Spionromantik från det gamla Shanghai

I skönlitterära berättelser är det inte helt ovanligt att personer som verkligen har existerat dyker upp i roller som är annorlunda än de vi har vant oss vid, som till exempel den ångdrivna, cyborgaktiga drottning Viktoria i George Manns serie om Newbury & Hobbes. I Xiao Bais 小白 kortoman Avspärrning 《封锁》har författaren Bao Tianxiao 包天笑 en av huvudrollerna, men skrivtecknen i hans namn har ändrats till de likaljudande 鲍天啸.

Novellens berättare, herr Ma, är en kollaboratör som arbetar som ett slags sekreterare åt en man med högt uppsatt position i Wang Jingweis regering. Hela denne politikers entourage bor på samma våningsplan i ett hyreshus i Shanghai och i novellens inledning exploderar en bomb i huset och dödar politikern. Den lokala polisen kan inte hantera saken och istället kallas japansk militärpolis in för att sköta förhören. Japanerna ser det hela som ett insiderbrott och menar att den skyldige förmodligen fortfarande befinner sig i huset. Därför försätter de det helt sonika i blockad: hyresgästerna får inte gå ut, utomstående får inte komma in. Snart börjar mat och vatten tryta. Om inte någon stiger fram och erkänner eller kommer med information som kan leda till att brottet klaras upp så blir det ingen mat för någon. Det dröjer inte länge förrän författaren Bao tar kontakt med japanerna och hävdar att han såg något den där dagen: en mystisk kvinna som bar på en burk med kakor. Men talar han verkligen sanning? Har han fantiserat ihop berättelsen? Eller har han något annat på gång?

Jag tänker inte tala om hur det slutar, men jag kan medge att jag kände mig både nöjd och lite uppiggad när jag kände igen en av Baos varianter på berättelsen som en novell skriven av den riktige Bao Tianxiao.

Om man vill läsa något av Xiao Bai på engelska så kan man prova The French Concession 《租界》, en lång spionroman som utspelas under ungefär samma tid och i liknande miljöer. Med tanke på att boken inte var någon jättesuccé i Kina blev det en viss uppståndelse när de engelska rättigheterna såldes till HarperCollins för 60.000 dollar. The French Concession är en lång och invecklad historia som ibland kan vara svår att hänga med i eftersom de korta kapitlen hoppar från en person till en annan i rasande takt, men författaren lyckas onekligen förmedla en del klassisk shanghairomantik. Jag föredrar honom dock i det kortare formatet.

I Avspärrning ingår också en annan kortroman med titeln "Spionen Xu Xiangbi" 《特工徐向璧》. Den utspelar sig i modern tid och handlar också om spioner, men kanske framförallt om vådan av att försöka sätta piff på sitt äktenskapliga liv genom att krydda det med påhittad spänning och fara.

En magisk bok

Jag byter om till aftonklädsel och går hem till Lu, där jag inte har varit på mycket länge. 

Zhou Xuan 周璇

När jag går in i salen sitter hon i skenet från den röda lampan och spelar piano. En dadelfärgad kappa ligger under ett fat med glänsande gröna palmblad vid sidan om instrumentet; två mjuka, vita händer dansar lätt över tangenterna. Det korta håret darrar i takt med musiken. 

Lampans ljus förvandlar allt till en rosafärgad skymning. Hela rummet genomsyras av leende ungdom. Under såna omständigheter förstår väl var och en att det finns annat än vin man kan berusa sig på här i världen?

Jag går tyst fram till henne och när hon får syn på mig tystnar pianomusiken med ens. När det gäller musik är jag inte särskilt insatt, det vet jag, och det vet hon också. 

”Vad är det där för något?” Jag ler och pekar på noterna. 
”Det där? Det förstår du inte. Det är en skrift för himmelska odödliga!” 
”En skrift för odödliga? Hm. Du har verkligen ett bra minne, som kommer ihåg Drömmar om röda gemak så väl!” Jag kan inte låta bli att bita mig i läppen och le.*

Det slår henne plötsligt att hon har uttryckt sig lite väl obetänksamt och hon sänker långsamt blicken. I lampskenet ser hennes ansikte ovanligt rosigt ut. 

