Två nya böcker: Yan Lianke och Liu Zhenyun

Två nya kinesiska romaner har kommit på svenska under de första två månaderna i år: Yan Liankes 阎连科 Explosionskrönika 《炸裂志》(Atlantis) och Liu Zhenyuns 刘震云 Barn av sin tid 《吃瓜时代的儿女们》(Wanzhi). Bägge författarna finns redan tidigare utgivna på svenska och i båda fallen känner man lätt igen deras stil.

Fast det är klart, särskilt Yan Lianke är ju en författare som verkligen varierar sig - det är stor skillnad på hur han skriver i t.ex. Drömmar om byn Ding, De fyra böckerna och Explosionskrönika. Stilmässigt ligger Explosionskrönika närmast Lenins kyssar, med sina vansinniga påhitt och kraftiga överdrifter. I just det här fallet passar det utmärkt att kalla boken en absurd satir (en etikett som jag personligen inte alls tycker lämpar sig för vare sig Drömmar om byn Ding eller De fyra böckerna).

I Explosionskrönika följer läsaren ett litet samhälles minst sagt explosionsartade utveckling till supermetropol på samma nivå som Peking. I Sprängrifte pågår sedan lång tid tillbaka en fejd mellan två familjer, Kong och Zhu. En gång i tiden var det Zhus som hade makten, men när unge Kong Mingliang visar sig ha en extrem fallenhet för att berika sig (och resten av byn) övergår den i familjen Kongs händer. Men det är först när Kong Mingliang och den vackra Zhu Ying slår sina påsar ihop som det hela tar fart på riktigt. Den nya ekonomiska politiken inte bara tillåter utan uppmuntrar människor att berika sig med alla till buds stående medel, och Sprängriftes välstånd och Kong Mingliangs karriär bygger redan från början på stöld, våld, prostitution och mutor.

Men Explosionskrönika är inte bara en satir över den korruption som har följt i den ekonomiska utvecklingens spår utan också en berättelse där naturen speglar människornas inre, så att persikoträden får granatäppelblommor och päron växer på kakiplommonträden. Absurditeterna i naturen ökar i takt med familjen Kongs tilltagande storhetsvansinne, men någonstans måste det ta stopp och slutet blir inte särskilt roligt för någon av de inblandade. Det här är ingen berättelse för den som gillar det sparsmakade och finstilta, men en utmärkt skildring av Kinas ekonomiska boom och det moraliska förfall som den har lett till (och delvis bygger på). Här finns även ett slags försmak av Yan Liankes nästa roman, När solen slocknade 《日熄》, som också den använder sig av drömmar och sömngångande som tecken på en annalkande katastrof.

Också Liu Zhenyuns Barn av sin tid handlar om korruption, men behandlar ämnet ur ett lite mer jordnära perspektiv och med betydligt mer humor. Inledningsvis påminner romanen en hel del om Lius tidigare roman Processen, på så sätt att en ung kvinna, Niu Xiaoli, som upplever sig ha blivit lurad (hon har köpt en fru åt sin bror, men frun har stuckit) ger sig ut på en lång resa för att få upprättelse. Det går inte riktigt som hon har tänkt sig. I romanens två senare delar följer vi två politiska tjänstemän som till en början verkar rätt sympatiska men så småningom visar sig vara genomkorrumperade. Och ack, vilka vedermödor de måste genomlida för att få sina liv att hänga ihop, med bortskämda barn, giriga hustrur och överordnade som gärna vill ha syndabockar att lägga skulden på när det börjar hetta till. Här finns en skildring av hur det kan gå till när man tas in "för utredning" av Partiet som omedelbart leder tankarna till den försvunne kinesiske Interpolchefen Meng Hongwei, och en skurkaktig miljardär som flyr till USA och talar ut i media på samma sätt som den mycket uppmärksammade Guo Wengui. Att Liu lyckades få det inslaget förbi sina redaktörer är rätt otroligt. Roligt är det hur som helst, även om skrattet delvis fastnar i halsen vid insikten om att satiren nog ligger rätt nära verkligheten. Men i romanen får i alla fall skurkarna sitt straff, bland annat tack vare Niu Xiaoli.

