Projekt på gång

Gissa vad det är för projekt jag arbetar på? (Det är kul att göra bildspel)

Jinpingmei som tecknad serie

Synkroniciteten är nästan skrämmande. Är det universum som försöker säga mig något? Nå, här är i alla fall en artikel om tecknade versioner av Jinpingmei: "Jin Porn Mei: Comic Book Adaptions of the Chinese Novel" av Nick Stember.

Två artiklar om kinesisk science fiction

Den som är intresserad av kinesisk science fiction kan med fördel läsa två artiklar som har publicerats på Tor.com de senaste veckorna: "The Worst of All Possible Universes and the Best of All Possible Worlds" av Liu Cixin och "The Torn Generation: Chinese Science Fiction in a Culture in Transition" av Chen Qiufan. Bägge artiklarna är översatta av Ken Liu.

Jag är ingen Pan Jinlian!

Wang Gongdao gäspade.
”Vad vill du?”
”Jag vill prata med Wang Gongdao.”
”Och vem är du?”
”Är du kusin till Ma Dalians mamma borta i Familjen Mas by?”
Wang Gongdao kliade sig i huvudet, funderade en stund och nickade sedan.
”Och du vet att Ma Dalians svärföräldrar kommer från Familjen Cuis by?”
Wang Gongdao nickade.
”Och du vet att Ma Dalians svägerska har gift sig och flyttat till Familjen Hus vik?”
Wang Gongdao kliade sig i hårbottnen, funderade en stund och skakade sedan på huvudet.
”Vet du att en kusin till mig gifte sig med en brorson till Ma Dalians svägerskas svärföräldrar?”
Wang Gongdao rynkade på ögonbrynen.”Vart vill du komma egentligen?”
Li Xuelian sade: "Jag vill skilja mig."

Li Xuelian vill skilja sig, men det är lättare sagt än gjort. Hon är nämligen redan skild. Fast det är inte på riktigt. Eller, ja, det var inte meningen att det skulle vara på riktigt. Hon hade ju bara råkat bli gravid av misstag fast familjen redan hade ett barn och för att hennes man inte skulle få sparken från fabriken kom de överens om att de skulle skilja sig och låta vårdnaden av barn nummer ett tillfalla maken. När nummer två väl var fött skulle de gifta om sig igen. Varje familj får bara ha ett barn, men det finns ingen lag som säger att två ensamstående personer med varsitt barn inte får gifta sig.

En smart plan. Om det inte hade varit för att hennes man istället gifte om sig med en annan. Nu vill Li Xuelian ha hämnd och den bästa hämnden - det har hon insett - är inte att döda karlsloken (som hon först tänkte) utan att ställa till med så mycket besvär för honom att den nya frun sticker och hans liv blir ett enda elände. Hur det blir med det får ni veta när den här boken någon gång mot slutet av året kommer ut på svenska. På kinesiska heter den 《我不是潘金》 Jag är ingen Pan Jinlian och författare är Liu Zhenyun, som har skrivit en hel rad mycket lästa och uppskattade romaner varav flera har filmatiserats.

Wang Gongdao sade: ”Varför vill du skilja dig? Kommer ni inte överens?” 
”Det är värre än så.” 
”Är det någon tredje part inblandad?” 
”Det är värre än så.” 
”Inte så hemskt att det leder till dråp eller mord, väl?” 
”Om du inte hjälper mig så går jag hem och tar livet av honom!” 
Det där gav Wang Gongdao en chock och han reste sig genast och hällde upp litet te åt Li Xuelian. ”Inte får man ta livet av folk, inte. Och om du gör det kan du ju inte skilja dig.” Han blev stående med tekannan lyft. ”Jo, förresten – vad var det du hette?” 
”Jag heter Li Xuelian.” 
”Och din man?” 
”Qin Yuhe.” 
”Vad arbetar han med?” 
”Han är lastbilsförare på konstgödselfabriken.” 
”Hur länge har ni varit gifta?” 
”Åtta år.” 
”Har du med dig äktenskapsbeviset?” 
”Jag har med mig skilsmässointyget.” Hon knäppte upp några knappar i jackan och plockade fram ett papper ur innerfickan. 
Wang Gongdao sträckte på sig. ”Vad ska du skilja dig för om du redan är skild?” 
”Den här skilsmässan var falsk.” 
Wang Gongdao studerade skilsmässointyget. Det hade varit hopknycklat och var alldeles skrynkligt. När han hade undersökt det inifrån och ut sade han: ”Det ser inte särskilt falskt ut. Ditt namn finns med och Qin Yuhes också.” 
”Skilsmässointyget är inte falskt, men skilsmässan är det.” 
Wang Gongdao knackade på papperet med fingret. ”Det spelar ingen roll om ni låtsades eller ej, det här intyget är äkta och därmed är ni lagenligt skilda.” 
Li Xuelian sade: ”Det är just det som är problemet.” 
Wang Gongdao kliade sig i huvudet och funderade. ”Vad är det du vill egentligen?” 
Li Xuelian sade: ”Jag vill gå till domstol och bevisa att skilsmässan var falsk. Jag vill bli gift med den djävla oäktingen Qin Yuhe igen och sedan vill jag skilja mig.” 
 Wang Gongdao förstod ingenting. Han fortsatte att klia sig i huvudet. ”Om du nu ändå tänker skilja dig från den där Qin så är det väl onödigt att dra igång en sådan process när ni redan är skilda?” 
Li Xuelian sade: ”Ja, det säger alla. Men det tycker inte jag.”

