tisdag 23 oktober 2012
Nya omslag
Så här blir de, omslagen till nyutgåvorna av Mo Yans tre romaner på svenska. Formgivare är Sara R. Acedo. Exakt när de finns i handeln vet jag inte, men det dröjer nog någon vecka än.
tisdag 16 oktober 2012
Tipslistor
Igår publicerade Wall Street Journal en lista på fem kinesiska böcker man måste läsa. En bra lista, måste jag säga eftersom jag själv har översatt fyra av de utvalda böckerna till svenska, men med en stor och uppenbar lucka - inte en enda kvinnlig författare fanns med. Finns det verkligen ingen kvinna som kunde ha kvalat in?
För att skapa litet balans ska ni få ytterligare några boktips av mig och den här gången gäller det enbart böcker skrivna av kvinnor. Eftersom den första listan riktade sig till personer som inte kan kinesiska och måste läsa i översättning så gör även den här listan det och det begränsar förstås urvalet. Men ändå: de här fem böckerna är värda att läsas av olika anledningar - de skiljer sig åt ganska rejält vad gäller innehåll och stil. Vänligen observera att jag radar upp dem i bokstavsordning, inte efter vilken som är "bäst".
Can Xue 残雪
Genombrottet 《五香街》
(Lethe Förlag, 2012)
Can Xue är en riktigt tungviktare i den kinesiska litteraturen, mycket speciell och inte särskilt lättläst men alltid tankeväckande. Att hon nu äntligen utkommer i svensk översättning är mycket glädjande. Så här skriver förlaget: "I sin stora roman Genombrottet undersöker kinesiska Can Xue de sociala strukturerna som konstruerar förhållandet mellan könen, på samma gång som hon behandlar kulturrevolutionen och kinesisk mentalitet, hur det sociala umgänget fungerar [...] Boken utforskar det kollektiva medvetandet hos vanliga människor på en liten gata i en fiktiv kinesisk stad, och penetrerar vår tids djupaste existentiella ångest, där identitetens oundvikliga förgänglighet kämpar med berättandet, inom vilket identiteten måste skapa sig själv." Som jag förstår det gick manus till tryck häromdagen och eftersom jag inte vet vem översättaren är eller har sett översättningen har jag ingen aning om ifall den är fruktansvärd eller alldeles underbar, men eftersom jag är optimist hoppas jag på det senare. Mer om boken och författaren här, på förlagets webbplats.
Chen Ran 陈染
Privatliv 《私人生活》
(Tranan, 2012. Översättning: Anna G Chen)
Roman om en flickas uppväxt i Beijing under 1970- och 1980-talet. Som tyst outsider betraktar Niuniu sina klasskamrater och de vuxna runt omkring henne. Hon lever delvis i en egen fantasivärld och klarar inte att anpassa sig till omgivningens krav på samma sätt som andra. Hon finner kärleken hos sin granne, änkan He, men utsätts också för övergrepp av en lärare. Och när hon äntligen har börjat komma på fötter och skapa ett självständigt liv inträffar en dubbel katastrof som sätter allt i gungning. I Privatliv utforskar Chen Ran kvinnlig sexualitet, patriarkaliska strukturer och psykisk sjukdom och boken var den första roman utgiven i Kina där massakern 1989 spelar en viktig roll i handlingen, även om den inte nämns rakt ut. Läs ett utdrag här.
Chi Zijian 迟子建
Last Quarter of the Moon 《额尔古纳河右岸》
(Harvill Secker, 2013. Översättning: Bruce Humes)
Roman som utspelar sig bland renskötande evenker på gränsen mellan Kina och Ryssland/Sovjet. En gammal kvinna tänker tillbaka på sitt liv som nomad bland skogarna i nordost. Renskötsel, vargjakt, sagoberättande, schamanism, kärlek och ond bråd död blandas i en vacker saga om en kultur som nu håller på att utrotas och som har många likheter med den samiska. Last Quarter of the Moon finns inte på svenska men utkommer snart på engelska. Omslaget här är dock från den italienska utgåvan eftersom det är mycket vackrare. Författarens efterord kan ni läsa här på engelska, i översättning av Bruce Humes.