Bok blir film x 2

Två nya filmer baserade på romaner av Liu Zhenyun är på gång (om nu inte den kinesiska filmcensuren stoppar dem): Someone to talk to/《一句顶一万句》 och I'm not Madame Bovary/《我不是潘金莲》 (ja, låt oss hoppas att de hittar på en ny engelsk titel). Bägge romanerna finns på svenska som Ett ord i rättan tid och Processen, så läs dem gärna innan ni ser filmerna.

Om allt går som det ska får Someone to talk to premiär i november och Processen-filmen kommer redan i slutet av september. Den har fått mycket förhandsuppmärksamhet, dels för att megastjärnan Fan Binbin spelar den ihärdiga Li Xuelian, dels för att regissören Feng Xiaogang har valt att göra hela filmen i form av en rund bild, istället för den vanliga rektangulära. Jag var väldigt tveksam till Fan Binbin i den här rollen, men jag måste säga att trailern gjorde mig glatt överraskad.

Låt oss hoppas att filmerna kommer att gå upp i Sverige också, åtminstone på någon filmfestival.

 

Ett ord i rättan tid

Jo, jag tänkte att jag kanske ändå skulle påpeka att det har kommit ut en ny bok av Liu Zhenyun i översättning från kinesiska. Ett ord i rättan tid heter den (《一句顶一万句》 på kinesiska), och det är inte lätt att redogöra för den ganska invecklade handlingen, men om jag ändå ska göra ett försök att sammanfatta den så kan man säga att det är en berättelse om två män, Yang Baishun och Niu Aiguo. De tillhör olika generationer och några decennier skiljer dem åt, men fastän de inte känner varandra finns där ändå ett band emellan dem.

Yang Baishun växer upp i början av 1900-talet och lämnar sitt hem som ung, arg på sin far och sina bröder. Han traskar runt mellan de olika byarna i närområdet och prövar på en rad olika yrken innan han till sist blir bagare i staden. Vid det laget har han hunnit byta namn ett par gånger, och en gång till ska det bli - när den stora katastrofen drabbar honom. Niu Aiguo lever i en tid som mer liknar vår egen, men också han är en rastlös person som driver runt och inte riktigt kan slå sig till ro. I ett försök att få klarhet i sin egen livshistoria ger han sig till sist ut på jakt efter Yang Baishun.

Liu Zhenyun har själv sagt att Ett ord i rättan tid är en roman om människors svårighet att kommunicera med varandra. Det stämmer bra, men det är också en berättelse full av korta anekdoter och roliga historier, som ger de mänskliga svårigheterna ett tragikomiskt skimmer. När personerna i romanen råkar illa ut beror det oftast på dem själva och deras oförmåga att se verkligheten som den är. Ett exempel är historien om när Baishuns bror Baiye gifter sig med den förnäma Qin Manqing, som egentligen borde ha fått sig en betydligt rikare och stiligare karl, men som lurar sig själv in i äktenskapet med tofutillverkaren för att hon har läst för många romantiska böcker.

I de gamla romaner hon hade läst hamnade flickorna från de fina familjerna i hem som visserligen var enkla, men där det var rent och prydligt, och även om deras makar var fattiga matoljeförsäljare eller skogshuggare så var de samtidigt goda män som innan de blivit utblottade hade studerat och både kunde måla och skriva poesi. När Qin Manqin klev ut på den lilla pallen bredvid bärstolen och kastade sin första blick på familjen Yangs hus kändes det som om hennes hjärta nästan frös till is. Huset var ordentligt nergånget, ett litet lutande ruckel med några få rum på andra sidan om en ojämn gårdsplan där snön nu hade trampats ner till en lerig gegga av folkhopens fötter. Att huset skulle vara gammalt och slitet hade hon räknat med, men inte att det skulle vara så smutsigt. Nu skyndade brudgummen Baiye fram och tog tag i andra änden av den röda silkesslöjan. Hans uppförande och sätt att röra sig var också en besvikelse. De gånger han sålt tofu utanför familjen Qins hus hade han varit klädd i vardagskläder och sett enkel men ärlig ut; nu hade han på sig en brudgumsutstyrsel som bestod av en lånad hatt och en långrock med en stor röd rosett på bröstet. Rocken satt illa och när han sprang över gården såg han ut som en klumpig apa.

Jag är ingen Pan Jinlian!

