Du är min lillasyster!

Peng Xuejuns 彭学军 prisbelönade kortroman Du är min lillasyster 《你是我的妹》 är en vacker och dramatisk berättelse för lite äldre barn som utspelas i Yunnan någon gång under tidigt 1970-tal. Berättaren är en 9-årig flicka vars mor skickas ut på landsbygden för att lära av bönderna, och tar med sig sina två barn. Familjen slår sig ner i en liten by vars befolkning till största delen tillhör minoritetsfolket miao. Även om livet i byn är hårt och fattigt i jämförelse med storstaden finns här mycket spännande att se och uppleva.

Berättaren och hennes syster (som blir kända i byn som "partijänstemannadöttrarna") hittar snart nya vänner, och större delen av boken handlar om A Tao, Persika, och hennes fem systrar: Persika Två, Persika Tre, Persika Fyra, Persika Fem och Persika Sex - som också kallas Mei, Lillasyster. A Taos far längtar desperat efter att få en son. De många döttrarna skyller han delvis på de blomstrande persikoträden som växer utanför huset och varje gång hans fru föder en ny flicka hugger han i vredesmod ner ännu ett av träden. Till sist finns bara ett av träden kvar - och då föds Lillasyster.

A Tao älskar alla sina systrar men har ett särskilt band till Mei. När föräldrarna kommer fram till att de inte har råd att behålla den lilla och bestämmer sig för att skänka bort henne till släktingar i en närbelägen by blir A Tao utom sig, men hanterar situationen som hon brukar: med värdighet och tålamod. När hon väl har lämnat Mei hos den nya familjen - som har fem söner men ingen dotter - bestämmer hon sig för att avstå från att gifta sig med sin stora kärlek, byskoleläraren Long, så att familjen ska få råd att ta hem Mei igen. Det är en enorm uppoffring och i bybornas ögon är den förgäves, för Mei har inte hunnit vara hemma särskilt länge förrän hon dör.

Du är min lillasyster är en bitterljuv och ibland skakande skildring av livet på landsbygden. Berättaren beundrar A Tao och lär sig mycket om livet, om syskonskap och om ansvar av henne. Men livet i byn är inte bara idylliskt och delar av berättelsen är riktigt obehagliga. Mei dödas av en flock vildsvin när hon ligger ensam hemma och sover, en scen som nog kan vara skrämmande för en känslig läsare. En annan av A Taos systrar är nära att drunkna när barnen leker vid floden och berättaren själv räddas från ett vildsvin av en gammal gumma som lockar med sig djuret i en fälla, men själv dör på kuppen.

Mestadels är det dock en berättelse om solidaritet, hjälpsamhet och om vad det betyder att vara en god vän och syster i hårda tider. Här finns också fina beskrivningar av miaofolkets vanor och seder, skildrade av någon som likt oss läsare är en utomstående som försöker sätta sig in i och förstå det som händer.

Peng Xuejun skrev också den fina boken Den magiska porten 《腰门》, som även den utspelas i Yunnan. Du är min syster kanske lämpar sig för barn som är några år äldre, eftersom den innehåller fler våldsamma scener än Den magiska porten, men båda böckerna är bra skildringar av by- och småstadsliv i sydvästra Kina.

Den magiska porten

Ibland har man tur. I början av hösten gjorde jag ett besök på Hallunda bibliotek och hittade av en slump en väldigt fin kinesisk barnbok i deras hyllor, en av de finaste kinesiska kapitelböcker jag har sett, faktiskt.

Boken heter 《腰门》, vilket skulle kunna översättas "midjedörr" och syftar på en midjehög svängdörr av saloon-modell. Bokens huvudperson missförstår namnet och tror att den kallas 妖门, vilket skulle betyda "häxdörr" eller "magisk dörr" - en liten ordlek som inte är så helt enkel att översätta.

Shaji, huvudpersonen, är en flicka på ungefär sex år. Hennes föräldrar är järnvägsingenjörer och reser mycket, och eftersom de inser att de kommer att få svårt att ta hand om henne och ge henne en stabil skolgång under sitt kommande projekt skickar de henne istället till gamla tant Moln, som bor i en småstad i sydvästra Kina. Shaji är en mycket tystlåten och ensam flicka som alltid har dragit sig undan andra barn och mest leker för sig själv. Men hos tant Moln tinar hon upp litet. Den första vän hon får är en pojke som säljer vatten till invånarna. Han är i princip stum, det enda ord han kan säga är "vatten", vilket också har blivit hans namn. När man börjar dra in rörledningar i staden och Vatten riskerar att förlora jobbet försöker Shaji hjälpa honom genom att sabotera rörläggningen, men det lyckas förstås inte.

Så småningom börjar hon i skolan, där hon genast blir utanför. Men efter ett tag hittar hon en ny kompis, en flicka som precis som hon står utanför gemenskapen. Hon heter Qingliu och är harmynt. De andra barnen mobbar henne, men Shaji tycker att hon bara är extra gullig eftersom hon liknar en kanin. Det säger hon också rakt ut och får genast på pälsen av den förolämpade Qingliu, en litet misslyckad inledning på något som sedan utvecklas till en fin vänskap. Det visar sig att den mobbade Qingliu är en fantastisk sångerska och med hjälp av Shaji får hon något av en revansch i klassen, men till sist flyttar hon när hennes mamma - som hon inte har träffat på många år - kommer för att hämta henne.

När Qingliu var liten lämnade hennes föräldrar bort henne på grund av harmyntheten, och när Shaji får veta det blir hon väldigt orolig. Kanske hennes egna föräldrar också har slutat älska henne och aldrig kommer tillbaka igen? Shaji börjar drömma underligt och gå i sömnen, och tant Moln söker hjälp hos en klok gumma. Frågan är om Shajis sömngångeri beror på oro eller på att en förtrollad katt försöker locka ner henne i floden...

Shaji hinner uppleva en hel del innan hon efter sju år till sist flyttar från tant Moln, som då har en ny liten flicka att ta hand om. Den magiska porten är baserad på författaren, Peng Xuejuns 彭学军, egna erfarenheter från sin barndom, då hon precis som Shaji tillbringade flera år i en småstad i Yunnan. Hon lyckas få till en bra blandning av händelser som är lagom spännande och samtidigt vardagliga och lätta att sätta sig in i för ett barn.

Illustrationerna lyfter dessutom boken ytterligare ett snäpp. Hela berättelsen utspelas ju i sydvästra Kina, i ett område som domineras av miao-folket, men det är inget som särskilt lyfts fram i texten annat än på några få ställen. Istället visar det sig i illustrationerna där kläder, hus och miljöer har en tydligt Yunnan-prägel. Det är bra, tycker jag, för det blir inte någon exotisering av miao utan snarare framställs de som helt vanliga människor - bara med vissa egna föreställningar och traditioner. Vill man se fler bilder av Chen Xingxing 陈兴兴 - eller Wenna 文那, som hon kallar sig på nätet - kan man titta på hennes blogg.