”Vi går upp på övervåningen. Qiang och Fang är där.” 
Hon slår igen noterna, fnissar till och springer ut ur salen. 

*Den unge mannen syftar på ett stycke i 1700-talsromanen Drömmar om röda gemak, där huvudpersonen Jia Baoyu kommer hem till sin kusin Lin Daiyu, som sitter och spelar qin. Han förstår inget av hennes bok med noter och kallar den för "en skrift för himmelska odödliga". Att detta gör den unga Lu generad beror på att Baoyu och Daiyu är romanens kärlekspar.

Ur Ye Lingfeng 叶灵凤, De 《她们》, 1927.

Wei

Wang Ying 王莹

”Släpp in mig!”

Det är en kall vinternatt och en ung man står utanför det pappersklädda fönstret till de kvinnliga studenternas sovsal och ropar. Där ute viner nordanvinden och snöflingorna glittrar som månsken.

”Snälla släpp in mig!” ropar den unge mannen bedjande igen.
 
”Släpp in honom nu”, säger Mei till Wei. Hon står inte ut med att höra honom längre.
 
”Strunta i honom bara”, säger Wei och fortsätter att läsa sin bok som om inget har hänt.

”Släpp in mig, jag måste tala med dig !”

”Det är ju synd om stackaren. Släpp in honom.”

”Hm! Du ställer dig alltid på karlarnas sida. Vänta får du se hur lycklig det kommer att göra dig. Det är inte jag som har bett honom komma.”

”Jag var så dum! Det är bara mitt fel! Snälla, släpp in mig så vi kan prata! Jag lovar att inte störa dig mer sedan.”

Wei sträcker sig efter eldgaffeln och petar på träkolsbitarna med den. Det verkar inte som om hon hör rösten där ute. I det varma rummet får skenet från lamporna deras skuggor att avteckna sig tunga och tydliga mot fönsterpapperet.

”Släpp in mig! Låt mig komma in och be om förlåtelse. Jag svek inte mitt löfte med flit, jag lovar.”

”Vilket löfte?” viskar Mei.

”Inte vet jag! Det är han som är överkänslig. Låt honom skrika. Strunta i honom.”

”Låt mig få komma in och prata med dig. Jag kan dö sedan, om du vill. Är du fortfarande arg? Jag lovar att jag aldrig ska göra så mot dig igen.”

”Det är väldigt kallt ute. Låt honom komma in.”

”Bry dig inte. Låt honom stå där. Är du rädd att han ska förfrysa sig? Kärleken är grym – om han vill drömma kärleksdrömmar så är det lika bra att han får känna på lite grymhet redan nu.”

”Men det är ju synd om honom. Har du inte straffat honom tillräckligt nu, fröken Wei?”

”Släpp in mig en stund!”

”Jag tänker stanna här tills jag får prata med dig, till och med om jag fryser ihjäl på kuppen!” Han stampar med fötterna när han säger det. Det ser ut som om han gråter.

”Säg åt honom att gå!” Mei står faktiskt inte ut längre.

”Jag har inte bett honom komma, varför ska jag be honom gå? Om han klarade av att ta sig hit måste han väl klara av att gå härifrån också? Det är ju löjligt!”

”Om du inte släpper in mig stannar jag här tills jag dör!”

”Herr Liu, det är sent. Ta och gå hem nu, i morgon …”

”Tala inte med honom!” Wei skyndar fram och lägger handen över Meis mun.

”Jag går inte. Om hon inte släpper in mig stannar jag tills jag dör.”

”Hör du! Nu blev han bara uppeggad.” Wei pekar mot fönstret och ser argt på Mei.

”Du är så grym!”

”Hur kan du vara så hårdhjärtad? Kan du inte förlåta mig? Bara en enda gång? Släpp in mig så jag får prata med dig! Bara några ord! Om du inte släpper in mig stannar jag tills jag dör!”

