Den vita räven

Det verkar som om räven ses som ett slags ”trickster” i alla kulturer, en listig rackare som är både beundransvärd och lite farlig. I Östasien är rävarna extra klipska och kan – efter långvariga studier och med hjälp av lite mänsklig essens – förvandla sig till människor, något jag har skrivit om tidigare. Det är den traditionen Chen Jiatong 陈佳同 utgår från i Den vita räven 《白狐迪拉与月亮宝石》, den första boken i en serie som nu är under översättning till engelska.

Dilah är en ung rävpojke som bor tillsammans med sina föräldrar någonstans i norra Finland. I närheten finns en människofamilj och trots att föräldrarna varnar honom för dem är Dilah fascinerad av människorna och funderar på hur det skulle vara att leva som de. Dilah har inga vänner, för familjen flyttar ständigt och verkar vara förföljd av andra rävar. Varför det är så har han ingen aning om. Trots det är Dilah en ganska trygg liten räv, ända tills den kväll då föräldrarna inte kommer hem. Först mitt i natten stapplar mamman in, blodig och svårt skadad. Fadern är död, skjuten av en jägare. Innan modern dör berättar hon om fjällrävarnas skyddshelgon Ulla, som har förmågan att förvandla rävar till människor, och talar om för honom var han kan hitta ett litet paket som kan leda honom till Ulla.

Paketet visar sig innehålla en fantastisk sten som Dilah ger namnet Månstenen. Jagad av en grupp blårävar som också är ute efter Ullas hemlighet beger sig Dilah söderut. Ensam kan han inte lista ut hur Månstenen ska användas eller hur han ska klara sig undan farorna han möter på vägen, men som tur skaffar han sig vänner på vägen: sälen Egbert, farfar Sköldpadda, vesslan Ankel, hästen Kassel och en kanin som heter Lilla Bönan. Han träffar goda människor, som ger honom mat, och onda, som skjuter efter honom. Och hela tiden vägleds han av Månstenen och dess magiska ljus. Berättelsen slutar med en riktig cliffhanger: Dilah, Ankel och Lilla bönan sitter inspärrade i en underjordisk håla och blårävarna har tagit Månstenen ifrån dem, när en vit ung rävflicka med lysande ögon uppenbarar sig i ingången till grottan …

Den vita räven är en spännande och rolig barnbok där den ena intensiva scenen följer på den andra. Tid och plats är flytande – att boken inleds i Finland känns inte underligt, men vad gör en havssköldpadda uppe vid Norra Ishavet? Att man i modern tid skulle stöta på onda skogshuggare som mördar fredliga människor när man har vandrat ett stycke söderut från finska Lappland känns kanske inte heller helt trovärdigt, men Den vita räven är en saga, så man ska inte fästa alltför stor vikt vid sånt. Bättre tänka att den utspelar sig i en alternativ version av vår värld. Själv hade jag mycket roligt åt djurens namn: Eggbert, Ulla, Jens och Carl, tex. Översättaren Jennifer Feeley har verkligen lycktas fånga humorn i berättelsen och gett djuren ett engelskt språk som lyfter fram deras personligheter. Jag skrattade lite extra åt finurliga uttryck som ”classical Animalese” – det mystiska språk som Månstenens instruktioner är skrivna på.

Författaren Chen Jiatong är ingenjör och har skrev böckerna om Dilah vid sidan om arbetet. Han är en stor Harry Potter-fan och arbetar nu på ytterligare en fantasyserie för barn. På kinesiska har serien om den vita räven sex delar och den andra boken i engelsk översättning kommer ut nästa år. Du kan läsa mer om honom i en intervju här.  De otroligt fina illustrationerna är skapade av Viola Wang, som är född i Kina men numera bor i London. Hon har en MA från Cambridge School of Art och du hittar hennes blogg här.

Jag skrev lite kort om Den vita räven / The White Fox på Chinese books for Young Readers också, och där kan man dessutom läsa en intervju med den engelska översättaren.

Koreanska bilderböcker

Sydkorea har en stark och fin bilderbokstradition och faktum är att några få koreanska bilderböcker också finns översatta till svenska.

