bli så här kort). De olika kinesiska beteckningar som finns för mobillitteratur avspeglar denna variation: den kallas omväxlande för mobiltelefonlitteratur 手机文学, sms-litteratur 短信文学 och tumlitteratur 拇指文学. Den som läser kinesiska hittar en ganska bra genomgång på Hudong baike, och det finns gott om artiklar om sms/mobillitteratur på nätet. Är man intresserad kan man också kolla in China Mobiles webbplats för sms-tjänster och mobillitteratur (med det vackra namnet "eTummelitteratur och konst"), där man kan prenumerera på romaner och noveller, bygga upp ett eget bibliotek för mobilen och så vidare. Vulkan (eller kanske 3, som de samarbetar med) får jobba på litet om de ska nå dit, men omöjligt är det ju inte.

Det som är intressant med den här sortens litteratur är inte bara att man kan nå en massa nya läsare på ett snabbt och effektivt sätt. Det komprimerade formatet (om man håller sig till storleken på ett normalt sms) är också en utmaning för författarna. Poesi borde ju till exempel fungera alldeles utmärkt i sms-form, så kanske kan man få ett elektroniskt uppsving för den genren? Sedan finns ju en interaktiv dimension av det hela också. Man kan skaffa ett eget konto, skriva egna berättelser, och de som vill kan prenumerera på dem via mobilen. Om man inte kan kinesiska, men vill ta en titt på hur det skulle kunna fungera så kan man gå in på Textnovel.com där man gör just detta, för den amerikanska marknaden.

Själv tycker jag att det vore kul om något bibliotek kunde hänga på och skapa en webbplats där biblioteksanvändarna kunde skriva och läsa texter i mobilen och på nätet. Problemet är väl som vanligt att tekniken kostar pengar och att biblioteken inte har några...

Plagiat, förtal och litteratur

Det är väl inte någon överdrift att påstå att upphovsrättsfrågor har varit på tapeten det senaste året. Upphovsrätten omfattar inte bara skydd mot olagligt mångfaldigande av olika sorters verk, utan även skydd mot plagiat. Men vad är ett plagiat egentligen? Och var går gränserna mellan det som är en laglig parodi och det som är ren stöld?

I mars i år gick kinesiska medier ut med uppgifter om att den kinesisk-svenska författarinnan Vivibear har byggt en stor del av sin mycket framgångsrika karriär på plagiat och kopiering. Vivibear, som skriver romantiska äventyrsromaner där huvudpersonerna ofta reser fram och tillbaka i tiden, är oerhört populär - hon har flera gånger hamnat bland de tio mest lästa på topplistor över kinesiska internetförfattare, vilket förstås innebär att hon har ett mycket stor antal läsare. Hennes böcker har också kommit ut i tryckt form, både i Kina och på Taiwan. Nu sägs hon alltså ha kopierat text från 203 romaner och noveller av 173 olika författare. En del text ska hon ha tagit rakt av, i andra fall lär hon ha bytt ut vissa ord.

Jag måste poängtera att jag själv inte har läst någon som Vivibear har skrivit och inte kan bedöma om det ligger något i anklagelserna eller inte (även om bevisningen verkar rätt övertygande). Men med tanke på att liknande beskyllningar regelbundet framförs mot kinesiska internetförfattare är fallet intressant. En annan populär ung författare, Guo Jingming, fälldes ju i domstol för några år sedan för liknande brott och sägs att åstadkommit fler plagiat än de som togs upp då. Bland de drabbade finns inte bara relativt okända författare, som i fallet Vivibear, utan också kändisar som Han Han, vars romaner sägs plagieras innan de ens kommit ut - man utgår från de uttalanden han har gjort om vad han arbetar på och skapar sedan något utifrån det, som man säljer i hans namn (det innebär väl då i och för sig att det inte längre handlar om plagiat utan om förfalskning).