Wei fortsätter att lugnt läsa i sin bok. ”En man som har gått igenom något sånt här kommer inte att våga sig på att lura en kvinna igen”, säger hon och ler. Bönandet och bedjandet där ute bara fortsätter. Plötsligt hörs ljudet av steg långt bortifrån och hon lystrar till, rester sig snabbt och släcker lampan.

”Det här är flickornas sovsalar. Du bryter mot reglerna. Vad står du här för?”
Väktarens kyliga stämma. Wei kan inte låta bli att skratta.

”Wei är en otrolig kvinna”, sa Mei till mig. ”Hon kan lura en man i döden och den stackaren anar aldrig att han har blivit lurad.” 

Ur Ye Lingfeng 叶灵凤, De 《她们》, 1927.

Han

Jin Yan 金焰

Morgonsolen silar in genom den tunna gröna tyllgardinen.

Han - en vacker tjugoettårig yngling, en ung man som får gifta kvinnor och fröknar att vrida på huvudet när han går ut på dansgolvet (fruarna vågar öppet peka och kommentera, de tillbakadragna fröknarna ler bara mot honom i anden) - ligger och sover, insvept i ett vitt lakan. Det avslappnade ansiktet strålar av ungdomlig skönhet och lycka. Han har aldrig upplevt svårigheter, aldrig varit utanför. Inget elände står ut med att komma nära en så vacker kropp och det eländet inte förmår närma sig kan inte heller samhället ignorera.
 
Han är himlens högfärdige son, lyckans bortskämda barn.
 
Och nu är det snart dags att stiga upp. Om bara en kvart ska han svara på solens begäran och stiga ur sängen. Han är lika mån om sin morgontoalett som vilken ung fröken som helst. Puder, rouge, ögonbrynspenna, parfym – han använder all världens konstgjorda skönhetsmedel för att skapa sin naturliga skönhet. Med hjälp av denna artificiellt naturliga fägring kan han få kroppar att svara och själar att sucka av hänförelse.
 
”Tänker du förföra dem?”
”Jag tänker se till att ingen av dem vågar sig på att förföra mig.” 
”I så fall blir du ensam, och när du blir ensam blir du sorgsen.” 
”Jag känner tröst i sorgen.” 
”Men det är en tröst som saknar själ.” 
”Bara en kropp utan själ är en sann kropp.”
 
Och så inleder han, en underbart vacker ung man, sitt själlösa liv och nedtecknandet av detsamma.

Ur Ye Lingfeng 叶灵凤, De 《她们》, 1927.

Deckare i Shanghaimiljö

En ung kvinna får ansiktet sönderskuret av en okänd gärningsman medan hon och hennes fästman sitter på café och väntar på att träffa hans tidigare fästmö. En annan kvinna begår självmord hemma i sin lägenhet efter att ha deltagit i ett test av en ny medicin mot depression. Men är självmordet verkligen självmord? Och är de två fallen kopplade till varandra?

Inte kan man motstå en deckare med den oerhört smidiga titeln Är du singel för länge blir du mördad 《单身太久会被杀掉的》, så när jag hittade Sun Weis 孙未 roman i Författarnas bokhandel i Shanghai var jag tvungen att köpa den. Lite besviken är jag allt på rubriksättarna, för titeln är helt missledande och lurar läsaren att tro på ett motiv som inte alls stämmer. Författaren förklarar till och med själv i efterordet att hon ville ge sin bok titeln Människan i flaskan 《瓶中人》 men att den inte ansågs vara säljande nog.

