Tidigt en morgon kliver Yeong-Hyes man ur sängen och upptäcker att hans fru håller på att rensa kylskåpet. Hon har plockat ut allt kött och tänker slänga bort det. Hon har haft en dröm, säger hon, och från och med nu ska hon aldrig äta kött mer. För den köttälskande maken kommer detta som en chock – kanske inte så mycket på grund av de förändrade ätvanorna som för att han aldrig kunde föreställa sig att Yeong-Hye skulle visa sig ha en egen vilja. Att hon står fast vid sitt beslut trots hans protester chockerar honom. Även hennes föräldrar – och framförallt då den hårdföre fadern, en pensionerad officer – blir mycket upprörda över beslutet och försöker till och med tvinga i henne kött med våld, ett övergrepp som inte slutar väl.
Yeong-Hye förklarar aldrig riktig sitt beslut för familjen. Hon hänvisar till drömmen, men drar sig samtidigt alltmer in i sig själv. Helt klart har hon upplevt något förfärligt som radikalt har förändrat hennes syn på livet. Hon äcklas inte bara av köttet hon äter, utan även av den köttiga lukten från makens svett, av människor överlag, och hon plågas av en stark skräck för att själv orsaka levande varelser skada. Snart äter hon allt mindre, inte bara av kött utan av all mat. Det dröjer inte länge förrän hon hamnar på sjukhus.
Romanens läsare följer förloppet via tre olika personer: maken, svågern och systern. Yeong-Hyes man är typexemplet på en dryg och otrevlig karl som ser sin fru som en tjänsteande som bara ska passa upp och hålla tyst, ja, det var faktiskt därför han valde att gifta sig med henne: för att hon var så fruktansvärt ordinär att han inte behövde oroa sig för sin överhöghet. Men nu! Nu måste han till och med klä på sig själv på morgonen:
Not once did my wife bother to peer out from the kitchen in the time it took me to get ready, slinging my tie round my neck like a scarf, pulling on my socks, and getting my notebook and wallet together. In the five years we’d been married this was the first time I’d had to go to work without her handing me my things and seeing me off.Klart att frun måste vara galen. Yeong-Hyes svåger är en helt annan historia. Han är konstnär med skapandekramp, ekonomiskt beroende av sin vackra och kompetenta hustru. Han fascineras av den sjuka Yeong-Hye och fixeras av en blå mongolfläck som hon har i ryggslutet. Hon är ett objekt, någon som hetsar upp honom sexuellt och frigör hans konstnärliga skapande, inte en person med egen identitet. Hans besatthet – som till inte ringa del beror på en känsla av underlägsenhet gentemot hustrun – förstör äktenskapet.
Den tredje person genom vars blick vi möter Yeong-Hye är hennes syster och först nu, mot slutet av romanen, börjar vi förstå vad det kan ha varit som har fått Yeong-Hye att reagera som hon har gjort, och vad som ligger bakom hennes flykt in i galenskapen. Mycket mer än så tänker jag inte säga, men det här är en roman som går att tolka på många olika sätt: den är obehaglig, fascinerande, tankeväckande och på många sätt mycket vacker. Som jag förstår det kommer Natur & Kultur att ge ut den på svenska så småningom, men innan dess publicerar de en annan och senare roman som har den engelska titeln Human acts. Själv läste jag som synes också The Vegetarian på engelska, i översättning av Deborah Smith.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar