En lång historia

Ibland skriver jag inlägg om barnböcker här, och ibland har jag skrivit om litteratur från andra delar av Asien. Den här gången blir det en kombination: en barnbok på engelska från Filippinerna.

Tall Story av Candy Gourlay handlar om två syskon, Bernardo och Andi. Andi är tretton år och bor i London tillsammans med sin mamma (som är pinoy) och pappa (som är britt). Hennes halvbror Bernardo är sexton och bor i en liten by på Filippinerna tillsammans med sin moster och morbror. Egentligen vill både han och hans mamma att han ska flytta till Storbrittanien, men trots åratal av ansökningar och blankettifyllande har han inte fått något uppehållstillstånd. Förrän nu.

Andi längtar efter en bror, och när hennes mamma tjatar om att Bernardo är lång blir hon bara ännu mer förhoppningsfull. Hon är nämligen basketfantast och en skicklig spelare, trots att hon är rätt kortvuxen. Kanske kan hon och Bernardo spela ihop?

Nu visar det sig förstås att Bernardo inte bara är lång utan en riktig jätte. Hans längd får innevånarna i byn att förknippa honom med den legendariske jätten Bernardo Carpio, vars övernaturliga krafter såg till att området aldrig drabbades av jordbävningar. Och när Bernardo nu ska flytta till London gör byborna allt de kan för att hindra honom - han måste ju stanna kvar och beskydda dem.

Tall Story är en humoristisk berättelse med många komiska situationer, men den är också delvis mycket sorglig. Bernardo bär på enorma skuldkänslor efter en traumatisk händelse som han själv förknippar med sin onormala längd. Och så oroar han sig förstås för sina vänner i byn - särskilt när jordbävningen faktiskt inträffar och hans bäste vän försvinner i rasmassorna. Allt ordnar sig till sist, så mycket kan jag nog avslöja.

Själv läste jag boken i ett sträck och blev mer och mer imponerad och rörd ju längre jag kom. En stark rekommendation till alla barn över 12 år som läser på engelska - och till alla vuxna som inte tycker det är pinsamt att läsa barnböcker då och då, eller att fälla en tår när det blir riktigt sorgligt.

Boken har en egen webbplats och vill man läsa en lång och bra intervju med författaren så kan man göra det här.