För ungefär ett och ett halvt år sedan skrev jag om Naduos thriller
Hundraårsförbannelsen,
ett inlägg som man kan läsa här. Nu har jag läst fortsättningen,
Orakelbensskärvor 《甲骨碎》,en bok som har en svensk koppling eftersom äventyraren Sven Hedin dyker upp som en av figurerna i intrigen.
Orakelbensskärvor tar vid ungefär där
Hundraårsförbannelsen slutar, men har två helt nya huvudpersoner - orakelbensforskaren Sun Jing och den professionella bedragerskan Xu Xu. Kanske är det inte helt rättvist mot Xu Xu att beskriva dem på det sättet, för även Sun Jing är yrkesbedragare och i romanens inledning deltar han i ett tv-program om antikviteter där han tillsammans med en kompanjon iscensätter ett bedrägeri som ger honom en saftig summa pengar.
Xu Xu söker upp Sun Jing som motvilligt blir hennes partner i en avancerad plan som går ut på att stjäla ett av de mest speciella och berömda orakelbenen i Shanghai Museums samlingar. Till skillnad från andra orakelben är detta inte ett sköldpaddsskal eller skulderbladet från en oxe, utan skallen från en avliden shaman.
Mitt under förberedelserna kontaktas Sun Jing av Han Shang, den kvinnliga huvudpersonen i
Hundraårsförbannelsen, som stämmer möte med honom. Innan de hinner träffas dör hon i vad som först tycks vara en olycka, men som så småningom ska visa sig vara något betydligt mer skrämmande. Xu Xu blir vittne till händelsen men skräms så svårt att hon inte kan komma ihåg vad hon såg.
De bägge kumpanerna kommer över en inspelning där Han Shang berättar om det hon och Fei Cheng var med om. Det visar sig att Sun Jing har just en sådan metallskiva med en bild av
Metatron som Freud och Zweig använde sig av i sina ockulta experiment. Det ska snart visa sig att hans släkt har varit inblandad i experimenten, att shamanskallen spelade en viktig roll i den kinesiska grenen av Freuds lilla sekt och att Sven Hedin var djupt involverad i dess aktiviteter i Shanghai.
Xu Xu och Sun Jing kontaktar den gamle orakelbensexperten Ouyang Wenlan, som har donerat skallen till museet, i hopp om att få honom att arrangera en utställning som ska ge dem möjlighet att få tillgång till den. Till sin stora förvåning upptäcker Sun Jing att skallen är en förfalskning - det äkta orakelbenet måste ha försvunnit ur museets samlingar för länge sedan. Och sedan ... ja, jag tänker inte berätta mer än att den man minst misstänker förstås är den största skurken.
Orakelbensskärvor är inte den perfekta thrillern, men jag tycker i alla fall att Naduo är betydligt bättre på att skriva den här sortens böcker än de flesta andra kinesiska författare jag har läst. Helt klart en underhållande bok, även om det hade varit roligare om Sven Hedin hade fått figurera litet mer och ha en mer demonisk roll.
Och den som inte vet vad orakelben är kan läsa mer om det här.
Jag måste säga att jag tycker att det är ganska fantastiskt att min svärmor Miao Jinghu 缪景湖, som är 93 år, nu har debuterat som författare.
