Intervju med Chen Guanzhong/Chan Koon Chung

En intervju på engelska med Chan Koon Chung, om hans pessimistiska framtidsvision Den gyllene tidsåldern. Gjord av Jeremy Goldkorn från Danwei.

Räck ut tungan och hälsa som folk

Nu när det är sommar kan man ju få vara litet lat och skriva om gamla godingar och böcker som man fuskläst på engelska, tycker jag. En bok som har stått på min läslista ganska länge är novellsamlingen Stick out your tongue av Ma Jian. Jag fick inte tag på berättelserna i original så jag tillät mig att vara litet lat och läsa dem på engelska istället.

Ma Jian är en författare som jag tycker rätt bra om. Jag har skrivit om honom tidigare; då gällde det den fantastiska men deprimerande romanen Beijing Coma, som handlar om demokratirörelsen och massakern i Beijing 1989. Men jag har faktiskt också översatt två av hans verk till svenska: reseskildringen Rött damm och romanen Nudelbagaren (bägge böckerna utkom på Fischer &Co 2007).

Rött damm är en reseskildring där Ma Jian berättar om hur han 1983, efter att ha fått nog av den absurda situationen på tidskriften där han arbetar - cheferna kan till exempel kan bli upprörda av att han valt färgen gul till ett tidskriftsomslag ("Du insinuerar att vi är en pornografisk fackförening!") - och av den pågående kampanjen mot "andlig förorening", bestämmer sig för att lämna allt och försvinna. Han har länge varit intresserad av buddismen och föreställer sig Tibet som ett andligt rike, en plats där man kan finna både sig själv och en högre sanning. Tibet är hans mål, men det tar honom flera år att komma dit. På vägen hinner han både uppleva ökenområden i Kinas västra utkanter och täta djungler på gränsen mot Burma och Laos.

Han färdas ömsom till fots, ömsom med buss och tåg. När han inte övernattar utomhus eller tar in på något gästhus (oftast med förfalskade rekommendationsbrev som förklarar att han är på reportageresa) sover han hemma hos bekantas bekanta, personer som han ibland aldrig har träffat förut men som han blivit hänvisad till av andra han stött på under resans gång. Han hankar sig fram på olika småjobb, bland annat som frisör. Han blir jagad av skurkar, tagen av polisen och träffar en rad oerhört intressanta figurer ur olika samhällsskikt. När han till sist kommer till Tibet visar det sig att inget är som han har föreställt sig. Något desillusionerad, men med en mängd nya erfarenheter och stoff till ett antal noveller i bagaget, reser han tillbaka till Beijing.

Rött damm innehåller bakgrunden till novellerna i Stick out your tongue, som alla utspelas i Tibet. Har man läst reseskildringen känner man igen flera av historierna, men här är de aningen bearbetade. Brottstycken av sådant som Ma Jian själv har upplevt dyker också upp i berättelser som i övrigt är ren fiktion. Här finns bland annat en novell om en himmelsbegravning där en ung flicka som dött i barnsäng styckas inför den kinesiske turistens ögon och en historia där berättaren, som gått vilse i ödemarken och inte har något att äta, stöter på en nomad som berättar om sin försvunna dotter, en flicka han fått efter incest med sin egen mor och sedan själv förgripit sig på. Gemensamt för berättelserna är betoningen av det köttsliga, råa och sinnliga, och av ett slags okontrollerbar sexualitet som för det mesta har negativa konsekvenser. Självklart stämplades novellsamlingen som pornografisk och kränkande av kinesiska myndigheter, men även tibetaner har reagerat på Ma Jians skildring av Tibet och den tibetanska kulturen. Kanske säger hans rätt svarta skildring av de "djuriska" och "främmande" tibetanerna mer om hans egen besvikelse över att inte hitta ett andligt drömrike än om det egentliga Tibet. Fascinerande läsning är novellerna i alla fall, och Rött damm - som ju till största delen ändå utspelar sig i själva Kina - är en bok som definitivt är väl värd att läsa.

Nudelbagaren, den andra bok av Ma Jian som finns översatt till svenska, är också en novellsamling, fast maskerad till roman med hjälp av en ramhandling som håller ihop berättelserna. Nudelbagaren utspelar sig under det tidiga 1990-talet, då allt förändras i rasande takt och verkligheten många gånger är mer absurd än dikten.

En författare och en blodförsäljare träffas för att äta middag tillsammans. Det är en tradition de har, en rutin där den fattige författaren rasar över kulturskymningen och över att han tvingas skriva sådant som han inte vill medan blodförsäljaren kallar honom för hycklare och bjuder på läckerheter. Och så berättar författaren historier, de historier han egentligen skulle vilja skriva istället för de politiska helgonförklaringar som försörjer honom. Han berättar om mannen som köper en gammal brännugn från en konsthögskola och öppnar eget i kremeringsbranschen och om kvinnan som hyr en jättelokal där hon iscensätter sin egen död (hon blir uppäten av en tiger) inför en betalande jättepublik; han berättar om pappan som förgäves försöker göra sig av med sitt handikappade barn och om den talande hunden som har genomskådat människornas falska yta; han berättar om pojken som inte vill spela piano och om chefredaktören som använder sin position för att hitta älskarinnor. Allt känns otroligt uppskruvet och överdrivet, men skulle samtidigt kunna vara sant (med undantag för den talande hunden, förstås).

Början av 1990-talet var en tid då allt kunde hända, och också gjorde det. Nudelbagaren är kanske inte helt lätt att ta till sig, men den säger rätt mycket om hur stämningen var i Kina för ungefär tjugo år sedan.

Ma Jian är förstås en kontroversiell person som då och då gör skarpa uttalanden om kinesisk politik och den kinesiska regimen. Numera lever han i London tillsammans med fru och barn.

Science fiction i Kina

Danwei tipsar om en podcast från Sincia/Popup Chinese om science fiction i Kina. Dessutom radar man upp en massa andra källor för den som är intresserad av kinesisk scifi. Av särskilt intresse är kanske bloggen med det något tunga namnet World Chinese Language Science Fiction Research Workshop, som drivs av litteraturvetare och faktiskt har en hel del artiklar på engelska för den som inte läser kinesiska men vill hänga med ändå.

(Bild: Zhang Xiaoyu)

Nätlitteraturens gigant sväller över alla bräddar

Shanda Literature (Shengda wenxue) 盛大文学 fortsätter att växa. Till dags dato har man åtta enorma nätlitteratursajter specialiserade på olika genrer och målgrupper, samt ett antal företag som ägnar sig åt litteratur i tryckt format samt åt att sälja rättigheter vidare till utländska förlag eller till andra format (läs: spel, teveserier och film).

Sedan i mars i år satsar man också hårt på e-böcker i nedladdningsbar form som ska läsas på läsplattor. Parollen är "En läsplatta per person". Samtidigt lanserar man också ett projekt med namnet "Molnbiblioteket" 云中图书馆, som beskrivs som en jättelik digital litteraturgalleria där man kan välja mellan tiotusen av Shandas mest populära titlar. Molnbiblioteket ska ha ett öppet format så att förläggare, tidningar och andra kan lägga ut och sälja sina egna produkter till priser som de själva bestämmer. Det hela jämförs med iPhones AppStore.

Samtidigt fortsätter man också att satsa hårt på att locka till sig de bästa författarna inom de "lättare" genrerna. Nyligen anordnades en stor mässa i Xi'an där drygt hundra olika romaner presenterades. Den mest uppmärksammade, Wang Yans 王雁 Högspänning 《大悬疑 》, var enligt Shanda värd en miljon yuan i förskott. Med tanke på att företaget har 43 miljoner registrerade användare/prenumeranter som besöker 400 miljoner Shanda-sidor varje dag lär de tjäna in pengarna med råge. (För några månader sedan köpte Shanda även den uråldriga nätlitteratursajten Rongshuxia - Under banyanträdet - som startade redan 1997 och riktar sig till de läsare som vill ha litet högre litterär kvalitet på texterna, så de verkar vilja förbättra sin image litet och komma närmare de fina salongerna.)

Shanda försöker också öka försäljningen av rättigheter till utländska förlag och har därför börjat lägga ut bokpresentationer på engelska på sin webbplats, med möjlighet att läsa provkapitel på engelska. Det här är rätt ovanligt i Kina och eftersom ett av de stora problemen för utländska förläggare är att de i allmänhet inte kan läsa kinesiska borde det kunna bli riktigt uppskattat. Den statliga China Book International har ju en portal med liknande funktion, men den är tyvärr inte riktigt lika glassig och fin...

Klicka på etiketten här nedanför om du vill se tidigare inlägg om Shanda/Shengda.

En översättares vardag

Jag kan ju bara inte låta bli att lägga ut denna ack så verklighetstrogna lilla film om översättare och arvoden från No Peanuts... "We can do this! This is not a challenge! This is an opportunity!"

Kinesisk mardrömssplatterroman

Det senaste året har jag läst ett antal kinesiska thrillers och äventyrsromaner som alla har varit mycket uppmärksammade och sålt i stora upplagor i Kina. Ingen av dem har varit särskilt bra. Istället blir det en tunn roman med inte särskilt anslående omslag som seglar upp på första plats på thriller/skräck/action-listan.

