Bok blir film x 2

Två nya filmer baserade på romaner av Liu Zhenyun är på gång (om nu inte den kinesiska filmcensuren stoppar dem): Someone to talk to/《一句顶一万句》 och I'm not Madame Bovary/《我不是潘金莲》 (ja, låt oss hoppas att de hittar på en ny engelsk titel). Bägge romanerna finns på svenska som Ett ord i rättan tid och Processen, så läs dem gärna innan ni ser filmerna.

Om allt går som det ska får Someone to talk to premiär i november och Processen-filmen kommer redan i slutet av september. Den har fått mycket förhandsuppmärksamhet, dels för att megastjärnan Fan Binbin spelar den ihärdiga Li Xuelian, dels för att regissören Feng Xiaogang har valt att göra hela filmen i form av en rund bild, istället för den vanliga rektangulära. Jag var väldigt tveksam till Fan Binbin i den här rollen, men jag måste säga att trailern gjorde mig glatt överraskad.

Låt oss hoppas att filmerna kommer att gå upp i Sverige också, åtminstone på någon filmfestival.

 

L.O.R.D. of the Guo Jingming

Jag vill bara uppmärksamma den intresserade på en lång och intressant artikel om Guo Jingmings 郭敬明 senaste projekt. Om det blir bra eller ej är svårt att säga, men personligen tycker jag det vore kul om kinesiska filmskapare/producenter slutade att göra filmer som känns som imitationer av västerländska succéer. Alltså, en fantasyfilm med den engelska titeln L.O.R.D.? Eller en film som heter Lost in the Pacific och handlar om ett flygplan som kraschar på en ö där de överlevande råkar ut för en massa underligheter medan de funderar på hur de ska ta sig därifrån? Jag vet inte, men det låter på något sätt väldigt bekant. Å andra sidan är väl filmer av det här slaget ofta rätt likartade ...

Guo Jingming är en intressant person, som slog igenom som fantasyförfattare men nu har byggt upp ett helt imperium av litteratur och film, framförallt riktat till unga. Även hans debutroman Illusionernas stad 《幻城》 kommer att ha premiär som tv-serie till sommaren. Trailern här nedanför verkar vara gjord för fansen, som redan känner till historien.

Middag för sex

Middag för sex 《六人晚餐》 är en roman om två familjer som på grund av de vuxnas hemliga förhållande får en ganska komplicerad relation, och där de två äldre barnen så småningom också blir förälskade i varandra. På ytan är det de två ungdomarna som är berättelsens centralfigurer - historien inleds till exempel med förebudet om en kommande explosion som inträffar i bokens sista kapitel, just när de två, Chenggong och Xiaolan, ska återförenas. I den filmatisering av boken som pågår just nu är det också ungdomarna som är i fokus: det märks inte minst på de foton som har släppts från inspelningen och på att de diskussioner om skådespelarna som pågår på nätet nästan alla handlar om Chenggong (Dou Xiao) och Xiaolan (Zhang Junning). Men i själva verket finns det annat i berättelsen som är mycket mer spännande att utforska.

Romanen har nämligen ett mycket mörkare och mer intressant spår. Anledningen till att Chenggong och Xiaolans familjer kommer i kontakt med varandra är nämligen både sorglig och obehaglig. Xiaolians mor, Su Qin, har varit änka i något år och lever ensam med sina två barn. Till sin egen stora plåga förtärs hon av en längtan efter kroppslig närhet och sex, något hon upplever som oerhört skamligt. En tvåbarnsmor i yngre medelåldern ska inte tänka på sex, helt enkelt. Men lusten river och sliter i henne och till sist bestämmer hon sig för att gifta om sig. Hennes vänner presenterar henne för lämpliga kandidater, men problemet är att de alla är alldeles för lika hennes döde man: trevliga, lagom välutbildade, med bra inkomst och ur samma samhällsklass som hon själv. Su Qin vill inte bli påmind om den döde mannen, det är för svårt, för plågsamt. Lösningen blir att välja någon som är så olik honom som möjligt - den fattige, outbildade, halvalkoholiserade Ding Bogang som varken har hög status eller ser särskilt bra ut. Det är som om hon vill straffa sig själv för sina drifter genom att bara ligga med någon som hon föraktar och som faktiskt äcklar henne. Men eftersom ytan är viktig för henne tar hon inte det yttersta steget och förnedrar sig offentligt genom att gifta sig med Ding, istället möts de i hemlighet någon kväll i veckan, då hon cyklar hem till honom och de har sex. Barnen får inget veta.

Och Ding Bogang? Tja, han märker förstås att Su Qin hymlar och förstår mycket väl att hon skäms för att visa sig tillsammans med honom, men åtminstone till en början hoppas han ändå på att de en dag ska kunna vara tillsammans "på riktigt". Även Ding Bogang är ensam förälder till två barn och hans situation är på många sätt betydligt värre än Su Qins. Sonen Chenggong, underbarnet som förutspåddes en fantastisk akademisk karriär och var familjens stolthet, bröt ihop efter moderns död, misslyckades totalt i skolan och är nu arbetslös, utan hopp om att kunna gå vidare och komma bort från det grå industriområde där de lever. Ding Bogangs eventuella förhoppningar om att Su Qin ska bli en stödjande kraft och hjälpa Chenggong att ta sig samman grusas tämligen omedelbart. Bara en enda gång ber han henne rakt ut om hjälp och då låtsas hon ställa upp. Scenen när han inser att hon i själva verket inte har lyft ett finger för hans son är ganska fruktansvärd. Med tiden blir Ding Bogang inte helt oförutsägbart alltmer alkoholiserad och ju värre han blir, desto mer uppfyller han den roll som den masochistiska Su Qin har ålagt honom.

De två familjerna - Su Qin, dottern Xiaolan och sonen Xiaobai, samt Ding Bogang, hans son Chenggong och dotter Zhenzhen - möts vid de familjemiddagar som Su Qin trots allt går med på att delta i hemma hos Ding Bogang en gång i veckan. Xiaobai (den klassiska "fetknoppen som så småningom blir en snygging") är en ganska skör och osäker pojke som omedelbart tyr sig till  Chenggong. När han märker att de två vuxnas förhållande knakar i fogarna gör han allt han kan för att istället para ihop sin syster Xiaolan med sin nye "storebror". Det lyckas - men bara tillfälligt. Inte heller Xiaolan kan hoppa över klasskrankorna hur som helst. Så fort hon börjar på universitetet är hennes och Chenggongs öde beseglat. Han blir glasblåsare och fackföreningsman och hon gifter sig med en annan. Men en dag, många år senare, återvänder hon till förorten för att söka upp sin gamle pojkvän ...

Romanen är indelad i sex delar och i varje del får läsaren uppleva historien ur en av de inblandades perspektiv, dock inte i första person utan genom en allvetande berättare. Det ger ett visst djup åt berättelsen – nya synvinklar dyker upp, underligheter får sina förklaringar, de olika personernas drivkrafter blir tydligare. Su Qin framstår till exempel som en mycket kylig och svårbegriplig person när hon beskrivs av de andra, men när man ser saken med hennes ögon förstår man hur mycket hon plågas av kroppen som hon inte kan styra, av sin situation och av de beslut hon fattar. Zhenzhen, som de andra betraktar som lite dum och ointressant, visar sig ha många egna idéer och är den i gruppen som klarar sig bäst.

Författaren, Lu Min 鲁敏, är inte alltid helt konsekvent och ibland hoppar hon helt plötsligt över till ett annat perspektiv eller lägger in saker som en viss person inte kan ha känt till. Men det är inte något stort problem och som läsare blir man ändå engagerad. Det faktum att romanens inledning och slut kretsar kring en olycka den 13 april 2006, då en underjordisk gasledning i industriområdet exploderar och dödar ett antal personer ger en viss spänning åt historien – läsaren vet att smällen ska komma, men inte vad den ska föra med sig.

