The Night Tiger

Jag har skjutit på det här blogginlägget ganska länge, för jag känner att jag kommer att ha svårt att förklara hur entusiastisk jag blev när jag läste Yangsze Choos nya roman The Night Tiger. Det är lätt att göra ner dåliga böcker, men svårare att förklara varför en bok är bra. I alla fall för mig. Och jag älskade verkligen The Night Tiger.

Jag tyckte mycket om Choos förra bok, The Ghost Bride, också. Den var hennes debutverk och kändes på många sätt mer som en ungdomsroman än en vuxenroman - det var något med tilltalet och historiens upplägg. The Ghost Bride är en spännande och ofta humoristisk roman med utgångspunkt i traditionella kinesiska idéer om dödsriket och det finns mycket i The Night Tiger som påminner om den: det är en historisk roman (den här gången utspelar sig berättelsen på 1930-talet), händelserna äger rum i Malaya, kinesisk folktro är en del av intrigen och spöken som kommunicerar med de levande spelar viktiga roller. Men The Night Tiger är ändå på en helt annan nivå än The Ghost Bride, Yangzse Choos sätt att skriva har höjt sig en nivå, intrigen hänger ihop bättre, berättelsen spretar inte lika mycket. Den är också betydligt allvarligare och mörkare.

Två huvudpersoner delar på historien. Den första är Ji Lin, en ung kvinna som går som lärling hos en sömmerska men i hemlighet extraknäcker som taxidansare på en nattklubb för att tjäna ihop pengar till moderns spelskulder. När hon en kväll råkar komma över en mycket obehaglig souvenir som en av kunderna tappar dras hon in i en härva som rör stulna kroppsdelar och ett lokalt sjukhus.

Den andra huvudpersonen är Ren, en elvaårig föräldralös pojke som arbetar som uppassare hos en brittisk läkare och letar efter det finger som hans förre husbonde en gång blev av med - fingret måste placeras i graven inom fyrtionio dagar, annars kommer den döde att förvandlas till vartiger för evigt. Och kanske har det redan skett? En rad mystiska dödsfall och sönderslitna kroppar tyder på att en stor tiger härjar i trakten. Ren är övertygad om att det är en vartiger, men kanske har morden en mer naturlig förklaring.

Ji Lin och Ren känner inte varandra, men följer varsitt spår mot samma slutdestination. Här finns namnmagi, döda tvillingbröder som kallar från dödsriket, förbjuden kärlek, stölder och mord. Choo lyckas verkligen beskriva 1930-talsmiljöerna, den kärlek som växer fram mellan Ji Lin och hennes styvbror Shin gör inte läsaren det minsta överraskad (och det är inget negativt utan precis som det ska vara), och spänningen stegras hela tiden fram till den ganska oväntade upplösningen. Ärligt talat, alla förlag som ger ut kriminallitteratur, historiska romaner eller romantik borde kasta sig över den här boken. Tror ni mig inte, så läs den själva - den är på engelska, ni klarar det.

Underliga berättelser från södern

Spökhistorier och skräckberättelser är inte ovanliga i Kina nuförtiden (det fanns en tid då det övernaturliga inte fick nämnas, eftersom den socialistiska människan står över sånt). Modernare skräcklitteratur skiljer sig inte så väldigt mycket från den vi hittar här i väst, även om den rör sig i en kinesisk miljö, men handlar det om mer klassiska spökhistorier kommer man inte ifrån Pu Songling 蒲松龄 (1640-1715) som det självklara föredömet.

En variant på hederliga gamla spökhistorier i Pu Songlings stil hittar man i Wu Sifangs 武司风 novellsamling Underliga berättelser från södern《南国异语》. Här möter vi kvinnliga spöken som förälskar sig i unga studenter, fenixfåglar och drakar, tigerandar och magiska svärd. Allt sammanhållet av en ramberättelse om en ung forskare som av en slump hittar en gammal bok och får besök av dess författare, som förstås också är ett spöke. Wu Sifeng har verkligen fångat Pu Songlings sätt att skriva även om hans berättelser är mycket längre. Han använder sig också av ett språk med en klang som påminner om den man kan hitta i äldre talspråksromaner, men som ändå är så pass modernt att man inte har några problem med att förstå det. Roligt är också att boken är illustrerad, vilket ju inte är så vanligt i böcker för vuxna. Illustratören heter Yin Kaiyue 尹凯悦 och arbetar i en stil som starkt påminner om Victo Ngais. Även om illustrationerna inte riktigt når upp till Ngais nivå är de fina och förstärker den spöklika men inte särskilt skrämmande stämningen.

En fin bok att läsa en berättelse i då och då!