lördag 16 december 2023

Årets böcker 2023

Här en kort lista på de översättningar från kinesiska som har kommit ut på svenska i år. Som vanligt är det mest prosa, en ensam diktsamling (fast den buddistiska dagsversboken innehåller också poesi), en bilderbok och faktiskt två marxistiska klassiker.



måndag 4 december 2023

Några rader om en resa till Taiwan

Under andra halvan av november besökte jag Taiwan, på inbjudan av National Taiwan Literature Museum, som ligger i Tainan. Jag skulle resa dit för att dela ut förra årets Cikadapris till poeten Chen Yuhong, och museet bistod vänligt med ett tvåveckors vistelsestipendium.

Den första veckan tillbringade jag i Taipei, där jag besökte olika litterära institutioner. Bland annat tittade jag in på Taiwan Literature Base i Taipei, en institution som håller till i några vackra gamla trähus från den japanska ockupationens tid, byggnader som ursprungligen innehöll sovsalar för statstjänstemän. Här finns ett auditorium där man arrangerar författarträffar och sagostunder, ett tehus (som tyvärr var stängt just när jag var där), en utställningslokal, ett museum och ytterligare några byggnader som används för att inhysa författare och översättare som har fått vistelsestipendium på platsen (det var inte ett sånt stipendium jag hade, jag bodde på hotell). Hela anläggningen är mycket fin – alla de där gamla japanska husen är ju fantastiska i sig. När jag var där handlade den tillfälliga utställningen om djur i taiwanesisk litteratur, men efter att jag lämnat Taipei öppnade man en fin mindre utställning om litteratur från Taiwan i svensk översättning, med särskilt fokus på Göran Malmqvist, som ju otvivelaktigt är den som har gjort mest för taiwanesisk litteratur i Sverige. Det var synd att jag inte hann se den, mer än på foto.

En annan litterär institution som jag besökte i Taipei var Ki Shu Ans litteraturskog, ett annat gammalt japanskt huskomplex som numera används för kulturevenemang. När jag besökte Taiwan första gången 1988 och studerade på Mandarin Training Center på National Taiwan Normal University bodde jag faktiskt alldeles i närheten av Ki Shu An utan att veta om det – jag svängde i princip alltid vänster när jag kom ut ur ”min” gränd, ytterst sällan höger. Det jag inte heller visste då är att just det området, längs Tong’an jie, ner mot floden och ut mot universiteten är ett område där många litterära tidskrifter och sällskap har uppstått. Ki Shu An var till en början en japansk restaurang och efter den japanska ockupationens slut var den hem för den sedermera mycket berömda författaren Wang Wen-hsing, som gick bort tidigare i år. 1994 brann stora delar av byggnadskomplexet ner. Det som blev kvar restaurerades, en ny modern byggnad tillkom och numera fungerar anläggningen som ett slags litteraturscen, med författarträffar, föreläsningar och så vidare. Där finns också ett trevligt café och en liten bokhandel. En fin beskrivning av Ki Shu Ans historia hittar man på den här bloggen.

Jag drack dock inget te på Ki Shu An, utan besökte istället ett annat tehus, också det i ett gammalt japanskt hus i närheten av NTNU. De många tehusen är verkligen en av de allra bästa sakerna med Taipei. 

Men jag träffade förstås författare också. Chen Yuhong, poeten som tilldelades Cikadapriset 2022, bjöd mig på lunch, och vi diskuterade bland annat en kommande översättning av hennes poesi till svenska. Efter lunchen tog hon med mig till Lin Yutangs hus, som numera är ett litet museum. Lin Yutang är en sån där författare som ibland inte verkar ”räknas” som kinesisk, eftersom han skrev många av sina böcker på engelska. Jag är inte så väldigt bekant med hans författarskap, även om jag förstås känner till Konsten att njuta av livet, som har kommit i många nyutgåvor (tyvärr alltid i en översättning från 1940-talet). Vid sidan om sitt författarskap var han också uppfinnare, och konstruerade bland annat en kinesisk skrivmaskin och – med mindre framgång – en maskin som skulle hjälpa en att förutse vinnare i olika spel. På museet fanns en hel hyllrad med äldre svenska utgåvor av hans verk och jag blev riktigt sugen på att läsa mer av honom. Extra fint var att någon hade lämnat en mugg kaffe och en kaka vid hans grav. 