Illustratören Choi Sukhee finns representerad med två verk: Världen i kartan, med text av Kim Hyangkeum, och Jordbarn, himmelsbarn. Världen i kartan handlar om kartornas utveckling och även om den illustrationsmässigt har ett östasiatiskt perspektiv fungerar den utmärkt även för svenska barn. Jordbarn, himmelsbarn visar upp tolv kinesiska tecken och förklarar vad de betyder med hjälp av en enkel dikt. Bägge böckerna har kommit ut på bokförlaget Trasten och översatts av Ahryun Gustafsson. Klicka på länkarna så kan ni läsa mer om dem.

Ett annat exempel är Ho Baek-Lees fina Ensam hemma (Berghs, 2011. Övers: Linda Pelenius) som handlar om en liten vit kanin som försöker hitta på saker att göra när den är ensam hemma om dagarna. Den åker rullskridskor, klär ut sig i människokläder och försöker äta med ätpinnar. Boken fick svenska IBBYs Peter Pan-pris 2012.

Och precis nu i dagarna, lagom till bokmässan, kom Baek Heenas Molnbullar, en rolig berättelse om några små katter som bakar bullar på ett moln och upptäcker att de kan flyga när de har ätit dem. Baek Heenas böcker om kattungarna Hongbi och Hongshi är otroligt populära i Sydkorea, och finns också som animerad film. Också Molnbullar ges ut av Trasten och har översatts av Jonas Thelander och Joohee Kim.

Är du min bror?

Äsch, jag kör väl en bilderbok till när jag ändå håller på! Det här är lite favorit i repris, för Liu Hsu-Kungs 刘旭恭 fina Är du min bror? 《橘色的马》ingick i antologin Vår skattkammare, som kom ut förra året, men nu har den kommit som fristående bilderbok också.

Är du min bror? handlar om en brandgul häst som letar efter sin försvunna bror. Den enda ledtråd han har är ett halvt fotografi, där han bara kan se sig själv - brodern är bortriven. De har inte träffats på många år och hästen är osäker på hur brodern ser ut. Men de är ju bröder, så de borde likna varandra.

Hästen sätter in kontaktannonser där han frågar efter någon med vissa egenskaper: någon som är snabb, brandgul osv. Men alla som svarar är fel. Till sist träffar den brandgula hästen en annan häst som han blir mycket god vän med. Tänk så bra om det vore han som var brodern ... En enkel och effektiv berättelse om saknad, samhörighet och vänskap. Liu Hsu-Kung har gjort många bilderböcker, bland annat den gamla favoriten Jag vill så gärna äta durian!

Toya flyttar över öken och berg

Det blev visst lite barnbokstema den här månaden, för nu vill jag tipsa om en mycket fin bok som jag verkligen har fallit för. Jag har sett bilder och uppslag ur Ichinnorov Ganbaatars och Baasansuren Bolormaas böcker tidigare, för de har publicerat sig på japanska i många år, och jag är mycket glad över att en av deras böcker nu finns på svenska.

Toya flyttar är alltså en bilderbok som utspelar sig i Mongoliet - med andra ord något vi inte ser varje dag här i Sverige. I boken följer vi Toya och hennes familj när de bryter upp från sitt läger för att flytta till en annan plats "där det finns mycket mer vatten och gräs än här", som Toyas pappa säger. Resan är spännande: de träffar andra nomader, tvingas jaga bort vargar, samla ihop fåren i en farlig storm och färdas genom karga öknar och över vilda berg. Till sist är de framme och kan slå läger för en längre tid vid en vacker sjö.

Den stora behållningen i boken är illustrationerna, som är färgglada och naivistiska, oftast utbredda över ett helt uppslag, så att man verkligen känner hur vid stäppen är. Och de är fulla av fantastiska detaljer som ett barn (eller för den delen en vuxen) kan ägna lång tid åt att upptäcka: kaniner som dyker upp bakom en sten, några möss som försöker stjäla mat ur bagaget, små leopardungar som gömmer sig mellan ett par klippor i väntan på att föräldrarna ska komma med mat, och mycket mer. Familjens hund har sitt egen samspel med andra hundar. När familjen når toppen av berget kan man skymta ett annat nomadfolk i fjärran - de bor i kåta och har renar. Den moderna tiden tränger sig också på i form av skogsavverkning som skymtar nere i ett hörn. När mörkret sänker sig visas det genom att gräset skiftar färg från grönt till mörklila, och när natten till sist har fallit smälter jorden och rymden ihop till ett stort mörkblått hav. En upptäcktsfärd inte bara för Toya, utan också för läsaren.

Toya flyttar är översatt av Vibeke Emond och utgiven på bokförlaget Hjulet.

Om älgar och evenker

I veckan fick jag de första exemplaren av den svenska versionen av Chi Zijians 迟子建 På floden Arguns södra strand《额尔古纳河右岸》. Det är en mycket fin roman om en evenkisk kvinnas liv under 1900-talet. Evenkerna är ett folkslag som kulturellt är mycket lika samerna, och som har bidragit till vår vokabulär med ordet "shaman". Jag läste romanen första gången för nästan tio år sedan och tyckte då först att den var lite seg, men fastnade så småningom ordentligt för den. Det är en stillsam berättelse som rör sig kronologiskt framåt i takt med att huvudpersonen blir äldre, men den är inte händelselös: livet i skogarna är fullt av faror och dessutom lurar ännu värre saker i omvärlden - som till exempel de japanska invasionsstyrkorna och kinesiska kommunister som inte har någon respekt för naturen.

En annan bok som utspelas i samma miljöer men är skriven för en helt annan läsekrets är Heihes 黑鹤 Den evenkiska älgen 《鄂温克的驼鹿》, med illustrationer av Jiu Er 九儿. I den här bilderboken tar en äldre evenkisk man hand om en älgkalv vars mor han har skjutit (älgarna ska inte kalva vid den tiden på året, så han blir chockad över att kon har en unge). Älgen växer upp tillsammans med renarna, men blir snabbt så mycket större än de. När den gamle så småningom måste flytta ner till bebyggda trakter följer älgen med. Den blir en riktig attraktion och några kineser försöker till och med stjäla den, utan att lyckas. Till sist inser den gamle att han snart ska dö och för att sätta älgen fri jagar han ut den i skogen, där den senare framgångsrikt försvarar sig mot elaka tjuvjägare.

Det är en väldigt fin bok i en mild brun-grön färgskala, full av spännande, lustiga och fina episoder ur älgens och den gamle mannens liv. Jag önskar att något barnboksförlag skulle våga sig på att ge ut den på svenska.

Buktalarens dotter

Häromdagen var det någon som twittrade ut några lite obehagliga bilder från buktalarmuseet Vent Haven där man kunde se mängder av gamla buktalardockor sitta och stirra tomt framför sig. Det fick mig att tänka på en annan bok i bokhyllan: Buktalarens dotter 《腹语师的女儿》av Lin Man-Chiu 林满秋. Lin kommer från Taiwan, men mitt exemplar av boken är publicerat på fastlandet.

Buktalarens dotter är en kapitelbok för barn i mellanåldern och en riktigt ruggig historia. Huvudpersonen, lilla Liur, är ett mycket ensamt barn. Hennes mor där när hon är liten och hennes far blir så deprimerad att han helt går upp i sin egen sorg. Fadern är läkare, men eftersom han inte klarar av att rädda sin fru eller ens inse att hon är sjuk innan det är för sent, bestämmer han sig för att ge upp sitt yrke. Under en studieresa till USA (dit hans föräldrar skickar honom för att det tror att det ska få honom att rycka upp sig) ger han sig ut på luffen, ner genom Sydamerika. Det enda Liur hör av honom på flera år är enstaka vykort.

Så småningom kommer han hem igen. Men han är inte ensam. Med sig har han en buktalardocka, Carola, och istället för att kommunicera direkt med Liur och de andra i familjen talar han genom henne. Liur upptäcker snart att dockan är levande. Hon är anden efter ett peruanskt barn som en gång i tiden offrades till gudarna och hon vill få en riktigt kropp igen -- Liurs kropp. Ingen tror förstås på Liur när hon berättar detta och till sist blir hon tvungen att själv konfrontera den onda dockan, men också sina egna samvetskval över moderns missfall och död (som hon känner sig skyldig till).

Buktalarens dotter var bra mycket läskigare än jag trodde när jag först såg de ganska söta illustrationerna av Huang Li-Pei 黄立佩. Kanske är berättelsen en aning för utdragen och kanske tar Liurs kamp mot Carola lite för många vändor, men författaren knyter fint ihop Liurs rädsla för sin egen skuld med skräcken för buktalardockan och jag tycker om att hon särskilt lyfter fram att också vuxna kan vara sårbara och svaga, så svaga att de ibland sviker dem de älskar allra mest.

