The Court Dancer

När den franske diplomaten Victor Collin de Plancy anländer till Korea någon gång under slutet av 1800-talet fascineras han omedelbart av kulturen, men ännu mer av den dansös han ser uppträda i kejsarpalatset. Hennes namn är Yi Jin och ingen kan dansa som hon. Till hans stora förvåning visar det sig att hon dessutom kan tala franska, uppfostrad som hon är sedan barndomen av en fransk missionär. En kvinna vid hovet kan man inte närma sig, men kejsarinnans svartsjuka - kejsaren kastar lite för närgångna blickar på Yi Jin - leder till att Yi Jin så småningom mer eller mindre skänks som gåva till Victor. Vad hon själv tycker om saken är det ingen som riktigt bryr sig om.

På samma sätt som Victor fascineras av den koreanska kulturen fascineras Yi Jin av den franska, som hon bara möter i Victors bibliotek. Så småningom kommer dock den dag då Victor måste resa hem till Paris och då tar han Yi Jin med sig. I Paris uppmärksammas hon för sin skönhet och begåvning av både författare och konstnärer, men är inte lycklig. Victor och hon får inga barn, hon längtar hem, saknar sin väninna Soa och sin barndomsvän Yeon, pojken som hon växte upp tillsammans med och som alltid älskade henne. Hon ägnar sig åt översättning i ett försök att få fransmännen att lära känna Korea, men blir alltmer deprimerad. Och när hon till sist återvänder hem är inget som förr. De politiska intrigerna drabbar hennes älskade kejsarinna med full och blodig kraft och Yi Jin går ett tragiskt öde till mötes.

The Court Dancer av Shin Kyung-Sook, som skrev den fina Ta hand om min mor, är en kärleksroman i den tragisk-dramatiska traditionen, där det inte finns något lyckligt slut som väntar på de inblandade. Men den är också en historisk roman som gör en relativt Koreaokunnig läsare som jag nyfiken på att lära mig mer om Koreas historia och Joseondynastins slut. Shin utgår från några korta passager i diplomaten Hippolyte Frandins En Corée från 1904, där författaren nämner en ung diplomat som förälskat sig i en koreansk kvinna och tagit henne med sig hem till Frankrike. Victor Collin de Plancy är också mycket riktigt en historisk person som verkligen var verksam i Korea vid den tid då romanen utspelas, men att han skulle ha skaffat sig en koreansk hustru finns det inga belägg för. En koreansk kvinna som blivit så populär och omtalad i Paris som romanens Yi Jin borde ha omnämnts i samtida källor. Däremot har många av de andra romangestalterna funnits på riktigt, till exempel översättaren och politiske aktivisten Hong Jong-u, som spelar en framträdande roll i berättelsen.

Romanens svaghet är, som jag ser det, egentligen Yi Jin själv. Shin gör henne alldeles för fullkomlig: underskön, en fantastisk dansös, språkligt superbegåvd, godhjärtat, kärleksfull, tålmodig och trogen. Hur hon än behandlas verkar hon bara böja på nacken och acceptera sin roll. Hade en europeisk författare skrivit den här romanen är jag tämligen säker på att hen skulle ha fått en hel del kritik för den stereotypa beskrivningen av en mjuk och undergiven asiatisk kvinna - det är bara att bocka av klichéerna en efter en. Som tur är tar det sig när Yi Jin kommer till Paris. Här får hon större frihet att röra sig i samhället men också fler problem, och när problemen kommer blir berättelsen mer intressant. Kulturkrockar, rasism, barnlöshet, ensamhet och hemlängtan skapar små sprickor i bilden av den perfekta kvinnan och gör henne mänsklig. Ändå kan jag inte komma ifrån att jag när romanen är slut inte saknar henne särskilt mycket utan hellre skulle ha velat läsa en roman om kejsarinnan Myeongseong, som verkar ha varit en formidabel kvinna.

Men jag ska inte gnälla alltför mycket - vill man läsa en bitterljuv kärleksroman som ger inblickar i koreansk 1800-talspolitik är The Court Dancer faktiskt helt perfekt. Den är dessutom mycket fint och poetiskt översatt av Anton Hur.

The Night Tiger

Jag har skjutit på det här blogginlägget ganska länge, för jag känner att jag kommer att ha svårt att förklara hur entusiastisk jag blev när jag läste Yangsze Choos nya roman The Night Tiger. Det är lätt att göra ner dåliga böcker, men svårare att förklara varför en bok är bra. I alla fall för mig. Och jag älskade verkligen The Night Tiger.

Jag tyckte mycket om Choos förra bok, The Ghost Bride, också. Den var hennes debutverk och kändes på många sätt mer som en ungdomsroman än en vuxenroman - det var något med tilltalet och historiens upplägg. The Ghost Bride är en spännande och ofta humoristisk roman med utgångspunkt i traditionella kinesiska idéer om dödsriket och det finns mycket i The Night Tiger som påminner om den: det är en historisk roman (den här gången utspelar sig berättelsen på 1930-talet), händelserna äger rum i Malaya, kinesisk folktro är en del av intrigen och spöken som kommunicerar med de levande spelar viktiga roller. Men The Night Tiger är ändå på en helt annan nivå än The Ghost Bride, Yangzse Choos sätt att skriva har höjt sig en nivå, intrigen hänger ihop bättre, berättelsen spretar inte lika mycket. Den är också betydligt allvarligare och mörkare.