En annan författare som jag träffade var Luo Yijun/Lo Yi-chin. Han skriver framförallt prosa, och jag har läst några av hans verk, som tenderar att vara riktigt tjocka tegelstenar. Han berättade en hel del om litteraturscenen på Taiwan (prosascenen), och ritade upp små kartor över olika generationer. Dessutom tipsade han om bra författare och gav mig en hög med böcker. Både han och hans fru var oerhört trevliga. Vilken sorts böcker han skriver? Tja, om man ska tro David Der-wei Wang så är de "pseudo-autobiographical intimate narratives constituting a relay race of fragments, filled with uncanny and decadent imagery and undergirded by an immoral worldview". Vill man kolla om det stämmer kan man med fördel läsa hans roman Faraway, om ett slags mardrömsvandring genom den kinesiska sjukhusbyråkratin. 

Vid sidan om de mer litterära sevärdheterna hann jag också med att göra ett besök i familjen Lins trädgård, en helt fantastisk anläggning från 1800-talet som får en att tänka på familjen Jias residens i Drömmar om röda gemak. Tyvärr var en stor del av trädgården under upprustning (det är ju förstås egentligen bra) så jag kunde inte se den stora teatern. Det får bli en annan gång. Dessutom hann jag träffa min tidigare chef, representant/ambassadör Wu Ming-yen, som förestod Taiwans representationskontor här i Sverige i början av 1990-talet. Vi har hållit kontakt i alla år, vilket jag är mycket glad för.

Dessutom besökte jag också ett av de två museer över 28 februari-massakern och den vita terrorn som finns i Taipei.

Efter en vecka i Taipei reste jag ner till Tainan, en av de äldsta städerna på Taiwan. Där besökte jag bland annat Fort Zeelandia, där holländarna slog sig ner då de tog över Taiwan. Det finns en viss svensk anknytning där, för den siste holländske guvernören, Fredrik Coyet, var faktiskt svensk. 

Men framförallt besökte jag Taiwans Litteraturmuseum. Det är en mycket fin gammal byggnad, också den från tiden under japanskt styre. Här finns en fast utställning om litteraturens historia på Taiwan och tillfälliga utställningar som kompletterar. Under mitt besök kunde man se en alldeles utmärkt utställning om censur av litteratur under den vita terrorn. Jag gick runt där tillsammans med en fantastiskt entusiastisk ung guide, som berättade allt man kunde vilja veta. Vi måste ta vara på vår frihet att uttrycka oss! konstaterade hon, helt riktigt.

I museet finns också ett bibliotek där man bland annat samlar taiwanesisk litteratur som har översatts till olika språk. Just översättning var också temat för det seminarium som hölls där den 21 november, och där jag deltog. Dagen började med utdelning av Cikadapriset, där jag fick överlämna den fina vas av keramikern Gunilla Sundström som jag hade lyckats frakta hela vägen utan att den gick sönder. Chen Yuhong höll ett fint tacktal där hon talade om Harry Martinson, och samma dag publicerades en artikel som hon hade skrivit om honom i en av Taiwans största tidningar, United Daily News. På eftermiddagen var det alltså seminarium om översättning av taiwanesisk litteratur. Först ut var en översättarpanel bestående av Ian Rowen från NTNU, Silvia Marijnissen från Nederländerna, Táňa Dluhošová från Tjeckien, Gwennaël Gaffric från Frankrike och Gray Tan, som är litterär agent på Taiwan. Vi talade om situationen för taiwanesisk litteratur i våra respektive länder, och det kändes lite pinsamt att så ytterst få litterära verk från Taiwan översätts till svenska.


Därefter var det dags för en författarpanel bestående av Chen Yuhong, Li Ang, Kevin Chen, Chen Wenfen och Chang Shu-ying att ge sina synpunkter på och erfarenheter av att översätta och bli översatt.


Det var en mycket givande resa och jag kom hem full av energi och vilja att översätta taiwanesisk litteratur i framtiden, inspirerad av både besöket i sig och mötena med författare och andra översättare. Så ett stort tack till National Museum of Taiwan Literature för deras vistelsestipendium!

lördag 26 november 2022

Årets böcker 2022

Ja, det är ju inte så ofta jag skriver något på den här bloggen numera. Men årets översättningar måste ju få sin plats. Här är alltså listan över de översättningar av kinesisk skönlitteratur som har kommit ut i år (i alla fall så vitt jag har kunnat se). Rätt många, men bara en barnbok (Tromben), så de får ingen egen lista i år.

Sedan har det kommit ut någon mer religiöst inriktad bok också, samt förstås Ai Weiweis memoarer, som är översatta från engelska.

Och så har Maiping gett ut tre kortromaner, som visserligen inte är översättningar utan skrivna på svenska (även om Storhingsten finns i en äldre, kinesisk variant), men som får vara med här ändå: Storhingsten, Halvansiktet och Lotus.


 

torsdag 10 februari 2022

Tromben

1984 skrev Mo Yan en kort novell med den kinesiska titeln 《大风》. Den översattes många år senare till svenska av Göran Malmqvist och fick då titeln "Stormen". Tyvärr har jag inte läst den svenska versionen, som bara har publicerats i en utställningskatalog från Nobelmuseet.

