En ungdom i myrstacken

Jag är trött, otroligt trött. Dan Lu är död, Duoduo har åkt hem, Meng Xiaoshuang har ljugit om mig, Wei Junze litar inte på mig längre, och Xiao Yu och Wang Jun ser ner på mig. Jag tänker supa mig full. Jag tänker inte bry mig om något annat än att hälla i mig sprit tills alkoholen kommer ut som tårar istället. Jag tänker inte fortsätta. Jag tänker inte arbeta för att uppnå något, tänker inte kämpa längre. Jag tänker sitta här tills jag rostar. Jag har inga krafter kvar, inga alls. Jag har blivit gammal.

Det är bara ett år sedan jag kom till Beijing och jag är inte längre samma person som när jag klev ut genom skolporten för sista gången. Jag är inte längre entusiastisk och jag hoppas inte på ett gott liv. Jag tror inte längre på att det räcker med att anstränga sig för att lyckas. Jag har ansträngt mig, jag har verkligen ansträngt mig, men vad har jag fått för det? Tomhet. En orkeslöshet som äter upp mig inifrån. Jag är så svag att jag inte orkar prata längre. Bara dricka - det ena glaset efter det andra.

Inledningen till Huan Yans 欢颜 roman En ungdom i myrstacken 《蚁族：蚁穴中安放的青春》 är inte precis glättig. Flickan som har gett upp och bara vill supa skallen av sig heter Zhou Yunyao och alla hennes drömmar har gått i kras. Ett år tidigare kom hon till Beijing med höga förhoppningar om att hitta ett bra arbete, tjäna pengar och skapa ett gott liv åt sig själv. Hon hade ju faktiskt toppbetyg från universitetet och flera av hennes elevarbeten hade vunnit priser i olika tävlingar, så det borde inte vara så svårt.

Tyvärr råkar Zhou Yunyao tillhöra den grupp som sociologerna har döpt till "myrorna" eller "myrklanen" - välutbildade ungdomar från landet eller från mindre städer som väller in till Beijing, Shanghai och de andra storstäderna i jakt på arbeten. De är många - minst 100.000 bara i Beijing - och konkurrensen om jobben är stenhård. Så istället för att tjäna storkovan hamnar de flesta i kåkstäder där de för några hundralappar (vilket ibland kan vara halva deras lön) hyr plats i ett rum som de delar med flera andra, och där de varken har egen toalett, dusch eller riktiga kök. Och för varje ledigt arbete finns tusentals sökande som alla är lika kvalificerade. Bara beskrivningarna av hur myrorna i romanen försöker komma på bussen varje morgon är otroliga och får en att omedelbart sluta klaga över trängseln i tunnelbanan på vardagsmorgnarna.

Den som myntade uttrycket "myrorna" var sociologen Lian Si 廉思, som nu har skrivit flera böcker på temat. Myrorna är ett helt nytt fenomen i Kina, där utbildning alltid har lönat sig, och på sikt löper de risk att bli en källa till oro i samhället. "Revolutions are made by losers", skrev historikern Angus W McDonald en gång om de missnöjda högutbildade men fattiga studenter som kom att utgöra stommen i det tidiga 1900-talets revolutionsrörelse, och det stämmer väl i de allra flesta fall - inte bara i Kina och inte bara i medelklassen. Än så länge är myrorna lugna och har inte visat några tecken på att organisera sig eller kräva förändringar av samhället, men om situationen håller i sig kanske de en dag slutar att tro att "man kan bara man vill" och då vet man inte vad som händer. Å andra sidan kanske lösningen är att ungdomar slutar att utbilda sig (tydligen är det färre som söker in till universiteten nu än för några år sedan) eller helt enkelt stannar kvar i sina hemstäder istället för att flytta.

Men tillbaka till Zhou Yunyao. När hon har gjort av med det mesta av sina besparingar får hon hjälp av en gammal skolkamrat, Duoduo. Tillsammans hyr de ett enkelt rum i en typisk myrstack i utkanten av Beijing och lever på nudlar som Duoduo köper för de pengar hon tjänar på sitt lågbetalda jobb. Eftersom alla som lever i myrstacken är i samma ålder och i samma situation skaffar de sig också många vänner bland grannarna, som ger dem tips och råd. Yunyao hittar arbete, men det är slitigt och dåligt betalt och dessutom inser hon snabbt att man måste vara mycket försiktig med att dela med sig av sina idéer om de inte ska stjälas av andra. Hon förälskar sig i en pojke som verkar vara rena drömprinsen, tills det visar sig att hans storslagna planer mest är tomt prat. Dessutom försöker han våldta henne när hon är sjuk. Hon reser hem över nyåret och när hon kommer tillbaka hyr hon rum i en källare inne i stan, ett ställe som visar sig vara ännu hemskare och smutsigare än myrstacken. När hon befinner sig allra längst ner på botten - i stycket som inleder romanen - träffar hon till sist drömprinsen som räddar henne ur fattigdomen - en rik affärsman i 40-årsåldern som låter henne flytta hem till sig och överöser henne med pengar och presenter. Nu borde hon vara lycklig, men efter ett tag inser hon att det livet inte heller är något för henne. Hon känner sig som en fågel i en gyllene bur och till sist beslutar hon sig för att lämna sin välgörare och flytta tillbaka till hemstaden. Men inte för evigt. En dag ska hon komma tillbaka. Drömmarna är inte lika storslagna längre, men hon vet vad hon vill.

Jag tittade ut genom fönstret, bort mot staden, och sade tyst till mig själv: "En dag ska jag ha en egen liten lägenhet med en säng, en dator, en toalett och ett litet kök. Den kommer att vara trång men hemtrevlig, för den är min egen. Och när jag kommer hem från jobbet och öppnar dörren sitter det en liten vit hund i hallen och ser på mig med värme och kärlek i blicken."

En ungdom i myrstacken är en intressant roman och Zhou Yunyao är en klassisk hjältinna med en lagom blandning av naivitet och beslutsamhet. Det som gör djupast intryck på läsaren är - förutom myrornas eländiga livssituation - den hjälpsamhet många av dem visar mot varandra. I nöden prövas vännen, brukar man säga, och det stämmer sannerligen här. Huan Yan, som har skrivit romanen med utgångspunkt i egna erfarenheter, sade i en intervju att myrlivet avslöjar människors karaktär, både de dåliga och de goda sidorna. Zhou Yunyao, Duoduo och deras granne Dan Lu ställer verkligen upp för varandra i vått och torrt. Samtidigt leder förstås den hårda konkurrensen till att Yunyao och hennes vänner blir lurade ett antal gånger. I arbetskrig och kärlek är tydligen allt tillåtet.

Författarinnan Huan Yan levde själv som myra i flera år, men idag har hon ett chefsjobb på ett fastighetsbolag och hör alltså till de myror som faktiskt har uppnått det de strävar efter. Boken har också fått ett soundtrack, skapat av gruppen Tangjialingbröderna (Tangjialing är den mest kända myrstacken i Beijing, nu tydligen hotad av rivning). Youku vill inte låta sig inbäddas på Blogspot-bloggar, men ni kan se videon här.