Readymade Bodhisattva

Nu när kinesisk science fiction har slagit igenom så stort internationellt är det kanske inte underligt att också koreansk sf följer i dess spår. Readymade Bodhisattva är en samling noveller som är tänkta att ge ett smakprov på vad koreansk sf kan erbjuda. Det är en intressant samling och flera av novellerna är mycket bra.

De flesta av texterna har skrivits under de senaste femton åren, men i samlingen ingår också ett par noveller från slutet av 1960-talet, som förmodligen finns där för att ge ett smakprov på hur äldre koreansk sf såg ut. De känns mycket riktigt också ganska "gamla", även om Choi In-Huns "Empire radio, live transmission" är intressant som parodi på imperialistisk patriotism. Men bland de nyare novellerna finns många pärlor. Själv är jag förtjust i Pak Min-Gyus "Roadkill", en dystopisk framtidsvision av ett Stor-Asien där robotar har tagit över de enkla arbetena och de människor som på något sätt hamnat utanför eller inte anses kunna göra någon större nytta har förvisats från samhället. Robotar är det för övrigt gott om i samlingen - de förekommer i var och varannan novell. Titelnovellen "Readymade Bodhisattva" av Park Seonghwan är av en mer religiös-filosofisk natur och kretsar kring frågan om en robot som är skapad utan känslor och begär kan anses ha nått upplysning. Om svaret är ja, hur kommer det då att påverka människors strävan mot samma mål? I "Along the Fragments of My Body" av Bok Geo-Il skapar en robot konst av sina utbytta kroppsdelar, vilket i sin tur ger upphov till funderingar om kopplingen mellan kropp, själ och identitet.

Men Readymade Bodhisattva innehåller även andra sorters texter. "Storm Between My Teeth" av Lim Taewoon är en historia inspirerad av bland annat Predator-filmerna. Huvudpersonen, vars namn också är novellens titel, är en utomjordisk krigare vars uppgift är att hitta och tillintetgöra de andra krigare från hans hemplanet som har placerats ut på jorden. När striderna är över och bara segraren återstår kommer utomjordingarna att ta över planeten. Trots det blodiga temat är novellen skriven med stor humor, något som inte minst visar sig i krigarnas namn, som kan vara till exempel Pimples Born in Thunder eller Dried Snot Gifted by the Sun. Den ståtlige kämpens framfart får dock ett snöpligt och tankeväckande slut då hans sista och mäktigaste motståndare visar sig vara mycket obenägen att ta livet av dem hen har besegrat.

Bäst tycker jag nog ändå om novellen "Cosmic Go" av Jeong Soyeon, som handlar om en flicka vars stora dröm är att få resa ut i rymden. En olycka sätter stopp för hennes planer men ger henne så småningom nya möjligheter, då hennes funktionsnedsättning visar sig vara till fördel i miljön på rymdstationen.

Överlag är det en underhållande novellsamling, där också författarna presenteras ganska ingående, tillsammans med kommentarer om den valda novellen. Översättningarna är så vitt jag kan bedöma bra eller i vissa fall mycket bra. Däremot är jag inte helt förtjust i designen av inlagan: det känns som om redaktörerna har försökt få med så många noveller som möjligt (en berömvärd ambition) och att man därför har tryckt ihop texten så att den bitvis är riktigt svår att läsa, åtminstone för den som inte har helt perfekt syn. Samlingen avslutas med en text om sydkoreansk sf-fandom, skriven av en av redaktörerna, Sang Joon Park. Intressant och läsvärt, är min sammanfattning.

Readymade Bodhisattva är utgiven av Kaya Press och redigerad av Sunyoung Park och Sang Joon Park.

The Court Dancer

När den franske diplomaten Victor Collin de Plancy anländer till Korea någon gång under slutet av 1800-talet fascineras han omedelbart av kulturen, men ännu mer av den dansös han ser uppträda i kejsarpalatset. Hennes namn är Yi Jin och ingen kan dansa som hon. Till hans stora förvåning visar det sig att hon dessutom kan tala franska, uppfostrad som hon är sedan barndomen av en fransk missionär. En kvinna vid hovet kan man inte närma sig, men kejsarinnans svartsjuka - kejsaren kastar lite för närgångna blickar på Yi Jin - leder till att Yi Jin så småningom mer eller mindre skänks som gåva till Victor. Vad hon själv tycker om saken är det ingen som riktigt bryr sig om.

