Sha Yexin (1939-2018), en kontroversiell kinesisk dramatiker

Den här morgonen kom med nyheten om att den kinesiske dramatikern Sha Yexin 沙叶新 har avlidit i en ålder av 79 år, efter en tid med cancer. Jag är inte särskilt kunnig när det gäller kinesisk dramatik, men Sha Yexins namn har även jag hört, kanske mycket för att han var så politiskt frispråkig och kontroversiell - bland annat var han en av dem som skrev under manifestet Charta 08 och krävde ökade fri- och rättigheter i Kina. Han kritiserade också offentligt den kände författaren Yu Qiuyu 余秋雨 för att inte ha tagit avstånd från sina skriverier under kulturrevolutionen och skrev en pjäs kallad Hu Yaobangs samvete 《良心胡耀邦》, inspirerad av Hus arbetet med att rehabilitera personer som stämplats som högermän under Mao-eran.

En av Sha Yexins mest kända pjäser är Om jag var på riktigt 《假如我是真的》från 1979. Den berättar historien om en ung man som för att komma bort från sitt arbete i jordbruket utger sig för att vara son till en högt uppsatt partifunktionär, något som öppnar dörrar och ger honom möjlighet att leva ett riktigt lyxliv - ända tills han avslöjas och allt går i kras. Bedragarbanan inleds när den unge mannen försöker få tag på biljetter till en uppsättning av Gogols Revisorn, som ju också handlar om en bedragare, men den faktiska inspirationen till pjäsen (som Sha skrev tillsammans med Li Shoucheng och Ma Yingde) kom från en händelse i Kina 1979, ett fall då en ung man utgav sig för att vara son till generalen Li Da. De tre pjäsförfattarna närvarade vid rättegången mot bedragaren och skrev därefter pjäsen, som fick premiär knappt fem månader senare. Den blev snart förbjuden. 1981 filmatiserades den på Taiwan och den filmen går att se på YouTube, även om bildkvaliteten inte är den bästa. I förtexterna till filmen anges felaktigt att pjäsen baseras just på Gogols Revisorn (dock har filmmakarna fått för sig att han hette "Gordoriz") men det stämmer alltså inte. En annan lustig detalj är att chefen för det jordbruk där den unge mannen arbetar i hemlighet lyssnar på musik av den kända sångerskan Teresa Teng, som ju kom från Taiwan och var förbjuden på fastlandet.


Ett annat omdiskuterat Sha-verk är Jiang Qing och henne makar 《江青和她的丈夫们》från 1990  (på engelska kallad I was Chairman Mao's bitch) som förstås handlar om ordförande Maos hustru.



Eftersom Kina är det komplicerade land det är och inte alls så enkelt och svart-vitt som vi ofta tror kunde Sha Yexin trots sina kontroversiella pjäser och uttalanden ändå vara chef för Folkets konstnärliga teater i Shanghai under många år, och trots att han ständigt kritiserade bristen på yttrandefrihet menade han samtidigt att det auktoritära styret med sina begränsningar hade tvingat honom att bli en bättre författare än han kanske annars skulle ha blivit - en åsikt som även andra kinesiska författare ibland har uttryckt och som ofta feltolkas som ett stöd för regimen. Hans uttalanden om att socialismen ska tjäna konsten och litteraturen, inte tvärtom, gör att han knappast kan ha sett särskilt positivt på de senaste årens kulturpolitiska utveckling i hemlandet. En intressant intervju med Sha hittar man i Harper's Magazine där han talar om Charta 08, om censuren, om förhållandet till de styrande och om kulturens ställning i Shanghai.

Många av Sha Yexins pjäser, inklusive de ovannämnda samt den mer absurda Jesus, Konfucius och John Lennon har satts upp på olika håll i världen, men såvitt jag vet har tyvärr inte någon av dem spelats i Sverige.

Kinesiska deckare/thrillers på engelska

Häromdagen hade New York Times lite överraskande en lång artikel om den kinesiske spänningsförfattaren Zhou Haohui 周浩晖, vars megahit (i Kina) 《死亡通知单》just har kommit ut på engelska under titeln Death Notice. Jag har inte läst den, men däremot en annan av Zhous romaner som också har kommit i engelsk översättning, Valley of Terror 《恐怖谷》. Den köpte jag tillsammans med ett antal andra kinesiska deckare och thrillers på engelska.

