Vinnare!

Nu är lottningen klar - den utfördes mycket professionellt och opartiskt medelst små hopvikta lappar i en skål - och vinnarna är:

• Tim L i Malmö
• Anna J i Göteborg

Hurra! Hurra! Era böcker kommer med posten någon gång under nästa vecka.
Ni andra som anmälde intresse får hoppas på bättre lycka nästa gång, eller låna böckerna på biblioteket.

Vargar!

Redan 2009 förklarade den franske regissören Jean-Jaques Annaud att han skulle göra film av Jiang Rongs roman Vargens totem 《狼图腾》. Sedan har det inte hörts så mycket, men tydligen har arbetet fortgått och i maj i år började själva filmandet. Om man gillar vargar eller är nyfiken på filmen så kan man ta en titt på vargtränarens webbplats där det finns både fina bilder och information om de pågående inspelningarna. Videon här ovan visar olika scener från vargträningen.

Den som vill kan också läsa en intervju med Annaud om filmen här, i The Guardian.

Xiuzais sommar

Xiuzai är en ung, ensamstående it-tekniker som lever ett ganska vanligt liv i Shanghai. Men så plötsligt en dag knackar det på dörren och där står en tjej som han en gång hade ett kortvarigt förhållande med. Med sig har hon sin son, och först blir Xiuzai litet nervös för att han ska visa sig vara pappa, men så är det inte. Däremot har den ganska vimsiga och tydligen litet oansvariga modern bestämt sig för att Xiuzai nog kan ta hand om hennes barn när hon åker till Japan på tjänsteresa i en vecka. Xiuzai protesterar litet lamt, men till slut viker han sig och barnet stannar hos honom.

Pojken, som heter Xiaoshu, är en mycket tystlåten och snäll liten grabb som inte alls är svår att passa. Han klarar sig ensam på dagarna, spelar spel och tittar på tv. Först är han litet avvaktande, men så småningom tyr han sig alltmer till Xiuzai. Xiaoshu har en tam spindel som han förvarar i en låda (Xiuzai förbjuder honom att ta ut den). En natt vaknar Xiuzai av att Xiaoshu drar i honom och kräver att de ska gå ut - spindeln är orolig och har sagt honom att de måste lämna huset. Xiuzai har förstås ingen lust att stiga upp, men eftersom pojken är så rädd och stressad följer han till sist med. Knappt har de hunnit ut förrän marken börjar skaka. Jordbävningen är så kraftig att marken rämnar, husen rasar och nästan inget blir kvar. När morgonen gryr finns Shanghai inte längre. Pudong är helt utraderat, The Bund är en strand av sand och sten.

Till en början verkar det nästan som om Xiuzai och Xiaoshu är de enda som har klarat sig, men så småningom stöter de ihop med andra överlevare och bygger ett litet läger åt sig på Folkets torg. De hittar mat, dryck och kläder i affärsruinerna. Under en av sina utflykter hittar Xiuzai en kvinna som har klämts fast under en nedfallen bjälke och försöker rädda henne genom att amputera hennes ben, men hon dör i alla fall. Själv drabbas han av hög feber och blir liggande i flera dagar. De överlevande börjar också inse att det inte bara är Shanghai som har drabbats - även resten av världen har gått under. Ingen kommer att rädda dem.

Det finns mycket som är bra med Ge Shuyis 哥舒意 roman Xiuzais sommar 《秀哉的夏天》, som enligt författaren själv har inspirerats av den stora jordbävningen i Wenchuan 2008. Trots den fruktansvärda katastrofen har berättelsen åtminstone delvis en ganska mild och drömlik stämning, och Xiuzais allt starkare känslor för den lille Xiaoshu är fint skildrade. Ändå fungerar den inte riktigt som undergångsskildring, eftersom den utelämnar så mycket av det hemska. Ja, det finns obehagliga scener som den med den fastklämda kvinnan, en bil med chaufför som krossas under nedfallande sten och en tunnelscen som man inte ska läsa om man har anlag för klaustrofobi - men det är mycket som saknas. Shanghai är en stad med uppemot 20 miljoner invånare och det känns mycket osannolikt att 99% av dem skulle ligga och ruttna i sommarhettan utan att det stank fruktansvärt, bara för att ta ett exempel på något som författaren inte tar upp. För att kunna komma undan med det skulle Xiuzais sommar ha behövt vara ännu mer drömlik och icke-realistisk, men det är den inte. Därför blir den inte heller riktigt lyckad och får mig inte att känna något större engagemang, även om det tragiska slutet gjorde mig ledsen.