På samma sätt som Victor fascineras av den koreanska kulturen fascineras Yi Jin av den franska, som hon bara möter i Victors bibliotek. Så småningom kommer dock den dag då Victor måste resa hem till Paris och då tar han Yi Jin med sig. I Paris uppmärksammas hon för sin skönhet och begåvning av både författare och konstnärer, men är inte lycklig. Victor och hon får inga barn, hon längtar hem, saknar sin väninna Soa och sin barndomsvän Yeon, pojken som hon växte upp tillsammans med och som alltid älskade henne. Hon ägnar sig åt översättning i ett försök att få fransmännen att lära känna Korea, men blir alltmer deprimerad. Och när hon till sist återvänder hem är inget som förr. De politiska intrigerna drabbar hennes älskade kejsarinna med full och blodig kraft och Yi Jin går ett tragiskt öde till mötes.

The Court Dancer av Shin Kyung-Sook, som skrev den fina Ta hand om min mor, är en kärleksroman i den tragisk-dramatiska traditionen, där det inte finns något lyckligt slut som väntar på de inblandade. Men den är också en historisk roman som gör en relativt Koreaokunnig läsare som jag nyfiken på att lära mig mer om Koreas historia och Joseondynastins slut. Shin utgår från några korta passager i diplomaten Hippolyte Frandins En Corée från 1904, där författaren nämner en ung diplomat som förälskat sig i en koreansk kvinna och tagit henne med sig hem till Frankrike. Victor Collin de Plancy är också mycket riktigt en historisk person som verkligen var verksam i Korea vid den tid då romanen utspelas, men att han skulle ha skaffat sig en koreansk hustru finns det inga belägg för. En koreansk kvinna som blivit så populär och omtalad i Paris som romanens Yi Jin borde ha omnämnts i samtida källor. Däremot har många av de andra romangestalterna funnits på riktigt, till exempel översättaren och politiske aktivisten Hong Jong-u, som spelar en framträdande roll i berättelsen.

Romanens svaghet är, som jag ser det, egentligen Yi Jin själv. Shin gör henne alldeles för fullkomlig: underskön, en fantastisk dansös, språkligt superbegåvd, godhjärtat, kärleksfull, tålmodig och trogen. Hur hon än behandlas verkar hon bara böja på nacken och acceptera sin roll. Hade en europeisk författare skrivit den här romanen är jag tämligen säker på att hen skulle ha fått en hel del kritik för den stereotypa beskrivningen av en mjuk och undergiven asiatisk kvinna - det är bara att bocka av klichéerna en efter en. Som tur är tar det sig när Yi Jin kommer till Paris. Här får hon större frihet att röra sig i samhället men också fler problem, och när problemen kommer blir berättelsen mer intressant. Kulturkrockar, rasism, barnlöshet, ensamhet och hemlängtan skapar små sprickor i bilden av den perfekta kvinnan och gör henne mänsklig. Ändå kan jag inte komma ifrån att jag när romanen är slut inte saknar henne särskilt mycket utan hellre skulle ha velat läsa en roman om kejsarinnan Myeongseong, som verkar ha varit en formidabel kvinna.

Men jag ska inte gnälla alltför mycket - vill man läsa en bitterljuv kärleksroman som ger inblickar i koreansk 1800-talspolitik är The Court Dancer faktiskt helt perfekt. Den är dessutom mycket fint och poetiskt översatt av Anton Hur.

Ondskans genealogi

Någon gång läste jag att skillnaden mellan en deckare och en thriller är att i deckaren begås ett brott av en okänd förövare som sedan ska avslöjas, medan thrillern handlar om ett brott som ännu inte har begåtts eller är under utförande, där gärningsmannen oftast är känd och frågan är om brottet ska kunna förhindras. Jag tror inte att det här är en allmänt accepterad definition - gränserna mellan de olika varianterna av kriminalromaner är rätt flytande - men den är inte helt fel. Frågan är då var en bok som Jeong You-Jeongs Généalogie du mal ska placeras. Den börjar som en deckare men övergår snart till något mer thrillerartat och på ett sätt är det bra, för då behöver jag inte oroa mig så mycket för att avslöja "hur det går".