Hong Ying 虹影
Flodens dotter 《饥饿的女儿》
(Norstedts, 1999. Översättning: Anna G Chen)
Sexan växer upp under kulturrevolutionen som yngsta barnet i en fattig familj. Uppväxten präglas av kärlekslöshet och Sexan anar tidigt att det är något med henne som är annorlunda. Varför beter sig hennes mor så konstigt mot just henne? Vem är mannen som har spionerat på henne så länge? Året när hon fyller arton blir en vändpunkt och Sexan får äntligen svaren på sina frågor. En spännande och gripande självbiografisk roman som förmodligen är det bästa Hong Ying har skrivit och som till skillnad från många andra kulturrevolutionära kvinnobiografier utspelar sig bland samhällets fattigaste, de som får stå i kö för att kunna gå på det gemensamma utedasset och knappt har råd att sätta barnen i skola.
Wang Anyi 王安忆
Song of Everlasting Sorrow 《长恨歌》
(Columbia University Press, 2008. Översättning: Michael Berry & Susan Chan Egan)
Ingen tipslista som tar upp kvinnliga kinesiska författare kan förbigå Wang Anyi och hennes roman Song of Everlasting Sorrow. På ytan en berättelse om skönhetsdrottningen Wang Qiyao och hennes liv under fyrtio år, från revolutionen fram till 1980-talet, är detta egentligen lika mycket eller mer en roman om staden Shanghai, dess gränder och bakgator och om skvallret och vardagslivet där. Song of Everlasting Sorrow har förstås filmatiserats och går att se på Youtube (litet komiskt dock att skådespelarna talar kantonesiska och inte shanghaihua).
Jaha, det var fem böcker det. Men på den första listan fanns också en poet, Bei Dao. Här blir den ännu tydligare att könsbalansen inte är riktigt som den ska, för hur många kvinnliga kinesiska poeter har fått egna diktsamlingar utgivna på svenska eller engelska? Jag kan inte komma på någon (fast jag misstänker att det måste finnas). Hur som helst får ni därför ett extra boktips i form av en antologi: Twentieth Century Chinese Women's Poetry, översatt och redigerad av Julia C Lin (ME Sharpe, 2009).
För att skapa litet balans ska ni få ytterligare några boktips av mig och den här gången gäller det enbart böcker skrivna av kvinnor. Eftersom den första listan riktade sig till personer som inte kan kinesiska och måste läsa i översättning så gör även den här listan det och det begränsar förstås urvalet. Men ändå: de här fem böckerna är värda att läsas av olika anledningar - de skiljer sig åt ganska rejält vad gäller innehåll och stil. Vänligen observera att jag radar upp dem i bokstavsordning, inte efter vilken som är "bäst".
Genombrottet 《五香街》
(Lethe Förlag, 2012)
Can Xue är en riktigt tungviktare i den kinesiska litteraturen, mycket speciell och inte särskilt lättläst men alltid tankeväckande. Att hon nu äntligen utkommer i svensk översättning är mycket glädjande. Så här skriver förlaget: "I sin stora roman Genombrottet undersöker kinesiska Can Xue de sociala strukturerna som konstruerar förhållandet mellan könen, på samma gång som hon behandlar kulturrevolutionen och kinesisk mentalitet, hur det sociala umgänget fungerar [...] Boken utforskar det kollektiva medvetandet hos vanliga människor på en liten gata i en fiktiv kinesisk stad, och penetrerar vår tids djupaste existentiella ångest, där identitetens oundvikliga förgänglighet kämpar med berättandet, inom vilket identiteten måste skapa sig själv." Som jag förstår det gick manus till tryck häromdagen och eftersom jag inte vet vem översättaren är eller har sett översättningen har jag ingen aning om ifall den är fruktansvärd eller alldeles underbar, men eftersom jag är optimist hoppas jag på det senare. Mer om boken och författaren här, på förlagets webbplats.
