Julklappstips

Eftersom jag ju ändå har kvar den här sorgligt eftersatta bloggen så kan jag ju passa på att tipsa om två romaner som jag själv har översatt och som faktiskt skulle kunna bli riktigt bra julklappar.

Den första är Eileen Changs 张爱玲 (dvs Zhang Ailings) Ett halvt liv av kärlek《半生缘》, en roman som förlaget Atlantis beskriver på följande sätt:

Manzhen är en ung arbetare på en fabrik i 1930-talets Shanghai. Där möter hon Shijun, sonen till en välbärgad köpman. Trots familjernas motstånd blir de förälskade och börjar drömma om ett liv tillsammans. Men så tvingar omständigheter dem isär. Efter flera års separation återförenas de, men håller deras kärlek fortfarande?
Ett halvt liv av kärlek är en ömsint och gripande roman om kärlek med förhinder. Den ger också en fascinerande inblick i kinesiskt vardagsliv under 1900-talets första hälft, framför allt för kvinnor. Här finns det totala beroendet av män, det ständiga hotet om våld, ofriheten och kraven från familjen som gör det omöjligt att själv bestämma över sitt eget liv. 

Jag skulle nog vilja tillägga att romanen faktiskt också lyfter fram männens situation och hur de lider av systemet. Anledningen till att Manzhen och Shijun skjuter på sitt bröllop är att en man förväntas försörja hela sin familj, och då inte bara kärnfamiljen. Om Manzhen och Shijun gifter sig får han inte bara ekonomiskt ansvar för henne och deras eventuella barn, han ska också försörja sin egen mor, sin svägerska och brorson, Manzhens mor och farmor, samt hennes yngre syskon (som är tre eller fyra stycken, jag minns inte riktigt). Det går ju inte, inte på den lön han har. Därför vill Manzhen att de väntar tills hennes äldste lillebror blir tillräckligt gammal för att börja arbeta - då är det nämligen han som tar över ansvaret för mor, farmor och yngre syskon.

Ett halv liv av kärlek är en ganska lågmäld historia och därför blir de enstaka våldsinslagen så extra drabbande och tydliga. En sorglig berättelse, som det mesta jag översätter, men mycket läsvärd och en modern klassiker.

Bok nummer två är Avspärrningen 《封锁》av Xiao Bai 小白. Den har jag skrivit om tidigare - följ den här länken så kan ni läsa mer om den. Det är lite synd att många av referenserna i boken inte kommer att uppfattas av den genomsnittliga svenska läsaren, men jag tror nog att man får en bra läsupplevelse ändå. En spännande spionthriller som inte är lika lång som många av de tegelstenar jag brukar översätta. Så här skriver förlaget (Nirstedt/litteratur) om den:

Shanghai 1940, under den japanska ockupationen. I en laglös stad rör sig utländska affärsmän och diplomater, agenter och dubbelagenter, landsförrädare och patrioter sida vid sida. Medlöparen herr Ding dödas i ett sprängattentat, och japanska agenter spärrar av huset för att hitta förövaren. Ingen undgår misstanke, varken herr Dings eget följe eller människor som av en slump har befunnit sig i explosionens närhet. En författare som förhörs av de japanska officerarna berättar om en främmande kvinna han mött i trapphuset vid tiden för attentatet. Men hans historia har stora likheter med en följetong som han nyligen publicerat i boulevardpressen.

Avspärrningen är en hård, koncentrerad noir-berättelse om avspärrningar i verklig och symbolisk bemärkelse. Ett spel med lögner och halvsanningar inom och på trots mot det slutna rummets och agentromanens ramar. 

Avspärrningen har ett efterord av Viola Bao.

Lust, försakelse

Nu kan man köpa Noveller för världens barn 2009, som förutom fantastiska noveller av författare som till exempel Ernest Hemingway, Franz Kafka, Norman Mailer, Karin Boye, Elin Wägner och Sonja Åkesson även innehåller en svensk översättning av Zhang Ailings "Lust, försakelse" - berättelsen som låg till grund för filmen Lust, Caution. Mycket litteratur för pengarna och dessutom en slant till behövande barn. Mer om novellsamlingen här, och ett kort utdrag ur "Lust, försakelse" hittar du i ett tidigare blogginlägg.