Så vad handlar boken om då? Huvudpersonen, Zhou You , är en ganska sympatisk person. Hon arbetar som något slags juridisk assistent på ett stort läkemedelsföretag, men även om arbetet upptar större delen av hennes tid är hon inte direkt någon karriärist. När hon inte arbetar tar hon på sig myskläderna, kryper upp i soffan därhemma, drar en filt över sig och äter en hämtpizza, medan hon kollar på tv-serier eller klickar sig runt på olika diskussionsforum på nätet. Det är där hon först läser nyheten om fallet med den knivskurna kvinnan på caféet. Till en början verkar det inte ha något alls med henne själv att göra, men när hon får i uppgift att titta på självmordet - läkemedelsföretaget är angeläget om att den medicin de testar inte ska ha gett upphov till akut depression - märker hon snart att de två händelserna hör ihop. Inte nog med det - självmordet var förmodligen ett mord. Snart dör fler personer och alla har sin egen koppling till läkemedelsföretaget. Zhou You börjar misstänka att det handlar om medvetet sabotage och hon hittar snart ledtrådar på en av de populära webbplatser hon besöker: meddelanden skrivna under pseudonym som verkar ha en koppling till dödsfallen. Till hjälp och bollplank har hon frisören Bill, som hon också har lärt känna via nätet. Tillsammans ställer de upp olika scenarier och funderar kring de inblandades bakgrund. Snart visar det sig att fallet är mer personligt än Zhou You anade ...

Även om Är du singel för länge blir du mördad är upplagd som en deckare handlar den snarare om ensamhet. Om människor i en storstad i Kina idag, som inte kan nå fram till varandra, inte får leva med den de verkligen älskar, som hela tiden visar upp fasader som inte speglar vad de egentligen tänker och känner, och vilka konsekvenser det får för deras psyke. Det är detta som romanens originaltitel, Människan i flaskan (eller Människor i flaskor) syftar på. Zhou You föreställer sig än den ena, än den andra personen i rollen som mördaren (ett tag misstänker hon till och med sig själv och tänker ut en mycket trovärdig teori om hur hon kan ha gått tillväga), och för varje ny misstänkt går hon igenom scenariot en gång till. Det är i någon mån romanens styrka att den visar så många olika tänkbara vinklar och varianter på samma skeenden, men det blir också efter ett tag en aning långrandigt att tröska igenom nästan samma mordscen en gång till, om än med en annan mördare i huvudrollen. Berättelsen är dramatisk och hade kunnat bli riktigt bra, men precis som många andra kinesiska författare skulle Sun Wei behöva en hård redaktör som sa åt henne att kapa bort onödigt dödkött och koncentrera sig på det viktiga.

Det som dröjer sig kvar efter läsningen är beskrivningen av den tomhet och meningslöshet som de unga och medelålders shanghaiborna i romanen känner, och beskrivningen av den fundamentala ensamhet man kan leva i trots att man hela tiden är omgiven av människor som på ytan står en nära.

Modern Sketch 《时代漫画》

In January of 1934, a strange horseman appeared on the crowded and coloful magazine racks along Shanghai's "culture street", Fuzhou Road.

Så börjar John A. Crespis långa artikel - ja, bok kan man väl säga - om den klassiska tidskriften Modern Sketch 《时代漫画》.

Under fyra år, från 1937 till 1939, lämnade här kinesiska tecknare sina kommentarer till samtiden i det hektiska och färgsprakande Shanghai där gamla traditioner och modern jazzkultur levde sida vid sida. Teckningarna var i många olika stilar och speglar olika politiska åsikter och sätt att se på världen, med humor och vrede sida vid sida. Crespi berättar om tidskriften själv, om de olika konstnärerna och deras stilar och om den tid där tidskriften uppstod och verkade.

Läs hans text här eller ladda ner och skriv ut pdf-filen.

Shi Zhecun

Idag är det inte bara tjugo år sedan det första sms:et skickades utan även Shi Zhecuns 107:e födelsedag - eller det skulle åtminstone ha varit det om han inte hade dött år 2003.

Shi Zhecun räknas, precis som Mu Shiying och Liu Na'ou, till neo-senualisterna, en grupp unga författare som förnyade den kinesiska prosan på 1930-talet och vars texter ofta handlade om det mondäna livet på Shanghais nattklubbar och hästkapplöpningsbanor. Shi Zhecun skiljer sig litet från de andra författarna i gruppen genom att han förutom de dekadenta storstadsskildringarna också skrev flera berättelser i ett slags grotesk, övernaturlig stil som till exempel novellen "Generalens huvud" 《将军的头》, om en tibetansk-kinesisk general som får huvudet avhugget i strid men fortsätter att slåss och rida tills hans åtrådda påpekar att han redan är död, eller "Kumarajiva" 《鸠摩罗什》, om en liderlig munk som inte kan stå emot sina drifter.

Själv är jag dock mest förtjust i den vackra och melankoliska novellen "Vårsol" 《春阳》 som handlar om en kvinna som tillbringar en dag i Shanghai. Hon har aldrig varit gift men är ändå änka, för när hennes fästman dog lovade hon att aldrig gifta om sig - en uppoffring som inte gjordes av kärlek utan för att hon skulle få ta del av hans arv och ha något att leva av. Men någonstans inom sig längtar hon ändå efter kärleken och under sin dag i den vårvarma staden fantiserar hon om människorna och männen hon möter, om vad som skulle kunna hända om någon av dem ...

Tant Chan låser bankfacket och går ut ur kassavalvet och när hon ser att den unge banktjänstemannen tittar åt hennes håll gör hjärtat ett skutt i bröstet och hon vänder sig omedvetet om och kastar en blick på de prydliga raderna med lådor, men kan inte längre se vilken av dem som har nummer 305. Hon lägger handen på bröstet: de 154 yuan och 6 jiao i kontanter som hon just har hämtat ut ligger tryggt på plats innanför kläderna. Och därmed går hon ut genom porten till Bank of Shanghai.

Vädret är vackert och solen är mycket varm. Det är första gången hon känner så idag. Ja, hon tog tåget från Kunshan tidigt på morgonen och så fort hon var framme tog hon en rickshaw till banken. Förutom det korta ögonblick när hon steg upp ur sängen och drog ifrån gardinerna för att se om det regnade har hon faktiskt inte lagt märke till vädret. Men det är verkligen bra idag. I nästan två veckor har det bara blåst och regnat och aldrig varit fint, men idag är gator och hus fulla av solsken. Det är vår på riktigt nu och på ett ögonblick har det blivit varmt. Hon lättar litet på yllehalsduken runt halsen.

Tant Chan, som inte alls är så gammal som man kan tro, får förstås inte uppleva någon romans och till sist reser hon hem till småstaden igen, lika ensam som när hon kom.

En annan fantastisk Shi Zhecun-novell heter "På biograf Le Paris" 《在巴黎大戏院》och består av en inre monolog, framförd av en man som har bjudit med sin älskarinna på bio men är tämligen nervös för vad hon (och alla andra) ska tycka om honom.

Nej, men vad nu? Trängde hon sig före för att köpa biljetter? Nu får jag skämmas, de tittar ju på mig, är den där skallige mannen ryss, kanske? Kvinnan där stirrar på mitt ansikte. Ja, och den där typen har tagit cigarren ur munnen och glor på mig. Alla stirrar på mig. Jaja, men jag vet nog vad de tänker. De föraktar mig litet, nej, de gör sig lustiga över mig. Jag förstår inte varför hon måste tränga sig före och köpa biljetter? ... Nog måste hon ha insett att det skulle göra mig illa till mods? Jag är en man, en gentleman, och ingen har väl varit med om att en man tar med sig en kvinna - inte ens den sortens kvinna - på biograf och låter henne betala för biljetterna? Sådant händer inte, jag har då aldrig sett det ... Usch, vad det hettar i ansiktet, jag är säkert alldeles röd. Finns det inga speglar här?

När jag någon gång snart (förhoppningsvis) sätter ihop "min" samling förrevolutionära Shanghainoveller så kommer de två absolut att ingå.

Så vitt jag vet finns ingen av Shis noveller översatt till svenska, men det finns en fransk samling med titeln Le goût de la pluie samt en engelsk som heter An evening of spring rain.

