Nätlitteraturens gigant sväller över alla bräddar

Shanda Literature (Shengda wenxue) 盛大文学 fortsätter att växa. Till dags dato har man åtta enorma nätlitteratursajter specialiserade på olika genrer och målgrupper, samt ett antal företag som ägnar sig åt litteratur i tryckt format samt åt att sälja rättigheter vidare till utländska förlag eller till andra format (läs: spel, teveserier och film).

Sedan i mars i år satsar man också hårt på e-böcker i nedladdningsbar form som ska läsas på läsplattor. Parollen är "En läsplatta per person". Samtidigt lanserar man också ett projekt med namnet "Molnbiblioteket" 云中图书馆, som beskrivs som en jättelik digital litteraturgalleria där man kan välja mellan tiotusen av Shandas mest populära titlar. Molnbiblioteket ska ha ett öppet format så att förläggare, tidningar och andra kan lägga ut och sälja sina egna produkter till priser som de själva bestämmer. Det hela jämförs med iPhones AppStore.

Samtidigt fortsätter man också att satsa hårt på att locka till sig de bästa författarna inom de "lättare" genrerna. Nyligen anordnades en stor mässa i Xi'an där drygt hundra olika romaner presenterades. Den mest uppmärksammade, Wang Yans 王雁 Högspänning 《大悬疑 》, var enligt Shanda värd en miljon yuan i förskott. Med tanke på att företaget har 43 miljoner registrerade användare/prenumeranter som besöker 400 miljoner Shanda-sidor varje dag lär de tjäna in pengarna med råge. (För några månader sedan köpte Shanda även den uråldriga nätlitteratursajten Rongshuxia - Under banyanträdet - som startade redan 1997 och riktar sig till de läsare som vill ha litet högre litterär kvalitet på texterna, så de verkar vilja förbättra sin image litet och komma närmare de fina salongerna.)

Shanda försöker också öka försäljningen av rättigheter till utländska förlag och har därför börjat lägga ut bokpresentationer på engelska på sin webbplats, med möjlighet att läsa provkapitel på engelska. Det här är rätt ovanligt i Kina och eftersom ett av de stora problemen för utländska förläggare är att de i allmänhet inte kan läsa kinesiska borde det kunna bli riktigt uppskattat. Den statliga China Book International har ju en portal med liknande funktion, men den är tyvärr inte riktigt lika glassig och fin...

Klicka på etiketten här nedanför om du vill se tidigare inlägg om Shanda/Shengda.

Vem skriver på nätet?

I en av de tidigare artiklarna i Folkets dagblads serie om nätlitteratur hävdas att enbart litteratursajten Qidian har drygt 1100 aktiva författare. Men vilka är det som skriver för nätet egentligen, och vad tycker de etablerade författarna om nätlitteraturen?

Den första nätroman som fick ett stort genombrott i Kina var Rufflaren Cais 痞子蔡 Den första intima kontakten 第一次亲密接触, som publicerades 1998 och omedelbart blev en hit både i Kina och på Taiwan. Romanen kom så småningom ut även som bok och det ledde till att både läsare och författare fick upp ögonen för nätlitteraturen. Rufflaren Cai följdes av en grupp nya författare, de flesta anställda på företag som i någon utsträckning arbetade med IT eller telekommunikationer. Det faktum att de både blev berömda och tjänade pengar fick en svärm förhoppningsfulla att följa i deras spår.

Vissa, som Jag älskar tomater eller Annie Älskling 安尼宝贝, har lyckats, men som journalisten Zhao Yongqi konstaterar är nätet grymt och här finns få vinnare. Att sticka ut och göra sig ett namn bland tiotusentals andra är oerhört svårt. Zhao intervjuar ett par mindre framgångsrika författare: Li Jinying och Fei You (pseudonymer). Li är kontrakterad för den del av Qidian som särskilt riktar sig till kvinnliga läsare, och hennes inkomst är ungefär 1% av Jag älskar tomaters, cirka 2000 yuan i månaden. Men Li är ändå nöjd med det hon tjänar och med att kunna försörja sig som författare. Fei arbetar som redaktör på en tidskrift och började skriva eftersom hon hade tråkigt på jobbet. Hon tjänar inte mer än några hundra yuan i månaden, men har inte heller några större förväntningar än så. "Det är bara 'gudarna' som kan tjäna tusentals eller tiotusentals yuan", säger hon och syftar på författare i Jag älskar tomaters klass.

Somliga är till och med så intriktade på att få ut sin alster på nätet att de betalar för det. Zhao har intervjuat en ung kvinna vars dröm länge har varit att skriva en roman, och som nu är på jakt efter en spökskrivare som kan färdigställa ett manus efter hennes anvisningar. Hon är villig att betala tiotusentals yuan för hjälpen och hoppas på att så småningom få se sin berättelse som teveserie.