Yu-jin vaknar till lukten av blod. Underliga hallucinationer virvlar igenom hans huvud. Det tar inte många sekunder förrän han inser vad det beror på: han har inte tagit sina mediciner, de som hans mor tvingar honom att ta och som dämpar hans epilepsi men som också gör honom avtrubbad och slätar ut alla upplevelser till en grå smet. Så småningom tar han sig upp ur sängen och upptäcker till sin fasa att både den och han är dränkt av blod. När han följer blodspåren ner till bottenvåningen finner han sin mor där, mördad. Men vem har mördat henne? Yu-jins första impuls är att ringa polisen, men när det slår honom att själv måste vara huvudmisstänkt lägger han på luren. Skräckslagen städar han upp i lägenheten och döljer liket, men hur ska han förklara moderns frånvaro för sin adoptivbror, sin moster och andra nyfikna?

Medan Yu-jin grubblar på detta tänker han tillbaka på sitt liv. Hans far och något år äldre bror omkom när han var nio och sedan dess har det bara varit han och modern, och så småningom adoptivbrodern Hae-jin. När han var yngre tränade Yu-jin simning och var på väg att kvala in till landslaget, men de epileptiska anfallen tvingade honom att sluta. Eller rättare sagt: hans mor tvingade honom att sluta. Och hon tvingar honom att ta de vidriga medicinerna. Det blir snart uppenbart att Yu-jins förhållande till modern inte är okomplicerat och att han inte är någon pålitligt berättare.

Jeong You-Jeong lägger upp det hela mycket skickligt. Först känner man som läsare stark sympati med Yu-jin, man är beredd att tro på hans oskuld, undrar hur mordet kan ha gått till och hur han kan ha fått allt det där blodet på sig. Modern verkar ha varit en vidrig människa som i princip har förstört hans liv. Men så småningom dyker det upp tecken på att den historien kanske inte riktigt stämmer. Är det verkligen bara epilepsin som är Yu-jins problem? Eller finns det andra, värre problem i hans liv? Varför har modern blivit så intensivt religiös? Och hur var det egentligen med olyckan som tog hans brors liv, då när Yu-jin var liten?

Généalogie du mal är en tät och intensiv historia som bara blir mörkare ju längre in i den man kommer. Perfekt läsning för den som gillar psykologiska thrillers och inte är rädd för blod.

Jeong You-Jeong (f. 1966) har skrivit en rad kriminalromaner, men också minst en post-apokalyptisk dystopi. Généalogie du mal har översatts till en rad olika språk och finns också på engelska, då med titeln The Good Son. Den franska version som jag läste har översatts av Kyungran Choi och Pierre Bisiou. Det skulle inte förvåna mig om den snart kommer på svenska.

Koreanska bilderböcker

Sydkorea har en stark och fin bilderbokstradition och faktum är att några få koreanska bilderböcker också finns översatta till svenska.

Illustratören Choi Sukhee finns representerad med två verk: Världen i kartan, med text av Kim Hyangkeum, och Jordbarn, himmelsbarn. Världen i kartan handlar om kartornas utveckling och även om den illustrationsmässigt har ett östasiatiskt perspektiv fungerar den utmärkt även för svenska barn. Jordbarn, himmelsbarn visar upp tolv kinesiska tecken och förklarar vad de betyder med hjälp av en enkel dikt. Bägge böckerna har kommit ut på bokförlaget Trasten och översatts av Ahryun Gustafsson. Klicka på länkarna så kan ni läsa mer om dem.

Ett annat exempel är Ho Baek-Lees fina Ensam hemma (Berghs, 2011. Övers: Linda Pelenius) som handlar om en liten vit kanin som försöker hitta på saker att göra när den är ensam hemma om dagarna. Den åker rullskridskor, klär ut sig i människokläder och försöker äta med ätpinnar. Boken fick svenska IBBYs Peter Pan-pris 2012.

Och precis nu i dagarna, lagom till bokmässan, kom Baek Heenas Molnbullar, en rolig berättelse om några små katter som bakar bullar på ett moln och upptäcker att de kan flyga när de har ätit dem. Baek Heenas böcker om kattungarna Hongbi och Hongshi är otroligt populära i Sydkorea, och finns också som animerad film. Också Molnbullar ges ut av Trasten och har översatts av Jonas Thelander och Joohee Kim.