Det är inte någon jättestor överdrift att säga att nästan all kinesisk litteratur som översätts till svenska är skriven av manliga författare i 60-årsåldern och handlar om bönder som lider på landsbygden. Lu Min - mångfaldigt prisbelönad kvinnlig 42-årig författare - ger en annan bild av Kina. Den miljö hon skildrar – ett område med fabriker och arbetarbostäder, där arbetslösheten breder ut sig – är intressant. Här finns ett klassperspektiv: alla i området är medvetna om sin låga sociala status. Chenggong blir närmast skräckslagen när han vid ett tillfälle besöker universitetet och Xiaolan är så angelägen om att ta sig bort att hon är beredd att gifta sig utan någon tanke på kärlek. Dessutom är beskrivningen av Su Qin, hennes självförakt och omöjliga kamp mot sina drifter ganska djärv.

Som ett plus kan tilläggas att Ding Bogangs måg - Zhenzhens make - i filmen spelas av ingen annan än Zhao Lixin 赵立新, som tidigare bodde många år i Sverige och bland annat var med i den svenska dramakomedin Vägen ut från 1999.

En handelsman i blod - the movie

Det har gjorts film av Yu Huas En handelsman i blod - i Korea. Jag har bara sett trailern, som verkar lite väl humoristisk (romanen är ju faktiskt en riktigt sorglig och allvarsam historia), men vem vet, den kan ju vara sevärd ändå. Och det är svårt att tänka sig att det skulle kunna bli värre än den hemska filmversionen av Jia Pingwas Lyckan häromåret. Hu ...

I Kina vill man inte vara sämre och enligt medierna pågår nu en kinesisk filmatisering av romanen.

Det var på tiden

Det har tagit några år, men nu verkar det som om Jean-Jacques Annauds film Vargens totem äntligen börjar bli färdig. I alla fall finns en trailer, med engelsk text, att se på Youtube. Du kan läsa mer om den på sin tid så otroligt populära romanen och om filminspelningarna via den här länken. Jag gissar att filmen, precis som sista delen av romanen, blir en riktig snyftare. Gulliga vargungar mot elaka kommunister - vem gråter inte över det?

Det föräldralösa barnet Zhao

Nog förstår man att Royal Shakespeare Company fastnade för pjäsen 《趙氏孤兒》 (Det föräldralösa barnet Zhao) av den kinesiske 1200-talsdramatikern Ji Junxiang 紀君祥. Det är något mycket shakespearianskt och elizabetanskt över detta drama om den ondskefulle general Tu'an som mördar sin hederlige rival, minister Zhao, och hela hans släkt - utom förstås ministerns nyfödde sonson, som överlever för att hans mor anförtror honom åt en äldre läkare och sedan tar sitt eget liv för att inte kunna avslöja något om hon blir torterad. När den onde generalen mycket Herodeslikt hotar att döda alla nyfödda barn i landet lämnar Cheng Ying över sitt eget barn och låtsas att det är Zhao. Barnet mördas och Cheng Ying uppfostrar Zhao som sin egen son. Vad som händer sedan kan ni förstås räkna ut: det föräldralösa barnet Zhao växer upp till en ståtlig ung man och får så småningom veta vem han är. Han hämnas på generalen och återfår den ställning han har rätt till.

Det föräldralösa barnet Zhao var det första kinesiska drama som spelades i Europa och inför Royal Shakespeare Companys uppsättning gjordes en nyöversättning till engelska av poeten James Fenton.



RSC:s uppsättning fick en hel del kritik eftersom alla roller spelades av vita skådespelare, detta trots att det finns gott om asiatiska skådespelare i Storbritannien. RSC bemötte kritiken med att den här sortens drama är universellt och att skådespelarnas hudfärg inte spelar någon roll, något som retade många med asiatisk bakgrund som menade att de ofta får höra att de inte passar för olika roller just för att de inte är vita - tydligen pågick där till och med en debatt på 1990-talet om att svarta inte kan spela i Shakespearepjäser. När Det föräldralösa barnet Zhao sattes upp i New York hade skådespelarna däremot asiatisk bakgrund och huvudrollen spelades av B.D. Wong, känd från tv-serien Law & Order.



Alldeles nyligen kom också kortfilmen The Orphan of Zhao Redux av skådespelaren och regissören Daniel York, som också skriver en del om debatten kring RSC:s uppsättning (ni hittar mer info om den på nätet). Reduxversionen är mycket suggestiv och intressant, men man bör nog känna till historien för att få ut det mesta av den.

Självklart har Det föräldralösa barnet Zhao satts upp många gånger på kinesiska scener. Och filmats har den också, senast 2012, då med titeln Sacrifice och Ge You i en av huvudrollerna. Vem vet? En dag kanske den spelas på Dramaten?

Drömmar om röda gemak: tv-serien

 

Nu när jag läser om Drömmar om röda gemak för den studiecirkel jag håller i så vill jag passa på att tipsa om denna tv-serie från 2010. Enbart textad på kinesiska, men det gör inte så mycket, för man kan hänga med även om man inte förstår kinesiska - bara man har läst boken. Tv-serien håller sig nämligen mycket nära texten, så har man bara läst är det lätt att följa med. Kostymdrama som det ska göras.

Vargar!

Redan 2009 förklarade den franske regissören Jean-Jaques Annaud att han skulle göra film av Jiang Rongs roman Vargens totem 《狼图腾》. Sedan har det inte hörts så mycket, men tydligen har arbetet fortgått och i maj i år började själva filmandet. Om man gillar vargar eller är nyfiken på filmen så kan man ta en titt på vargtränarens webbplats där det finns både fina bilder och information om de pågående inspelningarna. Videon här ovan visar olika scener från vargträningen.

Den som vill kan också läsa en intervju med Annaud om filmen här, i The Guardian.

Tibetkoden blir film

De av er som har följt den här bloggen ett tag minns kanske att jag för länge sedan skrev ett inlägg om den kinesiska bästsäljaren Tibetkoden, en roman i åtta delar som tog läsarna med storm och gjorde Tibet trendigt i bokvärlden.

Nu kommer nyheten att Dreamworks Animation ska filmatisera böckerna, uppenbarligen i ett försök att slå sig in på den kinesiska marknaden. Det ska bli intressant att se hur de lyckas. Vissa journalister har sagt att det nog kommer att bli svårt att ta upp ett så känsligt ämne som Tibet på film och få det igenom censuren, men poängen är ju att Tibetkoden inte på något vis utmanar myndigheternas syn på det kinesiska styret. Snarare ger den en otroligt "harmoniserad" bild av läget.

Själv tycker jag att det ska bli rätt spännande att äntligen få se de där människoätande hamstrarna. Och så undrar jag om Jeffrey Katzenberg verkligen kan kinesiska eller om någon har översatt böckerna åt honom, eftersom han säger: "When I read the books I thought 'wow! This is just a blockbuster story!'". Den första filmen i serien ska tydligen släppas 2015 och dessutom ska man bygga en nöjespark på temat.

Uppdatering: Tydligen köpte Penguin rättigheterna till bokserien redan 2009 och har översatt ett synopsis åt filmmakarna. Om böckerna ska ges ut på engelska är ännu oklart.

En film att se fram emot

Ett av de första inlägg jag gjorde på den här bloggen handlade om Jimmy Liao och hans vackra barnbok 《星空》, Stjärnhimlen. Idag fick jag veta att boken har blivit film - och av trailerna att döma en mycket vacker sådan, där man har försökt tillvarata de poetiska och konstnärliga inslagen i boken, inklusive van Gogh-målningen och barnens fantasier. I sann asiatisk anda är det en bitterljuv historia där huvudpersonerna till slut måste skiljas åt, men där det sorgliga balanseras av allt det vackra de kan se tillbaka på. En såndär film som gör att "man blir ledsen, men på ett bra sätt" som min yngste son brukade säga förr om åren när vi ofta tittade på japanska familjefilmer.

Jag har i alla fall beställt en dvd (jag är gammaldags och laddar inte ner till datorn). Och med tanke på att jag blir litet gråtfärdig bara av att se trailern kommer jag väl att sitta hemma i soffan och snyfta för full någon gång i slutet av april, sådär.

Krigets blommor

Många kinesiska filmälskare hoppades nog att årets Oscar för bästa utländska film skulle gå till Zhang Yimous krigsdrama "Flowers of War" med Christian Bale i en av huvudrollerna. Så blev det nu inte, men filmen kan man ju se ändå och dessutom kan man läsa boken som den bygger på.

《金陵十三钗》heter den och är skriven av Yan Geling 严歌苓, en kvinnlig författare i övre medelåldern som numera är bosatt i USA och ger ut böcker både på kinesiska och på engelska. Titeln betyder i rak översättning "Jinlings tretton hårnålar", men hårnålar syftar i det här fallet på unga kvinnor och är ett uttryck som är hämtat ur äldre litteratur - bland annat används det ibland om de vackra flickorna i 1700-talsromanen Drömmar om röda gemak. För enkelhets skull kan vi kanske här kalla även boken för Krigets blommor.

Krigets blommor är en kortroman som utspelar sig under några få dagar 1937, när japanerna intar Nanjing. En grupp mellanstadieflickor från en katolsk skola är tillfälligt inhyst i den lokala kyrkan, i väntan på att ta sig över till den internationella säkerhetszonen. De flesta flickorna är barnhemsbarn som inte har någon släkt att förlita sig på - bara två av dem har föräldrar som skulle kunna ta hand om dem, men som inte har kunnat ta sig till Nanjing i tid. Prästen, fader Engelmann, och hans diakon Fabio har berett plats åt dem uppe på vinden. Förutom fader Engelmann och Fabio finns här även en kock och en annan kinesisk hjälpreda. Det är ont om mat och situationen är svår, men fader Engelmann är övertygad om att allt ska lugna ner sig så fort japanerna väl har intagit staden. Han har varit i Japan och vet att japanerna är ett mycket välorganiserat och civiliserat folk.

Det dröjer dock inte länge förrän kyrkan får ytterligare en grupp besökare - högst ovälkomna sådana. Ett gäng prostituerade på flykt klättrar över muren runt kyrkoområdet och ber om skydd från fienden. Fabio protesterar vilt men fader Engelmann tar emot dem och lovar att de ska få stanna i ett par dagar. För att de oskyldiga skolflickorna inte ska smittas av horornas dåliga leverne får den senare gruppen bo i källaren.

Skolflickorna är mycket nyfikna på de nya gästerna. Shujuan, den trettonåriga flicka som är en av romanens huvudpersoner, reagerar starkt på deras ankomst. Hon föraktar de fattiga och outbildade hororna och både hon och de andra flickorna är mycket upprörda över att behöva dela sin mat med dem. Men där finns något annat också, en underlig lockelse och en rädsla som Shujuan känner när hon betraktar kvinnorna. Hon har själv precis fått sin första menstruation och kan känna hur kroppen förändras. Ska hon bli en kvinna som dem en dag? Tanken är skrämmande.

Spänningen ökar i huset och det uppstår flera konfrontationer mellan flickorna och de prostituerade. Kocken George har svårt att stå emot de förföriska damernas flörtande och Fabio blir illa berörd bara av att vara i närheten av kvinnorna, särskilt den sofistikerade Zhao Yumo som har varit eskortdam på hög nivå och inte är lika grov i mun som de andra. Något senare dyker ytterligare flyktingar upp: tre sårade kinesiska soldater på flykt. Fader Engelmann vägrar först att ta emot dem, men tvingas till sist ge upp. Vid det här laget har han hört och sett tillräckligt för att förstå att japanerna inte har tagit med sig sitt civiliserade sätt över havet till Kina.

Det går som man kan förvänta sig. Japanska soldater bultar på dörren och snart vet de att det finns skolflickor i huset. Flickor som de tänker rekvirera och förlusta sig med. Och de prostituerade, som japanerna inte har hittat, bestämmer sig för att offra sig för barnen och gå i deras ställe.

