Copyright Matters - om upphovsrätt, plagiat och samtida kinesisk litteratur

Se här en bok som verkar oerhört intressant! Lena Henningsens Copyright Matters: Imitation, Creativity and Authenticity in Contemporary Chinese Literature (Intersentia/Berliner Wissenschafts-Verlag, 2010).

Vad boken handlar om framgår ganska tydligt av titeln och enligt denna excellenta bokanmälan av Krista Van Fleit Hang i MCLC diskuteras här bland annat det konstnärliga begreppet linmo 临摹, författarna Guo Jingming och Han Han samt kinesisk fan fiction knuten till Harry Potter.

Den här sortens böcker är alltid rätt dyra att inhandla, så man får väl hoppas att något universitetsbibliotek slår till och köper den så att man kan låna den på fjärrlån. Spännande verkar den i alla fall vara, och den ligger förstås helt rätt i tiden!

Första kinesiska stämningen mot Google för copyrightbrott

Först ut med att stämma Google för upphovsrättsbrott vid publicering av kinesisk skönlitteratur på nätet blir Mian Mian 棉棉. Google har efter anmodan raderat hennes roman Acid Lover 《盐酸情人》från sin webbplats, men enligt Mian Mian går den fortfarande delvis att läsa där. Även om man kan diskutera poängen med att stämma just Google när andra verk av Mian Mian på kinesiska redan finns utlagda på nätet, är det ett principiellt intressant fall och Mian Mian har fått stöd för sin stämning från kinesiska organisationer som arbetar för att stärka författares rättigheter.

Man skulle kanske kunna tro att författare i ett land så hemsökt av piratkopiering som Kina inte skulle reagera särskilt kraftigt på just Googles inscanningsprojekt, men det har faktiskt skrivits och diskuterats en hel del om detta. Vill man sätta sig in litet mer i den debatten så kan man med fördel börja på Nya Kinas webbplats, där de försöker reda ut begreppen och dessutom hänvisar vidare till ett antal olika artiklar i den så kallade "Upphovsrättsbrotts-gate-incidenten" “侵权门事件”. Vill man läsa mer om just Mian Mians stämning på engelska så går det bra att göra det hos China Daily, eller genom att helt enkelt googla :-)

Mian Mian (född 1970, i Shanghai) slog igenom år 2000 med romanen Godis 《糖》som rått och osminkat skildrar en ung kvinnas liv, med narkotikamissbruk, problematiska kärleksförhållanden, prostitution och rockstjärnedrömmar. Det är en roman med starka självbiografiska inslag - Mian Mian hade själv rockstjärnedrömmar som ung, men istället för att slå igenom som artist blev hon narkoman, och det var först efter ett antal långa och svåra avgiftningsomgångar som hon insåg att hon kunde skriva bort ångesten istället för att knarka. Hon har senare publicerat flera novellsamlingar med samma tematik, men även arbetat som filmregissör, drivit klubbar och arrangerat konserter. Godis finns översatt till både engelska och franska, men på svenska finns bara novellen "En patient" som ingår i antologin Solskenet i munnen (Tranan, 2004) och handlar om en ung kvinna som läggs in på sjukhus för avgiftning. Tre av hennes böcker på kinesiska finns att låna på Internationella biblioteket i Stockholm. Själv läste jag Godis när den just hade kommit ut och tyckte rätt mycket om den. För mig kändes den som en betydligt ärligare och mer äkta skildring än den upphaussade Shanghai Baby. Mer information om Mian Mian kan man bland annat hitta i den svenska litteraturdatabasen Macondo.

Snabböversättning av Dan Brown

Här i Sverige har det ju skrivits en del om det faktum att Dan Browns nya roman, The Lost Symbol, ska snabböversättas av en grupp översättare som tar hand om varsin del av boken och inte ens får se det deras kollegor jobbar med. Den kinesiska översättningen planeras utkomma i början av 2010, men fansen har tydligen inte tid att vänta, så nu har man redan börjat lägga ut en översättningsversion på nätet. Den är framtagen av betydligt fler översättare än den svenska versionen, och dessutom helt utan några som helst tillstånd.

Mer om detta rätt så solklara upphovsrättbrott och varför det inte går att jämföra med liknande översättningar av Harry Potter (som gjordes utan vinstintresse) kan man läsa på Danwei och därifrån länkade webbplatser.

