In the Claws of the Dragon

Det här är ju förstås inte kinesisk litteratur, men väl litteratur om Kina. Ja, en fantasi om Kina i alla fall. In the Claws of the Dragon av George Souliet de Morant. Och vad gör den på den här bloggen? Jo, den är här för att visa på Biblioteca Sinica 2.0, en länksamling till äldre litteratur om mötet mellan Kina och väst.

Just In the Claws of the Dragon ligger lagrad på det gigantiska Internet Archive, där man hittar både musik, filmer och litteratur att lyssna till, se och läsa i många olika format. Språksökningen fungerar litet sådär - söker man på kinesiska som språk kan man få upp en bok av Homeros på engelska. Men det finns många fynd att vaska fram.

Herrar, slavar och hundar

Jag borde ju skriva något om Han Han 韩寒. Jag borde verkligen skriva något om Han Han. En vacker dag ska jag göra det. But it is not this day. This day we Link - nämligen till Perry Links artikel om Han Hans korta bloggtext "Herrar, slavar och hundar" som lades ut på nätet den 18 september och låg kvar i hela 50 minuter innan den raderades av censuren.

För den som inte redan vet vem Han Han är så kan jag helt kort säga att han är en ung man (28 år i år) som fick ett fenomenalt genombrott för tio år sedan med romanen De tre portarna 《三重门》, om en ynglings plågsamma upplevelser av ett stelt och mördande tråkigt utbildningssystem. Han Han hoppade själv av universitetet trots sin uppenbara begåvning, och är numera racerförare, författare och mycket läst bloggare. Och så är han väl själva definitionen av niubi 牛屄 (vilket, för den som inte vet det, ordagrant borde översättas med "kofitta" men i det här sammanhanget i princip betyder samma sak som cool, skithäftig, självsäkert arrogant).

Någon dag ska jag skriva något om De tre portarna och Han Han. Men idag är jag för trött. Fast den kinesiska texten till "Herrar, slavar och hundar" klistrar jag in här nedanför, ifall någon vill läsa den och inte ids leta runt på nätet. Han Hans blogg hittar man här.

韩寒：主子，奴才和狗

在9月18日这个敏感的时刻，我有的朋友开始研究要不要游行。当然，游的主体可以是反日保钓救船长。终于，在一个很多论坛里连“游行”两个字都打不出来的国家里，我们有行可以游了。那么，要不要参加这次命题一日游呢？

首先，我认为在现代中国社会中，分为三个阶级，那就是主子，奴才和狗，而我们往往一人饰两角，至于饰演哪两个角色，我想不会有人觉得他在演主子吧。前一阵子，主子需要奴才去附和和伺候，但是现如今，主子需要狗去吼两声，因为在狗的逻辑里，无论主子怎么对待它，只要有外人来犯，狗总是该看家护院的。

当弄明白了这个以后，回头想想就容易多了。但是，在这三个阶级以内，好在我还有选择做花花草草的权力。我的选择依据是，对于相关部门，小事和大事他们的区别就是抗议一次和抗议十一次，有特权有能力的地方尚未出力，除了把人家日本大使变成了应召男郎以外，我们相关部门情绪稳定，并不见什么实际决心，别说武力上，连经济上都不敢有所动作。他们韬光养晦，所以我也韬光养晦。毕竟，我等做狗也罢，但要做一条戏狗，情以何堪。

纵观事态发展，领导的内心似乎并不愤怒，领导只是觉得窝囊，那自然，我们也只能跟着觉得窝囊，你哪有上街去表达窝囊的，那岂不是更窝囊。领导没面子的时候，我们给他们长脸，但领导有面子的时候，我们被他们掌嘴。我被欺负，我不能游，你被欺负，你让我游，我又情以何堪。你也别说这种民族国土大事应该是我们一起被欺负了，就算政府不作为，你活的一塌糊涂，也应该挺身而出。我自然可以挺身而出，但我的第一主题就是要求政府去作为，第二主题才是控诉来犯者，因为领土问题从来都不是老百姓能解决的和该去解决的，尤其是在我国，老百姓自己都没有一寸土地，所有的一切，都是问政府租的，所以，理论上，这事对我来说，就是我的房东在和别人就一块在地上的瓦而争执，这块瓦的确是风大的时候从房东的房顶上掉下来的，但房东也不敢去捡，因为可能要和隔壁人家打架。那我等租客在里面搅和什么呢。无土地者要去为他人争取土地，无尊严者要去为他人捍卫尊严，这样的人多少钱一斤？一斤多少个？