Krigets blommor är på många sätt en väldigt sentimental historia. Den enkla och grovkorniga horan som visar sig ha ett hjärta av guld är ju inte precis någon ny figur. Men Yan Geling lyckas ändå gira förbi de farligast skären och berättelsen blir inte lika gråtmild som man först fruktar. Mest beror det på att personerna i boken alla har sina egna problem och bakgrundshistorier som ger litet sälta åt den söta anrättningen. Shujuan är både osäker, arg och stolt, och hennes förakt för de prostituerade beror lika mycket på hennes egen besvikelse och rädsla som på något annat. Fabio, som till en början inte vill släppa in kvinnorna i huset, blir till sist deras envisaste försvarare och tvingas tänka över sina livsval. Krigets blommor är inte någon storslagen roman, men den är inte heller lång och den är en viktig påminnelse om den fruktansvärda japanska ockupationen och om hur hjälplösa vanliga civila var. Hur många som egentligen dog är fortfarande omtvistat, men siffran hamnar troligen någonstans kring 200.000 personer på bara två månader.

Romanen finns i engelsk översättning, men om och när filmen kommer till Sverige vet jag inte. I filmen har bokens två präster slagits ihop till en och han spelas passande nog av Christian Bale, som ju startade sin filmkarriär med krigsdramat "Solens rike".

Taiwanesisk filmfestival i Stockholm

En mini-festival med film från Taiwan anordnas på Internationella biblioteket 28-29 maj i samarbete med Taipei Mission in Sweden. Klicka på bilden nedan för mer information, eller gå till Internationella bibliotekets webbplats.

Romantik!

Ja, här är den då: trailern för Zhang Yimous film Under the Hawthorne Tree. Romantik i kubik. Snart på en biograf och i en bokhandel nära dig.

Efterskalv

En av de stora kinesiska biosuccéerna i år är Aftershock/唐山大地震, av regissören Feng Xiaogang. Filmen har blivit omtalad för att den är den första kinesiska film som använder sig av IMAX-teknik, men också för att ämnet naturligtvis berör väldigt många - både de som har egna minnen av jordbävningen i Tangshan 1976 och de som har drabbats av andra jordbävningar under senare år.

I likhet med många andra kinesiska storfilmer bygger även Aftershock på en bok. I det här fallet är det inte en roman, utan en 50 sidor lång novell med samma namn av den kanadensisk-kinesiska författarinnan Zhang Ling. Novellen inleds med att huvudpersonen, Wang Xiaodeng, läggs in på sjukhus efter sitt tredje självmordsförsök. Den psykolog som får ta hand om henne upptäcker snabbt att hon bär på förträngda minnen från barndomen, saker som är så traumatiska att hon inte ens kan tänka på dem.

Wang Xiaodeng har invandrat till Kanada och är en på ytan framgångsrik kvinna med man, barn och en blomstrande författarkarriär. Men bakom den fina fasaden är hon en osäker person med ett enormt kontrollbehov som är på väg att helt splittra familjen. I en serie tillbakablickar får läsaren veta varför Xiaodeng har blivit den hon är. Under jordbävningen begravs hon tillsammans med sin tvillingbror under ett stort cementblock och hör räddningsarbetarna förklara för hennes mor att hon måste välja vilket av barnen som ska räddas - ett av dem kommer att krossas under betongen när man tippar blocket åt sidan. Modern väljer sonen. Xiaodengs livlösa kropp slängs i en hög med andra lik, men hon är inte död. Den förvirrade flickan som irrar runt bland ruinerna tas om hand av soldater och blir så småningom bortadopterad till ett barnlöst par.

Xiaodeng har inga minnen av livet före jordbävningen. Hennes nya föräldrar tar väl hand om henne, fram tills den dag då hennes adoptivmor dör i cancer. För den trettonåriga Xiaodeng är det ett stort svek - ytterligare en mor som lämnar henne åt sitt öde. Att adoptivfadern sedan förgriper sig på henne gör förstås inte saken bättre.

Novellen slutar med att Xiaodeng, som nu har skilt sig och åtminstone tillfälligt förlorat vårdnaden om sin dotter, reser tillbaka till Kina för att besöka Tangshan. Utifrån gatan betraktar hon huset där hennes mor bor, och ser plötsligt sin brors två tvillingbarn komma ut på balkongen. De heter Jideng och Niandeng, två namn som betyder ungefär "minns Deng". Då gråter hon, för första gången sedan jordbävningen.