Bokutlottning

Jag är i flyttagen och har ett visst behov av att göra mig av med böcker. Därför lottar jag ut ett nytt och fint exemplar av Chen Rans Privatliv och ett av Yan Liankes Drömmar om byn Ding. Klicka på länkarna om ni vill läsa mer om dem.

Vi gör som förra gången: ni skickar namn, adress och e-postadress till mig i en kommentar. Jag kommer inte att publicera kommentarerna, men på så sätt får jag allt till min mejlkorg. Om en vecka - nästa fredag alltså - lottar jag fram två vinnare som får varsin bok. Ni får tyvärr inte välja vilken bok ni vill ha, det blir för besvärligt, men de är båda mycket bra.

The Ghost Bride

Jag brukar försöka göra något inlägg med anknytning till spökmånaden varje år, och just nu har jag precis läst färdigt Yangsze Choos roliga och litet ovanliga debutroman The Ghost Bride.

Li Lan, en sjuttonårig flicka i 1890-talets Malaysia, får ett oväntat äktenskapserbjudande. Den rika familjen Lim vill att hon ska gifta sig med familjens äldste son och arvinge. Det finns bara en hake - den blivande maken, Lim Tian Ching, är död. Li Lan tar det hela som ett skämt och hennes far lovar att han inte ska tvinga henne att tacka ja, men när Li Lan får en inbjudan till middag i familjen Lims residens kan hon inte låta bli att gå dit. Och väl där möter hon av en slump den trevlige - och mycket levande - Lim Tian Bai. Tian Bai är Tian Chings kusin och den som ska ta över familjens egendom nu när Tian Ching är död. Li Lan skulle mycket hellre gifta sig med honom.

Men Tian Ching är en envis och bortskämd ung man och inte ens som död kan han gå med på att låta sig brädas. Han börjar dyka upp i Li Lans drömmar och försöker locka henne att gå med på äktenskapet. Han är så påstridig att Li Lan aldrig kan sova ut ordentligt och när hon i desperation råkar feldosera den medicin som ett gammalt medium har gett henne faller hon i koma och hennes själ lämnar den ännu levande kroppen.

Inte död men inte heller riktigt levande befinner hon sig plötsligt i ett mellantillstånd där hon kan se och kommunicera med de döda, och i deras värld är inget som hon har förväntat sig. Medan hon kämpar för att ta sig tillbaka hem och in i sin egen kropp igen lyckas hon både leta rätt på sin döda mamma och avslöja en grupp sammansvurna som konspirerar för att ta över makten i dödsriket. Och så träffar hon Er Lang, den näsvise men oemotståndlige, som ständigt dyker upp för att rädda henne när hon som bäst behöver det. Att lämna dödsriket är inte lätt, men inte heller att komma tillbaka till livet.

Jag tyckte mycket om The Ghost Bride. Först blev jag litet besviken, för jag hade av någon anledning föreställt mig en finstämd roman på ett elegant och poetisk språk, och det var den inte. Med det menar jag absolut inte att språket i boken är dålig, snarare hade jag The Garden of Evening Mists litet för nära inpå och The Ghost Bride är en helt annan sorts bok. Här är språket rakt och funktionellt och det handling som gäller, en berättelse som går snabbt framåt med många svängar och vändningar i intrigen. Och den är rolig! Beskrivningen av Li Lans äventyr bland de döda är full av humor. Den pigga hjältinnan försätter sig i diverse farliga situationer, men lyckas oftast rädda sig själv - förutom vid några tillfällen när Er Lang får gripa in. Yangsze Choo är väl insatt i de traditionella kinesiska föreställningarna om livet efter detta och kryddar dem med precis rätt mängd egna påhitt. Jag läste boken i ett svep och drömde sedan hela natten om De dödas slätter.

Om man blir intresserad av den kinesiska spökvärlden så kan jag också tipsa om Judith T Zeitlins bok The Phantom Heroine: Ghosts and Gender in Seventeenth-century Chinese Literature, en studie i kvinnliga spöken och vad som karaktäriserar dem. Kopplingen mellan qing 情 (kärlek/passion/åtrå) och spöken är ett av de typiska dragen i äldre kinesiska spökhistorier och oftast är det den döda kvinnan som försöker ta sig tillbaka till livet med hjälp av en ung mans kärlek. Det kvinnliga spöket är en manifestation av yin (mörker, kyla, fukt) som söker sig till det manliga yang (ljus, värme, torrhet). För den som läser kinesiska kan jag också tipsa om Li Angs bok Synliga spöken, som handlar om olyckliga och illa behandlade kvinnor som går igen efter döden.

