Urvalet är enkelt - det finns inte särskilt många vietnamesiska barnböcker översatta, och förutom någon enstaka sagosamling är det i princip bara Trasten som har publicerat något: två böcker som ingår i ett svensk-vietnamesiskt samarbetsprojekt, där svensk litteratur översätts till vietnamesiska och vice versa. Jag är visserligen gravt jävig, men tycker nog att jag kan få presentera böckerna i alla fall.
Tillsammans med sin trogne vän och följeslagare Mullvadssyrsan upplever han en rad äventyr (bland annat driver de runt på ett blad i en pöl tills de håller på att dö av svält, och jagas av grodor och gäddor). Trots att de är ute för att skapa fred råkar de flera gånger bli inblandade i strider mellan olika insektsgrupper, och ibland är det nära att de stryker med. Så här beskrivs till exempel en av de dramatiska bataljerna:
I gryningen var armén redo och uppställd. Förtrupperna stod under mullvadssyrsans befäl. Gräshopporna svärmade ut ur buskarna. De var fler än hundra stycken. Alla såg vildsinta ut och hade gröna rustningar med skräckinjagande knölar på ryggen. Antennerna stack upp som spjut. Deras bakben var till och med kraftigare än mina och beväpnade med hemska taggar. Men de hade svagheter också: de såg dåligt och eftersom käftarna var krokiga gick det inte att göra snabba bett eller utfall med dem.
Slaget höll på ända till sent på eftermiddagen. När det blev lugnare räknade jag våra förluster. Trettio av oss hade dött och tolv var sårade. Fienden hade sju döda och fem allvarligt sårade. Om man beräknade hur effektiva de båda sidorna var, så hade vi förlorat ungefär lika mycket. Men vi måste tillbringa ännu en natt utomhus, och jag hade dessutom fått en sorglig nyhet: mullvadssyrsan hade tagits tillfånga. Hans hetsiga temperament hade fått honom att våga sig långt in bland fienderna och eftersom de var många hade de övermannat honom. Vår räddningspatrull kom tillbaka tomhänt. Gräshopporna visste hur viktig mullvadssyrsan var och hade snabbt fört honom bort från stridslinjen. Den natten sov jag inte en blund.
Till sist lyckas de förstås nå sitt mål och Dê Mèn kan resa tillbaka till sin familj igen. Men där stannar han inte så länge - nya äventyr väntar!
En syrsas memoarer kan vara litet svårplacerad åldersmässigt. Berättelsen kan nog tilltala litet yngre barn, men samtidigt är texten inte helt lättläst. Förmodligen passar den bäst som högläsningsbok. Den litet gammaldags stilen fungerar bra, tycker jag, eftersom Dê Mèn på många sätt är en ganska pompös liten syrsa. En typisk, traditionell äventyrsberättelse, helt enkelt, med många intressanta observationer av insekternas värld.
Farbror Hung var kär i fröken Hong, gamle farbror Tus dotter. Hela byn visste det. Mamma sade att Hung var blyg. När han var blyg blev hans ansikte väldigt mörkt, nästan svart. Jag har sett honom en gång när hans ansikte förvandlades, det såg rätt roligt ut. Och hans öron blev flammande röda.
Jag kände också till en av Hungs hemligheter. Han var rädd för fröken Hong. Han blev rädd så fort han såg henne. Det var ganska underligt. Han var inte rädd för någon annan.
Själv tycker jag att Blunda och öppna ditt fönster är en otroligt fin liten bok, och den vann också IBBY:s Peter Pan-pris 2007.

Här nedan: första delen av en teaterföreställning för barn baserad på En syrsas dagbok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar