Shanghai foxtrot (ett fragment)

Ett fragment av ett fragment, ur Mu Shiyings 穆时英 novell "Shanghai foxtrot" 《上海的狐步舞》, ett försök att på ett filmliknande sätt i korta scener fånga stadens cyniska och brutala sidor.

Shanghai, ett himmelrike byggt på helvetet!

Västra staden. En stor måne kravlar över himlen och lyser upp den vidsträckta ödemarken. En blekt askgrå obygd som badar i silvergrått månsken, genombrutet av trädens mörkgrå skuggor och byarnas klumpiga, mörka skepnader. Över ödemarken sträcker järnvägsskenor ut sig i en båge som följer himlaranden och försvinner på andra sidan horisonten.

Lincoln Street. (Här trampas moralen i smutsen och synden höjs till skyarna.)

Han vandrar ensam – i ena handen håller han en korg, den andra har han i byxfickan – och ser sin egen varma andedräkt stiga som en rökslinga mot den mörkblå natthimlen.

Skuggorna av tre män i svarta sidenjackor och långa svarta rockar fladdrar förbi. Tre ansikten där bara näsor och hakor sticker fram under filthattarna.

”Stopp där, vän!”

”Säg vad ni har på hjärtat, kamrater.”

”Någon måste alltid betala, för olyckor och för lån. Ta det inte personligt, men var och en har sin chef och vi måste också få mat i magen. Så säg inte sedan att vi var dåliga kamrater. Kom ihåg det nästa år när du firar årsdagen av din död!”

”Du skojar! Vi har väl alltid kommit överens – ” Han slänger ifrån sig korgen, griper tag om pistolpipan, slår till med näven.

Pang! Mannen släpper taget och faller till marken med händerna för magen. Pang! Ett skott till.

”En modig karl!”

”Vi ses i nästa liv, vän!”

Männen i de svarta rockarna knuffar hattarna bakåt, går över järnvägsspåren och försvinner.

”Hjälp!” Han kryper en liten bit.

”Hjälp!” En bit till.

Ett dån hörs och en båge av ljus dyker upp över horisonten. Järnvägsspåren mullrar dovt, träsyllarna vrider sig som larver i skenet, elstolpar blir synliga och uppslukas omedelbart av mörkret igen när den feta Shanghaiexpressen med ett dadada i foxtrottakt flyger ut ur kurvan som en drake med en självlysande pärla i munnen. Den öppnar käftarna och vrålar, svart rök hänger i ett sjok ända bak till svansen, ljusbågen välver sig över horisonten – och så är den borta.

Det blir tyst igen.

Vid järnvägsövergången korsas bilarnas strålkastarljus, trafikövervakaren sänker den rödgröna vimpeln och den vitpudrade bommen med sina rödmålade läppar och rubinörhängen höjer sig. Bilarna flyger omedelbart förbi, ett långt pärlband.

Vidare till en gata kantad av träd med vitmålade ben, lyktstolpars ben, ben i ett stilleben … som de sträcker ut likt flickorna i en REVUE … Vitmålade ben i en lång rad. Längs den tysta gatan, i de stora husens fönster – stadens ögonlober – skymtar blekrött purpurfärgat grönt ljus fram bakom gardinerna.

[...]

Mu Shiying, 1932

Shi Zhecun

Idag är det inte bara tjugo år sedan det första sms:et skickades utan även Shi Zhecuns 107:e födelsedag - eller det skulle åtminstone ha varit det om han inte hade dött år 2003.

Shi Zhecun räknas, precis som Mu Shiying och Liu Na'ou, till neo-senualisterna, en grupp unga författare som förnyade den kinesiska prosan på 1930-talet och vars texter ofta handlade om det mondäna livet på Shanghais nattklubbar och hästkapplöpningsbanor. Shi Zhecun skiljer sig litet från de andra författarna i gruppen genom att han förutom de dekadenta storstadsskildringarna också skrev flera berättelser i ett slags grotesk, övernaturlig stil som till exempel novellen "Generalens huvud" 《将军的头》, om en tibetansk-kinesisk general som får huvudet avhugget i strid men fortsätter att slåss och rida tills hans åtrådda påpekar att han redan är död, eller "Kumarajiva" 《鸠摩罗什》, om en liderlig munk som inte kan stå emot sina drifter.