Jag vet inte hur lagarna ser ut i Kina, men i de flesta västländer är det inte olagligt att använda sig av någon annans idé till en historia. Däremot får man inte kopiera själva utförandet: namn, ordval, stil. Det innebär alltså att det är helt okej att till exempel skriva en roman om en föräldralös pojke som blir antagen till en trolkarlsskola och måste kämpa mot en ond häxmästare, men man kan inte låta boken i detalj ha samma handling som någon av Harry Potter-böckerna och man kan inte kalla pojken för Harry Potter eller något likartat - om det inte är en väldigt tydlig parodi, för då kan man nog komma undan med det, misstänker jag. JK Rowling har ju för övrigt själv anklagats för att ha korpat idéer från böcker som skrivits av andra författare, som till exempel Eva Ibbotson. Kanske kan man jämföra det hela med måleri, där många olika konstnärer kan välja samma motiv, men där utförandet skiljer sig åt. I Sverige har vi haft liknande fall. År 2007 kom Fabian Kastner ut med romanen Oneirine, som blev mycket hyllad. Snart visade det sig att den bestod av texter som var kopierade rakt av från andra författares verk, utan att Kastner på något sätt påpekade det. Själv menade Kastner att romanen var ett slags litterärt collage och vad jag vet har han inte dragits inför rätta.

Kinesiska lagar skiljer sig också från svenska på så sätt att det i Kina är förbjudet att "smäda de avlidna". Skriver man en roman eller ett dokumentärt verk om en avliden person kan dennes efterlevande släktingar stämma en om de anser att det man påstår är nedsättande. Det har drabbat Hong Ying, författare till boken K - en kärlekshistoria, som stämdes av Chen Xiaoying, dotter till Ling Shuhua - den kvinna som var förebild för huvudpersonen i den erotiska romanen. Både Hong Ying och Chen Xiaoying var bosatta i England, men eftersom det inte går att driva den sortens rättsfall där väntade Chen tills boken kom ut i Kina och gick då till domstol. Hong Ying dömdes att betala skadestånd och boken drogs in, men kom senare ut i en omarbetad utgåva. I ett land som Kina kan ett förbud mot förtal av avlidna förstås också vara praktiskt om man vill undvika att någon publicerar obehagliga sanningar om avlidna politiker...

Att skriva för nätet - och bli accepterad som författare

Folkets dagblad fortsätter sin serie artiklar om internetlitteratur med att ta upp nätlitteraturens status. Ett av de stora problemen för nätförfattarna är att många av dem som är kontrakterade av de stora litteraturwebbplatserna är tvungna att uppdatera sina romaner två eller tre gånger om dagen, med så mycket som fyra- eller femtusen tecken åt gången. Det skapar en oerhörd press på författarna och leder till att texterna fylls ut med onödigheter - man får ett slags Dickensartade långa följetonger som i själva verket skulle ha varit betydligt bättre i kortare format.

Ett annat problem är att nätlitteraturen fortfarande inte är rumsren i kulturkretsar. Trots att det produceras enorma mängder litteratur på nätet blir den nästan aldrig föremål för recensioner av professionella kritiker. Det leder i sin tur till att de enda kriterierna för hur man bedömer framgång på nätet idag är inkomster och antal läsare, det vill säga, det är bara de kommersiella aspekterna som styr, något som Kinas samhällsvetenskapsakademi påpekar i en av sina rapporter. Även Kinas författarförbund anser att detta är problematiskt och har därför genomför en undersökning (网络文学十年盘点) där man har låtit flera större litteraturtidskrifter och litteraturwebbplatser nominera verk från de senaste tio åren. 2000 romaner nominerades och dessa har sedan lästs och diskuterats av litteraturvetare och kritiker. Diskussionerna och kritiken har hela tiden publicerats på projektets webbplats, och en första gallring ledde till att 110 verk gick vidare till ytterligare en bedömningsomgång. Målet är att till sist välja 2000-talets tio hittills bästa nätromaner.

Författarförbundet vill också gärna att nätförfattarna ska bli en del av det övriga författarkollektivet. Därför har man startat en speciell klass på den anrika Lu Xuns Litteraturakademi - en skola där kända författare som Jiang Zilong 蒋子龙 , Wang Anyi 王安忆 och Liu Zhenyun 刘震云 har studerat - där just nätförfattare ska kunna vidareutbilda sig och få tips av redan etablerade författare.

Kanske är det inte bara nätförfattarna som har ett behov av Författarförbundet, utan i lika hög grad Författarförbundet som har behov av nätförfattarna. För som Folkets dagblad konstaterar i sin avslutande artikel i serien är nätlitteraturen här för att stanna: 98% av dess läsare är mellan 18 och 30 år gamla och även om många människor fortfarande saknar tillgång till internet ökar ständigt antalet nätanvändare i Kina.