Det finns förstås en tänkvärd sanning bakom novellen, att katastrofer kan sätta djupa spår i människor och att svek i barndomen kan påverka en människa långt upp i åren och göra att hon inte alltid handlar helt rationellt. Jag tycker också om Zhang Lings val att berätta historien i små korta episoder från olika tider och platser. Tyvärr gör hon det inte helt bra. För mig förlorar berättelsen väldigt mycket av sin trovärdighet redan från början, när Xiaodeng träffar psykologen för första gången och han efter att ha utbytt ett par ord med henne ber henne dra fem djupa andetag - varpå hon omedelbart försätts i något slags hypnos och börjar beskriva de bilder hon ser. Dessutom verkar psykologen inte göra något mer för henne än att vid varje träff fråga om hon lyckats öppna det stängda fönstret i sin dröm, och när hon inte har gjort det säger han åt henne att anstränga sig litet mer nästa gång. Det är också litet otydligt om de korta tillbakablickarna är minnesfragment eller information från den allvetande berättaren.

Litet tråkigt är det alltid när man läser en historia som skulle ha kunnat bli riktigt bra i en bättre författares händer.

Filmen Aftershock har samma utgångspunkt som novellen, men efter den sorgliga inledningen ljusnar det. Filmens kvinnliga huvudperson får här sin förlösning när hon själv deltar i räddningsarbetet efter jordbävningen i Sichuan. Hon inser att moderns val inte berodde på att hon älskade brodern mer och kan därmed gå vidare med sitt liv. I en intervju som delvis översatts till engelska av Bruce Humes berättar filmens manusförfattare, Su Xiaowei varför man beslöt sig att helt ändra stämningen i berättelsen. Kanske litet frustrerande för den som har läst novellen och förväntar sig att filmen ska likna den, men å andra sidan inte värre än att Quasimodo fick leva lycklig i alla sina dagar i Disneys version av Ringaren i Notre Dame...

Filmens första del är i alla fall mycket bra, med obehagligt trovärdiga scener från jordbävningsområdet.

Bok blir film

Chi Zijians roman På Argunflodens högra strand ska bli film. Regissör är Yang Minghua och huvudrollen spelas av den vackra Alima.

Jag blev ju inte hundraprocentigt förälskad i boken, men förmodligen berodde det mest på att jag hängde upp mig på alla evenkiska ord i kinesisk transkription och hela tiden gjorde avbrott för att fundera på hur man skulle översätta dem till svenska...

När filmen ska vara klar vet jag inte, men det kanske kan vara värt att hålla ögonen öppna efter den. Bilden är hämtad från Alimas blogg, där man kan se fler bilder från inspelningen.

Ett tillägg: Vill man lyssna på litet modern evenkisk musik kan man gå till den här webbplatsen och klicka på någon av rubrikerna i vänstermarginalen, under det andra brandgula "bandet". Det verkar tyvärr bara fungera i Explorer.

Rasism? Eller bara en dumhet som övergår allt förstånd?

Ja, det var meningen att den här bloggen skulle handla om litteratur, men nu får det bli ett inslag om film i alla fall - animerad film.

Om ni har barn (eller ett ungdomligt sinne) och är intresserade av Kina eller Asien, så har ni säkert inte missat tv-serien Avatar: Legenden om Aang. Avatar är en av mina absoluta favoriter, eftersom den är både spännande, rolig, vältecknad och dessutom utspelar sig i Kina (visserligen ett fejkat Kina, ungefär som Japan i Lian Hearns böcker, men ändå). Nu ska Paramount göra film av boken, en film med riktiga människor i rollerna, och vad kommer man på då? Jo: "Vi sätter vita människor i alla huvudrollerna!" Det hemska Eldfolket som är hjältarnas fiender får däremot spelas av "mörka" människor. Så här:

Lägg märke till att original-Zuko var betydligt ljusare än både Sokka och Katara. Till och med tv-seriens skapare har gått ut och protesterat och påpekat att personerna i serien var inspirerade av människor med asiatisk bakgrund som de kände. Man kan ju undra varför filmbolaget gör på det här sättet? Kan de verkligen vara helt omedvetna om att folk kommer att reagera? Och har de inte fattat att Asien är ganska coolt bland ungdomar nuförtiden?