Wang Gongdao gäspade.
”Vad vill du?”
”Jag vill prata med Wang Gongdao.”
”Och vem är du?”
”Är du kusin till Ma Dalians mamma borta i Familjen Mas by?”
Wang Gongdao kliade sig i huvudet, funderade en stund och nickade sedan.
”Och du vet att Ma Dalians svärföräldrar kommer från Familjen Cuis by?”
Wang Gongdao nickade.
”Och du vet att Ma Dalians svägerska har gift sig och flyttat till Familjen Hus vik?”
Wang Gongdao kliade sig i hårbottnen, funderade en stund och skakade sedan på huvudet.
”Vet du att en kusin till mig gifte sig med en brorson till Ma Dalians svägerskas svärföräldrar?”
Wang Gongdao rynkade på ögonbrynen.”Vart vill du komma egentligen?”
Li Xuelian sade: "Jag vill skilja mig."

Li Xuelian vill skilja sig, men det är lättare sagt än gjort. Hon är nämligen redan skild. Fast det är inte på riktigt. Eller, ja, det var inte meningen att det skulle vara på riktigt. Hon hade ju bara råkat bli gravid av misstag fast familjen redan hade ett barn och för att hennes man inte skulle få sparken från fabriken kom de överens om att de skulle skilja sig och låta vårdnaden av barn nummer ett tillfalla maken. När nummer två väl var fött skulle de gifta om sig igen. Varje familj får bara ha ett barn, men det finns ingen lag som säger att två ensamstående personer med varsitt barn inte får gifta sig.

En smart plan. Om det inte hade varit för att hennes man istället gifte om sig med en annan. Nu vill Li Xuelian ha hämnd och den bästa hämnden - det har hon insett - är inte att döda karlsloken (som hon först tänkte) utan att ställa till med så mycket besvär för honom att den nya frun sticker och hans liv blir ett enda elände. Hur det blir med det får ni veta när den här boken någon gång mot slutet av året kommer ut på svenska. På kinesiska heter den 《我不是潘金》 Jag är ingen Pan Jinlian och författare är Liu Zhenyun, som har skrivit en hel rad mycket lästa och uppskattade romaner varav flera har filmatiserats.

Wang Gongdao sade: ”Varför vill du skilja dig? Kommer ni inte överens?” 
”Det är värre än så.” 
”Är det någon tredje part inblandad?” 
”Det är värre än så.” 
”Inte så hemskt att det leder till dråp eller mord, väl?” 
”Om du inte hjälper mig så går jag hem och tar livet av honom!” 
Det där gav Wang Gongdao en chock och han reste sig genast och hällde upp litet te åt Li Xuelian. ”Inte får man ta livet av folk, inte. Och om du gör det kan du ju inte skilja dig.” Han blev stående med tekannan lyft. ”Jo, förresten – vad var det du hette?” 
”Jag heter Li Xuelian.” 
”Och din man?” 
”Qin Yuhe.” 
”Vad arbetar han med?” 
”Han är lastbilsförare på konstgödselfabriken.” 
”Hur länge har ni varit gifta?” 
”Åtta år.” 
”Har du med dig äktenskapsbeviset?” 
”Jag har med mig skilsmässointyget.” Hon knäppte upp några knappar i jackan och plockade fram ett papper ur innerfickan. 
Wang Gongdao sträckte på sig. ”Vad ska du skilja dig för om du redan är skild?” 
”Den här skilsmässan var falsk.” 
Wang Gongdao studerade skilsmässointyget. Det hade varit hopknycklat och var alldeles skrynkligt. När han hade undersökt det inifrån och ut sade han: ”Det ser inte särskilt falskt ut. Ditt namn finns med och Qin Yuhes också.” 
”Skilsmässointyget är inte falskt, men skilsmässan är det.” 
Wang Gongdao knackade på papperet med fingret. ”Det spelar ingen roll om ni låtsades eller ej, det här intyget är äkta och därmed är ni lagenligt skilda.” 
Li Xuelian sade: ”Det är just det som är problemet.” 
Wang Gongdao kliade sig i huvudet och funderade. ”Vad är det du vill egentligen?” 
Li Xuelian sade: ”Jag vill gå till domstol och bevisa att skilsmässan var falsk. Jag vill bli gift med den djävla oäktingen Qin Yuhe igen och sedan vill jag skilja mig.” 
 Wang Gongdao förstod ingenting. Han fortsatte att klia sig i huvudet. ”Om du nu ändå tänker skilja dig från den där Qin så är det väl onödigt att dra igång en sådan process när ni redan är skilda?” 
Li Xuelian sade: ”Ja, det säger alla. Men det tycker inte jag.”