Vill man inte läsa på kinesiska så finns Buktalarens dotter på engelska, översatt av Helen Wang och med titeln The Ventriloquist's Daughter.

Blinda Rödluvan och familjen Sköldpadda

Två nya bilderböcker har kommit ut på bokförlaget ChinLit. Båda två har varit nominerade till Feng Zikais bilderbokspris 丰子恺儿童图画书奖. Den ena vann, den andra fick nöja sig med att finnas med på kortlistan.

Vi kan börja med vinnaren: Familjen Sköldpadda tar sig till havet 《乌龟一家去看海》 av Zhang Ning 张宁 (översättning Eva Ekeroth). Zhang Ning, som enligt prisets webbplats tog sin grundexamen från China University of Petroleum, har arbetat som grafisk redaktör för en tidskrift men också skrivit och illustrerat ett antal bilderböcker. Enligt ChinLits presentationstext skapade hon den här bilderboken med inspiration från de broderier och den sömnad som hon fick lära sig som barn, på den tid folk sydde sina kläder själva.

Familjen Sköldpadda berättar en ganska enkel historia om ett sköldpaddspar som har lovat sin unge att hen ska få se havet. När det blir vår ger de sig iväg alla tre. Längs vägen träffar de på olika varelser och frågar efter hur långt det är kvar, men svaren varierar eftersom var och en har sin egen tids- och längduppfattning. Till sist når sköldpaddorna i alla fall havet och får se allt de har hört talas om.

Bilderna i boken är skapade som textila applikationer med broderade inslag. För att få fram vattnets skimrande och skiftande karaktär har Zhang Ning använt sig av batikfärgat tyg som skiftar i olika blå nyanser. Det är vackert gjort. Särskilt de klassiska landskapsbilderna på pärmarnas insidor och uppslaget där det stora havet breder ut sig framför de små sköldpaddorna är mycket vackra.

Blinda rödluvan och vargen 《走出森林的小红帽》 av Han Xu 韩煦 (översättning Lilly Xie) är mer av en humoristisk bok. Lilla Rödluvan, som inte kan se, ska ta sig till mormor som bor långt inne i skogen. Hon har svårt att hitta och ber djuren hon möter om hjälp. Ingen har tid att följa med henne, men alla ger henne råd: att lyssna, att känna, att lukta sig fram.

Till sist stöter Rödluvan ihop med vargen, som lovar att följa henne på vägen eftersom han vill äta upp både henne och mormor. I en smart och rolig tvist på den klassiska sagan är det här Rödluvan som känner på vargen och frågar varför hans öron är så spetsiga, hans tänder så vassa och hans lukt så obehaglig. Rödluvan är snäll mot vargen och ger honom blommor och frukt, men det vill han inte ha. När han kastar sig över henne ramlar han ner i en grop och gör illa sig. Rödluvan binder om såret och vargen lämnar henne ifred.

Illustrationerna här är också av collagetyp, men inte av tyg utan av papper. Till en början är de helt svart-vita, men ju längre in i skogen Rödluvan kommer desto mer färg får de. En riktigt rolig liten bok!

Här nedan kan ni se en videointervju med Zhang Ning, Familjen Skölpaddas författare och illustratör. Den är inte textad, men även den som inte förstår kinesiska kan nog ha nöje av att se hur hon arbetar med sina illustrationer.

Ett träd

En av de vackraste barnböcker jag har sett de senaste åren måste vara författaren och illustratören San Zhis 三只 Ett träd 《树》.

Med en mycket enkel text och fantastiska bilder skildrar han eller hon (jag har faktiskt inte hittat någon information om henom) ett träds liv, från det att fröet hamnar i marken till dess att trädet multnar och själv blir jord.

Illustrationerna är skira, i grönt, brunt och gråblått, djur och växter kretsar runt trädet, drar nytta av det och bidrar till att det växer. Ekorrar, hjortar, harar, sniglar, hackspettar, rävar ... Med sådana illustrationer behövs det inte så många ord för att visa hur viktigt ett träd kan vara.

Den kinesiska utgåvan är tvåspråkig, med text också på engelska, men boken innehåller ingen information om översättaren. Jag skulle gärna översätta den till svenska.