Själv är jag dock mest förtjust i den vackra och melankoliska novellen "Vårsol" 《春阳》 som handlar om en kvinna som tillbringar en dag i Shanghai. Hon har aldrig varit gift men är ändå änka, för när hennes fästman dog lovade hon att aldrig gifta om sig - en uppoffring som inte gjordes av kärlek utan för att hon skulle få ta del av hans arv och ha något att leva av. Men någonstans inom sig längtar hon ändå efter kärleken och under sin dag i den vårvarma staden fantiserar hon om människorna och männen hon möter, om vad som skulle kunna hända om någon av dem ...

Tant Chan låser bankfacket och går ut ur kassavalvet och när hon ser att den unge banktjänstemannen tittar åt hennes håll gör hjärtat ett skutt i bröstet och hon vänder sig omedvetet om och kastar en blick på de prydliga raderna med lådor, men kan inte längre se vilken av dem som har nummer 305. Hon lägger handen på bröstet: de 154 yuan och 6 jiao i kontanter som hon just har hämtat ut ligger tryggt på plats innanför kläderna. Och därmed går hon ut genom porten till Bank of Shanghai.

Vädret är vackert och solen är mycket varm. Det är första gången hon känner så idag. Ja, hon tog tåget från Kunshan tidigt på morgonen och så fort hon var framme tog hon en rickshaw till banken. Förutom det korta ögonblick när hon steg upp ur sängen och drog ifrån gardinerna för att se om det regnade har hon faktiskt inte lagt märke till vädret. Men det är verkligen bra idag. I nästan två veckor har det bara blåst och regnat och aldrig varit fint, men idag är gator och hus fulla av solsken. Det är vår på riktigt nu och på ett ögonblick har det blivit varmt. Hon lättar litet på yllehalsduken runt halsen.

Tant Chan, som inte alls är så gammal som man kan tro, får förstås inte uppleva någon romans och till sist reser hon hem till småstaden igen, lika ensam som när hon kom.

En annan fantastisk Shi Zhecun-novell heter "På biograf Le Paris" 《在巴黎大戏院》och består av en inre monolog, framförd av en man som har bjudit med sin älskarinna på bio men är tämligen nervös för vad hon (och alla andra) ska tycka om honom.

Nej, men vad nu? Trängde hon sig före för att köpa biljetter? Nu får jag skämmas, de tittar ju på mig, är den där skallige mannen ryss, kanske? Kvinnan där stirrar på mitt ansikte. Ja, och den där typen har tagit cigarren ur munnen och glor på mig. Alla stirrar på mig. Jaja, men jag vet nog vad de tänker. De föraktar mig litet, nej, de gör sig lustiga över mig. Jag förstår inte varför hon måste tränga sig före och köpa biljetter? ... Nog måste hon ha insett att det skulle göra mig illa till mods? Jag är en man, en gentleman, och ingen har väl varit med om att en man tar med sig en kvinna - inte ens den sortens kvinna - på biograf och låter henne betala för biljetterna? Sådant händer inte, jag har då aldrig sett det ... Usch, vad det hettar i ansiktet, jag är säkert alldeles röd. Finns det inga speglar här?

När jag någon gång snart (förhoppningsvis) sätter ihop "min" samling förrevolutionära Shanghainoveller så kommer de två absolut att ingå.

Så vitt jag vet finns ingen av Shis noveller översatt till svenska, men det finns en fransk samling med titeln Le goût de la pluie samt en engelsk som heter An evening of spring rain.