Privatliv 《私人生活》
(Tranan, 2012. Översättning: Anna G Chen)
Roman om en flickas uppväxt i Beijing under 1970- och 1980-talet. Som tyst outsider betraktar Niuniu sina klasskamrater och de vuxna runt omkring henne. Hon lever delvis i en egen fantasivärld och klarar inte att anpassa sig till omgivningens krav på samma sätt som andra. Hon finner kärleken hos sin granne, änkan He, men utsätts också för övergrepp av en lärare. Och när hon äntligen har börjat komma på fötter och skapa ett självständigt liv inträffar en dubbel katastrof som sätter allt i gungning. I Privatliv utforskar Chen Ran kvinnlig sexualitet, patriarkaliska strukturer och psykisk sjukdom och boken var den första roman utgiven i Kina där massakern 1989 spelar en viktig roll i handlingen, även om den inte nämns rakt ut. Läs ett utdrag här.
Last Quarter of the Moon 《额尔古纳河右岸》
(Harvill Secker, 2013. Översättning: Bruce Humes)
Roman som utspelar sig bland renskötande evenker på gränsen mellan Kina och Ryssland/Sovjet. En gammal kvinna tänker tillbaka på sitt liv som nomad bland skogarna i nordost. Renskötsel, vargjakt, sagoberättande, schamanism, kärlek och ond bråd död blandas i en vacker saga om en kultur som nu håller på att utrotas och som har många likheter med den samiska. Last Quarter of the Moon finns inte på svenska men utkommer snart på engelska. Omslaget här är dock från den italienska utgåvan eftersom det är mycket vackrare. Författarens efterord kan ni läsa här på engelska, i översättning av Bruce Humes.
Flodens dotter 《饥饿的女儿》
(Norstedts, 1999. Översättning: Anna G Chen)
Sexan växer upp under kulturrevolutionen som yngsta barnet i en fattig familj. Uppväxten präglas av kärlekslöshet och Sexan anar tidigt att det är något med henne som är annorlunda. Varför beter sig hennes mor så konstigt mot just henne? Vem är mannen som har spionerat på henne så länge? Året när hon fyller arton blir en vändpunkt och Sexan får äntligen svaren på sina frågor. En spännande och gripande självbiografisk roman som förmodligen är det bästa Hong Ying har skrivit och som till skillnad från många andra kulturrevolutionära kvinnobiografier utspelar sig bland samhällets fattigaste, de som får stå i kö för att kunna gå på det gemensamma utedasset och knappt har råd att sätta barnen i skola.
Song of Everlasting Sorrow 《长恨歌》
(Columbia University Press, 2008. Översättning: Michael Berry & Susan Chan Egan)
Ingen tipslista som tar upp kvinnliga kinesiska författare kan förbigå Wang Anyi och hennes roman Song of Everlasting Sorrow. På ytan en berättelse om skönhetsdrottningen Wang Qiyao och hennes liv under fyrtio år, från revolutionen fram till 1980-talet, är detta egentligen lika mycket eller mer en roman om staden Shanghai, dess gränder och bakgator och om skvallret och vardagslivet där. Song of Everlasting Sorrow har förstås filmatiserats och går att se på Youtube (litet komiskt dock att skådespelarna talar kantonesiska och inte shanghaihua).
Jaha, det var fem böcker det. Men på den första listan fanns också en poet, Bei Dao. Här blir den ännu tydligare att könsbalansen inte är riktigt som den ska, för hur många kvinnliga kinesiska poeter har fått egna diktsamlingar utgivna på svenska eller engelska? Jag kan inte komma på någon (fast jag misstänker att det måste finnas). Hur som helst får ni därför ett extra boktips i form av en antologi: Twentieth Century Chinese Women's Poetry, översatt och redigerad av Julia C Lin (ME Sharpe, 2009).
fredag 12 oktober 2012
Grattis, Mo Yan!
Farmor rev loss draperiet och stoppade det längst in i ena hörnet av bärstolen. Medan hon andades frihetens luft studerade hon Yu Zhan'aos breda axlar och smala midja. Han gick så nära bärstolen att hon kunde ha vidrört det bleka, grova skinnet på hans huvud med sin fot.