RÄTTELSE: Den brittiska översättaren Helen Wang berättade just för mig att San Zhis riktiga namn är Gan Wei 甘玮 och att hon ursprungligen kommer från Chongqing men har studerat vid University of the Arts i London. Numera har hon en egen studio i Chongqing. Hon har troligtvis översatt boken själv.

Du är min lillasyster!

Peng Xuejuns 彭学军 prisbelönade kortroman Du är min lillasyster 《你是我的妹》 är en vacker och dramatisk berättelse för lite äldre barn som utspelas i Yunnan någon gång under tidigt 1970-tal. Berättaren är en 9-årig flicka vars mor skickas ut på landsbygden för att lära av bönderna, och tar med sig sina två barn. Familjen slår sig ner i en liten by vars befolkning till största delen tillhör minoritetsfolket miao. Även om livet i byn är hårt och fattigt i jämförelse med storstaden finns här mycket spännande att se och uppleva.

Berättaren och hennes syster (som blir kända i byn som "partijänstemannadöttrarna") hittar snart nya vänner, och större delen av boken handlar om A Tao, Persika, och hennes fem systrar: Persika Två, Persika Tre, Persika Fyra, Persika Fem och Persika Sex - som också kallas Mei, Lillasyster. A Taos far längtar desperat efter att få en son. De många döttrarna skyller han delvis på de blomstrande persikoträden som växer utanför huset och varje gång hans fru föder en ny flicka hugger han i vredesmod ner ännu ett av träden. Till sist finns bara ett av träden kvar - och då föds Lillasyster.

A Tao älskar alla sina systrar men har ett särskilt band till Mei. När föräldrarna kommer fram till att de inte har råd att behålla den lilla och bestämmer sig för att skänka bort henne till släktingar i en närbelägen by blir A Tao utom sig, men hanterar situationen som hon brukar: med värdighet och tålamod. När hon väl har lämnat Mei hos den nya familjen - som har fem söner men ingen dotter - bestämmer hon sig för att avstå från att gifta sig med sin stora kärlek, byskoleläraren Long, så att familjen ska få råd att ta hem Mei igen. Det är en enorm uppoffring och i bybornas ögon är den förgäves, för Mei har inte hunnit vara hemma särskilt länge förrän hon dör.

Du är min lillasyster är en bitterljuv och ibland skakande skildring av livet på landsbygden. Berättaren beundrar A Tao och lär sig mycket om livet, om syskonskap och om ansvar av henne. Men livet i byn är inte bara idylliskt och delar av berättelsen är riktigt obehagliga. Mei dödas av en flock vildsvin när hon ligger ensam hemma och sover, en scen som nog kan vara skrämmande för en känslig läsare. En annan av A Taos systrar är nära att drunkna när barnen leker vid floden och berättaren själv räddas från ett vildsvin av en gammal gumma som lockar med sig djuret i en fälla, men själv dör på kuppen.

Mestadels är det dock en berättelse om solidaritet, hjälpsamhet och om vad det betyder att vara en god vän och syster i hårda tider. Här finns också fina beskrivningar av miaofolkets vanor och seder, skildrade av någon som likt oss läsare är en utomstående som försöker sätta sig in i och förstå det som händer.

Peng Xuejun skrev också den fina boken Den magiska porten 《腰门》, som även den utspelas i Yunnan. Du är min syster kanske lämpar sig för barn som är några år äldre, eftersom den innehåller fler våldsamma scener än Den magiska porten, men båda böckerna är bra skildringar av by- och småstadsliv i sydvästra Kina.

Räven, farfar och jag

Jag måste tipsa om en riktigt fin kinesisk bilderbok som nu har kommit i svensk översättning: Räven, farfar och jag 《爷爷的打火匣》 av Xu Lu 徐鲁 (text) och Zhu Chengliang 朱成梁 (ill.). Boken har kommit ut på Natur & Kultur och översättare är Eva Ekeroth.

Räven, farfar och jag handlar om en liten pojke och hans farfar, men är också en berättelse om människans förhållande till djur och natur. Berättaren, som nu är en vuxen man, minns sin barndom och sin farfar som levde på landet, uppe bland bergen. Mest av allt minns han den finurliga räven som stal farfars tändstål och ställde till med en riktig eldsvåda ...

