The Ghost Bride

Jag brukar försöka göra något inlägg med anknytning till spökmånaden varje år, och just nu har jag precis läst färdigt Yangsze Choos roliga och litet ovanliga debutroman The Ghost Bride.

Li Lan, en sjuttonårig flicka i 1890-talets Malaysia, får ett oväntat äktenskapserbjudande. Den rika familjen Lim vill att hon ska gifta sig med familjens äldste son och arvinge. Det finns bara en hake - den blivande maken, Lim Tian Ching, är död. Li Lan tar det hela som ett skämt och hennes far lovar att han inte ska tvinga henne att tacka ja, men när Li Lan får en inbjudan till middag i familjen Lims residens kan hon inte låta bli att gå dit. Och väl där möter hon av en slump den trevlige - och mycket levande - Lim Tian Bai. Tian Bai är Tian Chings kusin och den som ska ta över familjens egendom nu när Tian Ching är död. Li Lan skulle mycket hellre gifta sig med honom.

Men Tian Ching är en envis och bortskämd ung man och inte ens som död kan han gå med på att låta sig brädas. Han börjar dyka upp i Li Lans drömmar och försöker locka henne att gå med på äktenskapet. Han är så påstridig att Li Lan aldrig kan sova ut ordentligt och när hon i desperation råkar feldosera den medicin som ett gammalt medium har gett henne faller hon i koma och hennes själ lämnar den ännu levande kroppen.

Inte död men inte heller riktigt levande befinner hon sig plötsligt i ett mellantillstånd där hon kan se och kommunicera med de döda, och i deras värld är inget som hon har förväntat sig. Medan hon kämpar för att ta sig tillbaka hem och in i sin egen kropp igen lyckas hon både leta rätt på sin döda mamma och avslöja en grupp sammansvurna som konspirerar för att ta över makten i dödsriket. Och så träffar hon Er Lang, den näsvise men oemotståndlige, som ständigt dyker upp för att rädda henne när hon som bäst behöver det. Att lämna dödsriket är inte lätt, men inte heller att komma tillbaka till livet.

Jag tyckte mycket om The Ghost Bride. Först blev jag litet besviken, för jag hade av någon anledning föreställt mig en finstämd roman på ett elegant och poetisk språk, och det var den inte. Med det menar jag absolut inte att språket i boken är dålig, snarare hade jag The Garden of Evening Mists litet för nära inpå och The Ghost Bride är en helt annan sorts bok. Här är språket rakt och funktionellt och det handling som gäller, en berättelse som går snabbt framåt med många svängar och vändningar i intrigen. Och den är rolig! Beskrivningen av Li Lans äventyr bland de döda är full av humor. Den pigga hjältinnan försätter sig i diverse farliga situationer, men lyckas oftast rädda sig själv - förutom vid några tillfällen när Er Lang får gripa in. Yangsze Choo är väl insatt i de traditionella kinesiska föreställningarna om livet efter detta och kryddar dem med precis rätt mängd egna påhitt. Jag läste boken i ett svep och drömde sedan hela natten om De dödas slätter.

Om man blir intresserad av den kinesiska spökvärlden så kan jag också tipsa om Judith T Zeitlins bok The Phantom Heroine: Ghosts and Gender in Seventeenth-century Chinese Literature, en studie i kvinnliga spöken och vad som karaktäriserar dem. Kopplingen mellan qing 情 (kärlek/passion/åtrå) och spöken är ett av de typiska dragen i äldre kinesiska spökhistorier och oftast är det den döda kvinnan som försöker ta sig tillbaka till livet med hjälp av en ung mans kärlek. Det kvinnliga spöket är en manifestation av yin (mörker, kyla, fukt) som söker sig till det manliga yang (ljus, värme, torrhet). För den som läser kinesiska kan jag också tipsa om Li Angs bok Synliga spöken, som handlar om olyckliga och illa behandlade kvinnor som går igen efter döden.

The Hell Screens

Spökmånaden är väl över för den här gången, men som en liten final passar det kanske att påminna om Alvin Lus roman The Hell Screens från år 2000.

The Hell Screens handlar om en kines-amerikan, Cheng-Ming, på besök i Taiwan. Vilket yrke han har sägs aldrig rakt ut, men han ägnar sig åt journalistik eller forskning och ett av de ämnen han intresserar sig för är seriemördaren K, som hemsöker ön och vars bild syns på anslag överallt i Taibei. Efter en intervju med en kvinna som säger sig vara en gammal flickvän till K börjar han istället att fundera allt mer kring spöken och det övernaturliga. Huset han bor i sägs vara hemsökt och en av hans grannar ägnar nätterna åt att filma de olika lägenheterna i hopp om att kunna fånga ett spöke på bild, samtidigt som en daoistisk exorcist metodiskt går igenom huset från bottenvåningen och upp för att befria byggnaden från onda andar.

K:s gamla flickvän, som också påstår sig vara medium och spåkvinna, väter Cheng-Mings uttorkade ögonlins i sin saliv och efter det ser han, som på en inre filmduk, en rad övernaturliga historier utspela sig framför honom samtidigt som han vandrar runt i staden.

The Hell Screens är en minst sagt udda roman. De flesta recensenter verkar ha avskytt den, men så hård vill jag inte vara även om jag inte direkt gillade boken. Jag tycker att Alvin Lu får till en hel del bra formuleringar och lyckas med att förmedla den känsla av hot och förvirring som Cheng-Ming upplever när det han ser i den verkliga världen blandas med synerna i den förtrollade linsen.

On my way home from the library, I found myself no longer in the same city I had been in. Night had descended. Under rooftops, secrets were whispered through the clenched, oceanic hiss of mahjong tiles. Corpses hung from gas lamps and heads of traitors were fixed to poles, declarations of their crimes hastily scripted and pasted beneath hacked-off chins. I missed the smell of gasoline.

Problemet är att berättelsen blir mer och mer förvirrad ju längre in i den man kommer och att den inte har någon riktig upplösning som förklarar hur allt hänger ihop. Vissa saker blir bara obegripliga. Även om huvudpersonen glider allt längre in i någon form av galenskap eller förvirring så bör kanske läsaren ges en aning distans till det hela. The Hell Screens är en bok man ska läsa för de rätt vackra och inspirerade formuleringar som dyker upp här och var, särskilt i början, men inte för berättelsen.

Synliga spöken

Tre gånger har jag börjat läsa Li Angs 李昂 bok Synliga spöken 《看得见的贵》och de två första gav jag upp ganska snabbt, eftersom språket var så tungt och det tog en sådan tid att ta sig igenom texten. Tredje gången gick det bättre.

Synliga spöken är inte en roman, utan fem olika berättelser som utspelas till öster, söder, väster, norr om och mitt i staden Lucheng under olika tidsperioder. Varje berättelse handlar om en kvinna som av någon anledning har dröjt sig kvar i världen som spöke efter sin död. Flera av kvinnorna har inte stannat på grund av någon särskild önskan att hämnas, utan mer eller mindre av en slump. Spöket i den första berättelsen är till exempel en kvinna som tillhör den taiwanesiska urbefolkningen och som har försörjt sig som prostituerad. Hon avrättas så småningom och när ingen kommer för att hämta liken tycker stadsborna synd om henne och häller salt över kroppen, som kapslas in och bevaras. Inne i höljet vaknar till sist spöket, upptäcker förundrat att hon lever och studerar såren efter tortyren. Dock finns här också ett par riktigt hämdlystna spöken som blivit illa behandlade av män och är ute efter att ge igen.

Bäst är kanske historien om flickan som tvingas ta livet av sig efter att hon råkat tappa en näsduk (eller var det kanske en solfjäder) som föll ut genom fönstret och plockades upp av en ung man. Eftersom hon broderat sitt namn och en romantisk vers på den skulle man kunna tro att den var en kärleksgåva, och därmed har hennes heder gått förlorad. Hon dränker sig i brunnen, men hennes ande blir kvar i det stora huset. Och först nu, när hon är död, kan hon röra sig fritt och få tillgång till böckerna i biblioteket - böcker som inte bara bär på sedesamma historier utan även mer ekivoka berättelser. Till sist vågar hon sig till och med ut från huset, som hon inte fått lämna sedan hon blev så stor att hon måste hållas instängd av sedlighetsskäl. Först som död blir hon fri att utforska världen.

Berättelserna i Synliga spöken är förstås inte tänkta att skrämma läsaren, utan snarare att visa på de begränsningar som drabbat kvinnor genom tiderna. Kanske måste en kvinna, åtminstone förr i tiden, dö och bli ett spöke för att kunna ställa egna krav. Eller är det så att kvinnor som ställer krav, upptäcker världen och kräver hämnd för oförrätter automatiskt betraktas som spöken?

Endast en av Li Angs böcker finns översatt till svenska, romanen Slaktarens hustru (Tranan, 1992).

Spökmånaden är här

Som ni säkert alla vet är det idag första dagen i spökmånaden, det kinesiska årets sjunde månad. Helvetets portar har slagits upp på vid gavel och alla förorättade eller oroliga själar vandrar nu fritt omkring ibland oss. Det är alltså på sin plats att vara en aning försiktig med vad man säger och gör.

Om ni inte känner er helt bekväma med att ställa ut altaren med matoffer, ljus och rökelse på gatan framför ert hus (grannarna kan ju tycka att grishuvuden med äpplen i munnen passar bäst på julbordet) får ni försöka hitta något annat sätt att blidka de osaliga andar som eventuellt kan tänkas hemsöka just er familj.

Spökmånaden firas inte oväntat mer på Taiwan, i Hongkong och i Singapore än i själva Kina, och naturligtvis har en eller flera taiwanesiska skräckfilmer premiär just nu i augusti, gärna i närheten av månadens höjdpunkt, den femtonde i sjunde (eller 25 augusti för oss icke-kineser). En av årets filmer heter Jieshi huanhun/The Haunting Lover. Se trailern här och notera hur filmmakarna har bemödat sig att göra tre olika affischer: en som betonar det romantiska, en som betonar spökhistorien och en som betonar skräcken. Så når man tre olika publikgrupper med samma film.