Vinden ökade i styrka och säden trängdes i fältet och böljade framåt i vågor; den böjde sig ner och vidrörde vägen med sina huvuden i en respektfull bugning för min farmor. Bärarna rusade nerför vägen i sporrsträck men bärstolen var lika underligt stadig som en liten båt som snabbt glider över vågtopparna. Grodor och paddor kväkte upphetsat och välkomnade det anstormande sommarregnet. Den låga himlaridån betraktade allvarligt sorghumens silvergrå ansikten medan blodröda blixtar en efter en splittrades ovanför fältet med ett öronbedövande brak. Farmor stirrade upphetsad och orädd på de gröna vågor som den svarta vinden piskade upp; åskans muller rullade fram som dånet från en kvarn och vinden kastade sig hit och dit och fick säden att svaja häftigt åt alla håll tills fältet var ett enda kaos. De första hårda regndropparna fick sorghumen att skälva och ogräset att darra av skräck, fick dammet på vägen att klumpa ihop sig och sedan upplösas, smattrade mot bärstolens tak och mot farmors broderade skor, slog mot Yu Zhan'aos huvud och studsade in mot farmors ansikte.
Yu Zhan'ao och de andra sprang som skräckslagna kaniner men kunde ändå inte undkomma förmiddagens oväder. Regnet slog ner i den oändliga sorghumen och rumlade om i fältet medan grodorna som tagit skydd under sorghumstjälkarna kväkande skakade de snövita bälgarna under sina hakor och rävarna som hukade i sina mörka hålor betraktade de fina vattendroppar som stänkte ner från säden. Vägen blev snabbt outhärdligt lerig och ogräset böjdes till marken - endast blåklinten höjde vaket sitt genomvåta huvud. Bärarnas svarta, vida byxor kletade fast vid kroppen och männen blev alla smala och smidiga. Yu Zhan'aos huvud sköljdes glänsande vitt av regnet och blev till en lysande måne i farmors ögon. Regnet blötte ner också hennes kläder. Hon kunde ha hängt tillbaka draperiet och stängt regnet ute, men det gjorde hon inte. Hon ville inte göra det, ty genom bärstolens breda dörröppning såg hon den kaotiskt vida, vackra och storslagna världen.
Ur Mo Yans Det röda fältet (Tranan, 1997)
Vinden ökade i styrka och säden trängdes i fältet och böljade framåt i vågor; den böjde sig ner och vidrörde vägen med sina huvuden i en respektfull bugning för min farmor. Bärarna rusade nerför vägen i sporrsträck men bärstolen var lika underligt stadig som en liten båt som snabbt glider över vågtopparna. Grodor och paddor kväkte upphetsat och välkomnade det anstormande sommarregnet. Den låga himlaridån betraktade allvarligt sorghumens silvergrå ansikten medan blodröda blixtar en efter en splittrades ovanför fältet med ett öronbedövande brak. Farmor stirrade upphetsad och orädd på de gröna vågor som den svarta vinden piskade upp; åskans muller rullade fram som dånet från en kvarn och vinden kastade sig hit och dit och fick säden att svaja häftigt åt alla håll tills fältet var ett enda kaos. De första hårda regndropparna fick sorghumen att skälva och ogräset att darra av skräck, fick dammet på vägen att klumpa ihop sig och sedan upplösas, smattrade mot bärstolens tak och mot farmors broderade skor, slog mot Yu Zhan'aos huvud och studsade in mot farmors ansikte.
Yu Zhan'ao och de andra sprang som skräckslagna kaniner men kunde ändå inte undkomma förmiddagens oväder. Regnet slog ner i den oändliga sorghumen och rumlade om i fältet medan grodorna som tagit skydd under sorghumstjälkarna kväkande skakade de snövita bälgarna under sina hakor och rävarna som hukade i sina mörka hålor betraktade de fina vattendroppar som stänkte ner från säden. Vägen blev snabbt outhärdligt lerig och ogräset böjdes till marken - endast blåklinten höjde vaket sitt genomvåta huvud. Bärarnas svarta, vida byxor kletade fast vid kroppen och männen blev alla smala och smidiga. Yu Zhan'aos huvud sköljdes glänsande vitt av regnet och blev till en lysande måne i farmors ögon. Regnet blötte ner också hennes kläder. Hon kunde ha hängt tillbaka draperiet och stängt regnet ute, men det gjorde hon inte. Hon ville inte göra det, ty genom bärstolens breda dörröppning såg hon den kaotiskt vida, vackra och storslagna världen.