Författaren, Xu Lu, är en välkänd kinesisk poet, vilket märks i den fina texten och i översättningen. Illustratören Zhu Chengliang är också flerfaldigt prisbelönad konstnär. En fantastisk liten bok som är både rolig och sorglig på samma gång.

Tröst för tigerhjärta

Jag är tiger, inte rädd för nån! 《我是老虎我怕谁？》 är titeln på denna fina bilderbok av Wang Ying 王莺 (text) och Wang Zumin 王祖民 (illustrationer).

Tiger är inte så snäll. Han är stor och stark och eftersom han (åtminstone enligt honom själv) är djurens konung behöver han inte ta hänsyn till någon. Han brottas med Lejon, tar Björns cykel och bråkar med Elefant och Krokodil. De mindre djuren är han ännu elakare mot. Men när det blir dags för födelsedagskalas och ingen vill vara med och fira är Tiger inte så kaxig längre. Och när han får en tagg i foten och alla de andra djuren skrattar - då är det inte roligt att vara Tiger! Till sist är det Mus som kommer till räddningen och visar förbarmande. Och Tiger inser att han måste uppföra sig lite bättre om han vill ha några vänner.

Wang Zumins illustrationer är enkla men kraftfulla. Bilderna är fulla av energi. När Tiger är arg och elak fyller han sidorna med sin stora, starka kropp. Men när ingen kommer till festen är han plötsligt bara en liten, liten Tiger som sitter ensam vid sin tårta. Den röda namnstämpeln på varje uppslag förstärker känslan av att illustrationerna, med sina djärva penseldrag och vita ytor, hämtar inspiration från traditionellt kinesiskt måleri.

En fin liten bok som också finns i tvåspråkig utgåva med engelsk och kinesisk text.

Chinese books for young readers

Jo, en sak: Jag är numera en del av litteraturbloggen Chinese books for young readers, där jag tillsammans med Minjie Chen och Helen Wang kommer att presentera kinesisk barn- och ungdomslitteratur. Följ oss gärna!

Färgernas ljud

Just det! Jag har ju glömt bort att nämna att det har kommit ut en ny bok av Jimmy Liao på svenska. Färgernas ljud 《地下铁》 heter den, och i likhet med Liaos andra böcker består den framförallt av många färgstarka och detaljerade bilder för läsaren att fördjupa sig i och fundera på.

Boken följer en ung kvinna som nästan helt har tappat synen, och som färdas runt i tunnelbanesystemet i jakt på något hon själv inte är helt klar över ...

Översatt av mig och utgiven på Mirando Bok.

Radioprogram om kinesisk barnlitteratur

Ylva Mårtens på Sveriges Radio har gjort tre program om kinesisk barnlitteratur. De är intressanta och jag rekommenderar dem varmt. Bland annat har hon intervjuat Bai Bing, chef för barnboksförlaget Jieli (inslaget handlar dock inte så mycket om barnlitteraturen generellt som om hans eget författarskap), Astrid Lindgren-översättaren Li Zhiyi samt Cao Wenxuan, som ju fick HC Andersen-priset i våras.

Det är glädjande att kinesisk barnlitteratur uppmärksammas på det här sättet! Samtidigt kan jag inte låta bli att ställa mig lite undrande inför det faktum att ett så pass kvinnotätt område som barnlitteratur ENDAST representeras av män i övre medelåldern. Inte en enda kvinnlig författare har fått komma till tals. Rätt anmärkningsvärt! Det hade gått alldeles utmärkt att byta ut Li Zhiyi mot en kvinnlig barnboksförfattare, för även om han är en charmerande person så sysslar han faktiskt främst med svensk barnlitteratur. Han skulle kunna få ett eget program, eller kanske ingå i en serie om Astrid Lindgren i världen. Det är ju inte precis svårt att hitta kvinnliga barnboksförfattare om man letar lite ...

Hur som helst: de tre programmen är i alla fall väl värda att höra!

• Ylva i Kina del 1: Soldaten som blev barnboksförfattare  
• Ylva i Kina del 2: Möt Astrid Lindgrens kinesiske översättare 
• Ylva i Kina del 3: Möte med Cao Wenxuan 

En båt i himmelen

Yin Jianling 殷健灵 är en av få kinesiska barnboksförfattare som faktiskt finns översatt till svenska, med titlarna Sommarsång (översatt av mig), Den inramade katten och Flykten (översatta av Göran Sommardal). Nu har jag läst ännu en av hennes böcker, en mellanåldersbok med titeln 《天上的船》 En båt i himmelen.