Och varför skulle man inte välkomna nätlitteraturen? Huang Jiwei 黄集伟, vice chefredaktör för bokförlaget Jieli 接力出版社, menar att: "Nätläsning och traditionell läsning hjälper varandra istället för att 'döda' varandra." Och Wang Yugang 王余光, forskare vid Bejings universitet konstaterar självklart att: "Internet har förvandlat en hel generations sätt att läsa och det är bara naturligt. Den som läser böcker är inte nödvändigtvis god och den som läser på nätet är inte nödvändigtvis depraverad."

Så trots de problem som också förknippas med litteratur på nätet - Folkets dagblad tar bland annat upp piratkopiering och fortsättningar på populära verk som skrivs av andra författare - verkar nätlitteraturen vara här för att stanna.

Artiklarna på kinesiska hittar du här, här och här.

Vem skriver på nätet?

I en av de tidigare artiklarna i Folkets dagblads serie om nätlitteratur hävdas att enbart litteratursajten Qidian har drygt 1100 aktiva författare. Men vilka är det som skriver för nätet egentligen, och vad tycker de etablerade författarna om nätlitteraturen?

Den första nätroman som fick ett stort genombrott i Kina var Rufflaren Cais 痞子蔡 Den första intima kontakten 第一次亲密接触, som publicerades 1998 och omedelbart blev en hit både i Kina och på Taiwan. Romanen kom så småningom ut även som bok och det ledde till att både läsare och författare fick upp ögonen för nätlitteraturen. Rufflaren Cai följdes av en grupp nya författare, de flesta anställda på företag som i någon utsträckning arbetade med IT eller telekommunikationer. Det faktum att de både blev berömda och tjänade pengar fick en svärm förhoppningsfulla att följa i deras spår.

Vissa, som Jag älskar tomater eller Annie Älskling 安尼宝贝, har lyckats, men som journalisten Zhao Yongqi konstaterar är nätet grymt och här finns få vinnare. Att sticka ut och göra sig ett namn bland tiotusentals andra är oerhört svårt. Zhao intervjuar ett par mindre framgångsrika författare: Li Jinying och Fei You (pseudonymer). Li är kontrakterad för den del av Qidian som särskilt riktar sig till kvinnliga läsare, och hennes inkomst är ungefär 1% av Jag älskar tomaters, cirka 2000 yuan i månaden. Men Li är ändå nöjd med det hon tjänar och med att kunna försörja sig som författare. Fei arbetar som redaktör på en tidskrift och började skriva eftersom hon hade tråkigt på jobbet. Hon tjänar inte mer än några hundra yuan i månaden, men har inte heller några större förväntningar än så. "Det är bara 'gudarna' som kan tjäna tusentals eller tiotusentals yuan", säger hon och syftar på författare i Jag älskar tomaters klass.

Somliga är till och med så intriktade på att få ut sin alster på nätet att de betalar för det. Zhao har intervjuat en ung kvinna vars dröm länge har varit att skriva en roman, och som nu är på jakt efter en spökskrivare som kan färdigställa ett manus efter hennes anvisningar. Hon är villig att betala tiotusentals yuan för hjälpen och hoppas på att så småningom få se sin berättelse som teveserie.

När en nätförfattare förra året antogs som medlem i Kinas Författarförbund utbröt hetsiga diskussioner. Så vad tycker de etablerade författarna om nätlitteraturen egentligen? Folkets dagblad har frågat några av dem.

Tie Ning, författarförbundets ordförande, menar att man inte kan negligera nätlitteraturen och dess betydelse. "Nätet är en öppen, fri plattform där alla som tycker om att skriva har samma möjligheter", menar hon. Hon har också sett många exempel på bra nätlitteratur och tycker att det litterära språket förnyas av att andra sorters människor skriver, personer som inte skulle ha fått något publicerat via traditionella kanaler och som har en annan inställning till skrivande än de äldre författarna.

