Ni vet den där diskussionen om att pojkar som grupp riskerar att hamna på efterkälken eftersom flickorna har mycket bättre betyg och följdaktligen tar alla platser på de attraktiva utbildningarna? Man skulle lätt kunna tro att den är unik för Sverige, men så är det inte alls. Sådana tankar finns även i USA och i januari i år nådde diskussionen Kina, i samband att boken Rädda pojkarna 《拯救男孩》publicerades. Rädda pojkarna är skriven av Sun Yunxiao, Zhao Xia och Li Wendao.
Sun Yunxiao 孙云晓, som arbetar vid Kinas institut för barn- och ungdomsforskning, påpekar i boken bland annat att kinesiska flickor har betydligt bättre studieresultat och att nästan dubbelt så många flickor som pojkar nu får statliga stipendier för vidare studier. Pojkarna, som mognar senare än flickorna, har svårare att klara situationen i klassrummet och att hantera pressen vid prov och examina. Sun menar också att kinesiska fäder ofta är dåliga förebilder för sina söner, genom att de arbetar mest hela tiden och inte tillbringar tillräckligt med tid tillsammans med sina barn (intressant nog protesterade en förälder i en artikel jag läste mot detta med argumentet att han visserligen inte hade så mycket tid för sin 7-årige son, men att han kompenserade det med att köpa dvd-skivor med Konfucius analekter, vilket minsann var kvalitet...).
Forskarna bakom boken menar också att kinesiska pojkar även har blivit fysiskt klenare under senare år, eftersom de inte får röra sig tillräckligt mycket.
Rädda pojkarna har orsakat en ganska stor debatt och det går att hitta många artiklar på nätet om boken med hjälp av Google. Sun Yunxiao har också en egen blogg där man kan läsa utdrag ur boken och andra texter om barn och utvecklingspsykologi. En lång Sina-intervju med aningen burkigt ljud kan ni se här. Sedan är det bara att fundera på om man håller med, och om man ska vara glad eller ledsen för att det här inte är begränsat till Sverige utan verkar vara något av ett globalt problem.
Intressant inlägg. Personligen tror jag att det är dags att få upp ögonen för de förlorade pojkarna, de har hamnat i den blinda fläcken på jämställdhetsarbetet både i Sverige och på andra håll.
SvaraRaderaMen jag tror att det finns ett djupare dilemma här. Egentligen är det inget problem om kvinnor tränger ut män i samhällsstegen, så länge folk är beredda att välja partner över klass- och utbildningsgränser. Och här tror jag att feminismen missat något. Det talas mycket om att män är rädda för kvinnor som är bättre utbildade och tjänar mer (vilket blir mindre sant för var dag som går) men vi debatterar mer sällan om det faktum att kvinnor tenderar att välja partner som står högre på samhällsstegen. Här finns det en massa arbete att göra.
Jag är väl både gammal och gammaldags, men jag tycker att folk verkar ha blivit väldigt mycket mer materialistiska i sina val av partner. Och kräsna. Man SKA vara kräsen när det gäller personligheten, men måste alla vara så perfekta när det gäller pengar, lägenhet, status, osv?
SvaraRadera