Jag måste erkänna att jag har lite svårt för de här kinesiska spänningsromanerna. Det är något med dem som inte alls klickar med mig. Jag tror helt enkelt att de är lite för överdrivna, fast på fel sätt. Jag kan tänka mig det mest i spänningsväg och tackar inte ens nej till övernaturliga inslag, men ... Kanske beror det på att de kinesiska författarna verkar kämpa så hårt för att vara originella att det bara känns krystat. Dessutom blir det ju inte särskilt originellt när nästan alla (okej, jag överdriver lite nu, jag har faktiskt inte läst alla kinesiska deckare som finns) har en polis eller deckare som med Sherlock Holmesk intelligens kan se och tolka de minsta detaljer och omedelbart dra extremt långtgående slutsatser av minsta ledtråd. Eller så är det de väldigt groteska morden? Kanske något med översättningen? Eller det faktum att personerna sällan verkar ha något djup? Jag vet inte. Men något är det.

Valley of Terror var i alla fall ganska underhållande och inte alls så dum - till en början. På slutet spårade den föga förvånande ur (jag ska inte berätta hur) i en intrig som var mer än lovligt långsökt, men fram till dess var den rätt okej.  

Apricot's Revenge av Song Ying (vars kinesiska titel jag inte känner till) var också rätt intressant och skulle förmodligen kunna hitta en del svenska läsare, då den inte lider av de där ovannämnda överdrifterna och supersmarta detektiverna, utan istället är en ganska "normal" deckare där morden har sitt ursprung i otäcka händelser under kulturrevolutionen. Den är också översatt av Howard Goldblatt, vilket innebär att språket flyter bra och inte känns sådär kantigt och konstigt som det gör i vissa andra liknande böcker. He Jiahongs 何家弘 Hanging Devils 《雪之罪》, som inte finns med på någon av bilderna och som jag läste för ganska länge sedan, minns jag också som rätt bra. Här är en recension av den.

Böckerna här nedanför, The Untouched Crime 《无证之罪》av Zijin Chen 陈紫金, Murder in Dragon City 《第十一根手指》 av Qin Ming 秦明 och A Devil's Mind 《犯罪心理档案》av Gang Xueyin 刚雪印 har jag inte läst än. Eller, jo, jag har faktiskt börjat på ett par av dem men inte kommit vidare eftersom jag helt enkelt inte kände någon större lust att läsa klart. Men en vacker dag ska jag göra det. Det ska jag. Tills vidare får jag fortsätta att rekommendera A Yis Och sen då? som ju har kommit på svenska på ChinLit.

Moses på Slättlandet

Det var rätt stor hausse kring Shuang Xuetaos 双雪涛 novellsamling Moses på Slättlandet 《平原上的摩西》när den kom ut för ett par år sedan. Shuang är en av de hetare unga författarna i Kina och kopplas ofta ihop med Yu Yishuang 于一爽, Sun Yisheng 孙一圣 och Zhao Zhiming 赵志明 i en kvartett som har kallats "den grymma generationen".

Moses på Slättlandet är en ganska varierad novellsamling, även om många av novellerna handlar om yngre män i våldsamma miljöer med fattigdom och kriminalitet. Själv blev jag rätt förtjust i titelnovellen, en lång berättelse om hur en ung polis får i uppgift att ta tag i ett gammalt "cold case" som visar sig leda tillbaka till hans egen barndom. Det är en skickligt uppbyggd historia där spänningen hela tiden ökar och när man så småningom förstår hur det hela hänger ihop och bitarna faller på plats blir man både sorgsen och skakad. På vägen fram mot slutet får man en skildring av familjeliv och samhällsutveckling under tjugo års tid som trots att den är så kortfattad ändå får med väldigt mycket. En annan fin novell är "Mästaren" 《大师》 som handlar om en oerhört skicklig schackspelare och hans inte lika skicklige son. Den novellen finns översatt till engelska och kan läsas i Pathlight (som går att ladda ner gratis).