En lönnmördares begränsade liv

Det är en ovanligt litterär yrkesmördare vi får följa i Un-su Kims Den rätta tiden för en kula i hjärtat. Lämnad i en soptunna som nyfödd och till en början fostrad av nunnor adopteras han som fyraåring av Gamle Tvättbjörnen och växer upp i ett bibliotek fullt av böcker som ingen någonsin verkar låna. Men Reseng, den framtida mördaren, läser dem och drabbas som nioåring hårt av Akilles öde: hur oövervinnerlig och stark en människa än verkar vara kan hon plötsligt gå under för att hon har glömt att skydda sin enda lilla svaga punkt.

Det är onekligen mycket i Resengs liv som påminner om ett grekiskt drama där huvudpersonernas handlingar styrs lika mycket av ödet som av dem själva och där alla försök att agera efter egen vilja och avvika från den fastlagda vägen bestraffas hårt. Reseng får sina order från planläggarna, hemlighetsfulla personer som han aldrig träffar, och bakom planläggarna finns de riktiga gudarna, de som beordrar morden – rika företagare, korrupta politiker. Reseng är bara en liten pjäs på spelplanen och hans uppgift är att röra sig enligt ett förutbestämt mönster. Detta vet Reseng. Han vet att den som ändrar något i planen, om så bara en enda liten detalj, kommer att straffas. Och ändå gör han det. Först låter han en ung prostituerad ta gift istället för att – som avtalat – bryta nacken på henne, och lite senare kremerar han en avrättad general, istället för att lämna kvar kroppen på brottsplatsen. När Reseng en tid senare hittar en bomb i toalettstolen hemma i lägenheten där han bor med sina katter Bokstödet och Läslampan, inser han att hans dagar är räknade. Om han inte kan slå till först …

Även om Un-su Kim nog skulle protestera (se Gert Lundstedts intervju med honom i Karavan nr 4/2018) går det utmärkt att läsa Den rätta tiden för en kula i hjärtat som en thriller, för den saknar vare sig intrig eller action. Men den är också en klaustrofobisk skildring av ett instängt och begränsat liv, där huvudpersonerna bryter mot samhällets alla lagar men samtidigt är snärjda av ännu hårdare regler. Resengs kontakter utanför lönnmördarkretsarna är ytterst begränsade. När han för en tid vistas ute bland ”vanligt folk”, som arbetare på en fabrik, är det som att upptäcka en ny värld – men i slutänden går han ändå tillbaka till Hundarnas bibliotek. Kanske har han helt enkelt sett för mycket av det som händer bakom kulisserna för att kunna intala sig att ett fritt liv är möjligt. Där, i mörkret, pågår utan de vanliga människornas vetskap ett ständigt intrigerande: allt vi ser, allt det som påverkar vår vardag på ett högre plan, är iscensatt av krafter vi varken är medvetna om eller kan rå på. Reseng vet att han inte kan förändra något och ändå försöker han, mot alla odds.

(Denna korta recension var ursprungligen införd i Karavan nr 1/2109. Romanen är översatt till svenska av Lars Vargö.)

Sydkorea i fokus: 10TAL

I år är det Sydkorea som står i fokus på bokmässan i Göteborg, så det blir nog några Korearelaterade inlägg och tips här på bloggen den närmaste veckan. Sydkorea är ju verkligen ett land med väldigt spännande samtida litteratur och det är roligt att se att den uppmärksammas lite extra just nu.

Till att börja med så kom tidskriften 10TAL med ett riktigt tjockt specialnummer om just Sydkorea den här veckan. Hela 145 sidor fullmatade med poesi, essäer och skönlitterär prosa från författare som Kim Hyesoon, Bae Suah och Kim Young-ha (som jag har skrivit om tidigare). Dessutom får man smakprov på samtida koreansk konst. Tre av författarna i numret - Kim Haengsook, Sin Yong-Mok, och Kim Keum Hee - deltog i en kväll som tidskriften arrangerade här i Stockholm för några dagar sedan, där de intervjuades av litteraturvetaren Mats Almegård och läste sina egna texter.
 
I tidskriften introduceras de litterära texterna och konsten av essäer och intervjuer av Johannes Göransson, Aase Berg och Alexander Svedberg. Alla som är intresserade av koreansk litteratur (eller, ja, litteratur överhuvudtaget) måste omedelbart köpa ett exemplar!

Upptäck romanen

Facklitteratur översatt från andra språk än engelska är inte vanlig i Sverige - kanske hittar man någon enstaka tysk eller fransk fackbok, kanske några få i översättning från andra nordiska språk. Men kinesiska? Nja, då är det förmodligen den X:te versionen av Krigskonsten eller Daodejing. Nu kommer i alla fall Yan Liankes Upptäck romanen, där den Nobelpristippade författaren (som också är professor i litteraturvetenskap vid Folkets universitet i Peking) diskuterar de olika former av verklighet som speglas i litteraturen, olika sätt att förhålla sig till orsak och verkan, och den riktning han själv ser som mest lovande för den kinesiska litteraturen: mytorealismen.

Yan tar upp kända västerländska verk som Anna Karenina, Processen och Brott och straff, men även kinesiska moderna klassiker som Den sanna historien om Ah Q, Gränsland och Bröderna. Han betraktar litteraturen ur ett kinesiskt perspektiv och drar sig inte för att rikta en känga eller två mot de kollegor som böjer sig alltför djupt inför censuren. Den fabricerade verkligheten, den falska bild av livet och samhället som makten vill att författarna ska måla upp, står i fokus för den första delen av texten.

Ordet ”fabricerad” har här, som jag tolkar det, åtminstone en uppenbar innebörd, nämligen att det rör sig om ”kontrollerad beställning och rena påhitt”. Kontrollen består av maktutövande, av förtryck och brutal kraft; ”beställning” syftar på hur författarna, till priset av ett dövat samvete och en förlorad integritet, godkänner den ömsesidigt fördelaktiga affären när makten lägger en order. Föremålet för handeln är en osynlig produkt. Det vill säga: bägge parter bemödar sig gemensamt om att ur tomma intet – med hjälp av uppdiktade och verkligen upplevda men kraftigt överdrivna erfarenheter där det enstaka och unika fallet framställs som vanligt förekommande – fabricera en litterär verklighet som knappt existerar och som, om den gjorde det, enbart skulle glimma till för ett kort ögonblick i historien. En sådan fabricerad verklighet är kärnan i och förutsättningen för den fabricerade realismens existens och läsarnas tro på den. Denna litteratur är sedan ett halvsekel tillbaka den dominerande i hela Kina, detta dryg 9 600 000 kvadratkilometer stora land, och dess rötter är så djupa, dess lövverk så tätt och dess frukter så rikliga att ingen längre ifrågasätter den – ungefär på samma vis som alla förr i tiden var övertygade om existensen av Penglais mytiska öar eller de hägringar som uppenbarade sig vid horisonten. Ingen hade någonsin sett öarnas magiska palats på nära håll, men de trodde ändå på de bara alltför levande fantasierna. På samma sätt är det med den fabricerade verkligheten. Landet behöver en fabricerad realism, och den grundas i sin tur på en fabricerad verklighet – en verklighet som både författare och läsare så småningom har kommit att tro på. Denna verklighet har blivit ett måste för generationer av författare och utgör grunden för deras existens, deras tänkande och skapande.

Nästan alla de insatser som görs av den kinesiska propagandan, de kulturella institutionerna och det kinesiska författarförbundet syftar till att skapa och fullända denna fabricerade realism. Konkret sker detta genom att man skapar en fabricerad verklighet inuti litteraturen. Denna kontroll förvandlar man så till en vacker blomsterfe, allestädes närvarande och så bländande skön att hon måste vara verklig – ja, det vore närmast en skam för vår storslagna tidsålder och vår till synes dynamiska sociala verklighet om hon inte gjordes till den nationella litteraturens stöttepelare. 

 Men Upptäck romanen handlar inte alls enbart om censur och tvång. Den största delen av boken handlar om olika sätt att skapa sammanhang i en litterär text, om absolut kausalitet, semi-kausalitet och icke-kausalitet, till exempel. Läs den och se vad en kinesisk litteraturvetare och författare har att säga om romanens utveckling, från 1800-talet och fram till idag.

Kinesiska böcker i svensk översättning på bokförlaget Wanzhi, vår-sommar 2019

Det är minsann inte bara jag som översätter kinesisk skönlitteratur till svenska. Under den gångna våren och sommaren har det kommit ut ett antal nya titlar, framförallt på bokförlaget Wanzhi. Här är de - tyvärr ganska kort presenterade, men bättre än inget ändå, tänker jag.