Fem på nattklubben

Nu skulle man kunna tro att jag har påverkats av Seth Grahame-Smiths roman Pride and Prejudice and Zombies och tänker skriva en perverterad version av någon Enid Blyton-bok. Så är inte fallet. "Fem på nattklubben" är istället en novell av Mu Shiying, en av de 1930-talsförfattare från Shanghai som ingick i den grupp som kallades "neo-sensualisterna".

Neo-sensualisterna, vars främsta representanter förutom Mu Shiying 穆时英brukar anses vara Liu Na'ou 刘呐鸥 och Shi Zhecun 施蛰存, skrev om staden Shanghai i all dess glans, med nattklubbar, barer, kapplöpningsbanor, biografer och glassbarer. Och i Liu Na'ous och Mu Shiyings noveller är det framförallt kvinnan som står i centrum - den moderna kvinnan med atletisk kropp och kortklippt hår som förföriskt blossar på en cigarett medan hon kyligt leker med sina beundrares känslor. Mannen, å andra sidan, är något av en voyeur som sällan kommer till skott men ändå är förslavad av sin erotiska besatthet.

"Fem på nattklubben" 《夜总会里的五个人》(eller "Fem personer på en nattklubb" som man kanske hellre borde kalla den för att undvika Blyton-associationerna) handlar om "fem människor som har ramlat ur livet". I novellens början träffar vi dem var och en på sitt håll, lördagseftermiddagen den 6 april 1932. De har alla drabbats av misslyckanden: på börsen, i kärlekslivet, på arbetet... Och på kvällen möts de på nattklubben för att dränka sina sorger i alkolhol och musik. Innan natten är över ska en av dem dö.

Lördag kväll: en kväll utan vett och sans.
Lördag kväll: en kväll när också domarna bryter mot lagen.
Lördag kväll: en kväll när Gud nedstiger i helvetet.

Flera av Mu Shiyings noveller, till exempel hans mest kända verk "Shanghai foxtrot", är skrivna i ett slags impressionistisk stil där olika fragment eller skärvor fogas samman till kollage på ett sätt som liknar filmberättande. Det gäller även för "Fem personer på en nattklubb".

Röda gator, gröna gator, blå gator, purpurfärgade gator... Å, stad uppklädd i starka färger! Neonljusen dansar - den brokiga floden av ljus, den skiftande floden av ljus, den färglösa floden av ljus - en himmel dränkt av ljus, en himmel av sprit, cigaretter, högklackade skor och klockor... Drick White Horse Whiskey... Lucky Strike cigaretter skadar inte din hälsa... Alexanders skobutik, Johnsons Bar, Rasario Tobacco Company, Dixie Music Shop, Choklad- och karamellbutiken, Cathay Theatre, Hamilton Hotel...

Stämningen i Mu Shiyings noveller är hetsig, cynisk och dekadent. Mu såg mycket tydligt klyftorna i samhället, men hans huvudpersoner är inte människor som går ut på gatan och organiserar massorna för att förändra något. Istället lutar de sig tillbaka i fåtöljen, tar en drink och studerar skådespelet på avstånd. I "Shanghai foxtrot" möter en ung författare en prostituerad kvinna och börjar genast fundera på hur han ska skildra henne i sin kommande bok, och när en arbetare - en i den grå massan som bygger den glittrande staden - ramlar ner från en byggnadsställning och dör släpar man bara kroppen åt sidan och bygger vidare på den blodfläckade marken. Novellen både börjar och slutar med meningen: "Shanghai - ett paradis byggt på helvetet!"

Den cyniska attityden, i kombination med det faktum att Mu Shiying under en tid arbetade för den japanska marionettregimen och så småningom mördades av Kuomintangagenter, gjorde att han under en lång tid var persona non grata i den kinesiska litteraturvärlden. På senare år har dock hans noveller givits ut på nytt.

Vill man läsa mer om Mu och neo-sensualisterna rekommenderar jag Leo Ou-fan Lees intressanta bok Shanghai Modern, som även tar upp andra Shanghaiförfattare från 1930-talet.