Krigets blommor

Många kinesiska filmälskare hoppades nog att årets Oscar för bästa utländska film skulle gå till Zhang Yimous krigsdrama "Flowers of War" med Christian Bale i en av huvudrollerna. Så blev det nu inte, men filmen kan man ju se ändå och dessutom kan man läsa boken som den bygger på.

《金陵十三钗》heter den och är skriven av Yan Geling 严歌苓, en kvinnlig författare i övre medelåldern som numera är bosatt i USA och ger ut böcker både på kinesiska och på engelska. Titeln betyder i rak översättning "Jinlings tretton hårnålar", men hårnålar syftar i det här fallet på unga kvinnor och är ett uttryck som är hämtat ur äldre litteratur - bland annat används det ibland om de vackra flickorna i 1700-talsromanen Drömmar om röda gemak. För enkelhets skull kan vi kanske här kalla även boken för Krigets blommor.

Krigets blommor är en kortroman som utspelar sig under några få dagar 1937, när japanerna intar Nanjing. En grupp mellanstadieflickor från en katolsk skola är tillfälligt inhyst i den lokala kyrkan, i väntan på att ta sig över till den internationella säkerhetszonen. De flesta flickorna är barnhemsbarn som inte har någon släkt att förlita sig på - bara två av dem har föräldrar som skulle kunna ta hand om dem, men som inte har kunnat ta sig till Nanjing i tid. Prästen, fader Engelmann, och hans diakon Fabio har berett plats åt dem uppe på vinden. Förutom fader Engelmann och Fabio finns här även en kock och en annan kinesisk hjälpreda. Det är ont om mat och situationen är svår, men fader Engelmann är övertygad om att allt ska lugna ner sig så fort japanerna väl har intagit staden. Han har varit i Japan och vet att japanerna är ett mycket välorganiserat och civiliserat folk.

Det dröjer dock inte länge förrän kyrkan får ytterligare en grupp besökare - högst ovälkomna sådana. Ett gäng prostituerade på flykt klättrar över muren runt kyrkoområdet och ber om skydd från fienden. Fabio protesterar vilt men fader Engelmann tar emot dem och lovar att de ska få stanna i ett par dagar. För att de oskyldiga skolflickorna inte ska smittas av horornas dåliga leverne får den senare gruppen bo i källaren.

Skolflickorna är mycket nyfikna på de nya gästerna. Shujuan, den trettonåriga flicka som är en av romanens huvudpersoner, reagerar starkt på deras ankomst. Hon föraktar de fattiga och outbildade hororna och både hon och de andra flickorna är mycket upprörda över att behöva dela sin mat med dem. Men där finns något annat också, en underlig lockelse och en rädsla som Shujuan känner när hon betraktar kvinnorna. Hon har själv precis fått sin första menstruation och kan känna hur kroppen förändras. Ska hon bli en kvinna som dem en dag? Tanken är skrämmande.

Spänningen ökar i huset och det uppstår flera konfrontationer mellan flickorna och de prostituerade. Kocken George har svårt att stå emot de förföriska damernas flörtande och Fabio blir illa berörd bara av att vara i närheten av kvinnorna, särskilt den sofistikerade Zhao Yumo som har varit eskortdam på hög nivå och inte är lika grov i mun som de andra. Något senare dyker ytterligare flyktingar upp: tre sårade kinesiska soldater på flykt. Fader Engelmann vägrar först att ta emot dem, men tvingas till sist ge upp. Vid det här laget har han hört och sett tillräckligt för att förstå att japanerna inte har tagit med sig sitt civiliserade sätt över havet till Kina.

Det går som man kan förvänta sig. Japanska soldater bultar på dörren och snart vet de att det finns skolflickor i huset. Flickor som de tänker rekvirera och förlusta sig med. Och de prostituerade, som japanerna inte har hittat, bestämmer sig för att offra sig för barnen och gå i deras ställe.

Krigets blommor är på många sätt en väldigt sentimental historia. Den enkla och grovkorniga horan som visar sig ha ett hjärta av guld är ju inte precis någon ny figur. Men Yan Geling lyckas ändå gira förbi de farligast skären och berättelsen blir inte lika gråtmild som man först fruktar. Mest beror det på att personerna i boken alla har sina egna problem och bakgrundshistorier som ger litet sälta åt den söta anrättningen. Shujuan är både osäker, arg och stolt, och hennes förakt för de prostituerade beror lika mycket på hennes egen besvikelse och rädsla som på något annat. Fabio, som till en början inte vill släppa in kvinnorna i huset, blir till sist deras envisaste försvarare och tvingas tänka över sina livsval. Krigets blommor är inte någon storslagen roman, men den är inte heller lång och den är en viktig påminnelse om den fruktansvärda japanska ockupationen och om hur hjälplösa vanliga civila var. Hur många som egentligen dog är fortfarande omtvistat, men siffran hamnar troligen någonstans kring 200.000 personer på bara två månader.

