Xiuzais sommar

Xiuzai är en ung, ensamstående it-tekniker som lever ett ganska vanligt liv i Shanghai. Men så plötsligt en dag knackar det på dörren och där står en tjej som han en gång hade ett kortvarigt förhållande med. Med sig har hon sin son, och först blir Xiuzai litet nervös för att han ska visa sig vara pappa, men så är det inte. Däremot har den ganska vimsiga och tydligen litet oansvariga modern bestämt sig för att Xiuzai nog kan ta hand om hennes barn när hon åker till Japan på tjänsteresa i en vecka. Xiuzai protesterar litet lamt, men till slut viker han sig och barnet stannar hos honom.

Pojken, som heter Xiaoshu, är en mycket tystlåten och snäll liten grabb som inte alls är svår att passa. Han klarar sig ensam på dagarna, spelar spel och tittar på tv. Först är han litet avvaktande, men så småningom tyr han sig alltmer till Xiuzai. Xiaoshu har en tam spindel som han förvarar i en låda (Xiuzai förbjuder honom att ta ut den). En natt vaknar Xiuzai av att Xiaoshu drar i honom och kräver att de ska gå ut - spindeln är orolig och har sagt honom att de måste lämna huset. Xiuzai har förstås ingen lust att stiga upp, men eftersom pojken är så rädd och stressad följer han till sist med. Knappt har de hunnit ut förrän marken börjar skaka. Jordbävningen är så kraftig att marken rämnar, husen rasar och nästan inget blir kvar. När morgonen gryr finns Shanghai inte längre. Pudong är helt utraderat, The Bund är en strand av sand och sten.

Till en början verkar det nästan som om Xiuzai och Xiaoshu är de enda som har klarat sig, men så småningom stöter de ihop med andra överlevare och bygger ett litet läger åt sig på Folkets torg. De hittar mat, dryck och kläder i affärsruinerna. Under en av sina utflykter hittar Xiuzai en kvinna som har klämts fast under en nedfallen bjälke och försöker rädda henne genom att amputera hennes ben, men hon dör i alla fall. Själv drabbas han av hög feber och blir liggande i flera dagar. De överlevande börjar också inse att det inte bara är Shanghai som har drabbats - även resten av världen har gått under. Ingen kommer att rädda dem.

Det finns mycket som är bra med Ge Shuyis 哥舒意 roman Xiuzais sommar 《秀哉的夏天》, som enligt författaren själv har inspirerats av den stora jordbävningen i Wenchuan 2008. Trots den fruktansvärda katastrofen har berättelsen åtminstone delvis en ganska mild och drömlik stämning, och Xiuzais allt starkare känslor för den lille Xiaoshu är fint skildrade. Ändå fungerar den inte riktigt som undergångsskildring, eftersom den utelämnar så mycket av det hemska. Ja, det finns obehagliga scener som den med den fastklämda kvinnan, en bil med chaufför som krossas under nedfallande sten och en tunnelscen som man inte ska läsa om man har anlag för klaustrofobi - men det är mycket som saknas. Shanghai är en stad med uppemot 20 miljoner invånare och det känns mycket osannolikt att 99% av dem skulle ligga och ruttna i sommarhettan utan att det stank fruktansvärt, bara för att ta ett exempel på något som författaren inte tar upp. För att kunna komma undan med det skulle Xiuzais sommar ha behövt vara ännu mer drömlik och icke-realistisk, men det är den inte. Därför blir den inte heller riktigt lyckad och får mig inte att känna något större engagemang, även om det tragiska slutet gjorde mig ledsen.