Att tjäna folket - nu som grafisk roman

Ni som gillar Yan Liankes romaner och känner för att se hur de kan ta sig ut i ett nytt medium kan med fördel införskaffa ett exemplar av Alex W. Inkers serieroman Servir le peuple, som förstås bygger på Yans 《为人民服务》Att tjäna folket. Det är en mastig sak, 201 sidor på franska som så vitt jag kan se följer romanen ganska tätt i spåren. Den unge Wu är menig soldat, men får på grund av sin skicklighet i köket en bra placering som kock hos en general. När den åldrige generalen reser bort börjar hans unga fru kasta längtande blickar på Wu, som efter viss tvekan går med på det hon begär -- det är trots allt hans uppgift att tjäna folket ...

Romanen är väl inte direkt en av Yans allra bästa, men det är ändå intressant att läsa den i serieversion. Tilläggas kan väl att det är en berättelse som förbjöds när den först gavs ut i Kina och det tidskriftsnummer där utdrag ur texten först trycktes drogs in och förstördes. Idag känns det tveksamt om någon tidskrift överhuvudtaget skulle våga sig på att ens försöka. Hur som helst: här kan ni läsa en intervju med tecknaren Alex W. Inker (på franska, förstås) om varför han valde just den här texten och hur han gick till väga med arbetet.

Jinpingmei som tecknad serie

Synkroniciteten är nästan skrämmande. Är det universum som försöker säga mig något? Nå, här är i alla fall en artikel om tecknade versioner av Jinpingmei: "Jin Porn Mei: Comic Book Adaptions of the Chinese Novel" av Nick Stember.

Mashengs hämnd och Det flygande templet

Två vackra seriealbum av Zhang Xiaoyu 张晓雨 pryder numera min bokhylla. Det ena är en fransk (naturligtvis) översättning av hans 《面人麻生》 med titeln La Vengeance de Masheng, det andra den kinesiska utgåvan av Det flygande templet 《云中兰若》 (egentligen Ett tempel bland molnen).

Jag är inte världens största serieläsare, men jag tycker mycket om de här två albumen, kanske för att Zhang har kombinerat de ganska läskiga historierna med så vackra bilder och dessutom valt teman som känns mycket kinesiska och verkligen inte är manga-pastischer.

La Vengeance de Masheng (Mashengs hämnd) utspelar sig någon gång under 1930- eller 1940-talet och handlar om en mystisk man som tillverkar små degfigurer som han säljer på marknaden i en liten stad. Mannen är nedgången och försupen och bär på en mörk hemlighet. Så småningom kommer en högt uppsatt person på besök till staden och Mashengs hemlighet avslöjas på ett mycket blodigt sätt. Hela historien berättas av en liten snorig pojke, som har fascinerats av Masheng och hans berättelser om de olika degfigurerna.

Den snorige lille pojken dyker upp i Det flygande templet också, men här är han en annan person - åtminstone tror jag det. Några barn söker upp en gammal historieberättare som börjar förtälja historien om hur en liderlig munks övernaturliga krafter får ett helt tempel att lyfta och sväva upp i himlen med munkar och allt, och om hur de stackars munkarna sedan desperat försöker ta sig ner till marken på olika sätt medan maten tar slut och syret minskar.

Den liderlige munken har en gång gjort sitt inträde till staden som hyllat och respekterat halvhelgon och hans fall blir en stor chock både för templet och stadsborna. Det flygande templet blir däremot en sevärdhet som lockar folk från när och fjärran. Uppe bland molnen får den döde munkens ande sin hämnd och en liten novis som en gång visade medlidande med honom blir den ende som överlever.

Det känns ganska typiskt att den enda översättning som finns av Zhang Xiaoyus egna album har kommit ut på franska. Jag önskar att något svenskt serieförlag skulle våga ta sig an de här två böckerna.

 

Ur Det flygande templet (vänster) och Mashengs hämnd (höger)

Ladda ner Trese

Okej, så för några år sedan skrev jag ett inlägg på den här bloggen om den filippinska serien Trese som handlar om en tuff kvinnlig privatdetektiv som hjälper polisen med fall som har kopplingar till det övernaturliga. Idag fick jag höra att de två första böckerna i serien finns att köpa som e-böcker, antingen via Amazon, iTunes/iBooks eller Kobobooks.

Med tanke på att de är nästan löjligt billiga - 9 kronor styck i iBooks - vore det bara dumt av er att inte köpa dem. Alla som är intresserade av fantasy och inte har något emot att vidga sina mytologiska världar bortom Europas gränser bör omedelbart ladda ner dessa album. Så! Iväg med er nu!

Terrakottasoldater på svenska

I samband med Östasiatiska museets utställning "Kinas terrakottaarmé" förra vintern producerades ett seriealbum om den förste kejsaren av Qin, hans liv och hans överdimensionerade grav. Det var inte museet som gav ut boken utan ett kinesiskt förlag med stöd av kulturdepartementet i Shandong, men texten översattes till både svenska och engelska av Lennart Lundberg och Cecilia Lindqvist skrev förordet.

Jag har inte sett boken förrän i förra veckan, men när jag nu fick ett exemplar måste jag ju skriva några rader om den.

För att förstå sig på boken, som helt enkelt heter "Terrakottasoldaterna", 《兵马俑》/Comics of Qin Terra Cotta Army, bör man först veta något om kinesiska lianhuan hua 连环画. Lianhuan hua är ett slags serieböcker som har funnits sedan början av 1900-talet men framförallt blev populära efter det kommunistiska maktövertagandet 1949, eftersom de fungerade bra som propagandaverktyg riktat till en befolkning där många inte kunde läsa. En typisk lianhuan hua-bok är i litet format och innehåller stora bilder som täcker nästan hela sidan. Under bilderna står en enkel text som förklarar handlingen. Själv förknippar jag dem mest med politik, men det finns också lianhuan hua av annat slag som till exempel återberättar klassiska romaner. En utställning på nätet med bilder av den senare sortens lianhuan hua från Ohio State University hittar man här och på den här webbplatsen från University of Hawaii hittar man en stor samling omslag från böcker med mer politisk inriktning.

Lianhuan hua är alltså en egen genre med mycket karakteristiskt utseende, och det är i denna genre som konstnären Luo Xixian 罗希贤 verkar. Luo har en lång karriär som lianhuan hua-skapare bakom sig och har bland annat publicerat en bok om den första partikongressen i Shanghai 1921. Terrakotta-boken berättar historien om den förste kejsaren av Qin, hans välde, de reformer han införde, hans terrorvälde, lyxliv och död. Men framförallt handlar den förstås om terrakottaarmén. Historien är uppdelad i två volymer av mjukt papper och med traditionell kinesisk trådbindning som ligger i en vacker svart låda. De har ett litet större format än de lianhuan hua man oftast ser. Mycket snygg gjort.

Jag vet inte om den här sortens böcker är så särskilt attraktiva för svenskar. Själv tycker jag att lianhuan hua är litet småtråkiga och de får mig alltid att associera till Prins Valiant, kanske för att även den serien bestod av bilder med text till istället för med repliker i pratbubblor. Men de är onekligen väldigt typiska för Kina. Just det här albumet passar dessutom väldigt bra in i den officiella kinesiska översättningspolicyn, som går ut på att satsa på klassiska verk samt litteratur som beskriver Kinas ekonomiska framgångar.

Speak No Evil och By Moon Alone

Okej, jag har snöat in rejält på Filippinerna just nu och kan inte låta bli att göra ytterligare ett inlägg om filippinsk litteratur, i det här fallet en grafisk roman, Speak No Evil av Elan' Rodger Trinidad, som var nominerad till 2009 års Eisner Awards. Speak No Evil som går att läsa online, har undertiteln Melancholy of a Space Mexican, och är ett slags SF-roman om arbetare i rymdgruvor. Läs den! Den är bra!

En annan filippinsk grafisk roman av fantasytyp online är By Moon Alone av Honoel A. Ibardolaza, en berättelse som pågår och uppdateras varje vecka. Stilen är litet åt mangahållet till och den passar kanske bäst för de litet yngre.

Magin i vardagen omkring oss

En av mina absoluta favoriter är författaren och illustratören Shaun Tan. Nu är han visserligen australier och inte kines, men självklart har jag en bra ursäkt för att skriva om honom på den här bloggen: hans pappa är kines från Malaysia och när jag först stötte på hans böcker var det i en taiwanesisk bokhandel, så under en tid var jag fullkomligt övertygad om att han kom från Taiwan.

Shaun Tan har illustrerat en mängd böcker och noveller åt olika författare, men det är hans egna böcker som är mest intressanta. Och det stora mästerverket alla kategorier, en bok som man inte kan göra annat än kapitulera inför, är förstås The Arrival, om en flykting och hans försök att anpassa sig i ett nytt och främmande land. Bilderna i denna ordlösa bok - det finns överhuvudtaget ingen text i den - lyckas genom sin blandning av extrem realism och total surrealism perfekt beskriva känslan av att hamna på en plats där allt är främmande och där man måste försöka skapa sig ett nytt hem.

I den här videointervjun från InFrame.tv säger Shaun Tan att han inte har några barn, att han inte umgås särskilt ofta med barn och att han i princip har glömt bort hur det var att vara barn. Ändå har han, genom att göra det han själv känner för, lyckats skapa underbara barnböcker som The Red Tree, The Rabbits (med text av John Marsden) och The Lost Thing. Vissa av hans böcker är mer riktade till vuxna, till exempel The Arrival och (enligt min åsikt) Tales of Outer Suburbia. Faktum är att Tan på sin webbplats kallar sina böcker för "picture books for older readers" eftersom de tar upp komplicerade frågor som bland annat kolonialism och social apati.


Tans bilder är ofta mycket mörka. The Red Tree handlar om depression och The Rabbits om den vite mannens ankomst till Australien. När jag först läste den blev jag litet chockad över att någon kunde skriva en så fullkomligt nattsvart bok för barn. Det tog tre genomläsningar innan jag insåg att det nog finns ett litet hopp på slutet, men det uttrycks enbart i bild och man måste hitta det själv.Eftersom jag saknar ord för att rätt uttrycka hur fantastiska jag tycker att Shaun Tans böcker är rekommenderar jag alla att besöka hans webbplats och läsa det han skriver om dem och om sig själv.

Några av böckerna finns att låna på svenska bibliotek och jag har hört ryktas om att det kommer en svensk översättning av Tales of Outer Suburbia längre fram, även om jag har glömt vilket förlag som tänker ge ut den.Det finns ett fint pris för unga konstnärer i Shaun Tans namn, The Shaun Tan Award, som är till för att uppmuntra skolelever att satsa på konst. Shaun Tan själv deltog för övrigt i författarkongressen WALTIC som hölls i Stockholm förra året. Gissa vem som föreslog honom som gäst?