但毕竟，这样的游行安全，好玩，显得很酷，关键是游完以后还能正常工作学习，甚至还有助于未来发展，毕竟也算不容易，所以大学生和老百姓抱着尝鲜唱黑脸的角度去游一游无妨。到时候政府唱一个白脸，说不定能有所见效。况且现在去游行玩的人相比起以前游行玩的人也有着些许不同，以前是彻底的国政不分，被卖数钱，现如今很多青年终于能够将所谓爱国这件事情想的更明白，他们虽然依然愤怒，但开始反思自己为何每次都是那么窝囊和被动，回头也能更客观的看待国家和政府的关系，这也算是一个进步。对于任何国家来说，国家就是一个女人，执政者就是占有她的男人，有幸福美满的，有相处和睦的，有家庭暴力的，有关系紧张的，有离婚再嫁的，有不能改嫁的，但无论如何，你爱一个女人总不能连她的男人也一起爱了去。

最后，这些都不重要，最重要的是，我，如果今天能为唐福珍和谢朝平而游行，那么明天我就一定会为钓鱼岛和奥运火炬而游行。但这又是一个悖论，往往你能够为唐福珍谢朝平游行的时候，你往往就不会有钓鱼岛奥运火炬之类的事，而且更不会有唐福珍谢朝平之类的事出现。一个对内不能和平游行的民族，他的对外任何游行是完全没有价值的，那只是一场集体舞。

Nätlitteraturens gigant sväller över alla bräddar

Shanda Literature (Shengda wenxue) 盛大文学 fortsätter att växa. Till dags dato har man åtta enorma nätlitteratursajter specialiserade på olika genrer och målgrupper, samt ett antal företag som ägnar sig åt litteratur i tryckt format samt åt att sälja rättigheter vidare till utländska förlag eller till andra format (läs: spel, teveserier och film).

Sedan i mars i år satsar man också hårt på e-böcker i nedladdningsbar form som ska läsas på läsplattor. Parollen är "En läsplatta per person". Samtidigt lanserar man också ett projekt med namnet "Molnbiblioteket" 云中图书馆, som beskrivs som en jättelik digital litteraturgalleria där man kan välja mellan tiotusen av Shandas mest populära titlar. Molnbiblioteket ska ha ett öppet format så att förläggare, tidningar och andra kan lägga ut och sälja sina egna produkter till priser som de själva bestämmer. Det hela jämförs med iPhones AppStore.

Samtidigt fortsätter man också att satsa hårt på att locka till sig de bästa författarna inom de "lättare" genrerna. Nyligen anordnades en stor mässa i Xi'an där drygt hundra olika romaner presenterades. Den mest uppmärksammade, Wang Yans 王雁 Högspänning 《大悬疑 》, var enligt Shanda värd en miljon yuan i förskott. Med tanke på att företaget har 43 miljoner registrerade användare/prenumeranter som besöker 400 miljoner Shanda-sidor varje dag lär de tjäna in pengarna med råge. (För några månader sedan köpte Shanda även den uråldriga nätlitteratursajten Rongshuxia - Under banyanträdet - som startade redan 1997 och riktar sig till de läsare som vill ha litet högre litterär kvalitet på texterna, så de verkar vilja förbättra sin image litet och komma närmare de fina salongerna.)