Två huvudpersoner delar på historien. Den första är Ji Lin, en ung kvinna som går som lärling hos en sömmerska men i hemlighet extraknäcker som taxidansare på en nattklubb för att tjäna ihop pengar till moderns spelskulder. När hon en kväll råkar komma över en mycket obehaglig souvenir som en av kunderna tappar dras hon in i en härva som rör stulna kroppsdelar och ett lokalt sjukhus.

Den andra huvudpersonen är Ren, en elvaårig föräldralös pojke som arbetar som uppassare hos en brittisk läkare och letar efter det finger som hans förre husbonde en gång blev av med - fingret måste placeras i graven inom fyrtionio dagar, annars kommer den döde att förvandlas till vartiger för evigt. Och kanske har det redan skett? En rad mystiska dödsfall och sönderslitna kroppar tyder på att en stor tiger härjar i trakten. Ren är övertygad om att det är en vartiger, men kanske har morden en mer naturlig förklaring.

Ji Lin och Ren känner inte varandra, men följer varsitt spår mot samma slutdestination. Här finns namnmagi, döda tvillingbröder som kallar från dödsriket, förbjuden kärlek, stölder och mord. Choo lyckas verkligen beskriva 1930-talsmiljöerna, den kärlek som växer fram mellan Ji Lin och hennes styvbror Shin gör inte läsaren det minsta överraskad (och det är inget negativt utan precis som det ska vara), och spänningen stegras hela tiden fram till den ganska oväntade upplösningen. Ärligt talat, alla förlag som ger ut kriminallitteratur, historiska romaner eller romantik borde kasta sig över den här boken. Tror ni mig inte, så läs den själva - den är på engelska, ni klarar det.

Den gyllene hårnålen - en romantisk detektivhistoria

"Varför översätter du aldrig några feelgood-romaner?" brukar min mamma fråga. Det kan man ju undra. Det är inte utan att man blir lite deprimerad av alla böcker om kannibalism i fångläger och liknande. Men tyvärr är det inga svenska förlag som är intresserade av andra sorters kinesisk litteratur. AmazonCrossing, däremot, satsar ju på lite ovanligare genrer i översättning. De har gett ut en hel del kinesiska deckare/thrillers och nu även ett slags mysterieromance, Den gyllene hårnålen 《簪中錄》/The Golden Hairpin av Qinghan Cece 側側輕寒.

Det är en historia som utspelar sig i förgången tid - riktigt när skrivs aldrig ut, men det är uppenbarligen Tang-dynastin. Huvudpersonen, Huang Zixia, är på flykt från rättvisan. Hela hennes familj har blivit giftmördad och hon är misstänkt för dådet. Det finns helt enkelt inte någon annan som kan ha utfört det. Men Zixia är oskyldig. Förklädd till pojke hoppas hon på en chans att rentvå sig - hon är trots allt känd i hela riket som flickan som redan som 12-åring hjälpte sin far att lösa ett antal riktigt svåra brott. Av misstag kommer Zixia i kontakt med prins Li Shubai som omedelbart genomskådar henne men är tillräckligt intresserad av hennes historia för att låta henne få gömma sig i hans entourage, utklädd till eunuck. Om hon hjälper honom att lösa ett fall som han själv har gått bet på lovar han att i sin tur ge henne en chans att hitta sin familjs mördare.

Zixia löser förstås fallet, men blir omedelbart involverad i en ännu märkligare gåta: flickan som nyligen har utsetts till prinsens fästmö försvinner. Det hela visar sig vara en historia som går långt tillbaka i tiden och involverar en grupp oerhört skickliga kvinnliga musiker. Jag kan ju inte avslöja hur det går, men Zixia briljerar igen, så mycket kan jag väl säga.

Jag gillade den här romanen. Den är inte utan fläckar: ibland känns historien rörig, ibland går det lite för lätt för Zixia att hitta ledtrådar. Sedan finns det vissa underligheter som eventuellt kan ha med översättningen att göra - skulle verkligen en prinsessa från Tangdynastin lite nonchalant svara "Okay" på en fråga och tilltalar man verkligen en prins med orden: "Hello, my prince"? Dessutom tycker jag nog att kejsaren var för snäll på slutet. I verkligheten skulle han knappast ha låtit brottslingen komma undan så lätt. Om man drömmer om heta kärleksscener är romanen också lite för tam, den kan nog sorteras in under genren "kysk romantik". Men det är inte helt fel, det heller. Zixia får koncentrera sig på sitt detektivarbete utan att vara tvungen att passionerat kasta sig i någon sexig mans famn på vart och vartannat uppslag. Man anar ett visst intresse från den buttre prinsens sida som nog kan utvecklas i de kommande romanerna (för ja, det här är bara första delen) och dessutom finns en annan, mycket trevlig och lite mer lättsam herre som kanske kunde vara något för vår huvudperson. Men det får ta sin tid, helt enkelt. 

Jag vet inte om de andra delarna kommer ut i engelsk översättning. Första delen har just publicerats, så det beror kanske lite på hur den säljer. Eventuellt måste jag köpa böckerna på kinesiska för att få se hur det går för Huang Zixia ...