Ur Mo Yans Det röda fältet (Tranan, 1997)
lördag 6 oktober 2012
Atlas: The Archaeology of an Imaginary City
Dung Kai-cheung lever och arbetar i Hongkong, vilket förmodligen är anledningen till att jag aldrig hade hört talas om honom innan jag hittade den här boken. Mina kunskaper i Hongkong-litteratur är sorgligt begränsade och Dung har en diger verkslista i bagaget så jag får väl skämmas litet. Atlas ingår i en serie han skrev i slutet av 1990-talet - de andra delarna heter (på svenska) Katalog 《夢華錄》, Samlingar 《博物志》 och Städer 《繁勝錄》 (då utgår jag ifrån de engelska namn han själv har gett dem; skulle man översätta titlarna direkt blir de litet annorlunda och det är ju förstås något som i sig är värt att analysera, men ... nej, inte idag).
Atlas är en samling texter av en fiktiv kartograf som dels filosoferar över kartans natur, dels studerar historiska kartor och dokument som rör staden Victoria, belägen på en liten ö strax söder om Kina. Boken är indelad i fyra delar - Theory, The City, Streets och Signs - som innehåller korta essäer som rör just dessa ämnen. Teoridelen är förstås mer generell och handlar om kartor i allmänhet, om deras natur, om kartans förmåga att påverka sin omvärld och så vidare, medan de övriga tre delarna mer specifikt behandlar staden Victoria och återger anekdoter kring dess framväxt och kring olika områdes- och gatunamn. De till synes oskyldiga eller meningslösa små historierna kan ses som ett inlägg i en diskussion om Hongkongs koloniala förflutna, där Dung hela tiden vänder på perspektivet och byter ut officiella namn och förklaringar mot lokala varianter som ofta har en rakt motsatt eller radikalt annorlunda betydelse.
Innan jag började läsa Atlas trodde jag att jag skulle tycka mer om de senare tre delarna, men det visade sig vara precis tvärtom - jag hade svårare att ta till mig historierna och anekdoterna men tyckte väldigt mycket om den första delen om kartteori som egentligen är mycket mer abstrakt. Kapitelrubrikerna ger en antydan om att texten både är allvarlig och lekfull på samma gång: "Counterplace", "Commonplace", "Misplace", "Displace", "Antiplace", "Nonplace", "Extraterritoreality", "Boundary", "Utopia", "Supertopia", "Subtopia", "Transtopia", "Multitopia", "Unitopia" och "Omnitopia". Dung har också skapat en helt ny gren av kartografisk forskning, en sektliknande gruppering
who believe in maps as the only reality, outside of which nothing exists. For them, everything on maps essentially acquires a kind of extraterritoreality. Through this interpretation, they challenge the power of territorialization, for in the irrevocable passage of time, maps are no longer tools of defining, depicting, and constructing territories, rather they have taken the place of territories themselves, in a mockery of the futility of the exertion of power.
För den här gruppen kartografer (de "kartocentriska" eller "utopiska") är kartan något mer än ett papper. Även den okände berättaren ser kartan som ett sätt att nå bortom den vanliga verkligheten.
...
I have been searching for the entrance to the land of nonbeing in old maps endowed with ancient charm and wisdom. If maps can harbor secrets, I'd imagined that they would have to be excavated from fragmented, moth-eaten documents rather than from so-called scientifically rendererd modern charts.
Jag antar att anledningen till att jag känner starkare för teoridelen är att den är mer allmängiltig, medan de delar som handlar om Victoria kanske kräver mer kännedom om Hongkong för att riktigt beröra. Med det menar jag inte att de delarna skulle vara dåliga, bara att den första delen var sådan att jag hela tiden var tvungen att lägga ifrån mig boken och fundera litet innan jag läste en kort bit till och sedan funderade litet och ... Ja, den väckte tankar och känslor på ett annat sätt än fortsättningen. Ett fynd och en spark i baken till mig att läsa mer från och om Hongkong.
Bonnie McDougall har skrivit ett långt och intressant förord till boken där hon inte bara presenterar författaren utan också diskuterar bokens mot Hongkongs koloniala bakgrund. En intervju med författaren om just Atlas hittar man här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)