Shanda försöker också öka försäljningen av rättigheter till utländska förlag och har därför börjat lägga ut bokpresentationer på engelska på sin webbplats, med möjlighet att läsa provkapitel på engelska. Det här är rätt ovanligt i Kina och eftersom ett av de stora problemen för utländska förläggare är att de i allmänhet inte kan läsa kinesiska borde det kunna bli riktigt uppskattat. Den statliga China Book International har ju en portal med liknande funktion, men den är tyvärr inte riktigt lika glassig och fin...

Klicka på etiketten här nedanför om du vill se tidigare inlägg om Shanda/Shengda.

Kinas första Twitterroman

Förra veckan drog Kinas första Twitterroman igång. Bakom romanen står författaren och bloggaren Lian Yue (vars riktiga namn är Zhong Xiaoyong), som är journalist född 1970 och känd för sina krönikor i olika tidskrifter. Han har även gett ut ett antal böcker. Romanen, som har titeln 2020, handlar om den medelålders mannen Mao och hans familj. Lian Yue hävdar att den ska pågå fram till år 2020 (därav titeln), vilket ju inte verkar så värst genomtänkt med tanke på att Twitter vid det laget lär vara en digitalarkeologisk artefakt som vi nostalgiskt beskriver för våra barnbarn. Men någon månad eller kanske ett år lär han väl hålla igång.

Lian kommer att uppdatera romanen fyra dagar per vecka, med ett antal tweets. Den som vill följa handlingen men inte har ett eget twitterkonto kan göra det i den lilla widgeten i högermarginalen på den här bloggen. Hur hög den litterära kvaliteten kommer att vara är svårt att sia om, men det är i alla fall ett intressant experiment.

Faktum är att ett liknande romanexperiment redan har utförts i Kina, fast då inte på Twitter utan via en liknande kinesisk tjänst som kallas 9911 och är ansluten till Myspace.cn, där en författare vid namn Shen Shiqi publicerade en roman i mikrobloggformat under förra hösten. Den romanen hade titeln 80-talisternas belägrade fästning《80后围城》och finns numera även utgiven i tryckt form. Klicka här och gå ner en bit på sidan så hittar du också länkar till själva texten.

Om man oroar sig för snuttifiering av läsandet så är kanske mikrobloggromaner en fasa, men man måste ju testa först, eller hur? Läsandet och skrivkonsten förändras, och även om de första experimenten i ett nytt format inte alltid är så lyckade så kan de leda vidare till något bättre. Själv tycker jag att det är spännade att se hur kineserna alltid provar nya vägar och glatt experimenterar med tekniker och format på ett självsäkert och oblygt sätt. Här i Sverige är vi alltid så försiktiga av oss.

Google säger goodbye till Kina?

Ja, jag vet, det är så många andra som skriver om det här idag att det egentligen är helt onödigt att jag också gör ett inlägg, men det går inte riktigt att låta bli.

Veckans Kinanyhet torde väl vara att Google nu överväger att backa bort från Kinamarknaden på grund av stöld av företagshemligheter och - framför allt - allvarliga intrång i säkerheten som har gjort att människorättsförespråkare fått sina gmail-konton hackade, inte bara en gång utan kontinuerligt över en längre tidsperiod.

Jag håller med Hemulen och andra som menar att det nog finns andra överväganden i bakgrunden: hade Google haft en stark ställning på marknaden i Kina hade de kanske stannat kvar ändå. Men trots det är det bra att de faktiskt inser att det inte går att svälja riktigt allt, och att ljuset än en gång riktas mot de brott mot grundläggande mänskliga rättigheter som fortfarande begås i Kina.

Inga fler personliga webbplatser tillåts i Kina

Enligt nya regler som trädde i kraft i måndags måste man numera vara registrerad som företag eller myndighet för att få ett domännamn i Kina. Anledningen till detta sägs vara att myndigheterna vill komma åt pornografiskt och "skadligt" material som förekommer på vissa privata/personliga webbplatser. En individ kan nu alltså inte längre skaffa ett domännamn och starta en webbplats.

Om detta också leder till att redan existerande webbplatser och diskussionsforum förbjuds eller läggs ner är fortfarande oklart, men enligt South China Morning Post och India Times har privatpersoner i Jiangsu, Shanghai, Zhejiang, Henan och Jiangxi rapporterat att de inte längre kan komma åt sina webbplatser.

För den som inte har tillgång till SCMP finns mer information att hämta hos CNN, och den som vill läsa de nya reglerna på kinesiska hittar dem här.

Att skriva för nätet - och bli accepterad som författare

Folkets dagblad fortsätter sin serie artiklar om internetlitteratur med att ta upp nätlitteraturens status. Ett av de stora problemen för nätförfattarna är att många av dem som är kontrakterade av de stora litteraturwebbplatserna är tvungna att uppdatera sina romaner två eller tre gånger om dagen, med så mycket som fyra- eller femtusen tecken åt gången. Det skapar en oerhörd press på författarna och leder till att texterna fylls ut med onödigheter - man får ett slags Dickensartade långa följetonger som i själva verket skulle ha varit betydligt bättre i kortare format.

Ett annat problem är att nätlitteraturen fortfarande inte är rumsren i kulturkretsar. Trots att det produceras enorma mängder litteratur på nätet blir den nästan aldrig föremål för recensioner av professionella kritiker. Det leder i sin tur till att de enda kriterierna för hur man bedömer framgång på nätet idag är inkomster och antal läsare, det vill säga, det är bara de kommersiella aspekterna som styr, något som Kinas samhällsvetenskapsakademi påpekar i en av sina rapporter. Även Kinas författarförbund anser att detta är problematiskt och har därför genomför en undersökning (网络文学十年盘点) där man har låtit flera större litteraturtidskrifter och litteraturwebbplatser nominera verk från de senaste tio åren. 2000 romaner nominerades och dessa har sedan lästs och diskuterats av litteraturvetare och kritiker. Diskussionerna och kritiken har hela tiden publicerats på projektets webbplats, och en första gallring ledde till att 110 verk gick vidare till ytterligare en bedömningsomgång. Målet är att till sist välja 2000-talets tio hittills bästa nätromaner.

Författarförbundet vill också gärna att nätförfattarna ska bli en del av det övriga författarkollektivet. Därför har man startat en speciell klass på den anrika Lu Xuns Litteraturakademi - en skola där kända författare som Jiang Zilong 蒋子龙 , Wang Anyi 王安忆 och Liu Zhenyun 刘震云 har studerat - där just nätförfattare ska kunna vidareutbilda sig och få tips av redan etablerade författare.

Kanske är det inte bara nätförfattarna som har ett behov av Författarförbundet, utan i lika hög grad Författarförbundet som har behov av nätförfattarna. För som Folkets dagblad konstaterar i sin avslutande artikel i serien är nätlitteraturen här för att stanna: 98% av dess läsare är mellan 18 och 30 år gamla och även om många människor fortfarande saknar tillgång till internet ökar ständigt antalet nätanvändare i Kina.

Och varför skulle man inte välkomna nätlitteraturen? Huang Jiwei 黄集伟, vice chefredaktör för bokförlaget Jieli 接力出版社, menar att: "Nätläsning och traditionell läsning hjälper varandra istället för att 'döda' varandra." Och Wang Yugang 王余光, forskare vid Bejings universitet konstaterar självklart att: "Internet har förvandlat en hel generations sätt att läsa och det är bara naturligt. Den som läser böcker är inte nödvändigtvis god och den som läser på nätet är inte nödvändigtvis depraverad."

Så trots de problem som också förknippas med litteratur på nätet - Folkets dagblad tar bland annat upp piratkopiering och fortsättningar på populära verk som skrivs av andra författare - verkar nätlitteraturen vara här för att stanna.

Artiklarna på kinesiska hittar du här, här och här.

Vem skriver på nätet?