Bäst tyckte jag nog ändå om "Den långa sömnen" 《长眠》, en fullkomligt absurd novell om en man som kontaktas av sin före detta flickvän, som vill att han ska komma och begrava hennes sambo. En gång i tiden var de alla tre vänner, men när flickan övergav berättaren för den andre mannen, Xiao, upphörde vänskapen. Ändå åker berättaren dit för att hjälpa till. Ju längre resan fortgår, desto fler underliga saker händer. En mystisk buss för honom mot platsen dit han ska. Fiskar verkar gå att fånga i luften, den f.d. flickvännen har förskansat sig i sitt hus, den döde ligger i ett hål i marken, byborna försöker stjäla liket, kulorna viner om öronen och allt slutar i en vansinnig översvämning som spolar bort alla och envar. Helt surrealistiskt men just därför också roligt att läsa.

Godnatt, min ros - inte vad man tror

Vill man hitta kinesisk eller annan östasiatisk litteratur i översättning till något europeiskt språk är det franska man ska fokusera på. För någon vecka sedan var jag i Paris och där köpte jag bland annat fyra romaner av den japanske författaren Junichiro Tanizaki, som är oerhört sparsamt översatt till svenska. I Musée Guimets butik fanns också fynd att göra. På en av hyllorna såg jag till exempel en vacker liten utgåva av Chi Zijians Godnatt, min ros 《再见玫瑰》som på franska har titeln Bonsoir, la rose och har översatts av Yvonne André. Då blev jag lite inspirerad och åkte hem och läste.

Som så många av Chis romaner utspelar sig Godnatt, min ros i Harbin i norra Kina. Årstiderna märks tydligt i berättelsen, det snöar och regnar och sedan blir det underbar vår. Chis roman bygger också på en annan av stadens egenheter, nämligen det tydliga ryska inflytandet. Staden grundades ju ursprungligen av ryssar och efter den ryska revolutionen flydde många icke-kommunister dit. Den blev också fristad för en stor grupp ryska judar. Chi vet verkligen att använda Harbins egenheter på ett skickligt sätt och man lär sig en hel del om till exempel de olika judiska synagogorna i staden och deras nutida öden. Även jag, som bara har tillbringat ett par dagar i Harbin, kände igen mig i en del: jag har till och med bott på Hotel Moderne och ätit dess berömda glass, som också finns med i romanen. Chi väver till och med in den dramatiska kidnappningshistorien från 1933 i berättelsen.

Berättaren i Godnatt, min ros är Xiao'e, en ung kvinna som i romanens början plötsligt står utan bostad, eftersom hennes hyresvärdinna ska gifta sig - till råga på allt med Xiao'es före detta fästman. Som tur var har hennes väninna den perfekta lösningen: hon, som är journalist, har precis intervjuat en gammal rysk-judisk dam som bor ensam i en stor lägenhet mitt i staden. Kanske kan hon vara intresserad av att hyra ut ett rum till en skötsam ung kvinna? Elena, som den gamla damen heter, är först tveksam, men så småningom får Xiao'e flytta in. Elena visar sig vara en djupt religiös kvinna som sällan går utanför dörren. Hon är en god musiker, har djupa kunskaper om konst och hennes känsla för stil och elegans blir till stor hjälp för den ganska enkla och lite klumpiga Xiao'e. Men de två kvinnorna bär på varsin mörk hemlighet som präglar deras liv och som de på olika sätt försöker hantera.

Det känns som upplagt för en hjärteknipande historia där två kvinnor ur olika generationer med stöd av varandra konfronterar sitt mörka förflutna, lär sig något om livet och kan gå vidare, stärkta om än en aning tilltufsade, eller hur? Men, nej. Det här är ju faktiskt en roman av Chi Zijian. Den slutar inte alls som man tror att den ska göra. Faktum är att jag nästan blev lite chockad över att författaren drar sina läsare vid näsan på det sätt hon gör. Det mjuka, gosiga slutet då allt blir bra finns inte. En mörk och osäker framtid väntar på Xiao'e.

Jag tyckte mycket om boken och särskilt om det faktum att författaren lurade mig att tro att jag visste hur den skulle sluta. En roman som inte går att placera in i ett fack och vars huvudtema är hur vi som människor ska förhålla oss till sånt som hämnd, skuld och straff.

Blinda Rödluvan och familjen Sköldpadda

Två nya bilderböcker har kommit ut på bokförlaget ChinLit. Båda två har varit nominerade till Feng Zikais bilderbokspris 丰子恺儿童图画书奖. Den ena vann, den andra fick nöja sig med att finnas med på kortlistan.