Ord, ljud och bild - Jag heter Liu Yuejin

Ljudböcker blir mer och mer populära i Kina, precis som här i Sverige. De jag har lyssnat på har oftast haft väldigt hög kvalitet. När jag lyssnar på svenska ljudböcker tenderar jag att somna efter några få minuter, men de kinesiska ljudböckerna håller mig vaken. Kanske är det för att jag inte kan slappna av på samma sätt när jag lyssnar på kinesiska.

Hur som helst så finns det numera en hel del bra kinesiska ljudböcker att låna även på svenska bibliotek, så jag tänkte att jag kunde tipsa litet om dem här på bloggen också.

I Kina finns sedan lång tid tillbaka en tradition att gå på bio i samband med nyårshelgen, och varje år produceras ett antal särskilda "nyårsfilmer" 贺岁片 som självklart brukar höra till årets största biosuccéer. Nyårsfilmerna brukar inte direkt vara familjefilmer, men tidigare hade de nästan alltid en komisk ton. Nuförtiden hittar man både actionfilmer, romantik och komedier i utbudet. En regissör som har haft sitt finger med i spelet många gånger är Feng Xiaogang 冯小刚, som bland annat har regisserat filmer som Part A och Part B 《甲方乙方》 (om ett företag som förverkligar kundernas önskedrömmar) och Mobiltelefonen 《手机》 (om en man som tappar sin mobil - där älskarinnornas telefonnummer finns inmatade - varpå en rad förvecklingar följer). Men varför dra in film i ett blogginlägg om ljudböcker? Självklart finns det en förklaring.

Många av nyårsfilmerna baseras på böcker, och en författare som fått se flera av sina romaner filmatiseras är Liu Zhenyun 刘震云. Den ovannämnda Mobiltelefonen var till exempel baserad på ett av hans verk. Förra året kom filmen Jag heter Liu Yuejin 《我叫刘跃进》, vars manus bygger på Liu Zhenyuns roman med samma namn. Och den romanen - både i pappersvariant och som ljudbok - finns att låna på Internationella biblioteket.
Jag heter Liu Yuejin handlar om en fattig kock som blir bestulen på sitt livs besparingar. I jakten på tjuven råkar han få tag på en annan väska, som bland annat innehåller ett USB-minne med mycket känslig information om diverse olagligheter. Vips så är Liu Yuejin inte bara på jakt efter sina försvunna pengar, utan också själv jagad av skumma typer ur den undre världen. Det är en spännande bok med många snabba vändningar och en stor dos svart humor, även om jag personligen tycker att den är litet väl ytligt skriven. Boken publicerades bara tre månader innan filmen hade premiär, så man kan ana att den kanske i första hand är en omarbetning av filmmanuset, vilket förklarar att fokus ligger på handling istället för gestaltning av personer eller miljöer. Hur som helst är det en lättläst bok av en av Kinas mest populära författare.

Den som är intresserad kan låna Jag heter Liu Yuejin från Internationella biblioteket, via sitt närmaste folkbibliotek. Där finns också en ljudboksvariant, som dock inte är katalogiserad än, så det lär dröja någon månad innan den går att låna (av outgrundliga skäl måste alla ljudböcker skickas till Lund för katalogisering och där kan de bli kvar ganska länge). Så vill man ägna sig åt riktig hardcore-språkträning kan man vänta ett tag och sedan läsa boken och samtidigt lyssna på den som ljudfil. Filmen kan biblioteket av copyrightskäl tyvärr inte köpa in, men det vet ni ju själva att de flesta populära kinesiska filmer går alldeles utmärkt att se på nätet (och det kostar för övrigt bara tio kronor att köpa den helt lagligt från Dangdang). Men en trailer kan jag i alla fall bjuda på! Klicka på bilden så skickas du till Sina, som vägrar låta sig infogas här...