Futura och asiatisk noir

Intresserad av malaysisk science fiction? Då kanske du ska kolla in webbplatsen Futura, där sex författare och illustratörer har lagt upp sin vision av framtiden i Malaysia i sex illustrerade noveller på engelska. Webbplatsen är en del av litteraturfestivalen Cooler Lumpur som hölls förra månaden.

Det skulle vara litet kul att någon gång i framtiden luffa runt i Asien ett år och besöka olika litteraturfestivaler. I så fall sätter jag upp Cooler Lumpur på listan.

Ett annat Malaysiatips för den som är intresserad av de mörkare sidorna av Kuala Lumpur är antologin KL Noir som också är skriven på engelska och kom ut ganska nyligen. En "systerbok" till Bangkok Noir och Phnom Pehn Noir. Faktum är att den bara är den första volymen av fyra - den här har undertiteln "Red" och så småningom kommer även "White", "Blue" och "Yellow". Du hittar mer information om den här, på redaktören Amir Muhammads blogg.

Kanske borde något förlag göra ett urval av noveller från de här olika noir-böckerna och översätta dem till svenska?

Uppdatering: Jag glömde ju att det nyligen kom ut en Manila Noir också. Hur kunde jag?!

Gaoxing!

Jaha, vad ska man översätta nu då? Varför inte en roman om en bonde som desperat längtar efter att bli stadsbo och därför flyttar in till staden och försörjer sig som lumpsamlare? Han säljer sig njure också, till en stadsbo, och tycker därmed att han har rätt att betrakta sig som äkta Xi'anbo - där njuren är, där hör man väl ändå hemma?

Bonden heter Liu Gaoxing - Liu Lycklig - och är huvudperson i Jia Pingwas 贾平凹 bok med samma namn 《高兴》. Det är en berättelse som inleds ganska dramatiskt med att Liu Gaoxing grips av polisen på järnvägsstationen strax innan han ska kliva på tåget med sin döde vän Wufu på ryggen, inlindad i ett täcke (Wufu alltså, inte Gaoxing).

Det var den 13 oktober 2000 och vi stod utanför staketet vid östra delen av Järnvägstorget i Xi’an. Polisen antecknade och jag pratade. Det blåste ordentligt och löven på ginkoträden, katalpaträden och de franska platanerna singlade sorgset till marken. Överallt lyste det gult och rött.

Det är den vita tuppen jag kommer att gräma mig över, inte brännvinet. Enligt folktron i Qingfeng kan själen lätt hamna vilse om en människa dör långt hemifrån och därför måste man binda fast en vit tupp på liket. Det var meningen att tuppen skulle visa Wufu vägen hem, men istället hade den ställt till det ordentligt för oss. Den vägde bara litet drygt ett kilo – kanske ett och ett kvarts – men kärringen som sålde den påstod att den var på ett och ett halvt. Det gjorde mig förbannad. ”Vilka jäkla lögner! Som om inte jag skulle kunna känna hur tung den är!” fräste jag. ”Vet du vad jag ska ha den till?” (Fast det berättade jag förstås inte). ”Väg den en gång till då!” skrek kärringen. ”Väg den en gång till om du vill!” Det var då polisen kom fram till oss.

Han hade egentligen bara tänkt få slut på bråket, men sedan upptäckte han täcket som jag hade rullat ihop och bundit ett snöre om. ”Vad är det där?” frågade han och petade på det med batongen. Shi Kackalorum blev med ens lika grå i ansiktet som om någon tömt en säck jord över huvudet på honom. Idioten kunde ha hittat på vad som helst, men dum som han är kläckte han ur sig att rullen var full med fläsk. ”Fläsk?” sade polisen. ”Har ni packat in fläsk i täcket?” Han fortsatte att peta på rullen med batongen och när han lyfte upp ett hörn av täcket slängde Shi Kackalorum ifrån sig flaskan och sprang. Den jävla fegisen förstörde allt. Polisen kastade sig förstås omedelbart över mig och kedjade fast mig vid flaggstolpen med handbojorna.

”Kan du sätta fast vänsterhanden istället?” log jag mot honom. ”Jag sträckte en muskel i högerarmen när jag grävde diken.”

Då slog han mig i skrevet med batongen, och när en man får en smäll där blir han alldeles bortdomnad.

”Skärp dig!” fräste han. Och det gjorde jag.

Romanen har också filmats och en bit av filmen kan du se här nedanför. Resten finns i sin helhet på Youtube, dock utan engelsk textremsa. Fast egentligen är det nog mer korrekt att säga att det finns en film som är löst baserad på romanen och där filmmakarna har betonat det dråpliga i historien och gjort slapstick av den. Sång- och dansinslagen gjorde mig litet förvånad, om man säger så ...