Berättaren i På ön 《岛上》 är en ung kvinna som sitter inspärrad på mentalsjukhus. När sjukhuset stängs skyfflas hon in i en lastbil tillsammans med en grupp andra och körs iväg mot ett okänt mål. Efter timmar i mörkret ställer fångarna till med upplopp och bilen välter. När kvinnan vaknar upp befinner hon sig i ett fångläger på en ö, där hon tillsammans med de andra fångarna tvingas arbeta från morgon till kväll med att tillverka små tygblommor som ska användas i konfektionsindustrin. Fångarna bor två och två i enkla skjul och förväntas i huvudsak sköta sig själva. De har fått välja en ledare som har vissa privilegier men också delvis fungerar som kontrollant. Ön ägs av den mystiske kapten Kang, som bor på andra sidan om den förbjudna skogen, ett område som inhägnas av elektriska stängsel och dit fångarna inte får gå. Kapten Kang visar sig aldrig, men håller uppsikt över fångarna med hjälp av kameror som sitter uppsatta i skjulen och arbetsrummet. De två personer som mer direkt griper in i fångarnas liv är en stum men muskulös vakt, Awu, och den namnlöse Funktionären som är hans överordnade.

Fångarna på ön är alla personer som hamnat i samhällets utkant: några är mentalsjuka, en är politisk dissident, en har genomgått en operation och bytt kön från man till kvinna, en är bara ett litet barn. Hänvisade till varandra och utlämnade åt Funktionären och kapten Kang försöker de uthärda smuts, kyla och hunger. Det monotona arbetet avbryts bara för att fångarna ska få sova eller delta i långa möten där Funktionären tvingar dem att bekänna allehanda brott eller förnedra sig på olika sätt. Berättaren, Xiaolian, får till exempel höra att hon lades in på sjukhuset efter att ha mördat sin älskare, herr Ming och hans fru. Är det sant? Xiaolian vet inte själv. Hon minns herr Ming och att hon älskade honom, men vad som hände med honom och hans fru kan hon inte komma ihåg. Kanske har hon mördat honom, kanske inte.

Mellan fångarna utspelas en mängd mindre dramer. Försvunna smycken, sexuella förbindelser och avundsjuka får dem att hela tiden käbbla inbördes istället för att samarbeta och hjälpa varandra. Vid sidan om den lilla pojken är Xiaolian yngst i gruppen och den som är mest inriktad på att fly. Hon försöker ett flertal gånger och hamnar som straff i ”sjukrummet” där Funktionären ger henne elstötar och injicerar droger i hennes blod. Trots det ger hon inte upp.

På ön är en märklig historia. Till en början händer inte mycket. Fångarna bråkar inbördes, kapten Kang är en underlig skuggfigur och som läsare har man ingen aning om vart berättelsen är på väg. I bokens sista fjärdedel utvecklar sig det hela dock till en riktig splatterroman. Fångarna dör en efter en, blod och kroppsvätskor flyter, liken ruttnar och maten tar slut. Xiaolian och Awu (som har förälskat sig i henne) flyr genom en underjordisk tunnel, men blir instängda i en källare tillsammans med den döde kapten Kang. Till sist är bara Xiaolian kvar och stapplar runt i mörkret som en zombie, utmärglad och naken. Och då kommer byggnadsarbetarna som Funktionären har hyrt in för att göra om ön till en semesteranläggning…

Jag vet inte om På ön är någon strålande roman. Den är inte alltid särskilt logisk och det finns vissa tankevurpor som stör när man läser den. Men den fascinerade mig. Xiaolian är en dubbeltydig berättare och det dröjer länge innan läsaren (och Xiaolian själv) får vet vad som egentligen hände med herr Ming. Och stämmer det verkligen att Xiaolians mamma var en självisk kvinna som förgiftade henne med droger och placerade henne på sjukhuset för att bli av med henne? Från början verkar det så, men så småningom dyker det upp skäl att tvivla på den beskrivningen. Xiaolian kanske inte är riktigt så frisk som hon själv påstår. Är På ön bara en skräckroman eller är den en allegori – och i så fall över vad? Finns här en djupare mening? Man kan göra många tolkningar av olika scener i romanen. Dessutom fastnade jag också för den alltmer groteska utvecklingen i slutet av boken. Inte för att jag är en person som gillar när blodet stänker åt alla håll – normalt är jag mycket mer förtjust i berättelser där spänningen mest handlar om det man INTE får se och där man bara väntar på något som kanske kommer att hända – men det är något med Xiaolians helvetesvandring som är oemotståndligt. Man vill helt enkelt veta hur det hela ska sluta. Det går inte bra, så mycket kan jag säga.

Och sedan, när man kollar upp författaren Ren Xiaowen 任晓雯, så visar det sig att hon är en oerhört späd och vacker liten kvinna som även ägnar sig åt att marknadsföra te och arrangera kinesiska teceremonier. Bara en sådan sak.