Även Mo Yan menar att nätlitteraturen måste ses som något positivt och att det är självklart att internet, som ju påverkar så mycket annat i våra liv, även måste påverka litteraturen. Med hjälp av litteratursajter och bloggar kan var och en pröva sina vingar som författare. Mo Yan pekar också på den mångfald som nätet ge upphov till och säger att ingen författare idag kan hoppas på att fånga alla läsare, eftersom det finns så många olika genrer och subkulturer. Själv har han inga planer på att börja skriva på nätet, eftersom han inte tror att det är där hans läsare finns.

En något mer kritisk röst är den populäre författaren Liu Zhenyun som själv läser en hel del på nätet men menar att författarnas språk ofta är fruktansvärt dåligt. "Om en förstasida inte innehåller minst tio stavfel så är det ingen riktig förstasida", säger han ironiskt och tycker att det vore trevligt om nätförfattarna - som mest verkar skriva om spöken och gravplundrare - kunde kliva upp ur katakomberna och återvända till de levandes värld. Även Yu Hua är kritisk till kvaliteten på det som publiceras på litteratursajterna och hävdar att det mesta verkar vara skrivet av unga studenter. Samtidigt är han positiv till den frihet som nätet innebär och möjligheten för författaren att kommunicera med sina läsare. Nu kan var och en använda sin fantasi för att skapa egna världar att dela med sig av.

Originalartiklarna, på kinesiska, hittar du här och här.

Snabbmatslitteratur och interaktivitet

Folkets dagblad fortsätter sin serie om nätlitteratur med två artiklar om vilka som egentligen läser på nätet och varför de gör det. För att få svar på sina frågor har de intervjuat några entusiastiska nätläsare som alla berättar om en närmast manisk fascination för att läsa romaner på nätet.

"En gång satt jag i 30 timmar i sträck på ett internetcafé och läste", berättar Mao Dawei, som också konstaterar att läsa nätlitteratur var nästan det enda han gjorde under sina år på universitetet. Han började sin bana som nätläsare redan 2002, på gymnasiet, och har varit fast sedan dess. I likhet med de andra intervjuade menar han att den litteratur som publiceras på Qidian och liknande webbplatser inte direkt har några höga litterära kvaliteteter. "Det handlar om engångsläsning", säger han. "Riktiga mästerverk är det ont om och det är få romaner man kommer ihåg när man väl är färdig med dem."

De populäraste genrerna på nätet är sådana som fantasy, spökhistorier, kung fu-romaner och SF. Det är ganska naturligt, eftersom nätläsarna beskriver sin läsning just som verklighetsflykt, något man gör efter sitt ganska tråkiga jobb, för att fly vardagen. Men också det faktum att det är relativt billigt och att man kan läsa både i datorn och mobilen är attraktivt. Och nätläsarna köper även tryckta romaner - men då väljer man sådana som har högre kvalitet, sådana man vill spara och kanske läsa flera gånger.

En annan viktig faktor bakom litteratursajternas popularitet är att läsarna själva har möjlighet att delta. Den som har skapat ett konto på någon av Shengdas litteratursajter kan kommentera alla texter och skapa intressegrupper tillsammans med andra som gillar samma författare, romaner eller ämnen som de själva. Så finns till exempel ett flertal grupper för fans av Jag älskar tomaters roman Den hoprullade draken 盘龙 - en berättelse som beskrivs som en kinesisk Sagan om ringen - som ständigt lägger till nya kommentarer och önskningar om hur berättelsen ska utvecklas, eller skriver egen fan-fiction baserad på händelser och personer i romanen. På litteratursajten Qidian finns också en hel avdelning för familjehistoria där läsarna kan lägga upp information om sina familjer bakåt i tiden, samt ladda upp foton - en form av kombinerade minneslunder och släktforskning på nätet. Efter jordbävningen i Sichuan förra året skapades även en särskild avdelning för barn som förlorat sina föräldrar och som fick möjlighet att gå in och skriva om det de varit med om.

Interaktiviteten, litteraturens lättillgänglighet och den vidareutveckling som görs i form av filmer, teveserier och dataspel verkar vara de viktigaste faktorerna bakom litteratursajternas popularitet.

Nätlitteratur har funnits länge i Kina, men det är först de senaste åren som den här sortens webbplatser har blivit riktigt populära, och det är framförallt företaget Shengda som dominerar marknaden. En av anledningarna är att de till skillnad från äldre webbplatser som Rongshu xia 榕树下 (Under banyanträdet) har kontrakterat författare som faktiskt tjänar pengar på att skriva och därför ser till att ständigt hålla webbplatserna uppdaterade. Shengda tjänar också en hel del pengar på vidareförsäljning av rättigheter till film- och spelindustrin, och målet är att de så småningom själva ska slå sig in som producenter på dessa marknader. En annan plan är att skapa ett stall av författare som skriver specifikt för mobiltelefonläsarna. Som Shengdas koncernchef Hou Xiaoqiang uttrycker det: "Vårt mål är att bli internets Walt Disney Company".

Originalartiklarna på kinesiska hittar du här och här.

400 miljoner klick om dagen

Ja, det gäller ju förstås inte den här bloggen, det säger sig självt. Nej, det handlar om internetförlaget Shengda wenxue 盛大文学 (Magnifik litteratur) och dess tre webbplatser för så kallad nätlitteratur. I en artikel i Folkets dagblads utlandsutgåva redovisar journalisten Pan Xiaotian ett antal rätt förbluffande siffror:

• Drygt 1100 personer skriver varje dag för Qidian wenxue wang 起点文学网 (Litteraturnätet Startpunkten), vars litteraturbestånd dagligen utökas med 34 miljoner tecken.
• Tillsammans med Shengdas två andra litteratursajter kommer man upp i 400 miljoner "klick" om dagen.
• Fler än tio av Qidians författare tjänade över en miljon yuan (drygt en miljon kronor) förra året - den mest populära, pseudonymen "Jag äter tomater", tjänade över två miljoner yuan (trots namnet).

I artikeln konstateras också att ungefär 24% av de utfrågade i en nationell undersökning om läsvanor uppgav att de läser litteratur i elektroniskt format och 2,8% av dem läser överhuvudtaget ingen litteratur i pappersform. Undersökningarna visar också att drygt 69% av läsarna har högskoleutbildning och att 30% av dem bor utanför Kina.

Pan Xiaotian konstaterar att framgångarna för litteratursajterna även har gjort etablerade författare intresserade av att publicera sig på nätet. Tunga namn som Wang Meng, Hai Yan, Yan Geling och Zhou Meisen har redan skrivit kontrakt med Qidian, och andra - som till exempel Wang Shuo och Yu Hua - funderar på saken. För författare som slår igenom på nätet finns även möjligheter till sidoinkomster: flera kinesiska dataspelsföretag har köpt rättigheterna till att göra spel baserade på populära nätromaner, och även filmade versioner av stora bästsäljare planeras.

För att läsa de romaner som placerats i Qidians VIP-avdelning får man betala mellan 2 och 3 öre per tusen tecken, och den genomsnittlige "VIP-läsaren" lägger ut 50 yuan i månaden på sin läsning. Shengdas koncernchef Hou Xiaoqiang konstaterar att det faktum att en så stor andel läsare är villiga att betala för sin läsning trots att det finns alla möjligheter att hitta gratislitteratur i piratversion på nätet visar att det finns en vilja att stötta författarna och betala för deras arbete.

Passande nog besökte jag häromdagen ett samtal om kinesisk litteratur som arrangerades av Sveriges författarförbund på Författarnas hus i Stockholm. Samtalet leddes av kulturjournalisten och sinologen Göran Sommardal och gästerna var tre författare och tidskriftsredaktörer från Shanghai: Zhao Changtian, Li Qigang och Jiang Liping. Ett av de ämnen som kom upp under samtalet var just nätlitteraturen och dess explosionsartade tillväxt. De mest kända yngre författarna - som till exempel Han Han eller Guo Jingming - har i det närmaste hysteriska fans som skriker av lycka när de dyker upp på något evenemang. Författarna som deltog i samtalet konstaterade att många yngre förmågor dras till litteratursajterna därför att de tjänar bra på att publicera sig där. Men å andra sidan är kraven höga - för att få behålla sin plats måste man producera 10.000 tecken om dagen, en nästan övermänsklig uppgift som självklart inte borgar för någon hög kvalitet på texterna. Hou Xiaoqiang på Shengda menar dock i den ovannämna artikeln att kvaliteten på texterna sakta men säkert ökar, eftersom den som betalar för sin läsning vill ha valuta för pengarna.

Artikeln är den första i en serie om nätlitteratur i Folkets dagblad, och vill du läsa den på kinesiska så hittar du den här.