(Idag - dvs den 28/9 - verkar man ha plockat bort översättningen, kanske just för att den orsakat en viss uppståndelse.)

Plagiat, förtal och litteratur

Det är väl inte någon överdrift att påstå att upphovsrättsfrågor har varit på tapeten det senaste året. Upphovsrätten omfattar inte bara skydd mot olagligt mångfaldigande av olika sorters verk, utan även skydd mot plagiat. Men vad är ett plagiat egentligen? Och var går gränserna mellan det som är en laglig parodi och det som är ren stöld?

I mars i år gick kinesiska medier ut med uppgifter om att den kinesisk-svenska författarinnan Vivibear har byggt en stor del av sin mycket framgångsrika karriär på plagiat och kopiering. Vivibear, som skriver romantiska äventyrsromaner där huvudpersonerna ofta reser fram och tillbaka i tiden, är oerhört populär - hon har flera gånger hamnat bland de tio mest lästa på topplistor över kinesiska internetförfattare, vilket förstås innebär att hon har ett mycket stor antal läsare. Hennes böcker har också kommit ut i tryckt form, både i Kina och på Taiwan. Nu sägs hon alltså ha kopierat text från 203 romaner och noveller av 173 olika författare. En del text ska hon ha tagit rakt av, i andra fall lär hon ha bytt ut vissa ord.

Jag måste poängtera att jag själv inte har läst någon som Vivibear har skrivit och inte kan bedöma om det ligger något i anklagelserna eller inte (även om bevisningen verkar rätt övertygande). Men med tanke på att liknande beskyllningar regelbundet framförs mot kinesiska internetförfattare är fallet intressant. En annan populär ung författare, Guo Jingming, fälldes ju i domstol för några år sedan för liknande brott och sägs att åstadkommit fler plagiat än de som togs upp då. Bland de drabbade finns inte bara relativt okända författare, som i fallet Vivibear, utan också kändisar som Han Han, vars romaner sägs plagieras innan de ens kommit ut - man utgår från de uttalanden han har gjort om vad han arbetar på och skapar sedan något utifrån det, som man säljer i hans namn (det innebär väl då i och för sig att det inte längre handlar om plagiat utan om förfalskning).

Jag vet inte hur lagarna ser ut i Kina, men i de flesta västländer är det inte olagligt att använda sig av någon annans idé till en historia. Däremot får man inte kopiera själva utförandet: namn, ordval, stil. Det innebär alltså att det är helt okej att till exempel skriva en roman om en föräldralös pojke som blir antagen till en trolkarlsskola och måste kämpa mot en ond häxmästare, men man kan inte låta boken i detalj ha samma handling som någon av Harry Potter-böckerna och man kan inte kalla pojken för Harry Potter eller något likartat - om det inte är en väldigt tydlig parodi, för då kan man nog komma undan med det, misstänker jag. JK Rowling har ju för övrigt själv anklagats för att ha korpat idéer från böcker som skrivits av andra författare, som till exempel Eva Ibbotson. Kanske kan man jämföra det hela med måleri, där många olika konstnärer kan välja samma motiv, men där utförandet skiljer sig åt. I Sverige har vi haft liknande fall. År 2007 kom Fabian Kastner ut med romanen Oneirine, som blev mycket hyllad. Snart visade det sig att den bestod av texter som var kopierade rakt av från andra författares verk, utan att Kastner på något sätt påpekade det. Själv menade Kastner att romanen var ett slags litterärt collage och vad jag vet har han inte dragits inför rätta.

Kinesiska lagar skiljer sig också från svenska på så sätt att det i Kina är förbjudet att "smäda de avlidna". Skriver man en roman eller ett dokumentärt verk om en avliden person kan dennes efterlevande släktingar stämma en om de anser att det man påstår är nedsättande. Det har drabbat Hong Ying, författare till boken K - en kärlekshistoria, som stämdes av Chen Xiaoying, dotter till Ling Shuhua - den kvinna som var förebild för huvudpersonen i den erotiska romanen. Både Hong Ying och Chen Xiaoying var bosatta i England, men eftersom det inte går att driva den sortens rättsfall där väntade Chen tills boken kom ut i Kina och gick då till domstol. Hong Ying dömdes att betala skadestånd och boken drogs in, men kom senare ut i en omarbetad utgåva. I ett land som Kina kan ett förbud mot förtal av avlidna förstås också vara praktiskt om man vill undvika att någon publicerar obehagliga sanningar om avlidna politiker...