Romanen, som baseras på historien om den persiska pärlan (som jag tror härstammar från Taiping guangji 《太平广记》och som även Li Jingze 李敬泽 nyligen har skrivit en essä om i sin bok Den svarta fågeln 《青鸟》), handlar om en flicka som föds under Tangdynastin men får evigt liv när hon sväljer en pärla som en persisk handelsman ger henne. Det hon inte är medveten om då, men som persern strax informerar henne om, är att hon kommer att förlora sin odödlighet om hon har sex. Tang Zhu (det namn hon har när läsaren lär känna henne) har levt i mer än tusen år och arbetar som servitris när hon till sist stöter ihop med Jin Ze. Han är ung och bortskämd, men det är mest på ytan. När hans far dör övertalar Tang Zhu honom att satsa på det han egentligen vill: att bli kock. Kärlek uppstår. MEN - Jin Zes far var inblandad i olika skumraskaffärer och när han dog hade han i sin ägo ett usb-minne med komprometterande material som hans tidigare kompanjon Zhao Yao vill åt. Han försöker övertala Tang Zhu att spionera på Jin Ze och leta rätt på usb-minnet. Komplikationer följer. Och den stora frågan är förstås om Tang Zhu ska våga satsa på att Jin Ze verkligen älskar henne och ge upp sin odödlighet för honom.
Det jag tyckte om med romanen är Qiao Yes sätt att lägga upp historien. Varje kapitel berättas i första person av någon av de inblandade, vilket gör att man får komma in i huvudet på dem alla och veta vad de tänker, vad de döljer och hur de uppfattar varandra. Det gör berättelsen levande. Det försvunna usb-minnet och Tang Zhus tvekan kring om hon ska samarbeta med Zhao Yao eller ej skapar också spänning. Qiao Yes språk är vackert och ibland låter Tang Zhu riktigt poetisk i sitt sätt att uttrycka sig. Texten flyter på snabbt och bra, man tar sig igenom kapitlen som en blixt. Mindre bra är att hon inte riktigt utnyttjar de premisser hon själv har ställt upp: väljer man att låta huvudpersonen i en berättelse vara odödlig måste odödligheten vara något som påverkar intrigen på ett djupgående sätt, något som inte går att plocka bort utan att historien förändras i grunden. Så är det inte här. Tang Zhus odödlighet skulle lätt ha kunnat raderats utan att det fick några större effekter. Hennes rädsla för sex skulle kunna bero på något annat än dödsskräck, hennes oklara identitet skulle också kunna ha andra orsaker. Detta är en brist (och då har jag ändå valt att bortse från det helt osannolika i att en ung flicka skulle kunna leva tusen år som tjänsteflicka i Kina utan att våldtas en endaste gång).
Men - jag tyckte ändå mycket om Berättelsen om den gömda pärlan. Den var klart läsvärd och även om den tappade lite på slutet höll Qiao Ye uppe spänningen riktigt bra nästan hela vägen. Och så var det ju språket - då och då gnistrar det om meningarna: "别人都是千江有水千江月，唯有我，是那万里无云万里天", "人在世上练，如同刀在石上磨".