Vi kan börja med vinnaren: Familjen Sköldpadda tar sig till havet 《乌龟一家去看海》 av Zhang Ning 张宁 (översättning Eva Ekeroth). Zhang Ning, som enligt prisets webbplats tog sin grundexamen från China University of Petroleum, har arbetat som grafisk redaktör för en tidskrift men också skrivit och illustrerat ett antal bilderböcker. Enligt ChinLits presentationstext skapade hon den här bilderboken med inspiration från de broderier och den sömnad som hon fick lära sig som barn, på den tid folk sydde sina kläder själva.

Familjen Sköldpadda berättar en ganska enkel historia om ett sköldpaddspar som har lovat sin unge att hen ska få se havet. När det blir vår ger de sig iväg alla tre. Längs vägen träffar de på olika varelser och frågar efter hur långt det är kvar, men svaren varierar eftersom var och en har sin egen tids- och längduppfattning. Till sist når sköldpaddorna i alla fall havet och får se allt de har hört talas om.

Bilderna i boken är skapade som textila applikationer med broderade inslag. För att få fram vattnets skimrande och skiftande karaktär har Zhang Ning använt sig av batikfärgat tyg som skiftar i olika blå nyanser. Det är vackert gjort. Särskilt de klassiska landskapsbilderna på pärmarnas insidor och uppslaget där det stora havet breder ut sig framför de små sköldpaddorna är mycket vackra.

Blinda rödluvan och vargen 《走出森林的小红帽》 av Han Xu 韩煦 (översättning Lilly Xie) är mer av en humoristisk bok. Lilla Rödluvan, som inte kan se, ska ta sig till mormor som bor långt inne i skogen. Hon har svårt att hitta och ber djuren hon möter om hjälp. Ingen har tid att följa med henne, men alla ger henne råd: att lyssna, att känna, att lukta sig fram.

Till sist stöter Rödluvan ihop med vargen, som lovar att följa henne på vägen eftersom han vill äta upp både henne och mormor. I en smart och rolig tvist på den klassiska sagan är det här Rödluvan som känner på vargen och frågar varför hans öron är så spetsiga, hans tänder så vassa och hans lukt så obehaglig. Rödluvan är snäll mot vargen och ger honom blommor och frukt, men det vill han inte ha. När han kastar sig över henne ramlar han ner i en grop och gör illa sig. Rödluvan binder om såret och vargen lämnar henne ifred.

Illustrationerna här är också av collagetyp, men inte av tyg utan av papper. Till en början är de helt svart-vita, men ju längre in i skogen Rödluvan kommer desto mer färg får de. En riktigt rolig liten bok!

Här nedan kan ni se en videointervju med Zhang Ning, Familjen Skölpaddas författare och illustratör. Den är inte textad, men även den som inte förstår kinesiska kan nog ha nöje av att se hur hon arbetar med sina illustrationer.

Den gyllene hårnålen - en romantisk detektivhistoria

"Varför översätter du aldrig några feelgood-romaner?" brukar min mamma fråga. Det kan man ju undra. Det är inte utan att man blir lite deprimerad av alla böcker om kannibalism i fångläger och liknande. Men tyvärr är det inga svenska förlag som är intresserade av andra sorters kinesisk litteratur. AmazonCrossing, däremot, satsar ju på lite ovanligare genrer i översättning. De har gett ut en hel del kinesiska deckare/thrillers och nu även ett slags mysterieromance, Den gyllene hårnålen 《簪中錄》/The Golden Hairpin av Qinghan Cece 側側輕寒.

Det är en historia som utspelar sig i förgången tid - riktigt när skrivs aldrig ut, men det är uppenbarligen Tang-dynastin. Huvudpersonen, Huang Zixia, är på flykt från rättvisan. Hela hennes familj har blivit giftmördad och hon är misstänkt för dådet. Det finns helt enkelt inte någon annan som kan ha utfört det. Men Zixia är oskyldig. Förklädd till pojke hoppas hon på en chans att rentvå sig - hon är trots allt känd i hela riket som flickan som redan som 12-åring hjälpte sin far att lösa ett antal riktigt svåra brott. Av misstag kommer Zixia i kontakt med prins Li Shubai som omedelbart genomskådar henne men är tillräckligt intresserad av hennes historia för att låta henne få gömma sig i hans entourage, utklädd till eunuck. Om hon hjälper honom att lösa ett fall som han själv har gått bet på lovar han att i sin tur ge henne en chans att hitta sin familjs mördare.

