Några ord om Jin Yong

Jin Yong är död. Och även om han var 94 år och det kanske inte borde komma helt oväntat känns det ändå underligt, för han är en sån där författare som alltid tycks har funnits och som på något sätt verkar evig och bortom all tid. Hur ska man beskriva honom och hans betydelse? Det är ett ämne som man kan skriva hela avhandlingar om. Jag ska inte försöka mig på det, jag överlämnar den uppgiften till andra som är mer inlästa på honom, men kanske kan en bra första introduktion vara den här artikeln ur The New Yorker, från april i år. Eventuellt kan man något förenklat säga att han betydde lika mycket för wuxia-genren som J.R.R. Tolkien för den västerländska fantasyn, med böcker som ständigt kom ut i nytryck, filmatiserades och inspirerade konst och spel. Han var också grundare av den mycket betydelsefulla tidskriften Ming Pao 《 明报》. Han fick till och med en asteroid uppkallad efter sig.

Det finns inte särskilt många officiella översättningar av Jin Yongs 金庸 (eller Zha Liangyong, som han egentligen hette) verk till engelska -- däremot vimlar det av inofficella piratöversättninar på nätet. Tidigare i år kom Anna Holmwoods översättning av A Hero Born, första delen i 《射鵰英雄傳》som på engelska brukar kallas Legend of the Condor Heroes (trots att det inte precis vimlar av kondorer i Kina). Sedan tidigare finns också min favorit 《鹿鼎記》The Deer and the Cauldron i översättning av John Minford och utgiven på Oxford University Press, som även publicerade en engelsk översättning av 《書劍恩仇錄》The Book and the Sword.

Vila i frid, Jin Yong! Miljoner kineser tänker på dig!

Gui a! Shifu av Guo Zheng

De dödas lag
Om du lever är du förstås dödlig.

Om du dör är du självklart död.

Om du är död är du naturligtvis avfall.

Fullkomligt äkta och genuint avfall utan minsta prutmån – det kan du inte ens själv förneka. Men kanske har det inte slagit dig, att för en annan människa kan du vara mycket värdefull.

Jag vill gärna inleda den här bokbloggen med något lättsamt! Gui a! Shifu (Spöken och mästare) är en komisk kung fu-ruoman av Guo Zheng (också känd under namnet Ying Tianyu), som först publicerades 1997 av Shibao wenhua (Times Culture Publishing). Den utspelar sig under slutet av Mingdynastin, när regeringstrupper och rebeller har kämpat mot varandra i åratal och soldaterna, som är trötta på att strida försöker slippa undan bäst de kan. Två av dem, Lilltanden Jiang och Kulan Li, har lurat sina överordnade en längre tid. Istället för att döda en fiendesoldat och leverera dagens lik håller de sig undan och gräver upp nya gravar för att hitta fejkade "bevis" för att de har varit aktiva på slagfältet.

De råkar illa ut när de utan att veta det skändar kropparna efter två mästare på krigskonst. För dessa två nyligen avlidna gastar är det nödvändigt att kropparna bevaras intakta tills de har återfötts igen. Nu tvingas de hålla de två gravplundrarna vid liv, så att de kan be för de avlidnas själar varje dag i ett bestämt antal år. Men hur håller man två värdelösa soldater vid liv i ett krig? De hämndgiriga andarna har inget annat val än att lära sina nya adepter litet riktig kung fu. Men situationen förvärras drastiskt när andra krigare, soldater och rövare börjar jaga de två anti-hjältarna samtidigt som kriget intensifieras.

Likens lag
Kanske har det inte heller slagit dig att döda människor och lik är två helt skilda saker. En död är värdelös, men ett lik är det inte. Särskilt inte under dessa kaotiska år i slutet av Mingdynastin, när regeringstrupper och rebeller dödar varandra till höger och vänster.

Se! Här finns en nygrävd grav. Jorden är lös och graven är ganska grovt och slarvigt grävd. Det är inte underligt. I en tid där människor tvingas äta sten för att överleva kan man knappast förvänta sig något annat.

Spöken och mästare är en roman full av action och humor. Den är lättläst, med korta meningar och stycken. Det är inte svårt att se att Guo Zheng också skriver för TV och film - man kan visualisera de flesta scenerna i boken och föreställa sig hur de skulle se ut på filmduken. Om Spöken och mästare inte har filmatiserats så borde det göras. Guo Zheng driver med de traditionella stridskonstmästarnas image, särskilt när han porträtterar de två åldrande kämpar som hela tiden försöker döda varandra men istället utmattade ramlar omkull i en hög på marken. De är helt enkelt för gamla för att orka slåss.

En odåga kommer aldrig ensam

Lilltanden Jiang har knappt försvunnit innan en annan man kommer springande från motsatt håll. Han är fet och klädd i de reguljära truppernas uniform, så förmodligen är han soldat i Mingdynastins armé, den armé som just nu omringar rebellerna. Den här mannen slösar inte tid på ord utan rusar raka vägen fram till graven. När han får se att den redan är utgrävd skriker han till: ”Försent! Fan och hans mormor!”

Han faller på knä och trevar med händerna över liket utan att kunna hitta huvudet, vilket gör honom så arg att han ger den döde en spark.

”Skitstövel! Kan du inte ens hålla reda på ditt huvud? Är du uppfödd på hundskit, eller?”

För den som föredrar att läsa på franska så finns en fransk översättning, Maîtres & Fantômes, utgiven av Bleu de Chine.