En lönnmördares begränsade liv

Det är en ovanligt litterär yrkesmördare vi får följa i Un-su Kims Den rätta tiden för en kula i hjärtat. Lämnad i en soptunna som nyfödd och till en början fostrad av nunnor adopteras han som fyraåring av Gamle Tvättbjörnen och växer upp i ett bibliotek fullt av böcker som ingen någonsin verkar låna. Men Reseng, den framtida mördaren, läser dem och drabbas som nioåring hårt av Akilles öde: hur oövervinnerlig och stark en människa än verkar vara kan hon plötsligt gå under för att hon har glömt att skydda sin enda lilla svaga punkt.

Det är onekligen mycket i Resengs liv som påminner om ett grekiskt drama där huvudpersonernas handlingar styrs lika mycket av ödet som av dem själva och där alla försök att agera efter egen vilja och avvika från den fastlagda vägen bestraffas hårt. Reseng får sina order från planläggarna, hemlighetsfulla personer som han aldrig träffar, och bakom planläggarna finns de riktiga gudarna, de som beordrar morden – rika företagare, korrupta politiker. Reseng är bara en liten pjäs på spelplanen och hans uppgift är att röra sig enligt ett förutbestämt mönster. Detta vet Reseng. Han vet att den som ändrar något i planen, om så bara en enda liten detalj, kommer att straffas. Och ändå gör han det. Först låter han en ung prostituerad ta gift istället för att – som avtalat – bryta nacken på henne, och lite senare kremerar han en avrättad general, istället för att lämna kvar kroppen på brottsplatsen. När Reseng en tid senare hittar en bomb i toalettstolen hemma i lägenheten där han bor med sina katter Bokstödet och Läslampan, inser han att hans dagar är räknade. Om han inte kan slå till först …

Även om Un-su Kim nog skulle protestera (se Gert Lundstedts intervju med honom i Karavan nr 4/2018) går det utmärkt att läsa Den rätta tiden för en kula i hjärtat som en thriller, för den saknar vare sig intrig eller action. Men den är också en klaustrofobisk skildring av ett instängt och begränsat liv, där huvudpersonerna bryter mot samhällets alla lagar men samtidigt är snärjda av ännu hårdare regler. Resengs kontakter utanför lönnmördarkretsarna är ytterst begränsade. När han för en tid vistas ute bland ”vanligt folk”, som arbetare på en fabrik, är det som att upptäcka en ny värld – men i slutänden går han ändå tillbaka till Hundarnas bibliotek. Kanske har han helt enkelt sett för mycket av det som händer bakom kulisserna för att kunna intala sig att ett fritt liv är möjligt. Där, i mörkret, pågår utan de vanliga människornas vetskap ett ständigt intrigerande: allt vi ser, allt det som påverkar vår vardag på ett högre plan, är iscensatt av krafter vi varken är medvetna om eller kan rå på. Reseng vet att han inte kan förändra något och ändå försöker han, mot alla odds.

(Denna korta recension var ursprungligen införd i Karavan nr 1/2109. Romanen är översatt till svenska av Lars Vargö.)