Romanen finns i engelsk översättning, men om och när filmen kommer till Sverige vet jag inte. I filmen har bokens två präster slagits ihop till en och han spelas passande nog av Christian Bale, som ju startade sin filmkarriär med krigsdramat "Solens rike".

Den oinbjudna gästen

Yan Geling är en av många kinesiska författare som bosatt sig utomlands och så småningom börjat skriva på det nya landets språk - i det här fallet engelska. Till skillnad från andra, som inlett sin karriär utomlands, var Yan redan etablerad som författare när hon flyttade till USA efter massakern i Beijing 1989. Efter att ha gett ut ett par böcker i översättning beslöt hon sig 2006 för att prova att skriva direkt på engelska, och det första resultatet av det experimentet blev romanen The Banquet Bug eller The Uninvited, som den fick heta när den kom ut i Storbritannien.

The Banquet Bug är en satirisk och samhällskritisk roman vars handling inte är helt så otrolig som den kan verka. Dan Dong, en fattig arbetare som lever tillsammans med sin fru i en nedlagd fabrik, är på väg till en jobbintervju i hopp om att få anställning som säkerhetsvakt. Självklart har han svidat upp sig i sin allra bästa kostym. Döm om hans förvåning när han misstas för journalist och föses in till en enorm bankett av det mest överdådiga slag. Ännu mer förvånad blir han när han inser att han och hans bordsgrannar - som också är journalister - inte bara får gratis förtäring utan dessutom små presentpåsar med en stor summa pengar som tack för det "besvär" de har gjort sig med att komma dit. Dan Dong förstår snabbt vad det handlar om: banketten och pengarna är mutor för att journalisterna ska skriva positivt om det företag som står bakom arrangemanget.

Upphetsad och förtjust över sin tur låter Dan Dong trycka upp en bunt visitkort där han utger sig för att vara frilansjournalist och inleder så sin bana som bankettparasit. Till en början är han mest glad och intresserad av att stoppa i sig så mycket som möjligt, men så småningom börjar han känna sig allt mer illa till mods. Inte nog med att han äter och dricker av hjärtans lust medan hans fru, lilla Plommonet, får hålla till godo med snabbnudlar - det han får se och höra i sin förklädnad som journalist gör honom upprörd. Redan insikten om att företagens chefer lägger ner hundratusentals yuan på fester fast de inte anser sig ha råd att betala ut lön till sina anställda är vedervärdig, och ju bättre han förstår korruptionens mekanismer desto värre känner han sig.

Dan Dong bestämmer sig för att ta sitt "yrke" som journalist på allvar och faktiskt skriva något - en serie artiklar som ska skaka om läsarna och avslöja fusket. Problemet är att han inte har några egentliga kontakter i mediavärlden och att han faktiskt nästan inte kan skriva. Så småningom slår han sig ihop med en riktig journalist, en pigg ung dam vid namn Happy Gao, som försöker hjälpa honom på vägen. Det hela slutar inte helt så lyckligt som man skulle önska.

The Banquet Bug har en intressant intrig och ett upplägg som skulle kunna vara fantastiskt. Jag tycker inte riktigt att Yan Geling lyckas ta till vara sin idé på bästa sätt - dels är jag inte helt förtjust i språket (jag tror att boken skulle ha varit bättre om hon hade skrivit på kinesiska) och dels finns det vissa kast i intrigen som blir litet för yviga. Men på det stora hela är det en mycket underhållande roman som handlar om något som faktiskt är en sorglig verklighet: korruptionen inom media, där journalister får betalt för att skriva positivt eller för att avstå att skriva om sådant som kan vara negativt.

Två andra böcker av Yan finns översatta till engelska (kanske finns någon mer som jag har missat): The Lost Daughter of Happiness, som är en historisk roman om en kinesisk prostituerad i 1800-talets San Fransisco och hennes unge amerikanske beundrare, samt novellsamlingen The White Snake and Other Stories. En av novellerna i den samlingen ligger till grund för filmen Xiuxiu, the sent-down girl.