I en av de tidigare artiklarna i Folkets dagblads serie om nätlitteratur hävdas att enbart litteratursajten Qidian har drygt 1100 aktiva författare. Men vilka är det som skriver för nätet egentligen, och vad tycker de etablerade författarna om nätlitteraturen?

Den första nätroman som fick ett stort genombrott i Kina var Rufflaren Cais 痞子蔡 Den första intima kontakten 第一次亲密接触, som publicerades 1998 och omedelbart blev en hit både i Kina och på Taiwan. Romanen kom så småningom ut även som bok och det ledde till att både läsare och författare fick upp ögonen för nätlitteraturen. Rufflaren Cai följdes av en grupp nya författare, de flesta anställda på företag som i någon utsträckning arbetade med IT eller telekommunikationer. Det faktum att de både blev berömda och tjänade pengar fick en svärm förhoppningsfulla att följa i deras spår.

Vissa, som Jag älskar tomater eller Annie Älskling 安尼宝贝, har lyckats, men som journalisten Zhao Yongqi konstaterar är nätet grymt och här finns få vinnare. Att sticka ut och göra sig ett namn bland tiotusentals andra är oerhört svårt. Zhao intervjuar ett par mindre framgångsrika författare: Li Jinying och Fei You (pseudonymer). Li är kontrakterad för den del av Qidian som särskilt riktar sig till kvinnliga läsare, och hennes inkomst är ungefär 1% av Jag älskar tomaters, cirka 2000 yuan i månaden. Men Li är ändå nöjd med det hon tjänar och med att kunna försörja sig som författare. Fei arbetar som redaktör på en tidskrift och började skriva eftersom hon hade tråkigt på jobbet. Hon tjänar inte mer än några hundra yuan i månaden, men har inte heller några större förväntningar än så. "Det är bara 'gudarna' som kan tjäna tusentals eller tiotusentals yuan", säger hon och syftar på författare i Jag älskar tomaters klass.

Somliga är till och med så intriktade på att få ut sin alster på nätet att de betalar för det. Zhao har intervjuat en ung kvinna vars dröm länge har varit att skriva en roman, och som nu är på jakt efter en spökskrivare som kan färdigställa ett manus efter hennes anvisningar. Hon är villig att betala tiotusentals yuan för hjälpen och hoppas på att så småningom få se sin berättelse som teveserie.

När en nätförfattare förra året antogs som medlem i Kinas Författarförbund utbröt hetsiga diskussioner. Så vad tycker de etablerade författarna om nätlitteraturen egentligen? Folkets dagblad har frågat några av dem.

Tie Ning, författarförbundets ordförande, menar att man inte kan negligera nätlitteraturen och dess betydelse. "Nätet är en öppen, fri plattform där alla som tycker om att skriva har samma möjligheter", menar hon. Hon har också sett många exempel på bra nätlitteratur och tycker att det litterära språket förnyas av att andra sorters människor skriver, personer som inte skulle ha fått något publicerat via traditionella kanaler och som har en annan inställning till skrivande än de äldre författarna.

Även Mo Yan menar att nätlitteraturen måste ses som något positivt och att det är självklart att internet, som ju påverkar så mycket annat i våra liv, även måste påverka litteraturen. Med hjälp av litteratursajter och bloggar kan var och en pröva sina vingar som författare. Mo Yan pekar också på den mångfald som nätet ge upphov till och säger att ingen författare idag kan hoppas på att fånga alla läsare, eftersom det finns så många olika genrer och subkulturer. Själv har han inga planer på att börja skriva på nätet, eftersom han inte tror att det är där hans läsare finns.