Zixia löser förstås fallet, men blir omedelbart involverad i en ännu märkligare gåta: flickan som nyligen har utsetts till prinsens fästmö försvinner. Det hela visar sig vara en historia som går långt tillbaka i tiden och involverar en grupp oerhört skickliga kvinnliga musiker. Jag kan ju inte avslöja hur det går, men Zixia briljerar igen, så mycket kan jag väl säga.

Jag gillade den här romanen. Den är inte utan fläckar: ibland känns historien rörig, ibland går det lite för lätt för Zixia att hitta ledtrådar. Sedan finns det vissa underligheter som eventuellt kan ha med översättningen att göra - skulle verkligen en prinsessa från Tangdynastin lite nonchalant svara "Okay" på en fråga och tilltalar man verkligen en prins med orden: "Hello, my prince"? Dessutom tycker jag nog att kejsaren var för snäll på slutet. I verkligheten skulle han knappast ha låtit brottslingen komma undan så lätt. Om man drömmer om heta kärleksscener är romanen också lite för tam, den kan nog sorteras in under genren "kysk romantik". Men det är inte helt fel, det heller. Zixia får koncentrera sig på sitt detektivarbete utan att vara tvungen att passionerat kasta sig i någon sexig mans famn på vart och vartannat uppslag. Man anar ett visst intresse från den buttre prinsens sida som nog kan utvecklas i de kommande romanerna (för ja, det här är bara första delen) och dessutom finns en annan, mycket trevlig och lite mer lättsam herre som kanske kunde vara något för vår huvudperson. Men det får ta sin tid, helt enkelt. 

Jag vet inte om de andra delarna kommer ut i engelsk översättning. Första delen har just publicerats, så det beror kanske lite på hur den säljer. Eventuellt måste jag köpa böckerna på kinesiska för att få se hur det går för Huang Zixia ...

Kinesiska klassiker på svenska

Även äldre kinesisk litteratur översätts ibland till svenska, även om det är sällsynt. För ett och ett halvt år sedan ungefär kom till exempel Bengt Petterssons översättning av ett utdrag ur Sima Qians Historieskrivarens nedteckningar ut på Natur & Kultur. Pettersson har valt den del ur det långa historiska verket som handlar om den förste kejsaren av Qin, han som byggde muren och brände böckerna och begravde de lärde.

Det är en intressant och underhållande text, när man väl har tagit sig förbi det trista inledningskapitlet som i rask takt radar upp en lång rad namn och händelser från tiden som ledde fram till kung Zhengs trontillträde. Den skummar man förmodligen (här utgår jag från mig själv förstås) igenom rätt snabbt, men det man inte ska missa är Petterssons långa förord som ger en välbehövlig introduktion till författaren, hans tid och själva verket, som kom att få en enorm betydelse för den kinesiska historieskrivningen. Bland annat påpekar han (vilket man kanske kan glömma) att den förste kejsaren av Qin förmodligen inte var så väldigt mycket värre än andra kejsare, men att det ju är vinnarna som skriver historien. Varje dynastis första härskare legitimerar sitt maktövertagande genom att peka på förfallet hos den föregående dynastins sista kejsare.

När man väl är inne i historien om den förste kejsarens liv och dåd blir det både intressant och spännande. Li Si klagar på de konfucianska lärde som inte samtycker till sina överordnades påbud och debatterar öppet på gatan. Nya lagar införs. Kejsaren letar efter odödlighetselixir och utsätts för mordförsök. Och hela tiden försöker han och hans underordnade tyda olika järtecken och uppenbarelser som ska förklara hur de bäst ska agera. Det finns många skrämmande och tragiska episoder i boken - som när Andre kejsaren besegras och förklarar sig villig att bli en vanlig man (ja, okej, "som prinsarna" i alla fall), men nekas detta och tvingas begå självmord - men också en hel del minnesvärda formuleringar: "Om en make beter som som en utlånad galt är det inget brott att döda honom". Eller magikernas undanflykter när de inte kan leverera odödlighetselixiret: "Elixiret från Penglai går att få tag på, men stora hajar försvårar ideligen åtkomsten och gör att vi inte når fram." 

Kinas förste kejsare är inte den enda klassiska text som har översatts de senaste åren. Också Konfucius samtal kom ut på svenska 2016, i översättning av Torbjörn Lodén. Den boken har jag skrivit en understreckare om i Svenska Dagbladet, som ni kan läsa här.