Slutet på människan av Wenmang

En sannerligen udda bok av en lika udda författare som vill vara anonym. Rymdvarelser, konspirationer, storslagna teorier om mänsklighetens framtid ...

Och ordet är ett svart hål, inte bara eftersom den information som det suger i sig bearbetas och omprogrammeras av det, utan för att detta svarta hål i sig är ett hologram som projiceras ner från högre dimensioner ovarnför och bortom själva ordet, så att allt som du ser, förstår och känner till bara blir ett slags dubbel reflektion av den holografiska världen ...

"Det finns inget sparsmakat med den, den bara vräker på och vräker på och vräker på. I 470 tätt satta sidor utan kapitelindelningar. Den är helt galen, helt skamlös, helt utan respekt för logik och dramaturgi. Men av samma anledningar är jag glad att jag har läst den, för herrrregud. Vilken märklig läsupplevelse!" skrev Caroline Croona om den på Instagram och det är nog en bra sammanfattning. 

Inget för den sparsmakade som vill att varje ord ska vara vägt på guldvåg, alltså, men ... en upplevelse. Översättning: Alexis von Sydow

Hemligheten i världen av Yang Zhipeng

En roman som speglar den kinesiska ekonomiska och sociala utvecklingen under de senaste trettio åren. Så här sammanfattas handlingen på förlagets webbplats:

Huang Jiagui säger plötsligt upp sig från sin tjänst som tidningsredaktör och ger sig in på en osäker bana som privatentreprenör i ett av de nyligen inrättade utvecklingsområdena längs Kinas östkust. Med lokalmyndigheternas hjälp lockar han utländska investeringar i mångmiljonklassen till området. Men projektet kräver mark, och marken tillhör bönderna ... Hemligheten i världen erbjuder en unik inblick i den kinesiska affärsvärlden och byråkratin under 1990-talets reformera. I den världen är Huang Jiagui en sällsynt fågel - en beläst och belevad gentleman, med en annan moralisk kompass än nyrika affärsmän och makthungriga tjänstemän. För att hålla kursen genom den snåriga terrängen har den nyblivne entreprenören mästermunken Banman till sin hjälp - den ende som verkar kunna skilja rätt från fel i en värld som präglas av drifter och godtyckliga regler.

Översättning: Jens Karlsson

Dödsfuga av Sheng Keyi

Plötsligt en dag uppenbarar sig en enorm avföringshög i form av en pagod på Runda torget i Beiping. Högen väcker stor uppståndelse, det spekuleras vilt kring vem eller vad som ligger bakom och inom kort börjar konspirationsteorier om monster och utomjordingar spridas. Mitt i uppståndelsen befinner sig den unge poeten Yuan Mengliu. Tillsammans med sina vänner och sin fästmö blir han indragen i den proteströrelse som växer fram på Runda torget, en konflikt som ska skilja honom från alla han älskar och i sinom tid ta honom till det avlägsna landet Svandalen - ett till synes utopiskt samhälle kontrollerat av en allvetande maskin. 

Dödsfuga gavs ut i samband med trettioårsminnet av massakern den 4 juni 1989, som den naturligtvis refererar till. Tanken var att Sheng Keyi skulle komma till Sverige i samband med utgivningen, men hon fick sitt pass "omhändertaget" under en månad och var tvungen att stanna hemma ... Jag har skrivit om boken tidigare på den här bloggen - den texten hittar ni här. Översättare är Rebecka Eriksson.

Ödets lott av Dongxi

Också detta är en roman som skildrar den "lilla människans" försök att klättra på den sociala stegen, och bönders strävan efter att bli stadsbor - ett inte ovanligt tema i dagens kinesiska litteratur, som på många sätt påminner om svenska arbetar- och bondeförfattare på 1930- och 1940-talet. 

Här är det den unge bonden Wang Changchi som efter att ha misslyckats med att bli antagen till högskolan försöker hitta andra sätt att förändra sitt och familjens öde. För strävan gäller inte bara honom själv, både far, mor och farfar har ett finger med i spelet. Och det är inte alltid de drar åt samma håll.

Översättare: Heshan.