En något mer kritisk röst är den populäre författaren Liu Zhenyun som själv läser en hel del på nätet men menar att författarnas språk ofta är fruktansvärt dåligt. "Om en förstasida inte innehåller minst tio stavfel så är det ingen riktig förstasida", säger han ironiskt och tycker att det vore trevligt om nätförfattarna - som mest verkar skriva om spöken och gravplundrare - kunde kliva upp ur katakomberna och återvända till de levandes värld. Även Yu Hua är kritisk till kvaliteten på det som publiceras på litteratursajterna och hävdar att det mesta verkar vara skrivet av unga studenter. Samtidigt är han positiv till den frihet som nätet innebär och möjligheten för författaren att kommunicera med sina läsare. Nu kan var och en använda sin fantasi för att skapa egna världar att dela med sig av.

Originalartiklarna, på kinesiska, hittar du här och här.

Snabbmatslitteratur och interaktivitet

Folkets dagblad fortsätter sin serie om nätlitteratur med två artiklar om vilka som egentligen läser på nätet och varför de gör det. För att få svar på sina frågor har de intervjuat några entusiastiska nätläsare som alla berättar om en närmast manisk fascination för att läsa romaner på nätet.

"En gång satt jag i 30 timmar i sträck på ett internetcafé och läste", berättar Mao Dawei, som också konstaterar att läsa nätlitteratur var nästan det enda han gjorde under sina år på universitetet. Han började sin bana som nätläsare redan 2002, på gymnasiet, och har varit fast sedan dess. I likhet med de andra intervjuade menar han att den litteratur som publiceras på Qidian och liknande webbplatser inte direkt har några höga litterära kvaliteteter. "Det handlar om engångsläsning", säger han. "Riktiga mästerverk är det ont om och det är få romaner man kommer ihåg när man väl är färdig med dem."

De populäraste genrerna på nätet är sådana som fantasy, spökhistorier, kung fu-romaner och SF. Det är ganska naturligt, eftersom nätläsarna beskriver sin läsning just som verklighetsflykt, något man gör efter sitt ganska tråkiga jobb, för att fly vardagen. Men också det faktum att det är relativt billigt och att man kan läsa både i datorn och mobilen är attraktivt. Och nätläsarna köper även tryckta romaner - men då väljer man sådana som har högre kvalitet, sådana man vill spara och kanske läsa flera gånger.

En annan viktig faktor bakom litteratursajternas popularitet är att läsarna själva har möjlighet att delta. Den som har skapat ett konto på någon av Shengdas litteratursajter kan kommentera alla texter och skapa intressegrupper tillsammans med andra som gillar samma författare, romaner eller ämnen som de själva. Så finns till exempel ett flertal grupper för fans av Jag älskar tomaters roman Den hoprullade draken 盘龙 - en berättelse som beskrivs som en kinesisk Sagan om ringen - som ständigt lägger till nya kommentarer och önskningar om hur berättelsen ska utvecklas, eller skriver egen fan-fiction baserad på händelser och personer i romanen. På litteratursajten Qidian finns också en hel avdelning för familjehistoria där läsarna kan lägga upp information om sina familjer bakåt i tiden, samt ladda upp foton - en form av kombinerade minneslunder och släktforskning på nätet. Efter jordbävningen i Sichuan förra året skapades även en särskild avdelning för barn som förlorat sina föräldrar och som fick möjlighet att gå in och skriva om det de varit med om.

Interaktiviteten, litteraturens lättillgänglighet och den vidareutveckling som görs i form av filmer, teveserier och dataspel verkar vara de viktigaste faktorerna bakom litteratursajternas popularitet.

Nätlitteratur har funnits länge i Kina, men det är först de senaste åren som den här sortens webbplatser har blivit riktigt populära, och det är framförallt företaget Shengda som dominerar marknaden. En av anledningarna är att de till skillnad från äldre webbplatser som Rongshu xia 榕树下 (Under banyanträdet) har kontrakterat författare som faktiskt tjänar pengar på att skriva och därför ser till att ständigt hålla webbplatserna uppdaterade. Shengda tjänar också en hel del pengar på vidareförsäljning av rättigheter till film- och spelindustrin, och målet är att de så småningom själva ska slå sig in som producenter på dessa marknader. En annan plan är att skapa ett stall av författare som skriver specifikt för mobiltelefonläsarna. Som Shengdas koncernchef Hou Xiaoqiang uttrycker det: "Vårt mål är att bli internets Walt Disney Company".