När en nätförfattare förra året antogs som medlem i Kinas Författarförbund utbröt hetsiga diskussioner. Så vad tycker de etablerade författarna om nätlitteraturen egentligen? Folkets dagblad har frågat några av dem.

Tie Ning, författarförbundets ordförande, menar att man inte kan negligera nätlitteraturen och dess betydelse. "Nätet är en öppen, fri plattform där alla som tycker om att skriva har samma möjligheter", menar hon. Hon har också sett många exempel på bra nätlitteratur och tycker att det litterära språket förnyas av att andra sorters människor skriver, personer som inte skulle ha fått något publicerat via traditionella kanaler och som har en annan inställning till skrivande än de äldre författarna.

Även Mo Yan menar att nätlitteraturen måste ses som något positivt och att det är självklart att internet, som ju påverkar så mycket annat i våra liv, även måste påverka litteraturen. Med hjälp av litteratursajter och bloggar kan var och en pröva sina vingar som författare. Mo Yan pekar också på den mångfald som nätet ge upphov till och säger att ingen författare idag kan hoppas på att fånga alla läsare, eftersom det finns så många olika genrer och subkulturer. Själv har han inga planer på att börja skriva på nätet, eftersom han inte tror att det är där hans läsare finns.

En något mer kritisk röst är den populäre författaren Liu Zhenyun som själv läser en hel del på nätet men menar att författarnas språk ofta är fruktansvärt dåligt. "Om en förstasida inte innehåller minst tio stavfel så är det ingen riktig förstasida", säger han ironiskt och tycker att det vore trevligt om nätförfattarna - som mest verkar skriva om spöken och gravplundrare - kunde kliva upp ur katakomberna och återvända till de levandes värld. Även Yu Hua är kritisk till kvaliteten på det som publiceras på litteratursajterna och hävdar att det mesta verkar vara skrivet av unga studenter. Samtidigt är han positiv till den frihet som nätet innebär och möjligheten för författaren att kommunicera med sina läsare. Nu kan var och en använda sin fantasi för att skapa egna världar att dela med sig av.

Originalartiklarna, på kinesiska, hittar du här och här.

Snabbmatslitteratur och interaktivitet

Folkets dagblad fortsätter sin serie om nätlitteratur med två artiklar om vilka som egentligen läser på nätet och varför de gör det. För att få svar på sina frågor har de intervjuat några entusiastiska nätläsare som alla berättar om en närmast manisk fascination för att läsa romaner på nätet.

"En gång satt jag i 30 timmar i sträck på ett internetcafé och läste", berättar Mao Dawei, som också konstaterar att läsa nätlitteratur var nästan det enda han gjorde under sina år på universitetet. Han började sin bana som nätläsare redan 2002, på gymnasiet, och har varit fast sedan dess. I likhet med de andra intervjuade menar han att den litteratur som publiceras på Qidian och liknande webbplatser inte direkt har några höga litterära kvaliteteter. "Det handlar om engångsläsning", säger han. "Riktiga mästerverk är det ont om och det är få romaner man kommer ihåg när man väl är färdig med dem."

De populäraste genrerna på nätet är sådana som fantasy, spökhistorier, kung fu-romaner och SF. Det är ganska naturligt, eftersom nätläsarna beskriver sin läsning just som verklighetsflykt, något man gör efter sitt ganska tråkiga jobb, för att fly vardagen. Men också det faktum att det är relativt billigt och att man kan läsa både i datorn och mobilen är attraktivt. Och nätläsarna köper även tryckta romaner - men då väljer man sådana som har högre kvalitet, sådana man vill spara och kanske läsa flera gånger.

En annan viktig faktor bakom litteratursajternas popularitet är att läsarna själva har möjlighet att delta. Den som har skapat ett konto på någon av Shengdas litteratursajter kan kommentera alla texter och skapa intressegrupper tillsammans med andra som gillar samma författare, romaner eller ämnen som de själva. Så finns till exempel ett flertal grupper för fans av Jag älskar tomaters roman Den hoprullade draken 盘龙 - en berättelse som beskrivs som en kinesisk Sagan om ringen - som ständigt lägger till nya kommentarer och önskningar om hur berättelsen ska utvecklas, eller skriver egen fan-fiction baserad på händelser och personer i romanen. På litteratursajten Qidian finns också en hel avdelning för familjehistoria där läsarna kan lägga upp information om sina familjer bakåt i tiden, samt ladda upp foton - en form av kombinerade minneslunder och släktforskning på nätet. Efter jordbävningen i Sichuan förra året skapades även en särskild avdelning för barn som förlorat sina föräldrar och som fick möjlighet att gå in och skriva om det de varit med om.