Mer information om det hela hittar man på Racebending.com, som också har en bra genomgång av yellowface genom tiderna, det vill säga den gamla tradition som går ut på att låta vita klä ut sig till asiater på film, istället för att låta riktiga asiater spela rollerna. Var det förresten inte Tomas von Brömsen som spelade kinesisk kypare så gräsligt att man rodnade en gång tiden?

Ord, ljud och bild - Jag heter Liu Yuejin

Ljudböcker blir mer och mer populära i Kina, precis som här i Sverige. De jag har lyssnat på har oftast haft väldigt hög kvalitet. När jag lyssnar på svenska ljudböcker tenderar jag att somna efter några få minuter, men de kinesiska ljudböckerna håller mig vaken. Kanske är det för att jag inte kan slappna av på samma sätt när jag lyssnar på kinesiska.

Hur som helst så finns det numera en hel del bra kinesiska ljudböcker att låna även på svenska bibliotek, så jag tänkte att jag kunde tipsa litet om dem här på bloggen också.

I Kina finns sedan lång tid tillbaka en tradition att gå på bio i samband med nyårshelgen, och varje år produceras ett antal särskilda "nyårsfilmer" 贺岁片 som självklart brukar höra till årets största biosuccéer. Nyårsfilmerna brukar inte direkt vara familjefilmer, men tidigare hade de nästan alltid en komisk ton. Nuförtiden hittar man både actionfilmer, romantik och komedier i utbudet. En regissör som har haft sitt finger med i spelet många gånger är Feng Xiaogang 冯小刚, som bland annat har regisserat filmer som Part A och Part B 《甲方乙方》 (om ett företag som förverkligar kundernas önskedrömmar) och Mobiltelefonen 《手机》 (om en man som tappar sin mobil - där älskarinnornas telefonnummer finns inmatade - varpå en rad förvecklingar följer). Men varför dra in film i ett blogginlägg om ljudböcker? Självklart finns det en förklaring.

Många av nyårsfilmerna baseras på böcker, och en författare som fått se flera av sina romaner filmatiseras är Liu Zhenyun 刘震云. Den ovannämnda Mobiltelefonen var till exempel baserad på ett av hans verk. Förra året kom filmen Jag heter Liu Yuejin 《我叫刘跃进》, vars manus bygger på Liu Zhenyuns roman med samma namn. Och den romanen - både i pappersvariant och som ljudbok - finns att låna på Internationella biblioteket.
Jag heter Liu Yuejin handlar om en fattig kock som blir bestulen på sitt livs besparingar. I jakten på tjuven råkar han få tag på en annan väska, som bland annat innehåller ett USB-minne med mycket känslig information om diverse olagligheter. Vips så är Liu Yuejin inte bara på jakt efter sina försvunna pengar, utan också själv jagad av skumma typer ur den undre världen. Det är en spännande bok med många snabba vändningar och en stor dos svart humor, även om jag personligen tycker att den är litet väl ytligt skriven. Boken publicerades bara tre månader innan filmen hade premiär, så man kan ana att den kanske i första hand är en omarbetning av filmmanuset, vilket förklarar att fokus ligger på handling istället för gestaltning av personer eller miljöer. Hur som helst är det en lättläst bok av en av Kinas mest populära författare.

Den som är intresserad kan låna Jag heter Liu Yuejin från Internationella biblioteket, via sitt närmaste folkbibliotek. Där finns också en ljudboksvariant, som dock inte är katalogiserad än, så det lär dröja någon månad innan den går att låna (av outgrundliga skäl måste alla ljudböcker skickas till Lund för katalogisering och där kan de bli kvar ganska länge). Så vill man ägna sig åt riktig hardcore-språkträning kan man vänta ett tag och sedan läsa boken och samtidigt lyssna på den som ljudfil. Filmen kan biblioteket av copyrightskäl tyvärr inte köpa in, men det vet ni ju själva att de flesta populära kinesiska filmer går alldeles utmärkt att se på nätet (och det kostar för övrigt bara tio kronor att köpa den helt lagligt från Dangdang). Men en trailer kan jag i alla fall bjuda på! Klicka på bilden så skickas du till Sina, som vägrar låta sig infogas här...