Originalartiklarna på kinesiska hittar du här och här.

400 miljoner klick om dagen

Ja, det gäller ju förstås inte den här bloggen, det säger sig självt. Nej, det handlar om internetförlaget Shengda wenxue 盛大文学 (Magnifik litteratur) och dess tre webbplatser för så kallad nätlitteratur. I en artikel i Folkets dagblads utlandsutgåva redovisar journalisten Pan Xiaotian ett antal rätt förbluffande siffror:

• Drygt 1100 personer skriver varje dag för Qidian wenxue wang 起点文学网 (Litteraturnätet Startpunkten), vars litteraturbestånd dagligen utökas med 34 miljoner tecken.
• Tillsammans med Shengdas två andra litteratursajter kommer man upp i 400 miljoner "klick" om dagen.
• Fler än tio av Qidians författare tjänade över en miljon yuan (drygt en miljon kronor) förra året - den mest populära, pseudonymen "Jag äter tomater", tjänade över två miljoner yuan (trots namnet).

I artikeln konstateras också att ungefär 24% av de utfrågade i en nationell undersökning om läsvanor uppgav att de läser litteratur i elektroniskt format och 2,8% av dem läser överhuvudtaget ingen litteratur i pappersform. Undersökningarna visar också att drygt 69% av läsarna har högskoleutbildning och att 30% av dem bor utanför Kina.

Pan Xiaotian konstaterar att framgångarna för litteratursajterna även har gjort etablerade författare intresserade av att publicera sig på nätet. Tunga namn som Wang Meng, Hai Yan, Yan Geling och Zhou Meisen har redan skrivit kontrakt med Qidian, och andra - som till exempel Wang Shuo och Yu Hua - funderar på saken. För författare som slår igenom på nätet finns även möjligheter till sidoinkomster: flera kinesiska dataspelsföretag har köpt rättigheterna till att göra spel baserade på populära nätromaner, och även filmade versioner av stora bästsäljare planeras.

För att läsa de romaner som placerats i Qidians VIP-avdelning får man betala mellan 2 och 3 öre per tusen tecken, och den genomsnittlige "VIP-läsaren" lägger ut 50 yuan i månaden på sin läsning. Shengdas koncernchef Hou Xiaoqiang konstaterar att det faktum att en så stor andel läsare är villiga att betala för sin läsning trots att det finns alla möjligheter att hitta gratislitteratur i piratversion på nätet visar att det finns en vilja att stötta författarna och betala för deras arbete.

Passande nog besökte jag häromdagen ett samtal om kinesisk litteratur som arrangerades av Sveriges författarförbund på Författarnas hus i Stockholm. Samtalet leddes av kulturjournalisten och sinologen Göran Sommardal och gästerna var tre författare och tidskriftsredaktörer från Shanghai: Zhao Changtian, Li Qigang och Jiang Liping. Ett av de ämnen som kom upp under samtalet var just nätlitteraturen och dess explosionsartade tillväxt. De mest kända yngre författarna - som till exempel Han Han eller Guo Jingming - har i det närmaste hysteriska fans som skriker av lycka när de dyker upp på något evenemang. Författarna som deltog i samtalet konstaterade att många yngre förmågor dras till litteratursajterna därför att de tjänar bra på att publicera sig där. Men å andra sidan är kraven höga - för att få behålla sin plats måste man producera 10.000 tecken om dagen, en nästan övermänsklig uppgift som självklart inte borgar för någon hög kvalitet på texterna. Hou Xiaoqiang på Shengda menar dock i den ovannämna artikeln att kvaliteten på texterna sakta men säkert ökar, eftersom den som betalar för sin läsning vill ha valuta för pengarna.

Artikeln är den första i en serie om nätlitteratur i Folkets dagblad, och vill du läsa den på kinesiska så hittar du den här.