Men nu har "Stormen"/《大风》omarbetats till bilderbok, och den har jag översatt till svenska. Om en vecka ungefär kommer den ut på Vombat förlag och den är riktigt, riktigt fin. Bilderbokstiteln är Tromben.

Berättelsen handlar om pojken Stjärna, som följer med sin farfar ut för att skära gräs, som så småningom ska bli foder åt djuren på gården. De ger sig av tidigt på morgonen, Stjärna får åka på kärran och farfar sjunger sånger som pojken inte riktigt förstår. Sedan visar farfar Stjärna hur man använder skäran, men pojken blir snart less på arbetet och börjar fånga gräshoppor istället. Gräshopporna grillar och äter farfar och Stjärna senare, som tilltugg till lunchen. Stjärna lägger sig och sover middag, och farfar väcker honom när det är dags att dra sig hemåt. Men nu är himlen täckt av mörka moln och långt borta i fjärran syns en underlig, svajande pelare. En tromb! Nu måste de skynda sig.

De har bara hunnit en bit på väg när tromben hinner ikapp dem. Allt det gräs som farfar så mödosamt har samlat ihop blåser bort. Det är nära att Stjärna också följer med. Till sist drar tromben vidare, men då finns bara ett enda grässtrå kvar.


Berättelsen avslutas med ett efterord som i själva verket är de inledande sidorna i ursprungsnovellen. Den vuxne Stjärna besöker sin farmor efter att ha fått besked om att farfar har dött, och han tänker tillbaka på allt den gamle lärde honom och den där dagen då tromben kom.

Tromben är mycket fint illustrerad av den skicklige Zhu Chengliang, vars dova palett verkligen fångar den dystra och lite nostalgiska stämningen. Ett uppslag tvingar läsaren att vrida boken ett halvt varv, för att hen ska få se hur tromben sveper med sig gräset upp i luften och hur repet som Stjärna håller fast sig i brister i vinddraget.

Mo Yan har ju skrivit ett stort antal ganska korta noveller och många av dem skulle nog fungera  bra som bilderböcker. Särskilt spökhistorierna, som ofta är mer melankoliska och sorgsna än riktigt läskiga skulle bli fina, tror jag. Och jag skulle inte ha något emot om Zhu Chengliang illustrerade dem också.



lördag 27 november 2021

Årets böcker 2021

Dags att kolla upp vilka böcker som har översatts från kinesiska till svenska i år! Inte så få, visar det sig. Hela tre diktsamlingar! Och rätt många barnböcker, vilket är roligt. Här har ni dem, i bokstavsordning efter författarens familjenamn (eller pseudonym).

Böcker för vuxna 2021:

Böcker för barn 2021:

  • Gerelchimeg Blackcrane (text), Jiu Er (bild), Evenkifolkets älg, Vombat. Översättning: Marta Östborn
  • Cao Wenxuan (text), Yu Rong (bild), Ett rep, Vombat. Översättning: Anna Gustafsson Chen
  • Cao Wenxuan (text), Igor Oleynikov (bild), Maomaos längtan, Vombat. Översättning: Anna Gustafsson Chen
  • Liu Hsu-kung, Till sköldpaddornas land, Natur & Kultur. Översättning: Anna Gustafsson Chen
  • Qin Wenjun (text), Yu Rong (bild), Jag är Hua Mulan!, Hjulet. Översättning: Anna Gustafsson Chen


onsdag 5 maj 2021

Några koreanska romaner (i engelsk översättning)

Jag har läst ett antal koreanska romaner och novellsamlingar i engelsk översättning de senaste månaderna, så jag gjorde ett slags samlingspost här, ifall någon vill ha boktips. Det kommer mycket spännande i översättning från Korea och Japan just nu.

Tower av Myung-hoon Bae
Novellsamling som kretsar kring det enormt höga tornet Bönstjälken, som fungerar som ett eget land. Bönstjälken befinner sig ständigt i fara, hotat av terroristgruppen Cosmomaffia. Någon enstaka novell svajar lite, men de flesta är bra, för att inte säga briljanta. Bäst tyckte jag nog om "The Elevator Maneuver Exercise" och "Fully-Compliant". Humoristisk och fantasirik science fiction. Jag önskar att mer sånt här översattes till svenska.