Interaktiviteten, litteraturens lättillgänglighet och den vidareutveckling som görs i form av filmer, teveserier och dataspel verkar vara de viktigaste faktorerna bakom litteratursajternas popularitet.

Nätlitteratur har funnits länge i Kina, men det är först de senaste åren som den här sortens webbplatser har blivit riktigt populära, och det är framförallt företaget Shengda som dominerar marknaden. En av anledningarna är att de till skillnad från äldre webbplatser som Rongshu xia 榕树下 (Under banyanträdet) har kontrakterat författare som faktiskt tjänar pengar på att skriva och därför ser till att ständigt hålla webbplatserna uppdaterade. Shengda tjänar också en hel del pengar på vidareförsäljning av rättigheter till film- och spelindustrin, och målet är att de så småningom själva ska slå sig in som producenter på dessa marknader. En annan plan är att skapa ett stall av författare som skriver specifikt för mobiltelefonläsarna. Som Shengdas koncernchef Hou Xiaoqiang uttrycker det: "Vårt mål är att bli internets Walt Disney Company".

Originalartiklarna på kinesiska hittar du här och här.

400 miljoner klick om dagen

Ja, det gäller ju förstås inte den här bloggen, det säger sig självt. Nej, det handlar om internetförlaget Shengda wenxue 盛大文学 (Magnifik litteratur) och dess tre webbplatser för så kallad nätlitteratur. I en artikel i Folkets dagblads utlandsutgåva redovisar journalisten Pan Xiaotian ett antal rätt förbluffande siffror:

• Drygt 1100 personer skriver varje dag för Qidian wenxue wang 起点文学网 (Litteraturnätet Startpunkten), vars litteraturbestånd dagligen utökas med 34 miljoner tecken.
• Tillsammans med Shengdas två andra litteratursajter kommer man upp i 400 miljoner "klick" om dagen.
• Fler än tio av Qidians författare tjänade över en miljon yuan (drygt en miljon kronor) förra året - den mest populära, pseudonymen "Jag äter tomater", tjänade över två miljoner yuan (trots namnet).

I artikeln konstateras också att ungefär 24% av de utfrågade i en nationell undersökning om läsvanor uppgav att de läser litteratur i elektroniskt format och 2,8% av dem läser överhuvudtaget ingen litteratur i pappersform. Undersökningarna visar också att drygt 69% av läsarna har högskoleutbildning och att 30% av dem bor utanför Kina.

Pan Xiaotian konstaterar att framgångarna för litteratursajterna även har gjort etablerade författare intresserade av att publicera sig på nätet. Tunga namn som Wang Meng, Hai Yan, Yan Geling och Zhou Meisen har redan skrivit kontrakt med Qidian, och andra - som till exempel Wang Shuo och Yu Hua - funderar på saken. För författare som slår igenom på nätet finns även möjligheter till sidoinkomster: flera kinesiska dataspelsföretag har köpt rättigheterna till att göra spel baserade på populära nätromaner, och även filmade versioner av stora bästsäljare planeras.

För att läsa de romaner som placerats i Qidians VIP-avdelning får man betala mellan 2 och 3 öre per tusen tecken, och den genomsnittlige "VIP-läsaren" lägger ut 50 yuan i månaden på sin läsning. Shengdas koncernchef Hou Xiaoqiang konstaterar att det faktum att en så stor andel läsare är villiga att betala för sin läsning trots att det finns alla möjligheter att hitta gratislitteratur i piratversion på nätet visar att det finns en vilja att stötta författarna och betala för deras arbete.

Passande nog besökte jag häromdagen ett samtal om kinesisk litteratur som arrangerades av Sveriges författarförbund på Författarnas hus i Stockholm. Samtalet leddes av kulturjournalisten och sinologen Göran Sommardal och gästerna var tre författare och tidskriftsredaktörer från Shanghai: Zhao Changtian, Li Qigang och Jiang Liping. Ett av de ämnen som kom upp under samtalet var just nätlitteraturen och dess explosionsartade tillväxt. De mest kända yngre författarna - som till exempel Han Han eller Guo Jingming - har i det närmaste hysteriska fans som skriker av lycka när de dyker upp på något evenemang. Författarna som deltog i samtalet konstaterade att många yngre förmågor dras till litteratursajterna därför att de tjänar bra på att publicera sig där. Men å andra sidan är kraven höga - för att få behålla sin plats måste man producera 10.000 tecken om dagen, en nästan övermänsklig uppgift som självklart inte borgar för någon hög kvalitet på texterna. Hou Xiaoqiang på Shengda menar dock i den ovannämna artikeln att kvaliteten på texterna sakta men säkert ökar, eftersom den som betalar för sin läsning vill ha valuta för pengarna.

Artikeln är den första i en serie om nätlitteratur i Folkets dagblad, och vill du läsa den på kinesiska så hittar du den här.