Berättelsen utspelar sig i Yunnan, hos minoritetsfolket hani (som ibland också kallas akha). Pojken Yannuo lever tillsammans med sin farmor eftersom hans föräldrar omkom i en trafikolycka när han var liten. Han har inga riktigt goda vänner och i skolan kallas han allmänt för "träskallen" eftersom han har en tendens att drömma sig bort och dessutom kan vara lite klumpig ibland.

Ensam drömmer han på kvällarna om sina föräldrar, som han tror sig kunna se som två stjärnbilder på natthimlen.

En ny flicka kommer till byn. Hon heter Naina och är lite annorlunda än de andra barnen. Hennes far kommer från Thailand och är biolog, hennes mor (som också är hani) är konstnär. Naina dyker upp i skolan med utsläppt hår och utan skor på fötterna, och hon håller sig lite på sin kant och verkar inte bry sig särskilt mycket om att de andra flickorna fryser ur henne. Så småningom blir hon och Yannuo vänner, förenade i sitt intresse för djur och växter.

Men så en dag kommer Naina inte till skolan. Hennes far har dött i en hjärtinfarkt. Och när hon dyker upp igen vägrar hon att acceptera det som har hänt - hon är säker på att han lever och väntar på henne i regnskogen, i den speciella "himmelsbåt" han höll på att bygga åt henne och hennes lillasyster. Yannuo är inte så övertygad, men han förstår Nainas sorg och håller med henne för att inte göra henne ledsen. När Naina så bestämmer sig för att leta rätt på sin far följer Yannuo med, mest för att hålla henne sällskap och för att han oroar sig för henne. Barnen tror att det ska bli en kort utflykt på ett par dagar eller så, men det ska visa sig att det tar ett par veckor innan de hittar himmelsbåten, en avancerad trädkoja. Under tiden hinner de utforska regnskogens mysterier, leva på bär och frukter, få en apa som vän, fly undan hungriga krokodiler, förgiftas av farliga blommor och se en elefantflock dra förbi. Nainas kunskaper om naturen och Yannuos förmåga att konstruera och bygga saker av trä gör att de klarar sig undan farorna. Med hjälp av Naina lär sig Yannuo att även om mycket i naturen kan vara skrämmande och farligt finns där ingen ondska, djuren gör bara vad de måste för att överleva.

Hungriga och utmattade kommer de så till sist till trädkojan. Nainas far är inte där. Men något har hänt med henne under den långa vandringen och hon kan till sist acceptera verkligheten. Sin far kommer hon inte att träffa igen, men det han har lärt henne har hon kvar och när hon växer upp kan hon fortsätta hans arbete för att bevara naturen.

En varm och bitvis mycket spännande bok om naturen, vänskap och sorg, med mycket fina illustrationer av konstnären Huang Shi 黄石.

Rök och Molnfågel

Jag kör på med fler bilderböcker!
Det lilla förlaget Vombat har publicerat två fina kinesiska bilderböcker med illustrationer av konstnären Yu Rong 郁蓉 och i översättning av Philip Mattsson. I bägge böckerna ingår pappersklipp i den teknik Yu använder sig av för illustrationerna, och det skapar en mycket speciell stämning.

Den första boken, som kom ut 2014, heter Molnfågel 《云朵一样的八哥》. Texten är skriven av Gu Li  谷力 och handlar i korthet om en fågel som slår sig ner hos en familj, men inte känner sig lycklig förrän den slipper buren och får återvända till friheten. Tunna streckteckningar i olika färger blandas med de lite grövre och mörkare pappersklippen. Jag är inte helt överförtjust i effekten, men den är onekligen speciell och gör att boken skiljer sig från de flesta andra bilderböcker, vilket är ett stort plus. Det är en bok som har vunnit åtskilliga priser och bland annat utsetts till Kinas vackraste bok 2013.