Mo Yan om översättning

En intervju gjord under The Asia Society's National Chinese Language Conference 2014 (engelsk textning).

Rävandar och kannibaler i 1600-talets Vietnam

Domare Tan och hans vän Dinh är på väg hem efter en lång resa. De färdas inkognito, för de befinner sig i södra Vietnam som styrs av den rebelliske krigsherren Nguyen, en man som Tan föraktar.

Under ett tillfälligt stopp i hamnstaden Faifo passar Dinh på att gå ut på staden medan Tan vilar upp sig på sitt rum och på en trevlig restaurang vid stranden kommer han i samspråk med den stilige Monsieur Jolie. De två kommer utmärkt överens och M. Jolie berättar om en ny erotisk roman från Kina som är så osedlig att den har blivit förbjuden. Den heter Jin ping mei och han har ett exemplar på sitt rum. Medan M. Jolie betalar notan går Dinh upp på hans rum (restaurangen fungerar också som värdshus) för att leta efter boken, men väl där blir han vittne till ett mord och sitter strax själv i finkan som misstänkt. Tan har nu fem dagar på sig att hitta den skyldige innan stadens blodtörstige domare kommer hem och förkunnar dödsdomen.

Till råga på allt hemsöks trakten sedan ett par år tillbaka av en kannibal som skickar kroppsdelar och hånfulla meddelanden till polisen och kallar sig själv för Gourmeten. Och domare Tan får ta itu med både munkar och nunnor, japaner och portugiser, rävkvinnor och gatflickor innan han har löst mysteriet.

L'esprit de la renarde av Tran-Nhut är ytterligare en charmig deckare i serien om den vietnamesiske mandarin Tan. Väl värd att läsa och ett inte alls dåligt sätt att hålla sin franska vid liv. Och så är ju Jin ping mei med på ett hörn också.

I vilket Anna paxar ett klassisk verk och samtidigt vägrar att tala om när översättningen ska bli färdig

Förra hösten skrev jag en artikel för tidskriften Karavan om så kallade tjänstemannaromaner eller byråkratiromaner, med En tjänstemans anteckningar av Wang Xiaofang som typiskt exempel. För någon vecka sedan bestämde jag mig för att jag ska översätta alla tjänstemannaromaners moder - Jin ping mei 《金瓶梅》 av den anonyme författaren med pseudonymen Den leende lärde från Lanling 兰陵笑笑生. Pengar, droger, makt, korruption och mycket, mycket sex är kanske vad folk brukar få i tankarna när man nämner den här romanen. Eller bara sex, sex, sex, sex och mycket, mycket sex.

Huvudpersonen heter Ximen Qing och är en apotekare med smak för livets goda som mutar till sig en offentlig tjänst, lever ett depraverat liv och dryga tvåtusen sidor senare (här gissar jag på ett ungefär hur lång romanen skulle vara på svenska) dör en ganska gräslig död efter att ha överdoserat på dåtidens Viagra. Sex fruar hinner han skaffa sig och de är inte de enda som han och hans kompanjoner förlustar sig med.

Jin ping mei (som skulle kunna översättas Plommonblomman i guldvasen) är en sedeskildring från sent 1500-tal vars handling utspelar sig under slutet av Song-dynastin, närmare exakt under åren 1112-1127, men naturligtvis är en kritik av de styrandes moral under den tid då den skrev. Den är en av de tidigaste - faktiskt den allra tidigaste - av de stora kinesiska romanerna som inte bygger på muntligt traderade berättelser (även om den inleds som en spin-off på Berättelser från träskmarkerna) och som inte är episodisk till sin struktur utan en lång sammanhållen historia.

Romanen har blivit notorisk för sina mycket detaljerade sexscener och har följaktligen under långa perioder varit förbjuden eller enbart publicerats i censurerad form. I den första engelska översättningen, som gjordes av Clement Egerton och kom ut 1939, var alla de "osedliga" avsnitten på latin så att inte vem som helst skulle kunna läsa dem.

Och att jag skriver det här inlägget just nu är för att jag på något sätt vill försöka paxa den här boken. Jag tänker översätta den och om någon annan vill göra detsamma så går det förstås bra, men det kanske vore smartare att välja något annat verk så breddar vi utgivningen av kinesisk litteratur en aning. Nu har jag ju inget förlag till den här översättningen och därmed ingen deadline, så det lär bli ett utdraget projekt som får löpa på vid sidan om allt annat jag ska göra. Men om en tio år eller så är jag kanske färdig. Eller lagom till pensionen. Vi får se. Och jag kommer inte att översätta till latin.