Fem på nattklubben

Nu skulle man kunna tro att jag har påverkats av Seth Grahame-Smiths roman Pride and Prejudice and Zombies och tänker skriva en perverterad version av någon Enid Blyton-bok. Så är inte fallet. "Fem på nattklubben" är istället en novell av Mu Shiying, en av de 1930-talsförfattare från Shanghai som ingick i den grupp som kallades "neo-sensualisterna".

Neo-sensualisterna, vars främsta representanter förutom Mu Shiying 穆时英brukar anses vara Liu Na'ou 刘呐鸥 och Shi Zhecun 施蛰存, skrev om staden Shanghai i all dess glans, med nattklubbar, barer, kapplöpningsbanor, biografer och glassbarer. Och i Liu Na'ous och Mu Shiyings noveller är det framförallt kvinnan som står i centrum - den moderna kvinnan med atletisk kropp och kortklippt hår som förföriskt blossar på en cigarett medan hon kyligt leker med sina beundrares känslor. Mannen, å andra sidan, är något av en voyeur som sällan kommer till skott men ändå är förslavad av sin erotiska besatthet.

"Fem på nattklubben" 《夜总会里的五个人》(eller "Fem personer på en nattklubb" som man kanske hellre borde kalla den för att undvika Blyton-associationerna) handlar om "fem människor som har ramlat ur livet". I novellens början träffar vi dem var och en på sitt håll, lördagseftermiddagen den 6 april 1932. De har alla drabbats av misslyckanden: på börsen, i kärlekslivet, på arbetet... Och på kvällen möts de på nattklubben för att dränka sina sorger i alkolhol och musik. Innan natten är över ska en av dem dö.

Lördag kväll: en kväll utan vett och sans.
Lördag kväll: en kväll när också domarna bryter mot lagen.
Lördag kväll: en kväll när Gud nedstiger i helvetet.

Flera av Mu Shiyings noveller, till exempel hans mest kända verk "Shanghai foxtrot", är skrivna i ett slags impressionistisk stil där olika fragment eller skärvor fogas samman till kollage på ett sätt som liknar filmberättande. Det gäller även för "Fem personer på en nattklubb".

Röda gator, gröna gator, blå gator, purpurfärgade gator... Å, stad uppklädd i starka färger! Neonljusen dansar - den brokiga floden av ljus, den skiftande floden av ljus, den färglösa floden av ljus - en himmel dränkt av ljus, en himmel av sprit, cigaretter, högklackade skor och klockor... Drick White Horse Whiskey... Lucky Strike cigaretter skadar inte din hälsa... Alexanders skobutik, Johnsons Bar, Rasario Tobacco Company, Dixie Music Shop, Choklad- och karamellbutiken, Cathay Theatre, Hamilton Hotel...

Stämningen i Mu Shiyings noveller är hetsig, cynisk och dekadent. Mu såg mycket tydligt klyftorna i samhället, men hans huvudpersoner är inte människor som går ut på gatan och organiserar massorna för att förändra något. Istället lutar de sig tillbaka i fåtöljen, tar en drink och studerar skådespelet på avstånd. I "Shanghai foxtrot" möter en ung författare en prostituerad kvinna och börjar genast fundera på hur han ska skildra henne i sin kommande bok, och när en arbetare - en i den grå massan som bygger den glittrande staden - ramlar ner från en byggnadsställning och dör släpar man bara kroppen åt sidan och bygger vidare på den blodfläckade marken. Novellen både börjar och slutar med meningen: "Shanghai - ett paradis byggt på helvetet!"

Den cyniska attityden, i kombination med det faktum att Mu Shiying under en tid arbetade för den japanska marionettregimen och så småningom mördades av Kuomintangagenter, gjorde att han under en lång tid var persona non grata i den kinesiska litteraturvärlden. På senare år har dock hans noveller givits ut på nytt.

Vill man läsa mer om Mu och neo-sensualisterna rekommenderar jag Leo Ou-fan Lees intressanta bok Shanghai Modern, som även tar upp andra Shanghaiförfattare från 1930-talet.