 

Kim Jiyoung, Born 1982 av Cho Nam-Joo
Kim Jiyoung, välutbildad hemmafru och frustrerad maka, får ett sammanbrott som tvingar henne att uppsöka psykolog. Hur hamnade hon där? I romanen följer läsaren hennes liv från födseln till sammanbrottet. Allt berättat i en mycket rak och enkel stil, utan krusiduller och med en mycket tydlig agenda: att visa hur kvinnor förtrycks av det patriarkala systemet. Jag borde nog ha tyckt att boken är tråkig, för det finns ingen annan intrig än Jiyoungs liv och språket är inte mycket att hänga i julgranen (inte dåligt, bara inte märkvärdigt alls), men ändå fångade mig texten och fick mig att ivrigt läsa vidare, trots att jag visste hur det skulle sluta. En tragisk men tyvärr alltför sann bild av hur det kan vara att växa upp som kvinna i Korea, åtminstone om man föddes i början av 1980-talet.

Flowers of mold och Bluebeard’s first wife av Ha Seong-Nan
Två novellsamlingar med berättelser av det lite kusliga slaget. Ett ibland svårdefinierbart obehag smyger sig på under läsningen av novellerna, där en grupp grannar kanske blir mördade på en båtutflykt, en granne nästlar sig in och tar över huvudpersonens liv och familj, en kvinna inser att hennes pojkvän bär på en fruktansvärd hemlighet och så vidare. I alla berättelserna är det något som inte riktigt stämmer med huvudpersonerna eller deras omgivning, något som så småningom eskalerar och går bortom alla gränser. Obehagligt men också kanske lite monotont om man läser alla novellerna i ett sträck. Ta en då och då istället.


Seven Years of Darkness av You-Jeong Jeong
En ny (i alla fall på engelska) thriller av författaren till Généalogie du mal/The Good Son. Här handlar det om sonen till en man som dömdes för mord på ett antal personer, inklusive en ung flicka. I åratal har sonen levt med vetskapen om faderns dåd och ständigt tvingats bryta upp och byta skola när hans identitet avslöjats. Men var fadern verkligen skyldig? Och vem är det som hela tiden tycks så ivrig att förstöra sonens liv? Inte lika spännande som Généalogie du mal, men ändå rätt intressant.


Friend av Paek Nam-Nyong
Något så ovanligt som en nordkoreansk bestseller. Huvudpersonen, domare Jeong Jin Wu, kontaktas av sångerskan Sun Hee som vill skiljas från sin man Lee Seok Chun. Men i Nordkorea får man inte skilja sig hur som helst och domaren, som fungerar lite som en terapeut, träffar alla de inblandade och försöker se om äktenskapet kanske ändå går att rädda. Långsamt och metodiskt reder han ut hur motsättningarna har uppstått och försöker få parterna att förstå och uppskatta varandra igen. Under tiden hinner han också avslöja en korruptionshärva och tvingas tänka igenom sitt eget äktenskap och sin attityd till den forskande och ofta frånvarande hustrun. Friend är en långsam roman som kanske inte är superspännande att läsa, men det är intressant att följa domarens arbete och hans tankar kring förhållandet mellan äktenskap, arbete och samhälle.

The Hole av Hue-Young Pyun
Thriller som drar åt skräckhållet och vore det inte lite för enkelt skulle jag jämföra den med Stephen Kings Lida (Och titta! Nu gjorde jag det!) Oghi vaknar ur koma efter att ha kraschat sin bil under ett gräl med sin fru, som avled i olyckan. Den enda släkting han har är svärmodern, som lovar att ta hand om honom i hemmet, där han ligger förlamad från huvud till tå. Till en början går allt bra, men så småningom börjar svärmodern bete sig alltmer underligt och aggressivt. Vad är det för hemligheter hon har avslöjat om Oghi? Och varför gräver hon upp hans trädgård? Obehaglig, krypande spänning.


The Disaster Tourist av Yun Ko-Eun
Udda roman om Yona som arbetar på en resebyrå som arrangerar semesterresor till katastrofområden. När hennes chef börjar göra närmanden inser hon att hon är på väg neråt på karriärstegen. Snart skickas hon ut för att kontrollera en destination som inte är så populär längre. På väg hem därifrån begår hon ett misstag och tvingas ta sig tillbaka till ön för att vänta på hjälp. Då visar det sig att allt inte är vad det verkar vara … Härifrån tar handlingen raskt allt mer absurda vändningar och går från att vara lite småtrist och långsamlunkande till att bli fullkomligt oförutsägbar, på ett bra sätt.


tisdag 1 december 2020

Årets böcker 2020

Årets böcker som har översatts från kinesiska till svenska, alltså. Lite färre än förra året, men rätt många ändå. Kanske saknas något på listan och i så fall får du som läser detta gärna tipsa mig i kommentarerna. Böckerna har listats i bokstavsordning, efter författare.

Böcker för vuxna 2020


Böcker för barn 2020

  • Xiong Liang, Drakjägarna, Trasten. Översättning: Anna Gustafsson Chen