Visar inlägg med etikett Nobelpris. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nobelpris. Visa alla inlägg

lördag 8 december 2012

Ännu mer kinesisk litteratur och Yan Lianke i medierna

Det senaste avsnittet av UR:s utmärkta tv-serie Kina om Kina handlar om kinesisk film och litteratur. Bland annat finns där en lång intervju med Yan Lianke, vars bok Drömmen om byn Ding (eller hur nu den slutgiltiga titeln blir) kommer ut på Atlantis sent nästa vår. Litteraturdelen börjar ungefär halvvägs in i avsnittet, men se gärna på den del som handlar om film också.

Inte nog med det - i dagens SvD finns också en lång och bra artikel av Ola Wong om hur kinesiska författare tvingas balansera för att kunna ge ut sina böcker men ändå säga det de vill.

Och så kan man förstås snart se och läsa Mo Yans Nobelföreläsning på Nobelprisets webbplats, där det också ligger en intervju med honom, gjord av YuSie Rundkvist Chou.


tisdag 23 oktober 2012

Nya omslag

Så här blir de, omslagen till nyutgåvorna av Mo Yans tre romaner på svenska. Formgivare är Sara R. Acedo. Exakt när de finns i handeln vet jag inte, men det dröjer nog någon vecka än.


fredag 12 oktober 2012

Grattis, Mo Yan!

Farmor rev loss draperiet och stoppade det längst in i ena hörnet av bärstolen. Medan hon andades frihetens luft studerade hon Yu Zhan'aos breda axlar och smala midja. Han gick så nära bärstolen att hon kunde ha vidrört det bleka, grova skinnet på hans huvud med sin fot.

Vinden ökade i styrka och säden trängdes i fältet och böljade framåt i vågor; den böjde sig ner och vidrörde vägen med sina huvuden i en respektfull bugning för min farmor. Bärarna rusade nerför vägen i sporrsträck men bärstolen var lika underligt stadig som en liten båt som snabbt glider över vågtopparna. Grodor och paddor kväkte upphetsat och välkomnade det anstormande sommarregnet. Den låga himlaridån betraktade allvarligt sorghumens silvergrå ansikten medan blodröda blixtar en efter en splittrades ovanför fältet med ett öronbedövande brak. Farmor stirrade upphetsad och orädd på de gröna vågor som den svarta vinden piskade upp; åskans muller rullade fram som dånet från en kvarn och vinden kastade sig hit och dit och fick säden att svaja häftigt åt alla håll tills fältet var ett enda kaos. De första hårda regndropparna fick sorghumen att skälva och ogräset att darra av skräck, fick dammet på vägen att klumpa ihop sig och sedan upplösas, smattrade mot bärstolens tak och mot farmors broderade skor, slog mot Yu Zhan'aos huvud och studsade in mot farmors ansikte.

Yu Zhan'ao och de andra sprang som skräckslagna kaniner men kunde ändå inte undkomma förmiddagens oväder. Regnet slog ner i den oändliga sorghumen och rumlade om i fältet medan grodorna som tagit skydd under sorghumstjälkarna kväkande skakade de snövita bälgarna under sina hakor och rävarna som hukade i sina mörka hålor betraktade de fina vattendroppar som stänkte ner från säden. Vägen blev snabbt outhärdligt lerig och ogräset böjdes till marken - endast blåklinten höjde vaket sitt genomvåta huvud. Bärarnas svarta, vida byxor kletade fast vid kroppen och männen blev alla smala och smidiga. Yu Zhan'aos huvud sköljdes glänsande vitt av regnet och blev till en lysande måne i farmors ögon. Regnet blötte ner också hennes kläder. Hon kunde ha hängt tillbaka draperiet och stängt regnet ute, men det gjorde hon inte. Hon ville inte göra det, ty genom bärstolens breda dörröppning såg hon den kaotiskt vida, vackra och storslagna världen.

Ur Mo Yans Det röda fältet (Tranan, 1997)

fredag 16 mars 2012

Gao Xingjian godkänd igen?

Intressanta saker händer i Kina just nu. Först var det Wang Lijun som öppnade sitt hjärta för de amerikanska konsulatstjänstemännen i Chongqing en natt, medan polisen stod utanför med dragna vapen. Sedan dröjde det inte länge förrän hans chef, Bo Xilai, fick sparken och försvann - förmodligen även han för en längre tids "semesterliknande behandling". Och idag dök plötsligt Gao Xingjian upp på det kinesiska författarförbundets webbplats som kinesisk författare och medlem i det Kinas kommunistiska parti (!). Just det där sista var tydligen väldigt viktigt, för det var det första som nämndes, efter hans födelseort.

Jag har på känn att Gao kanske inte riktigt räknar sig som partimedlem längre. Han har trots allt varit portförbjuden från sitt hemland sedan 1989, hans verk har inte gått att publicera i Kina och när han fick Nobelpriset år 2000 gjordes det omedelbart till en icke-nyhet som inte fick spridas.

När nu hans namn dyker upp så här på författarförbundets officiella webbplats så betyder det något. Men vad? Svårt att säga. Intressant är det i alla fall. Vi får se vad som händer. Nu på kvällen har det inte gått att komma in på just Gaos sida på webbplatsen, men så här stod det i alla fall tidigare på dagen:

江苏泰州人。中共党员。1962年毕业于北京外国语学院法语系。历任中国国际书店翻译,安徽省宁国县港口中学教员,外文局《中国建设》法文组负责人,中国 作协外联部工作人员,北京人艺编剧。1979年开始发表作品。1980年加入中国作家协会。著有长篇小说《灵山》、《一个人的圣经》,论著《现代小说技巧 初探》、《文学创作杂记》,散文集《法兰西印象》,剧本《绝对信号》、《车站》,译著剧本《秃头歌女》等。2002年被瑞典文学院授予诺贝尔文学奖。

Och så hade de ett gräsligt fult foto på det - förmodligen minst 30 år gammalt.


(Foto: Bibliothèques de l'Université de Provence på Flickr)

fredag 8 oktober 2010

Liu Xiaobo!

Vad ska man säga? Kanske inget mer än den kommentator på Twitter som fyllde sin tweet med:

#liuxiaobo #刘晓波 #liuxiaobo #刘晓波 #liuxiaobo #刘晓波 #liuxiaobo #刘晓波 #liuxiaobo #刘晓波 #liuxiaobo #刘晓波 #liuxiaobo #刘晓波 #liuxiaobo #刘晓波

Och så grattis förstås! Grattis! Och en stor kram även till Liu Xia, hans fru!

Här är motiveringen!