Färgernas ljud

Just det! Jag har ju glömt bort att nämna att det har kommit ut en ny bok av Jimmy Liao på svenska. Färgernas ljud 《地下铁》 heter den, och i likhet med Liaos andra böcker består den framförallt av många färgstarka och detaljerade bilder för läsaren att fördjupa sig i och fundera på.

Boken följer en ung kvinna som nästan helt har tappat synen, och som färdas runt i tunnelbanesystemet i jakt på något hon själv inte är helt klar över ...

Översatt av mig och utgiven på Mirando Bok.

Teaser trailer

Om du gillade Stjärnenatt så har du något att se fram emot.

I sommar, kanske framemot sensommaren nån gång, kommer Skogens hemligheter ut på Mirando Bok. En mycket fin bilderbok för en lite yngre åldersgrupp än Stjärnenatts, med svartvita bilder och kort, poetisk text.

Håll ögonen öppna!

Stjärnor i decembermörkret

Nu finns Jimmy Liaos vackra Stjärnenatt att köpa! En perfekt julklapp till alla med yngre barn som tycker om att filosofera kring sånt som vänskap, saknad och fantasins kraft.

Fin läsning för äldre också (och det säger jag inte bara för att det är jag själv som har översatt den). Dessutom är den tjock - 128 sidor i vackra klara färger.

Utgiven av nystartade förlaget Mirando Bok.

Uppdatering: Jenny Franke på Mirando har intervjuat Jimmy Liao om hans skapande. Vill du läsa intervjun så hittar du den här.

Stjärnenatt

Den här helgen blev jag färdig med ett mindre översättningsuppdrag som jag är mycket glad över. Jag har översatt Jimmy Liaos fina bilderbok Stjärnenatt för ett aldeles nystartat förlag som heter Mirando bok. Jag tycker ju mycket om den här vackra och litet sorgliga berättelsen, så det var ett nöje att få ge sig i kast med den.

Dessutom blev jag inspirerad att se om filmen, som ju också är mycket bra. Jag tycker alltid att pojken liknar min yngste son, som han såg ut för några år sedan.

En film att se fram emot

Ett av de första inlägg jag gjorde på den här bloggen handlade om Jimmy Liao och hans vackra barnbok 《星空》, Stjärnhimlen. Idag fick jag veta att boken har blivit film - och av trailerna att döma en mycket vacker sådan, där man har försökt tillvarata de poetiska och konstnärliga inslagen i boken, inklusive van Gogh-målningen och barnens fantasier. I sann asiatisk anda är det en bitterljuv historia där huvudpersonerna till slut måste skiljas åt, men där det sorgliga balanseras av allt det vackra de kan se tillbaka på. En såndär film som gör att "man blir ledsen, men på ett bra sätt" som min yngste son brukade säga förr om åren när vi ofta tittade på japanska familjefilmer.

Jag har i alla fall beställt en dvd (jag är gammaldags och laddar inte ner till datorn). Och med tanke på att jag blir litet gråtfärdig bara av att se trailern kommer jag väl att sitta hemma i soffan och snyfta för full någon gång i slutet av april, sådär.

Stjärnhimlen - en liten film om Jimis bok

Jimis bok Stjärnhimlen 《星空》, som jag har skrivit om tidigare, är en av vinnarna av China Times årliga bokpris. Här är en intervju som gjorts med anledning av priset och som kan vara väl värd att se även för den som inte talar kinesiska, eftersom den innehåller ganska många vackra bilder ur boken.

Monstret som åt upp mörkret

Nu har äntligen en bok av den taiwanesiske bilderboksförfattaren Jimi (Jimmy Liao) kommit i svensk översättning! Monstret som åt upp mörkret heter den, och handlar om mörkrädsla och om hur den kan övervinnas.

Boken är utgiven av Berghs förlag och har naturligtvis kommit hit via USA, där den gavs ut för någon tid sedan. Man kan bara hoppas att Berghs följer upp med ytterligare någon bok, till exempel min favorit Stjärnhimlen. Mer om Jimi här.

Jimi/Jimmy har för övrigt det läckraste nyhetsbrev/e-tidning jag någonsin har sett. Man kan prenumerera på det eller ladda ner det från hans webbplats. Litet knepigt för den som inte kan kinesiska, men klicka på den översta av de fyra blå rutorna i vänstermarginalen så laddas nyhetsbrevet ner som zip-fil. Sedan är det bara att extrahera. Det brukar innehålla både bild, musik, animerad film, boktips och nyheter, och får en verkligen att önska att man kunde använda Flash. Och teckna. Bläddra inte för fort, för bilderna växer fram på sidorna!

Stjärnhimlar och gömställen

Storbritanniens nyutnämnde Children's Laureate Anthony Browne har sagt följande kloka ord: "Picture books are for everybody at any age, not books to be left behind as we grow older. The best ones leave a tantalizing gap between the pictures and the words, a gap that is filled by the reader's imagination, adding so much to the excitement of reading a book."