Personligen tycker jag ännu bättre om Yu Rongs andra bok, Rök 《烟》, som kom ut på Vombat i år. Här är texten skriven av Cao Wenxuan 曹文轩 och handlar om familjen Tjock och familjen Smal, som bor på varsin sida om en flod. Familjefäderna blir osams över en bagatell och för sedan osämjan vidare till sina barn och till och med till sina hundar, som absolut inte får leka med varandra. Men röken från familjernas hus bryr sig inte om sånt, och inte hundarna heller. Här känns det som om de tecknade delarna harmonierar ännu bättre med pappersklippen än i Molnfågel.

Jag är väl inte helt nöjd med att man använder ett klassiskt chop suey-typsnitt i böckerna men ändå - Rök är en riktigt vacker bok!

Vem ska musen gifta sig med?

Bokförlaget ChinLit, som hittills mest har publicerat kinesiska noveller för vuxna i svensk översättning, har också gett ut ett par bilderböcker: Jordnötsprutten 《花生米养的屁》 av Wang Xiaoming 王晓明 och Vem ska musen gifta sig med? 《老鼠嫁女》 med text av Lu Feng 鲁风 och illustrationer av Darlingface 许玉安, bägge i översättning av Lilly Xie.

Jordnötsprutten tänker jag inte orda så mycket om, för jag är inte överdrivet förtjust i den (även om jag är glad över att kinesisk barnlitteratur översätts), men Vem ska musen gifta sig med? tycker jag betydligt bättre om.

"Musens bröllop" är ett vanligt tema i kinesisk folkkonst och det finns rätt många bilderböcker som har samma titel. I den här versionen är musflickans far en aning förvirrad och när det är dags för bröllop har han fortfarande inte valt någon man åt sin dotter. Efter att ha funderat länge på vem som är modig nog att få bli hans svärson kommer han fram till att det är - katten. Ett inte alltför smart val ...

Det är en ganska enkel historia, men illustrationerna är färgglada och har ett slags kinesisk folkkonstkänsla som är mycket tilltalande. Ett stort plus till ChinLit för att de vågar sig på att ge ut kinesiska bilderböcker!

Guji-Guji

Nu när jag försöker komma ikapp med barnboksrapporteringen får jag förstås inte glömma bort Guji-Guji av den taiwanesiske bilderboksskaparen Chih-Yuan Chen 陳致元, en söt fula ankungen-historia om en bortbyting som borde vara riktigt farlig för sina anksläktingar eftersom han är krokodil. Men Guji-guji, som får sitt namn efter de första ljud han yttrar efter kläckningen, visar sig vara en riktig fullblodsanka till allt utom utseendet. 

När Guji-guji stöter ihop med tre andra krokodiler ställs hans lojalitet på stora prov. Vem vill han vara? Vad ska han göra? Men allt slutar förstås lyckligt, för det är ju trots allt inte utanpåverket eller det biologiska ursprunget som bestämmer vilka man betraktar som sin familj. 

Belönad med svenska IBBY:s Peter Pan-pris 2015.

Fjäderns resa

Jag har varit ganska dålig på att skriva om barnlitteratur den senaste tiden, så jag ska försöka att kompensera lite för det den här månaden. Faktum är att jag inte ens har skrivit om Cao Wenxuans 曹文轩 bok Fjäderns resa 《羽毛》 (Hjulet, 2014) som jag själv har översatt. Det är en bilderbok med en ganska enkel historia om en liten fjäder som försöker hitta hem till den fågel som tappade honom (eller henne) och stöter ihop med den ena fågeln efter den andra innan den hittar rätt. Texten är inte märkvärdig, men den får ett lyft av de fina illustrationerna av den brasilianske konstnären och illustratören Roger Mello. Formatet är också en aning annorlunda, boken är avlång och har en fin tygkänsla i omslaget. Färgerna är underbara! Ett litet konstverk, helt enkelt.

Någonting är borta

Å, den här taiwanesiska bilderboken verkar ju väldigt fin! Någonting är borta 《什麼不見了》 heter den (eller möjligen Vad är det som saknas?) och den är skriven och illustrerad av de två bröderna Kuo Yen-ting 良根 och Kuo Yu-feng 郭漁. Jag gillar verkligen den här sortens färgglada och lite naivistiska bilder. En artikel om bröderna och deras böcker hittar man i Taiwan Today, och vill man läsa mer om just den här boken så finns en annan intervju på kinesiska på webbplatsen Okapi. Där kan man också se fler bilder ur boken, som handlar om en liten flicka som går runt och letar efter någonting försvunnet.