Litet förhandsreklam...

Litet reklam får man väl göra? Zhang Ailings kortroman "Lust, försakelse" som låg till grund för filmen "Lust, caution" kommer på svenska i höst. Den ingår i en antologi, Noveller för världens barn, som ges ut av Radiohjälpen. Andra författare vars noveller ingår i antologin är Ernest Hemingway, Kafka, Victoria Benedictson, Richard Yates, m.fl. Pengarna går till fattiga barn, så köp den!
Ett smakprov kanske?
De måste ha satt någon på att bevaka caféet och kontakta de andra så fort bilen dök upp. Hon hade inte sett någon som stod och hängde i närheten när hon kom. Fredsteatern på andra sidan gatan var förstås det perfekta utkiksstället: där fanns gott om gömställen i skuggan mellan pelarraderna och det var normalt att folk stod och väntade utanför entrén. Men det lilla torget utanför teatern var alldeles för öppet och den låg litet för långt bort för att man skulle kunna se vem som satt i bilen.

En budbil stod parkerad framför porten till en körsnärsbutik bredvid caféet. Den måste ha gått sönder, för chauffören, en man i trettioårsåldern med snaggat hår, lutade sig in under motorhuven och försökte reparera den. Hon kunde inte se hans ansikte, men han verkade inte bekant. Det kunde knappast vara flyktbilen. Vissa saker berättade de inte för henne – och hon frågade inte heller – men som hon förstod det var det fortfarande samma personer som var involverade. Även om de hade hjälp av den där Wu var det inte säkert att de hade fått tag på någon vanlig bil. Om gengasbilen fortsatte att stå parkerad på samma plats kunde det vara den de tänkte använda. I så fall borde Huang Lei sitta vid ratten. Men eftersom hon bara hade sett den bakifrån hade hon ingen aning om vem som körde.

Wu hade förmodligen inget större förtroende för studenterna; han tyckte antagligen att de var för unga och var rädd att de skulle bryta ihop och ange varandra om något gick fel. Han arbetade nog inte ensam i Shanghai, men han var Kuang Yumins enda kontakt med motståndsrörelsen.

Han hade lovat att de skulle få bli medlemmar i organisationen. Det här var troligtvis ett test.

”Innan de skjuter går de så nära att revolvern nästan rör vid kroppen”, hade Kuang Yumin leende berättat. ”De skjuter inte på håll, som i filmerna."

Antagligen ville han försäkra henne om att de inte tänkte skjuta vilt omkring sig hur som helst. Hon ville hellre dö än träffas av ett skott och bli handikappad.

Nu, när sanningens ögonblick var nära, började hon känna sig litet otålig.

Hennes scenskräck försvann alltid som genom ett trollslag så fort ridån gick upp.

Det värsta var själva väntan. Män kunde i alla fall röka. Hon kände sig tom, som om kroppen inte var riktigt verklig. Hon öppnade handväskan, plockade upp en flaska parfym och satte några droppar bakom öronen med hjälp av glaskorken. Den var sval och len, det enda konkreta i tomheten. Hon satte några droppar på halsen också. Ett ögonblick senare kände hon den lätta doften av gardenia.
Om du köper boken får du veta hur det går...

Lust, försakelse

Det bästa med Zhang Ailings novell är inte spänningen utan hur hon med små medel förmår att förmedla saker som man kan grubbla på länge, länge.
Som herr Yis liv, alla de där kollaboratörernas liv, de som lever instängda, rädda, i ständig fruktan för lönnmördare, så ängsligt noga med att ställa sig in hos varandra, alltid redo, aldrig avslappnade. Hur hopplöst det måste ha känts för dem också, hur meningslöst det måste ha varit. Och allt det kan hon visa på med några få antydningar om gardiner, kläder, mahjongpartier...
Och så tycker jag mycket om slutet. Hur Jiazhi bestämmer sig för att rädda herr Yi, inte för att hon älskar honom utan för att han älskar henne. Att döda en cynisk kvinnojägare är en sak, men att bedra och mörda en man som verkligen älskar henne - det klarar hon inte. Och herr Yi kan förstås inte förstå det.