Jag håller fullkomligt med honom. Bilderböcker kan läsas även av vuxna och det där lilla gapet mellan ord och bild som Browne talar om lämnar utrymme för egna funderingar och tolkningar. Tyvärr är det inte många vuxna som tänker så - de flesta verkar inte vilja ta i en bilderbok, barnbok eller ungdomsbok om de inte är tvungna att läsa för sina barn. I Asien har man ju en litet mer öppen inställning än vi i Sverige till tecknade serier och berättelser som uttrycks i bild snarare än i ord, och ser det som något för både barn och vuxna. Den taiwanesiske illustratören Jimi 几米 är ett exempel på detta och en stor stjärna både hemma på Taiwan, i Kina, Hongkong, Korea och Japan.

Det är lätt att tycka om Jimis färgglada, vänliga och ofta litet sentimentala bildberättelser. Samtidigt kan de vara litet förvirrande, för det som vid första anblicken kan se ut som en gullig bilderbok om katter kan - när man läser texten - visa sig vara en historia om en vuxen kvinna som just har gjort slut med sin pojkvän. En av Jimis mest kända böcker, Gå till vänster, gå till höger 《向左走,向右走》, handlar om en man och en kvinna i 20-årsåldern som bor i samma hus och båda längtar efter att träffa någon att älska, men som alltid går åt varsitt håll: om den ena går åt höger går den andra åt vänster, om den ena åker uppför rulltrappan åker den andra ner. Trots att de skulle vara perfekta för varandra träffas de inte. Men till sist så... Gå till vänster, gå till höger har blivit film också - en film med riktiga, levande skådespelare (en otecknad film, som vissa barn jag känner skulle säga).

Men Jimi gör också böcker som är mer direkt riktade till barn, eller åtminstone passar bra för barn. Ett fint exempel är hans senaste bok, Stjärnhimlen 《星空》. Stjärnhimlen handlar om en liten flicka som har tillbringat större delen av sin barndom hos sina farföräldrar, men nu har flyttat hem igen. Men föräldrarna kommer inte alls överens. "Jag vet inte när det började, men det är så tyst här hemma", säger flickan på ett uppslag där pappan sitter med ansiktet dolt bakom en tidning, det enda man ser av mamman är en gigantisk skål med hajfenssoppa och tavlan på väggen är en version av Magrittes "De älskande" - två personer med tygstycken svepta om huvudet. I skolan är det lika illa. Men så dyker en ny pojke upp i klassen och flickan får för första gången en riktig vän. Så småningom försvinner pojken igen, men flickan konstaterar att hon i alla fall aldrig ska glömma stjärnhimlen den sommaren. Ibland kan jag tycka att asiater lätt blir litet översentimentala och är helt besatta av sorgliga historier. Jag vet inte hur många japanska familjefilmer jag har sett som slutar med att någon dör eller tvingas flytta eller får säga farväl till den han/hon älskar på ett mycket tårdrypande sätt. Men samtidigt är det ibland rätt skönt att det finns de som faktiskt vågar vara sorgsna också. Stjärnhimlen är en oerhört vemodig bok, men den är inte tragisk.

Att vara litet udda, litet utanför och att vilja dra sig undan världen är ett tema som går igen i många av Jimis böcker. Kanske var han själv ett sådant barn som inte riktigt passar in någonstans? En annan av hans böcker som jag nyligen har läst heter Att gömma sig i ett hörn av världen 《躲进世界的角落》 och är en serie bilder som egentligen inte alls har så mycket med varandra att göra, men hålls ihop av en ramberättelse där en liten pojke säger att han vill vara ifred ett tag. Varje uppslag i boken består av en fantasifull bild och en litet poetisk text som ibland känns rätt krystad. Tyvärr tycker jag nog också att många av Jimis texter inte är så väldigt bra: det blir litet för mycket av det poetiska, de blir litet kvasifilosofiska och har ett slags låtsat djup som jag inte är så förtjust i. Ibland fungerar det, som i boken Skogens hemlighet 《森林里的秘密》 som är ett slags Alice i Underlandet-historia om en flicka som sover middag och drömmer om en jättestor kanin som tar henne med på äventyr. Men ofta blir det inte så jättelyckat. En av anledningarna till att jag gillar Stjärnhimlen så mycket är att den faktiskt har en bra historia som är bra berättad. Det gäller även för till exempel Den leende fisken 《微笑的鱼》 och Gå till vänster, gå till höger. Och bilderna är underbara i alla Jimis böcker.

Har du inte läst någon av dem så låna en på biblioteket. Har ditt bibliotek inte några egna så kan de beställa hem dem från Internationella biblioteket. Filmerna som har gjorts på Gå till vänster, gå till höger och Den leende fisken (animerad) kan man hitta på nätet, om man söker litet.