lördag 1 augusti 2015

Middag för sex

Middag för sex 《六人晚餐》 är en roman om två familjer som på grund av de vuxnas hemliga förhållande får en ganska komplicerad relation och där de två äldre barnen så småningom också blir förälskade i varandra. På ytan är det de två ungdomarna som är berättelsens centralfigurer - historien inleds till exempel med förebudet om en kommande explosion som inträffar i bokens sista kapitel, just när de två, Chenggong och Xiaolan, ska återförenas - men i själva verket är deras kärlekshistoria ganska ointressant och det känns snarare som om författaren egentligen ville fokusera på föräldrarna men inte riktigt vågade erkänna det. I den filmatisering av boken som pågår just nu är det också ungdomarna som är i fokus - det märks inte minst på att de foton som har släppts från inspelningen och de diskussioner om skådespelarna som pågår på nätet nästan alla handlar om Chenggong (Dou Xiao) och Xiaolan (Zhang Junning). Ung kärlek är det som gäller!

Men romanen har ett mycket mörkare och mer intressant spår. Anledningen till att Chenggong och Xiaolans familjer kommer i kontakt med varandra är nämligen både sorglig och obehaglig. Xiaolians mor, Su Qin, har varit änka i något år och lever ensam med sina två barn. Till sin egen stora plåga förtärs hon av en längtan efter kroppslig närhet och sex, något hon upplever som oerhört skamligt. En tvåbarnsmor i yngre medelåldern ska inte tänka på sex, helt enkelt. Men lusten river och sliter i henne och till sist bestämmer hon sig för att gifta om sig. Hennes vänner presenterar henne för lämpliga kandidater, men problemet är att de alla är alldeles för lika hennes döde man: trevliga, lagom välutbildade, med bra inkomst och ur samma samhällsklass som hon själv. Su Qin vill inte bli påmind om den döde mannen, det är för svårt, för plågsamt. Lösningen blir att välja någon som är så olik honom som möjligt - den fattige, outbildade, halvalkoholiserade Ding Bogang som varken har hög status eller ser särskilt bra ut. Det är som om hon vill straffa sig själv för sina drifter genom att bara ligga med någon som hon föraktar och som faktiskt äcklar henne. Men eftersom ytan är viktig för henne tar hon inte det yttersta steget och förnedrar sig offentligt genom att gifta sig med Ding, istället möts de i hemlighet någon kväll i veckan, då hon cyklar hem till honom och de har sex. Barnen får inget veta.

Och Ding Bogang? Tja, han märker förstås att Su Qin hymlar och förstår mycket väl att hon skäms för att visa sig tillsammans med honom, men åtminstone till en början hoppas han ändå på att de en dag ska kunna vara tillsammans "på riktigt". Även Ding Bogang är ensam förälder till två barn och hans situation är på många sätt betydligt värre än Su Qins. Sonen Chenggong, underbarnet som förutspåddes en fantastisk akademisk karriär och var familjens stolthet, bröt ihop efter moderns död, misslyckades totalt i skolan och är nu arbetslös, utan hopp om att kunna gå vidare och komma bort från det grå industriområde där de lever. Ding Bogangs eventuella förhoppningar om att Su Qin ska bli en stödjande kraft och hjälpa Chenggong att ta sig samman grusas tämligen omedelbart. Bara en enda gång ber han henne rakt ut om hjälp och då låtsas hon ställa upp. Scenen när han inser att hon i själva verket inte har lyft ett finger för hans son är ganska fruktansvärd. Med tiden blir Ding Bogang inte helt oförutsägbart alltmer alkoholiserad och ju värre han blir, desto mer uppfyller han den roll som den masochistiska Su Qin har ålagt honom.

De två familjerna - Su Qin, dottern Xiaolan och sonen Xiaobai, samt Ding Bogang, hans son Chenggong och dotter Zhenzhen - möts vid de familjemiddagar som Su Qin trots allt går med på att delta i hemma hos Ding Bogang en gång i veckan. Xiaobai (den klassiska "fetknoppen som så småningom blir en snygging") är en ganska skör och osäker pojke som omedelbart tyr sig till  Chenggong. När han märker att de två vuxnas förhållande knakar i fogarna gör han allt han kan för att istället para ihop sin syster Xiaolan med sin nye "storebror". Det lyckas - men bara tillfälligt. Inte heller Xiaolan kan hoppa över klasskrankorna hur som helst. Så fort hon börjar på universitetet är hennes och Chenggongs öde beseglat. Han blir glasblåsare och fackföreningsman och hon gifter sig med en annan. Men en dag, många år senare, återvänder hon till förorten för att söka upp sin gamle pojkvän ...

Romanen är indelad i sex delar och i varje del får läsaren uppleva historien ur en av de inblandades perspektiv, dock inte i första person utan genom en allvetande berättare. Det ger ett visst djup åt berättelsen – nya synvinklar dyker upp, underligheter får sina förklaringar, de olika personernas drivkrafter blir tydligare. Su Qin framstår till exempel som en mycket kylig och svårbegriplig person när hon beskrivs av de andra, men när man ser saken med hennes ögon förstår man hur mycket hon plågas av kroppen som hon inte kan styra, av sin situation och av de beslut hon fattar. Zhenzhen, som de andra betraktar som lite dum och ointressant, visar sig ha många egna idéer och är den i gruppen som klarar sig bäst.

Författaren, Lu Min 鲁敏, är inte alltid helt konsekvent och ibland hoppar hon helt plötsligt över till ett annat perspektiv eller lägger in saker som en viss person inte kan ha känt till. Det är en svaghet, hon kunde ha hållit ännu hårdare på att bara ge läsaren en specifik persons synvinkel i varje del av boken. Men det är inte något stort problem och som läsare blir man ändå engagerad. Det faktum att romanens inledning och slut kretsar kring en olycka den 13 april 2006, då en underjordisk gasledning i industriområdet exploderar och dödar ett antal personer ger en viss spänning åt historien – läsaren vet att smällen ska komma, men inte vad den ska föra med sig. Kanske blir det ibland lite väl många meningar av typen ”han visste inte att han två år senare skulle … ” och ”långt senare, efter explosionen, skulle Xiaolan …” men det fungerar ändå.

Det är inte någon jättestor överdrift att säga att nästan all kinesisk litteratur som översätts till svenska är skriven av manliga författare i 60-årsåldern och handlar om bönder som lider på landsbygden. Lu Min - mångfaldigt prisbelönad kvinnlig 42-årig författare - ger en annan bild av Kina. Den miljö hon skildrar – ett område med fabriker och arbetarbostäder, där arbetslösheten breder ut sig – är intressant. Här finns ett klassperspektiv: alla i området är medvetna om sin låga sociala status. Chenggong blir närmast skräckslagen när han vid ett tillfälle besöker universitetet och Xiaolan är så angelägen om att ta sig bort att hon är beredd att gifta sig utan någon tanke på kärlek. Dessutom är beskrivningen av Su Qin, hennes självförakt och omöjliga kamp mot sina drifter ganska djärv.

Som ett plus kan tilläggas att Ding Bogangs måg - Zhenzhens make - i filmen spelas av ingen annan än Zhao Lixin 赵立新, som tidigare bodde många år i Sverige och bland annat var med i den svenska dramakomedin Vägen ut från 1999.

1 kommentar: